Nu har SM i CFFK – Civil Flygfemkamp avgjorts i Norrköping. Till vår glädje så har LFK återigen tagit hem storslam med Guld till Lars Östling och Silver till Torbjörn Ohlén!!
Därmed så har LFK tagit SM-guld för fjärde året på raken. Vilka andra Linköpingsklubbar har samma rad av SM-guld att visa upp? 2013 vann Torbjörn. 2014 och 2015 vann Lars. Det börjar bli dags att få upp prisskåpet i vår klubblokal så att besökare kan se klubbens framgångar genom åren.
I precisionsflygningen så blev det lagbrons till LFK där Lars kom på en individuell fjärdeplats och Torbjörn på nionde.
Stort grattis till er bägge!!
Förhoppningsvis så kommer intresset för denna typ av tävlande att öka. LFK har i år genomfört Safaritävlingen för första gången på länge och kan vi göra det även kommande år så kanske vi får fler medlemmar som vill tävla. Klubbträningar pågår både på sommaren (Gripen) och vintern (Nattugglan). SVT hade ett reportage där de följde en av tävlingsdeltagarna som fått upp intresset efter ett TV-reportage från förra året.
Svenska och Nordiska mästerskapet i Precisionsflygning har genomförts i veckan. LFK representerades av Lars Östling och Torbjörn Ohlén. Och det blev full pott för våra deltagare.
* Lars Östling deltog i det svenska laget i Nordiska Mästerskapet och tog hem guldet.
* Lars Östling tog individuellt guld i SM i Civil Flygfemkamp.
* Torbjörn Ohlén tog individuellt silver i SM i Civil Flygfemkamp.
* Lars Östling och Torbjörn Ohlén tog lagbrons i SM i Precisionsflygning
Detta var tredje året på raken som LFK tog guld i Civil Flygfemkamp. 2013 så tog Torbjörn enskilt guld och 2014 var det Lars tur. Bägge dessa år tog LFK dessutom lagguld, men i år utdelades det inget lagpris i Flygfemkampen.
Nu har LFK nyligen ordnat målade banmarkeringar på Saabfältet för att kunna träna precisionslandning. Jag hoppas att det innebär att fler medlemmar prövar på denna sport som ökar flygskickligheten och skapar en ny dimension i flygandet! Nästa år går dessutom SM veckan i Norrköping. Få se om vi kan vara med och arrangera SM i Precisionsflygning?
Förra året tog LFK SM-guld i Civil Flygfemkamp när tävlingen hölls igen för första gången på många år. I år upprepar LFK bravaden!
I år, när tävlingen hölls i Gävle, var det Lars Östling som var starkast och tog enskilt guld. Tillsammans med Torbjörn Ohlén tog LFK även hem lagguldet. Stort grattis grabbar!
Dessutom så hamnade Lars Östling på fjärde plats i precisionsflygningen (landningar och navigering). Detta innebär att Lars kommer att nästa år deltaga i det svenska laget på de Nordiska Mästerskapen. I år tog Sverige hem både guld och silver på de Nordiska Mästerskapen, så vi kan hoppas att det går lika bra nästa år.
Detta är ett inlägg i serien medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Vad fick dig att börja flyga och när var det? Mitt flygintresse har jag haft från väldigt ung ålder och jag kom ihåg en “Flygplatsens dag” på Skellefteå flygplats i mellanstadieålder som någon form av startpunkt på tankarna och efter det kom ju Top Gun och Iron Eagle som inspiration och drömunderlag. Det tog dock ganska många år innan jag verkligen tog tag i saken. Loggboken visar att jag den 19:e jan 2005 flög mitt första pass i KMH:s numera avyttrade syster KII och om jag inte minns fel så satt Tommy Lindström i högersits. Minnet är också att den flygningen skapade ett enormt “mer-behov”. Skolningen drog jag igång på allvar i mars samma år.
Tanken vara att lägga 12-18 månader på mitt PPL men det var ju alldeles för kul. I juni flög jag mitt första EK-pass då Jonna klev ur på den numera nerlagda väntplats Filip 1 och sa att jag fick klara av tre landningar på egen hand och den 30 september 2005 gjorde jag uppflygningen. Mest flög jag med Jonna, men även Mathias Lodman som numera jobbar för Wideroe och klubblegenden Sture B. Ett drygt år efter det började jag också med IR-skolning. Det är ju så kul att lära sig nya saker… 🙂 Här skedde den mesta av skolningen med en annan legend, nämligen Olle Backarp.
Vilket är ditt bästa flygminne? Den frågan är ganska lätt! Rätt tidigt var det uppenbart att det jag tycker är kul är att använda flygningen för att resa och se nya platser och ganska tidigt flög jag in mig på klubbens dåvarande reseflygplan SE-LBV, en Mooney 201 och det var i den mitt absolut bästa minne inträffade. Jag och min flygparhäst Andreas Thorén tänkte att det ju kunder vara kul att flyga till Split i Kroatien där en vän till hans pappa hade segelbåt. Vi bjöd på flygningen och han bjöd på seglingen. Resan tog oss från Linköping via Malmö och Brno i Tjeckien ner till Split.
En väldigt stor del av denna upplevelse var planeringen innan. Hela resan flögs IFR och när man inte är jätteerfaren är det en enorm läroprocess att planera en längre IFR-resa nere i Europa. I Norden är det hyfsat enkelt i och med att man kan fajla DCT mellan nästan vilken punkt som helst, men nere på kontinenten behöver man följa airways och de kan ha olika begränsningar olika dagar i en vecka. Men vi löste problemet. Hemvägen flygs sedan via Linz i Österrike och klassiska Tempelhof i Berlin. Helt enkelt en resa jag kommer att minnas för resten av mitt liv!
Inflygning mot SplitSplits flygplatsTempelhof samma år som de stängde nerFantastisk seglingFantastisk seglingAlppassage mellan Graz och Linz
Vad har du för mål kommande året? Flygningen har de senaste åren varit lite nedprioriterat för min del och jag var faktiskt nära att låta allt förfalla, men jag måste säga att jag återfått glöden det senaste dryga året. I år har jag hunnit med lite kortare turer till Jönköping och Visingsö, men även bara för någon vecka sedan en fantastisk trip till Bornholm och förra sommaren blev det en Gotlandstour till Bunge och Visby. Vid ett flertal tillfällen har jag planerat att åka till Läsö, men av någon sur anledning har det alltid dragit in någon front precis när vi ska åka. Men det ska bli av någon gång! Självklart vill jag även hitta fler guldkorn framöver. Tips mottages med glädje 🙂 Sedan kan jag nog vara lite sugen att skaffa något eget alternativt att bli delägare i en kärra. Vi får se vart det tar vägen.
Detta är andra inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Det korta svaret är att jag insåg att jag kunde helt enkelt. Jag har alltid gillat att köra och varit intresserad av, men aldrig sådär riktigt insnöad på, alla möjliga fordon/farkoster inklusive flygplan. Funderade med jämna mellanrum på att gå med i Bilkåren och lära mig köra diverse fordon jag tyckte verkade roliga, men att vem som helst som inte var rejält förmögen skulle kunna hålla på med flyg fanns inte riktigt i min världsbild.
Så tog en kollega flygcert. Jag blev jätteförvånad att man kunde göra något sånt och kollade för första gången upp vad det egentligen kostar. När det visade sig vara görbart var det inte så mycket att fundera på. Började PPL-kursen hösten 2015 och certet var klart ett år senare.
Vilket är ditt bästa flygminne?
Väldigt svårt att välja så jag gör som föregående och väljer några stycken. Det jag uppskattar mest med flygningen är frihetskänslan och alla fantastiska människor man träffar i olika sammanhang. Folk som ofta är minst lika insnöade som man själv och inte tröttnar på att prata flyg.
Ett sånt minne är ett träningsläger i precisionsflygning som hölls på Johannisberg under Kristi himmelsfärdshelgen 2018. Jag hade precis börjat tävla och hade inte koll på hur allt fungerade så det var verkligen guld värt att kunna intensivträna en långhelg, både för träningens skull och för att lära känna andra precisionsflygare. Och ibland bara ligga och vila i skuggan av planet och titta på fallskärmshoppare som trillar ner.
Paus på Johannisberg
Något annat jag gillar med flygandet är de kontraster man får uppleva och den ytterligare frihet man får med instrumentbehörigheten. Känslan när man startar i skitväder, passerar upp genom molnen och ut i strålande sol. Eller att flyga ovanför molnen i månsken, helt magiskt!
Ut ur molnen, någonstans över Småland
Bilden är från när vi åkte till Danmark och hämtade OY-UGH, som senare blev SE-LRL. Jag hade en extremt färsk instrumentbehörighet och fick köra IUD till Odense och tillbaka. Lärorikt – jag hade stor nytta av baksätersförarna Nicke och Per W och såklart Jennifer i högersitsen – och det var väldigt kul att kunna få så omedelbar användning av behörigheten.
Sen måste jag nämna att flyga på Sri Lanka, väldigt vackra vyer över djungel, berg och hav. VFR-flygkartor var svåra att få tag på så vi flög efter vägkartor och en liten GPS. Sporadisk radio- och radarkontakt bland bergen.
På väg från Koggala till Sigiriya
Vad har du för mål kommande året?
Ett mål är redan uppnått, att flyga in mig på Bulldog. Rotekursen har precis börjat och att gå klart den är också ett mål. AVA och sporre står på tur men det är inga mål för just i år. Jag försöker begränsa målsättningarna lite, det finns så mycket att göra! Att börja flyga var lite som att komma hem eller hur man ska säga. Äntligen hitta rätt i livet. Och då blir det lätt att man vill ge sig på precis allt samtidigt även om man vet innerst inne att det kanske inte är riktigt realistiskt.
Så förutom en ny typ och rote blir det mest att bli bättre på att flyga det jag redan kan, på de typer jag redan är influgen på – träna navigering, landningar och sånt både för precisionsflygning och FFK-sammanhang.
Delta i tävlingar inklusive SM i Söderhamn, med målet att inte komma sist. För mig är tävlingar mer som extra välordnade träningspass och trevlig semester…
Köra nog mycket IFR för att känna mig bekväm med IMC igen. Förra året blev det väldigt lite flygning i moln och det märktes när det var dags för PC, så i år vill jag träna lite mer på det.
Torbjörn förbereder kabinen inför en träningsnavigering
Den 24-27 juli arrangerade Gävlebygdens Flygklubb SM i Precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp, på Gävle-Rörbergs flygplats. Det var 21 deltagare, varav fem kom från Linköpings Flygklubb. Linköping gjorde bra ifrån sig med bl.a. förstaplats i CFFK!
Vi från Linköping var Lars och Torbjörn med deras gula Cessna, samt Karin, Åke och jag med KMH. Vi åkte upp till Gävle ett par dagar innan tävlingen för att hinna öva lite innan allvaret satte igång.
Åke och Karin taxar ut inför en träningsnavigering, med Gävle-Rörbergs torn i bakgrunden
Gävlebygdens Flygklubb hade fixat ett bra arrangemang! Mat och transporter var ordnat, och vi höll till i deras fina klubbhus. Bodde gjorde vi på ett gammalt värdshus i närheten. Jag brukar alltid gilla att åka på SM, eftersom allt är ordnat, man är bland folk man känner och det enda man behöver tänka på är tävlingen – det blir lite som semester. Semester med intensiva inslag…
Lars springer i mål efter löpningen
Lars-Inge hade ordnat så att vi kunde få ut banor från tidigare tävlingar att träna på, och hjälpte också till med att mata in resultatet i sin dator för utvärdering. Man hade också arrangerat så att den fanns ett landningsstråk att träna på. Jättebra, många utnyttjade chanserna för träning!
Karin landar några meter plus
Terrängen är lite annorlunda där än hemma, så för min del
behövdes träningen. Det är mer kuperat och mer skog än hemma. Gävleborna verkar
också ha annorlunda saker i sina hem, under svängen in till en startpunkt såg
jag att någon hade en jättestor badringsanka vid bryggan, den måste varit
större än en normal segelbåt. Torbjörn hade också sett den, så jag hade inte
drömt…
Vi hade en fenomenal tur med vädret. På vägen till Gävle var det ganska dåligt i början men sedan hade vi strålande varmt väder hela tiden!
Åke lämnar ifrån sig navigeringsresultatet till en funktionär efter landning
Nytt för i år var att tävlingen innehöll två navigeringar. Det är så på internationella tävlingar, men på SM brukar man inte ha det eftersom det kostar så mycket jobb att ordna. I år ville man dock ge landslaget den träningen, att tävlingen blev som de stora tävlingarna. Så på torsdagen var det en navigering, på fredagen ytterligare en och så var det landningstävling på lördagen. Frazze var som vanligt med och arrangerade, han hade lagt den ena banan.
Lars landar några meter plus
I den Civila Flygfemkampen (CFFK) var det dessutom de
fysiska grenarna. Simningen och orienteringen var på onsdagen, och löpningen hölls
på lördagen efter landningstävlingen. Orienteringen och löpningen var tuffa
eftersom det var så varmt.
Arrangemanget avslutades med en middag på lördagskvällen i ljum sommarkväll. Då kunde vi konstatera att Linköpings Lars gjort en fenomenal insats, och tog guldplatsen i CFFK och försvarade därmed sin titel som svensk mästare! Torbjörn kom också på pallplats, med ett brons. Lars var också nära att ta en pallplats i precisionsflygningen. Vann precisionsflygningen gjorde Gävlebygdens Lars-Inge.
Efter tävlingarna var det middag. Frazze väl förtjänt efter allt arbete med tävlingen
Vi lämnade Gävle i lite vemod, eftersom flygfältet skall läggas ned. Fältet är mycket fint beläget en bit utanför Gävle, utan särskilt mycket bebyggelse i närheten. Lång asfaltsbana med tillhörande grässtråk. Fint, ganska nytt klubbhus. Kommunen har dock sålt marken, det skall byggas serverhallar i stället. Det var till och med journalister på plats under tävlingen, en radiointervju sändes och det publicerades ett reportage med rubriken ”Sista tävlingen på Rörbergs flygplats” i lokalpressen.
Gävlebygdens flygklubbs fina klubbhus var centrumpunkten under tävlingsdagarna
Stort tack för ett bra arrangerat SM! År 2021 skall
SM-veckan hållas i Linköping, och då måste vi se till att ha SM i precision och
CFFK hos oss!
Anders W, med Karins hjälp
Lars svensk mästare i CFFK 2019 Torbjörn tredjeplats i CFFK 2019
Onsdagen den 10 april så fylldes LFK lektionssal med medlemmar som ville höra styrelsens redovisning av resultatet för 2018. Sedan ett antal år så väljs ny styrelse redan på höstmötet.
Nicke inledde med årsredovisningen. Flygplansflottan har moderniserats med ny PA-28, SE-LRL och uppgraderad avionik i de övriga PA-28:orna med 8,33 kHz radio och PBN godkänd navigeringsutrustning.
Massor av flygaktiviteter har genomförts förra året med höjdpunkt i form av klubbresa till Normandie. Under vintern så stod Kögenäs Airport öppet för islandningar. Klubbens medlemmar genomförde en formationsflygning över Nationaldagsfirandet på Stegeborg.
Erik Bodin redovisade klubbens ekonomi, som är god. Revisorerna gav styrelsen tummen upp för den ekonomiska redovisningen och därefter så beslutade årsmötet att ge styrelsen för 2018 ansvarsfrihet.
Då revisorerna gjort ett bra jobb och var villiga att ställa upp ett år igen så hade valberedningen föreslagit att sittande revisorer skulle fortsätta ett år till, vilket mötet godkände.
Efter det officiella årsmötet så delades utmärkelser ut till medlemmar . Sedan höstmötet har 2 medlemmar gått EK (Per Nicolaisen, Marcus Malm), 6 medlemmar har tagit PPL certifikat ( Andreas Enblom, Bogdan Zamcanu, Mikael Granath, Stefan Bränd, Tommy Landberg, Per Nicolaisen ), en medlem har tagit IR certifikat (Karin Nyström) och 19 stycken har fått PBN behörighet på sitt gamla IR certifikat.
Tävlingsverksamheten har gått bra med ett “Safari” genomfört på klubben och deltagande i SM i Precisionsflygning som slutade med guld individuellt för Östling i Civil Flygfemkamp och guld i lag för Östling/Nyström. Linköpingsmästare i “Nattugglan” blev Lars Östling.
Den långa klubbresan resulterade i 9 stycken 0-meridiansdiamanter (Björn Rystedt, Peter Curwen, Peter Lindh, Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik, Anders Wikström, Åke Jarlhäll, Karl-Johan Karlsson). Årets “Le Globetrotter L’ année” blev Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik som tog den längsta rutten i SE-KIT.
Ett speciellt erkännande delades ut till Bengt Carlsson som med sin traktor håller klubbområdet snöfritt på vintern!
Mötet avslutades med smörgåstårta!
P.S: Protokoll ligger som vanligt i filarkivet på MyWebLog.
Den 18 april så hölls LFK årsmöte. Eftersom val av styrelse sedan ett par år sker redan på höstmötet så är årsmötet numera mest till för att summera det föregående året samt givetvis att avgöra om styrelsen ska få ansvarsfrihet eller inte.
LFK ordförande Nils-Erik Peterson inledde mötet med att hälsa alla välkomna. Efter sedvanligt mötesformalia så var det dags för årsredovisningen.
Under året har ett antal klubbkvällar genomförts. KSAK har hållit sitt regionsmöte i klubbhuset. Två städdagar har genomförts med stort deltagande.
Klubbhuset blir bara bättre och bättre. Planerings- och mötesrummet är färdigt. Det har såtts gräsmatta på rampen upp mot bygglokalen. Det finns kodlås på grinden. Grunden har täckts med plank. Nästa större projekt är att förbättra ventilationen i huset.
Flygplansflottan har under 2017 uppgraderats med Mode S i samtliga maskiner. Den inhyrda Arrowen genererade 70 timmas flygtid. Trots det har flygtidsuttaget inte stigit som klubben förväntat sig så nyanskaffning av flygplan får avvakta ett tag till.
Året avslutades med sedvanlig julgransflygning över Östergötland.
Ekonomin ser fortfarande bra ut. 2017 års resultat blev något lägre än 2016, men framför allt berodde det på avskrivningar mot Östgötaflyg. Revisorerna hade därför inget att anmärka mot styrelsens arbete och mötet gav styrelsen ansvarsfrihet.
En motion hade kommit in och det var att utse nya hedersmedlemmar. P-G Lundborg och Stig Holmström är nu tillsammans med Hans Mennborg klubbens hedersmedlemmar!
Mötet antog styrelsens förslag om att bibehålla timpriserna för uthyrning av klubbens flygplan.
Avslutningsvis, enligt den ordinarie årsmötesagendan, så valdes Håkan Börjesson och Lars Theodorsson till revisorer för 2018. Som revisorsersättare valdes Sture Axelsson.
Sedan höstmötet 2017 har Stefan Bränd, Andreas Enblom och Mikael Granath gått EK och tilldelades LFK flygvingar.
Under 2017 har även Dan Zamcanu, Fredrik Berggren, Karl-Johan Drufva och Tommy Landberg gått EK. Fredrik Berggren och Karl-Gustav Karlsson har tagit PPL certifikat.
Erik Totland och Stefan Ahlgren har tagit EIR certifikat.
Björn Algkvist, Björn Martinsson, Christian Svensson, Daniel Wikberg, Erik Soomro och Erik Totland har tagit IR certifikat.
Anders Nystedt, Christian Svensson, Daniel Öberg, Karin Nyström, Karl-Gustav Karlsson, Marcus Poppe och Michael Buxton har tagit mörkerbevis.
Lars-Erik Wallhagen tilldelades en guldkrans.
Avslutningsvis så delades priset för årets långflygning ut. 2017 så flögs den längsta resan av Gustav Rånby till Caen. Han fick därmed också klubbens första diamant för att passerat 0-meridianen.
I årets “Gripen” så kom Lars Östlings 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm. Linköpingsmästare blev Lars Östlings.
I årets “nattuggla” blev Lars Theodorsson 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm.
För att fira att LFK fyller 85 år i år (LFK grundades 1933) så bjöd styrelsen på Smörgåstårta efter mötet!
P.S: Presentationer och årsredovisning ligger i filarkivet på MyWebLog!
Det är gott om flygdagar under sommarsäsongen i Sverige, men Eksjö flygdag brukar vara lite extra för oss flygande flygnördar. Det är inte alla flygdagsarrangörer som gör sig besväret att tillåta besökare som kommer flygandes. Att den dessutom inte hålls varje år gör det bara mer kul att åka dit. Sist den hölls var 2012 och då flög jag dit i en av klubbens PA-28:or. Den här gången fick det bli klubbens DA-20, SE-MEB.
Min ursprungliga plan för helgen var att först åka ner till Danmark och gå på Roskilde Flygshow, men då jag blivit inbjuden på 70+60-årskalas i Horn på lördagen så ändrade jag planen till att landa på Hornlanda på lördagen och sedan åka vidare till Eksjö på söndagsmorgonen.
Hornlanda är ett litet privatägt flygfält och finns inte i svenska flygfält. Jag ringde därför och kollade om det var OK att landa. Det var inga problem och vi var hjärtligt välkomna. Fältet är asfalterat och 800 m långt, men bara 8 meter brett. Det är dock OK för klubbmedlemmar att landa där om vår Motorflygchef gett OK.
På lördagen blåste det en hel del och tyvärr så låg vinden mer eller mindre rakt i sida på Hornlanda. Klubbens ordförande, Nicke, som också skulle gå på födelsedagskalaset, flög ner till Hornlanda i sin PA-28:a. Vi beslöt att det var lite för kyttigt för roteflygning och flög därför enskilt. När man landar bana 21 på Hornlanda så är det ofta nedsvep på kort final. I kombination med kyttigheten så höll jag därför högre fart på finalen. Med en DA-20 så innebär det problem vid landningen då det är mycket svårt att få ner farten, så landningen blev mer av en nerkomst.
Festen var i varje fall mycket trevlig, även fast jag fick ta det försiktigt med Champagnen. Vi sov över hos värdparet och fick sedan skjuts ut till Hornlanda på söndagsmorgonen. Vädret på morgonen var bra och blåsten från lördagen hade lagt sig. Även i starten kan man annars få fundera till lite i en DA-20, då sidvind i kombination med smal bana kan vara intressant med bara differential styrning m.h.a bromsarna innan man får upp farten.
Jag hade fixat PPR till Eksjö och fått en landningsslott klockan 09.44. När jag närmade mig Eksjö så hörde jag på Sweden Control att det kom flygplan från alla håll för landning i Eksjö, bl.a. ett tyskt flygplan som verkade ha fått fel frekvens för Eksjö Radio (de bytte för ett par år sedan). Jag fick kontakt med ett flygplan på en skärande kurs och beslöt mig för att lägga mig bakom det för att åtminstone ha visuell kontakt med ett av flygplanen i varvet. Flygplanet framför mig flög in över Eksjö och anslöt på medvinden. Eksjö Radio gjorde ett bra arbete med att meddela var andra flygplan befann sig.
Landningen blev betydligt bättre den här gången och klubben hade massor med personal på plats som visade oss vägen till parkeringsområdet. Där var det fullt med andra flygplan. Förutom de flygplan som deltog i uppvisningen så var det minst ett femtiotal flygande besökare.
Vi träffade snabbt massor av LFK:are. Givetvis så hängde de alla kring närmaste matställe. Vi tog en kaffe och snackade lite flyg innan showen började. En stor fördel med flygdagarna i Eksjö är att man står längs med banan och har mycket nära kontakt med både flygplan i luften och veteranflygplan som fått hedersplatser nära publiken.
Flygprogrammet var mycket trevligt och innehöll mycket blandade uppvisningar.
Gustav Salminen gjorde ett mycket fint program i sitt segelflygplan. Han är nybliven världsmästare i segelflygava och det syntes. Sverige är mycket framgångsrik och har vunnit flera VM de senaste åren. Förra året Sebastian Jansson och Johan Gustavsson 2010 och 2013.
Biltemas Spitfire var på plats och gjorde som vanligt en utmärkt uppvisning. Ljudet i motorn ger, som Gunde Svan en gång i tiden sade, Ståpäls! Per Cederqvist har fått ihop imponerande 500 h i Spitfire och borde därmed vara en av världens idag mest erfarna Spitfirepiloter.
Linköpings bidrag till flyguppvisningarna var Pelle Englund som gjorde en fin uppvisning i MVFK:s Bulldog, SE-MEK.
Jacob Holländer gjorde en imponerande uppvisning på låg höjd i sin supermodifierade Pitts. Med en gigantisk motor i förhållande till flygplansvikten och en skicklig pilot bakom spaken så går det att göra det mesta med ett flygplan. Knivpassagen någon meter över banan var spektakulär!
Flygvapnet deltog med HKP 15, Tp 84 Hercules och som avslutning tittade incidentroten förbi med två JAS 39 Gripen lastade med fälltankar. Flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson landade i helikopter och invigde flygdagen.
Ett extra kul inlägg i uppvisningen var hyllningen till A.J. Andersson. En rote Bücker Jungmann och Bücker Jungmeister flög tillsammans med en tregrupp Saab Safir. Alla designade av A.J. Jungmeistern dessutom med den passande beteckningen SE-AJA (A.J. Andersson). Extra kul var det att A.J:s son Jan fick flyga med i Jungmeistern dagen innan. Jag har själv haft nöjet att flyga med Jan i en Saab Safir på hans 80-årsdag! Jag hoppas att det skrivs en bok om A.J förr eller senare. Han är tillsammans med Albin Ahrenberg ett par av svensk flyghistorias viktigaste personer som det inte skrivits så mycket om (förutom att Albin skrev en del om sig själv).
Det var skiftande väder under flygdagen. Väderprognosen sade regn och det kom ett par regnskurar, men största delen av dagen så var det bra väder. Inför hemresan så började det att bli svart i horisonten och alla de flygande besökarna skyndade sig till sina flygplan. Det flöt på mycket bra med uttaxning och start och vi undvek den ankommande skuren med ett par minuters marginal. På vägen hem så fick vi kryssa runt ett par rejäla skurar och vi hörde de andra flygplanen som var på väg mot Saabfältet för landning. Förutom SE-MEB så hade även SE-KIT och SE-KMH från LFK samt ett antal av de privatägda flygplanen i Linköping varit nere i Eksjö. Östgöta Control fick sig nog ett rejält uppvaknande då det plötsligt dök upp massor av flygplan (utan färdplan) på väg från Eksjö.
Vi lyckades i varje fall till slut klämma in oss mellan två kraftiga regnskurar och precis få in SE-MEB i hangaren innan regnet började smattra på hangartaket.
Tack till Norra Smålands Flygklubb för en väl genomförd flygdag. Jag hoppas på att det finns krafter kvar att göra om det i närtid!
På andra SM-dagen så var vädret betydligt bättre än dagen innan. På programmet stod det precisionsnavigering. Momentet genomfördes i två startgrupper där det snabbaste flygplanet startade först i varje grupp.
Först så fick deltagarna visa på sina teoretiska kunskaper i planering av en navigering. Sedan så var det upp till bevis genom att flyga den planerade rutten.
Varje brytpunkt skall passeras vid exakt tid och det utlagda dukmålet identifieras. Sedan finns det hemliga dukmål längs med banan som skall identifieras och markeras på kartan. Slutligen finns det ett antal foton på objekt längs med banan som piloterna skall försöka se från luften.
Samtidigt som tävlingen pågick så hölls ett öppet hus på klubben. Det var även möjligt för besökare att komma med flygplan på vår Fly-In. Linköpings Segelflygklubb visade upp ett av sina flygplan. Tyvärr så konkurrerade Linköpings Stadsfest om besökarna så det var många funktionärer på varje besökare. Klubbens funktionärer hade även fullt upp med att tanka flygplan samt att följa de tävlande piloterna in till debriefingen där kartor och de lagrade GPS-loggarna skulle utvärderas.
Vid femtiden så var det dags för det sista momentet, terränglöpning. Det genomfördes med jaktstart där den som ledde efter de första fyra momenten startade först.
Under tiden så förbereddes hangarfesten, eller som det blev, klubbhusfesten. Då vi bara var runt 50 personer så tyckte vi att det var trevligast att hålla festen i klubbhuset.
Efter huvudrätten så presenterade KSAK f.d. generalsekreterare Rolf Björkman segrarna i årets SM.
Segrare i Precisionsflygning blev inte helt otippat Lars-Inge Karlsson från Gävlebygdens Flygklubb. Han tog därmed sin tionde SM-titel! Bästa LFK:are blev Lars Östling på en femteplats.
Segrare i CFFK – Civil Flygfemkamp blev Åse Kristoffersson från Söderslätts Flygklubb. Det var första gången det blev en damsegrare i denna tävling! Torbjörn Ohlén tog en hedrande silverplats för LFK i CFFK.
Avslutningsvis så tilldelades Linköpings Flygklubb KSAK guldplakett som tack för att vi arrangerade SM.
Stort tack till alla medlemmar som varit med och jobbat i helgen. Extra tack till Lars Östling som varit djupt inblandad i att arrangera själva tävlingen och därför inte kunde vara med själv i CFFK.
