Årets sista flygdag

Årets sista flygdag bjöd på strålande solsken. Bokningskalendern i MyWebLog blev snabbt fylld. Många medlemmar som passade på att utnyttja tillfället för en sista flygtur på året.

Tyvärr så blåste det en hel del, så det var kyttigt även på högre höjder. Men vad gör väl det när man får se solen igen!

Gottt Nytt År till alla medlemmar och vänner önskar Linköpings Flygklubb! 2019 var ett bra år, 2020 ska bli ännu bättre!

God Jul från ovan

Gruppbild innan flygningen. Foto: Bengt Bergholm

Flygvädret har varit sisådär den här hösten. November hade knappt en soltimme och december har inte varit mycket bättre. Men trots detta så planerade LFK att genomföra årets julgran. På lördagen regnade det och risken fanns att det skulle ligga dimma över fältet på söndagsmorgonen. Men gudarna var på vår sida och t.o.m. solen behagade att titta fram en smula.

Flygvapnet hade tidigare i veckan genomfört julgransflygningar med start från F7, F17 och F21. Tyvärr så resulterade problemen med SK 60 att Flygskolan inte kunde genomföra någon julgransflygning vilket innebar att bl.a. Linköping blev utan. Men julen kräva flygande julgran! LFK har fördelen av att kunna flyga på helger och har därför lyckats genomföra julgran de senaste åren, 2018, 2017, 2015 och 2014.

Alla hjälper till att dra ut maskinerna. Foto: David Brohede

På söndagen samlades ett antal hugade piloter och passagerare. Vi lyckades få ihop en julgran bestående av sju maskiner. Klubbens flygplan, SE-MEB, SE-IUD, SE-MEK och SE-LRL, MVFK SE-MEK och två privatägda, SE-XTT och SE-MAT. Det räckte gott och väl till en fin gran med en liten stam!

Efter briefing så gick vi ut och klargjorde flygplanen inför flygningen. Bränsle och olja kontrollerades och fylldes på vid behov. Som tur väl så hade vi jouren bemannad på klubben så tankarna var redan dränerade.

Tomteluva på! Foto: David Brohede

Färden gick över Linghem, Ekenängen, Ljungsbro, Borensberg, Skänninge, Mjölby, Mantorp, Malmslätt och Linköping centrum. Molnundersidan låg på 3000 fot och färden kunde genomföras på höjder mellan 1000-1500 ft. Vi passade givetvis på att önska ”God Jul” till flygledningen på Saab-fältet och Östgöta kontroll.

SE-MEB och SE-IUD sedd från SE-MEK. Foto: David Brohede
Julgranen sedd från stammen. Foto: David Brohede
På väg mot Borensberg. Foto: David Brohede
Dis och dimma efter gårdagens regn. Foto: David Brohede
Sväng över Boren. Foto: David Brohede
Långflank strax innan landningen på Saabfältet. Foto: David Brohede

Efter flygningen så samlades vi i klubbhuset och tog en sista gemensam fika för året. Alla flygare vet att fika är det näst bästa!

Från oss alla till er alla, en God Jul och ett Gott Nytt År!

En kväll på klubben

Fullsatt lektionssal med blivande piloter

I tisdags kväll var det verkligen fullsatt i alla klubbhusets lokaler.

Årets PPL/LAPL kurs med 16 blivande piloter hade lektion i Aerodynamik i stora lektionssalen under ledning av Nicko.

Långresa 2020 under planläggning

I lilla mötesrummet så hade deltagarna i Långresa 2020 samlats för planering under ledning av Nicke. Planen just nu är att åka ner till Alperna och pröva på flygning i bergsterräng.

SE-KEG snart i luften igen

I bygglokalen så har Cubprojektet dragit igång igen under ledning av Lars Theodorsson. Skrovstommen har lackats och nu pågår arbetet med att sätta på diverse beslag samt att anpassa de nya golven till det gamla skrovet. Nästa steg blir att dra el och styrsystem så att skrovet kan dukas.

SE-KEG tillverkningsskyltar

De viktiga tillverkningsskyltarna har tagits loss från de gamla golvplattorna och kommer att föras över till de nya. Som alla vet så kan inte ett flygplan flyga utan dessa skyltar. Hela aerodynamiken bygger på att skyltarna finns på plats! 🙂

P.S: SE-KEG historia kan ni läsa mer om här!

Höstmöte 2019

Den 16 oktober så genomfördes LFK sitt sedvanliga Höstmöte. Syftet med Höstmötet är främst att välja ny styrelse för det kommande året, men även att informera medlemmarna om klubbens ekonomi m.m.

Nicke inledde med att redovisa för vad som hänt under 2019. Bl.a. långresan runt Östersjön, klubbresa till Siljansnäs, LRL i full drift, framgångar i SM och avtackningsresa med Daisy. Utbyggnaden på banan blir nog troligtvis inte av förrän 2021.

Erik redovisade sedan ekonomin. Flygtidsuttaget ligger rätt så konstant kring 1500 h/år. Archrarna flygs mycket och DA-20 mindre. Mycket beroende på att det skolas lite med DA-20. Budgeten ser OK ut. Kassan har dock minskat då det genomförts motorbyte på två maskiner under året. Kostnaderna för ATO kan komma att ökas under 2020. Mötet beslutade att medlemsavgifterna för 2020 ska ligga kvar på oförändrade nivåer.

Den nya styrelsen för 2020 kommer i stort sett att se ut som tidigare. Nicke valdes om som ordförande. Erik, Michael, Per och Jennifer valdes om för ny 2-års period. Den enda ändringen blev att Fredrik Axelsson avgår och ersätts med Michael Frendesson.

Valet till KSAK och KSAK-M genomfördes inte på mötet. Styrelsen kommer att utse förslag.

Efter detta så avslutades den formella delen av höstmötet.

Ett antal medlemskvällar är inplanerade under hösten. 19 oktober genomförs en städdag med plantering av häck ut mot plattan. 21 oktober besöks LFK av MAF som leveransflyger en Cessna Caravan till Sudan. 6 november kommer det att genomföras en ny säkerhetskväll. KSAK håller bl.a. på att ta fram ett uppdaterat H50P underlag för att förbättra privatflygets säkerhet. Dessutom kommer en kallelse att komma ut för ett uppstartsmöte på Cubrenoveringen.

Klubben har fått en sponsring på 75.000 från Weine Kindefors. Det kommer att gå till uppbyggnad av en uteplats framför klubbhuset. Weine kommer att formellt tackas av klubben vid ett kommande tillfälle!

I pausen mellan de olika redovisningarna så serverades det Kaffe och Tårta.

Klubbens simulator kommer inte att certifieras framöver. Transportstyrelsens kostnade för certifiering är för höga. Det innebär att den inte längre kommer att kunna användas i IR-utbildningen. Dock så kommer den att fortsätta drivas och mjuk- och hårdvara ska moderniseras. Det kommer att vara gratis för medlemmar att boka den då klubbstyerlsen anser att det gagnar flygsäkerheten.

Det administrativa arbetet för klubbstyrelsen har stigit kraftigt de senaste åren. Framför allt är det hårdare regeltolkningar från Transportstyrelsen som lett till ett antal anmärkningar vid granskningar av klubbens drift. För att minska belastningen på klubbstyrelsen så kommer Nicholaus Lundbohm att utses till Safety Manager och klubben kommer att anställa en Luftvärdighetsadministratör på ett par timmar i veckan. Frågan är om dessa extra kostnader verkligen motiverar att klubben fortsätter med att driva ett ATO? Skolningen ligger på ca 500 h per år och det är enbart IR- och PBN-utbildningarna som kräver ett ATO och dessa ligger på ca 150-200 h/år. Ett alternativ kan vara att omvandla till DTO. EASA håller på att ta fram regelverk för ”Basic IR” som ska kunna utbildas vid ett DTO.

Årets långresa blev Östersjön runt. Totalt ca 880 nm och 8 h flygtid. Från klubben deltog IUD, LRL, KIT, MED och KMH. Dessutom en helikopter i from av JVE! Flygplatser som besöktes var Nortälje, Mariehamn, Helsingfors (Malmi, med en fin VFR inflygning på max 700 ft över staden), Ösel, Ventspils (för några besättningar) och Bunge. Trevliga besöksmål som är värda att stanna lite längre tid på. Flygplatsinformation finns i respektive lands AIP på nätet.

SM i precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp 2019

Torbjörn förbereder kabinen inför en träningsnavigering

Den 24-27 juli arrangerade Gävlebygdens Flygklubb SM i Precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp, på Gävle-Rörbergs flygplats. Det var 21 deltagare, varav fem kom från Linköpings Flygklubb. Linköping gjorde bra ifrån sig med bl.a. förstaplats i CFFK!

Vi från Linköping var Lars och Torbjörn med deras gula Cessna, samt Karin, Åke och jag med KMH. Vi åkte upp till Gävle ett par dagar innan tävlingen för att hinna öva lite innan allvaret satte igång.

Åke och Karin taxar ut inför en träningsnavigering, med Gävle-Rörbergs torn i bakgrunden

Gävlebygdens Flygklubb hade fixat ett bra arrangemang! Mat och transporter var ordnat, och vi höll till i deras fina klubbhus. Bodde gjorde vi på ett gammalt värdshus i närheten. Jag brukar alltid gilla att åka på SM, eftersom allt är ordnat, man är bland folk man känner och det enda man behöver tänka på är tävlingen – det blir lite som semester. Semester med intensiva inslag…

Lars springer i mål efter löpningen

Lars-Inge hade ordnat så att vi kunde få ut banor från tidigare tävlingar att träna på, och hjälpte också till med att mata in resultatet i sin dator för utvärdering.  Man hade också arrangerat så att den fanns ett landningsstråk att träna på. Jättebra, många utnyttjade chanserna för träning!

Karin landar några meter plus

Terrängen är lite annorlunda där än hemma, så för min del behövdes träningen. Det är mer kuperat och mer skog än hemma. Gävleborna verkar också ha annorlunda saker i sina hem, under svängen in till en startpunkt såg jag att någon hade en jättestor badringsanka vid bryggan, den måste varit större än en normal segelbåt. Torbjörn hade också sett den, så jag hade inte drömt…

Vi hade en fenomenal tur med vädret. På vägen till Gävle var det ganska dåligt i början men sedan hade vi strålande varmt väder hela tiden!

Åke lämnar ifrån sig navigeringsresultatet till en funktionär efter landning

Nytt för i år var att tävlingen innehöll två navigeringar. Det är så på internationella tävlingar, men på SM brukar man inte ha det eftersom det kostar så mycket jobb att ordna. I år ville man dock ge landslaget den träningen, att tävlingen blev som de stora tävlingarna. Så på torsdagen var det en navigering, på fredagen ytterligare en och så var det landningstävling på lördagen. Frazze var som vanligt med och arrangerade, han hade lagt den ena banan.

Lars landar några meter plus

I den Civila Flygfemkampen (CFFK) var det dessutom de fysiska grenarna. Simningen och orienteringen var på onsdagen, och löpningen hölls på lördagen efter landningstävlingen. Orienteringen och löpningen var tuffa eftersom det var så varmt.

Arrangemanget avslutades med en middag på lördagskvällen i ljum sommarkväll. Då kunde vi konstatera att Linköpings Lars gjort en fenomenal insats, och tog guldplatsen i CFFK och försvarade därmed sin titel som svensk mästare! Torbjörn kom också på pallplats, med ett brons. Lars var också nära att ta en pallplats i precisionsflygningen. Vann precisionsflygningen gjorde Gävlebygdens Lars-Inge.

Efter tävlingarna var det middag. Frazze väl förtjänt efter allt arbete med tävlingen

Vi lämnade Gävle i lite vemod, eftersom flygfältet skall läggas ned. Fältet är mycket fint beläget en bit utanför Gävle, utan särskilt mycket bebyggelse i närheten. Lång asfaltsbana med tillhörande grässtråk. Fint, ganska nytt klubbhus. Kommunen har dock sålt marken, det skall byggas serverhallar i stället. Det var till och med journalister på plats under tävlingen, en radiointervju sändes och det publicerades ett reportage med rubriken ”Sista tävlingen på Rörbergs flygplats” i lokalpressen.

Gävlebygdens flygklubbs fina klubbhus var centrumpunkten under tävlingsdagarna

Stort tack för ett bra arrangerat SM! År 2021 skall SM-veckan hållas i Linköping, och då måste vi se till att ha SM i precision och CFFK hos oss!

Anders W, med Karins hjälp

Lars svensk mästare i CFFK 2019
Torbjörn tredjeplats i CFFK 2019

Rundtur med Daisy

Idag dök Daisy upp på ESSL. Den här gången var det lite lättare att komma in på vår platta då grindarna kapades ner en smula förra gången hon var på besök.

Huvudsyftet med besöket var att Flygande Veteraner hade arrangerat en rundflygning med sina medlemmar som passade på att åka en tur på Kindakanal.

Extra kul var att de passade på att tacka LFK för stödet under den långa reparationstiden genom att bjuda på lite fika och som grädden på moset en flygtur i Daisy!

15 hugade klubbmedlemmar passade på att komma upp i luften. Först fick vi en säkerhetsgenomgång av den rutinerade besättningen. Sedan så startades två stycken Twin Wasp upp. Underbart! Ljuv musik för oss flygnördar!

Start bana 29 och sedan en högersväng ut mot Östra Harg. Vi följde Roxens norra kant och sedan tillbaka till Östra Harg och en sväng över Linköping innan vi satte hjulen i banan igen.

Där stod de betalande gästerna och väntade på sin returresa till Västerås.

Stort tack till Flygande Veteraner. Ni har fått ett antal nya medlemmar i föreningen!

Visning av B 17

Under onsdagskvällen fick klubbens medlemmar tillfälle att titta närmare på Saab:s första skapelse B 17. Kvällen inleddes med att Adrian drog lite om B 17 historia i allmänhet och om den individ som Saab opererar.

B 17 var Saabs första egna byggda flygplan, men den designades egentligen av ASJA. När ASJA och Saab slogs ihop till ett bolag så ärvdes projektet. Första flygningen skedde den 18 maj med Saab provförare Claes Smith vid spaken. (Claes var givetvis LFK medlem och även ordförande för LFK under många år). Det var ont om motorer då krigsutbrottet stoppade leveranserna av amerikanska Pratt & Whitney Twin Wasp. De första B 17 som levererades till svenska divisioner plockade man raskt ur motorerna för att sedan skicka tillbaka dem till Saab så att nästa kunde levereras.

Men med svensk ingenjörskunskap så tillverkades en piratkopia på Twin Wasp som faktisk blev bättre än originalet.

”Blå Johan” är den enda flygande B 17 i världen. Mer unik än en Spitfire eller Mustang! Den har indivdnummer 17239 och flög första gången 27 juli 1943. Blå Johan flög i Flygvapnet fram till 1954 och blev sedan civilregistrerad som målbogserare med registrering SE-BYH. Målbogseringen pågick till 1968 hos Avia på Gotland. 1969 förrådsställdes Blå Johan på Malmen och stod där och väntade på bättre tider.

1995 började några entusiaster fundera på om det gick att få en B 17 i luften till Saab:s jubileum 1997. 1996 så hämtades Blå Johan från förrådet och en omfattande renovering startades och genomfördes på mindre än ett år. Den 11 Juli 1997 så flög Blå Johan igen för första gången på 30 år!

Blå Johan ägs av Flygvapenmuseum, men opereras av Saab. Tanken är att hålla Blå Johan luftvärdig minst till 2026 då Flygvapnet fyller 100 år och 2027 då Saab fyller 90. Extra trevligt vore om Blå Johan kan flyga på Saab:s 100-årsjubileum 2037!

Efter genomgången så var det visning av Blå Johan utanför flygklubben. Det var lång kö och många intresserade medlemmar fick titta närmare och hoppa in i kabinen där Sam förevisade knappar och reglage.

Stort tack till Adrian och Sam som ställde upp och visade Blå Johan!

Nytt (gammalt) klubbmärke?

Vår motorflygchef, Per Wernholm, har piffat upp klubbens flygplan inför långresan med klubbmärke på fenan. Om inte vilket märke som helst, utan det är mycket likt klubbens märke från 1973! Frågan är om det är ett officiellt klubbmärkesbyte eller inte? När LFK pilotvinge/utbildningstecken togs fram så inspirerades det av klubbmärket från 1933!

Inför långresan 2016 tillkom texterna ”Linköpings Flygklubb” respektive ”Linköpings Flying Club” på sidorna av våra maskiner. Med klubbmärke så syns det tydligt var de kommer ifrån!

Detta äldre klubbmärke hänger även utanför dörren på klubbhuset. Väder och vind har dock gjort sitt så det är nog dags att slänga på lite ny färg igen! Samma sak gäller skylten med ”Linköpings Aeronauter” på hangaren. Bokstäverna klipptes ut ur plåt i samband med invigningen 2015 och har börjat rosta en smula. Något för en ledig kväll i sommar med andra ord!

Äntligen ny TMA-karta!

KSAB TMA-karta över Östergötland har inte vunnit så många hurrarop bland klubbens medlemmar. Hur man kunde få för sig att lägga halva Linköpings kontrollzon på ena sidan av kartan och halva på andra är svårt att förstå. Dubbelsidiga kartor är dessutom bökiga att plasta. Den digitala kartan var heller inte så mycket att hurra över.

Men nu har det äntligen släppts en ny TMA-karta över Östergötland och den är faktiskt betydligt bättre än den gamla! Linköping ligger i mitten, vilket är ett stort plus oavsett vilket håll man ska bege sig ut åt. Det innebär också att alla favoritfält i närheten kommer med, från Visingsö i väster till Stegeborg i öster. På baksidan av kartan finns dessutom hela Stockholmsregionen med. Gotland är inte med, men det är ju i princip bara vatten på vägen dit, så vem behöver en karta?

Det har också dykt upp en del specialsymboler som är av intresse för oss motorflygare. Bl.a. har modellflygfältet vid Sjögestad dykt upp på kartan. Det finns också symboler som förtydligar vilka fält som används för fallskärmshoppning och segelflyg. Detta har funnits på internationella ICAO-kartor och är mycket uppskattat att känna till när man är ute och besöker andra flygfält.

Norr om Tåkern har det dykt upp en symbol för fallskärm som dras upp i vinsch. Det har varit nära kollission mellan flygplan och vinschlina vid ett par tillfällen eftersom detta sker utanför flygfält och piloterna har inte varit medvetna om verksamheten.

Sammanfattningsvis så känns den nya kartan som ett stort lyft. Dubbelsidigheten går i detta fall att vänja sig med. Många av klubbens medlemmar håller sig över Östergötland och kommer bara att använda ena sidan på kartan. Jag har personligen slutat plasta kartor och använder suddbar blockpenna i stället, t.ex. Pilot Frixion!

Den nya TMA-kartan finns redan att köpa i klubbens förråd.

Hej då Daisy!

Daisy taxar ut för start. Foto: Anders Wallerman

Sedan i höstas så har Flygande Veteraners ”Daisy” stått uppställd på plattan utanför LFK klubbhus. Det var ett läckande avgasrör som tände eld på olja i vänster motor och som i sin tur resulterade i en avbränd hydrauloljeledning. SHK rapport finns att läsa här.

Detta ledde till ett omfattande reparationsarbete. Det var inte bara motorn som behövde åtgärdas. De största skadorna hade uppstått i brandvägg och motornacelle. Delar fick beställas från USA.

Entusiaster från hela Sverige har i kallt och blåsigt väder jobbat under hela vintern med att få loss de delar som skulle skickas iväg på reparation.

De senaste veckorna har det varit full aktivitet. Deadlinen är 6 juni då Daisy ska deltaga i 75-årsfirandet av D-day över Normandie. Det har varit en hel del utmaningar då nya delar inte riktigt passar ihop med gamla skrovinstallationer.

Till slut fick man i varje fall igång motorn och kunde under förra veckan motorköra den. Då var vädret nästa utmaning. Det har varit blåsigt de senaste veckorna och sporrhjulsflygplan är inte riktigt byggda för att operera i stark sidvind.

Ventilation av en Pratt & Whitney Twin Wasp! Foto: Anders Wallerman

Men igår kväll var det äntligen dags. Vinden hade mojnat och piloterna som skulle flyga Daisy till Västerås kunde sätta sig i kabinen och dra igång motorerna. Vi flygnördar från Linköping hjälpte givetvis till! Efter ett antal försök så fick de till slut igång bägge motorerna. Alla vi som stod och tittade på kunde dra en lättnadens suck.

Nästa utmaning var att komma ut på fältet. Grinden på taxibana L var i vägen för vingarna när Daisy skulle in på GAC i höstas. Då fick man trixa med att vrida vingarna runt stolparna. Nu hade stolparna och delar av stängslet kapats ner och de som hade gjort det jobbet hade tydligen haft tungan rätt i mun och mätt rätt. Daisy kom ut genom grinden!

Daisy i luften enfter start bana 29. Foto: Anders Wallerman

Det var en skön syn att se Daisy lyfta från ESSL och svänga upp mot Västerås. Vi som var där torkade bort tårarna och gick in och tog en fika för att värma upp oss och passade på att följa Daisys väg på Flight Radar 24. På vägen hem passade piloterna på att köra en kontrollflygning och bl.a. testa max- och minfart.

Det kommer att bli en smula tomt på klubben. Ingen Daisy på plattan och inga mekaniker som sitter vid vårt fikabord. Våra uthyrningsrum har i varje fall gjort stor nytta under vintern.

Välkommen tillbaka igen Daisy, men stanna inte lika länge nästa gång! Lycka till på resan till Normandie!

Daisy i solnedgången över Linköping. Foto: Anders Wallerman