Bellancaaffären

BellanmcaSE-LCUNär vi tömde postlådan i slutet av förra veckan så låg det där ett brev från Länsstyrelsen i Östergötland. Det visade sig vara ett mycket positivt besked. LFK har fått den säkerhet som klubben deponerade på Länsstyrelsens konto i samband med den s.k. “Bellanca- eller Decathlonaffären” återbetald! Äntligen så dras det sista strecket i denna sorgliga historia.

Jag har suttit och bläddrat igenom gamla nummer av “Kontakten” för att försöka förstå händelseförloppet kring klubbens Bellancaanskaffning.

Genom alla år i klubben har valet av nya flygplan varit en lång och svår process. I slutet av 1998 så bestämde sig klubben för att de flygplan som flögs för lite, d.v.s. MFI-9 SE-XIS och MFI-15/Saab Safari SE-ILB skulle säljas för att ge ekonomiskt utrymme för en nyanskaffning.

Valet föll på en Bellanca “Super Decathlon”. Den 12 september 1998 så lånades två Bellancor in från Botkyrka Flygklubb för att ge medlemmarna möjlighet att provflyga den tänkta flygplanstypen. Fördelarna låg i att det kunde användas för avancerad flygning, bogseringsflyg och även som ett bra reseflygplan då marchfarten var högre än en PA-28 Archer.

Parallellt med Bellancan diskuterades även anskaffning av en reseflygmaskin där Piper Saratoga var en av de tänkta kandidaterna. Den skulle ersätta en av Archrarna. Klubben köpte också in plåthangaren för att få plats för de nya flygplanen.

Ett antal medlemmar som hade erfarenhet av typen uttalade sig mycket positivt inför anskaffningen. Det samlade intrycket var att den var lättlandad för att ha sporrhjul och mycket trevlig som avamaskin.

Man valde slutligen att behålla MFI-15 då man trodde att Bellancan snarare skulle konkurrera ut klubbens PA-18 Supercub SE-KEG (som fortfarande finns kvar i klubbens ägo…).

I december 1998 så lades en beställning på en Super Decathlon från den dåvarande tillverkaren American Champion Aircraft Corporation. Det visade sig samtidigt att det inte gick att avbryta försäljningen av klubbens MFI-15 som hämtades av de nya ägarna i januari 1999 för transport ner till EEHE Uetersen väster om Hamburg. Försäljningen av MFI-15 resulterade i en hel del kritik från medlemmarna då de ansåg att klubbstyrelsen inte följt medlemmarnas åsikter från det allmänna klubbmötet.

Bellancan planerades att levereras redan i slutet av maj 1999. Från fabriken så skulle Bellancan packas ner i en container för leverans. Men under ferryflygningen från fabriken så fick den nödlanda med skador som följd!

I slutet av juli 1999 så levererades flygplanet till Sverige, men det visade sig vid leveransinspektionen att skadorna var allvarligare än vad man trott vid inspektionen i USA.

I september 1999 hölls en särskild medlemsinformationskväll där styrelse meddelade läget avseende de juridiska komplikationer som uppstått. Tyvärr så säger artikeln i Kontakten inte mycket om vad som sades. Grundproblemet var dock att flygplanet var oförsäkrat vid leveransen från tillverkaren. Vem var skyldig? Tillverkaren, generalagenten Scandavia i Sverige eller LFK?

Då Scandavia vägrade att stå för skulden att flygplanet inte var försäkrat under leveransen till Sverige så tvingades LFK att i december 1999 lämna in en stämningsansökan och den 23 januari 2000 var det dags för en förberedande förhandling i Stockholms Tingsrätt.

Bellanca i ContainerParallellt med detta beslöt klubben om att Bellancan skulle repareras för klubbens egna pengar hos tillverkaren i USA. Flygplanet fraktades med båt från Göteborg den 21 februari 2000 till Halifax i Canada. Vidare med tåg till Chicago och därefter till fabriken i Rochester, Wisconsin. Den bedömdes vara klar för leverans i slutet av juni 2000.

Reparationen tog längre tid än planerat, så leveransen skedde först den 26 september 2000 i en container som lastades av utanför klubbhuset. Registreringen blev SE-LCU. Fredagen den 13 (!) besiktades hon av Luftis. Kön av intrsserade medlemmar som ville flyga in sig var då lång. Den 17 november 2000 så flög SE-LCU för första gången i LFK regi.

Rättegången i Bellancaaffären innebar att klubben under en längre tid avstod från nyköp av flygplan, då det var osäkert kring ekonomin beroende på hur utslaget blev i rättegången.

Leverantören SSAC – Scandinavia Scandinavian Aircraft Corp gick sedermera i konkurs och därför så fick LFK inga pengar för de kostnader som uppstått i samband med reparationen av det skadade flygplanet. I början av 2003 ansåg LFK styrelse att det inte längre gick att göra mer för att få tillbaka klubbens pengar.

Totalt tog ärendet fem år att driva igenom den juridiska byråkratin. LFK vann rättegången i Stockholms tingsrätt. Det överklagades då till Svea Hovrätt där leverantören vann. Slutligen togs det upp i Högsta Domstolen som dock valde att inte bevilja prövningstillstånd och därmed skulle LFK betala rättegångskostnaderna. Frågan var bara till vem då leverantören inte längre fanns kvar. Därför sattes pengarna in på Länsstyrelsens konto i avvaktan på att någon skulle kräva utbetalning. Åren gick och pengarna togs aldrig ut från kontot. Det är de pengarna som nu återbetalats till LFK.

Bellancan hade sina brister.  Bl.a. var maxvikten vid avancerad flygning begränsad. Så när utbildning med lärare genomfördes så låg maxvikten för eleven på ca 80 kg.

Den sista tiden flögs Bellancan inte så mycket. Bl.a. p.g.a ett halvårs stillestånd efter motorproblem. 2008 togs så beslutet om att sälja Bellancan och en PA-28 Cadet för att ge utrymme för nyanskaffning. SE-LCU hamnade i Norge med ny registrering LN-LCU där hon fortfarande flyger, se film nedan. Även den sista Cessnan, SE-IFX såldes. Resultatet av denna nyanskaffning blev två Diamond DA-20, SE-MEB och SE-MEV. Ytterligare en omtvistad affär där vi haft problem med leverantörens stöd vid skador.

Tyvärr så har LFK flygplansaffärer inte alltid varit lyckade. Tittar vi på våra senaste flygplansanskaffningar så har vi efter en i sammanhangen kort tid tvingats sälja både SE-LBV, vår M20J Mooney och SE-MEV, en av våra Diamond DA-20, då de inte hyrts i tillräcklig omfattning av medlemmarna. Erfarenheterna från dessa uppköp av flygplan är något vi bär med oss inför nästa flygplansköp. Inte minst att se till att det alltid finns försäkring!

LFK har efter Bellancan inte haft något eget flygplan godkänt för avancerad flygning som medlemmarna kan hyra själva. Den Bulldog som används i Ava-utbildningen har bara varit inhyrd för utbildning. Inom kort ska vi dock i samarbete med MVFK kunna erbjuda deras Bulldog, SE-MEK även för hugade LFK-medlemmar!

Återbetalningen kunde inte komma lägligare. Klubben behöver alla pengar vi kan få fram för att få ekonomin för uppförandet av det nya klubbhuset att gå runt.

Nu kommer bytet av våra PA-28 att dra ut en smula på tiden p.g.a. den ekonomiska situationen efter klubbhusbygget, men vi planerar att ta itu med detta så fort vi bara fått ordning på klubbens verksamhet på norra sidan av ESSL!