Etikett: Flygsäkerhet

No comments

Kolla alltid tanklocket

  By Kontakten
…eller hur man ser till att ens släktingar aldrig mer vill flyga med en (kan ju vara ett tips, kanske)

För många år sedan erbjöd jag min farbror Lasse skjuts hem till Västervik från Linköping, för jag tyckte lite synd om honom ty hans hustru hade dragit runt med Lasse på IKEA i vad som verkade med tanke på hans uppsyn dryga två veckor. 

Nåväl, jag lockade med att han skulle få åka i en frän maskin med god sikt och stark motor och var dessutom läckert lackad i silver och röda ränder, han nappade direkt.

Ut till klubben och jag började snegla upp mot himlen och konstaterade att regn i luften men skaplig molnbas så inga problem.

In med farbror i vår MF15/17 SE-XCF (-underbar maskin med ett tragiskt slut ) och spänner fast honom tryggt och säkert,och sen misstag nr ett,kollade bara oljan men gick ej runt maskinen…. Hoppade in och började checklistan och här måste nog påpekas om jag blundar ser jag hela brädan och spaken, trottle, prop och mix och till och med kan känna i handen känslan av dessa när man gick igenom startproceduren,tom plasten på checklistan.Sjukt, ja men underbart….

Motorn gick igång som alltid väldigt snällt vid kallstart och vi taxade ut för start bana 11, tornet var stängt å efter start vänstersväng för att korsa banan mot VIST som utpasseringen hette förra seklet.

Redan i svängen efter start ser min farbror lite blek ut och kan bero på att molnbasen var nog lite lägre än jag trodde, lugnt tänkte jag 1000ft med lite stratus på 700, funkar nog men sen råkade min farbror titta ut åt höger och frågar med darr på rösten- ” Skall det se ut sådär på vingen med locket på trekvart?”

-“Nej” ,svarar jag med lugn stämma ” inga problem vi landar och sen är det bara att stänga och sen far vi vidare” jo jo.

Svänger final 11 och är etablerad lugnt och stadigt då på en höjd av 10 meter över banan motorn lägger av och som tur är märker inte Lasse detta för propellern vindmillar tills vi rullar på banan.

-“Oj” säger jag sen lite fånigt till farbror, “motorn stannade” .- “Soppatorsk?” frågade han då. “-Nej då,vi har gott om det”. Och det hade vi också men vad som orsakade motorstoppet var en mekanisk orsak (som jag har förträngt anledning till)

Jag prövade återstart men nada inte en enda liten tändningssuck från motorn,så efter ett visst antal minuter så gav jag upp och informerade Lasse att det blir att putta flygmaskin in till klubben igen, inte lika glad längre och man kan förstå honom för ajaj vad långt det är att putta maskiner 600m i regn som  började lätt och sen blev lite lite intensivare ju närmare taxiväg C vi kom.

 Efter en lång och blöt bogsering av MFI sa jag till min farbror att det lättar nog snart och då kan vi ta en annan maskin till Västervik. Döm om min förvåning i mitt ungdomliga oförstånd när han sa att -“Tack men väldigt mycket nej tack,det går ett tåg om två timmar och Gud vad längesen jag åkte tåg, jag älskar tåg. Har jag aldrig sagt det?”. Konstigt…

Så nu vet ni alltid gå runt maskinen innan start och vill ni inte flyga mer med släktingar så följ dessa instruktioner, nej förresten strunta i det, det finns bättre sätt att inte ta med passagerare -Säg nej helt enkelt, speciellt vid tveksamheter och dåligt väder.

Flyg mycket och länge hälsningar Per Wernholm

One Comment

Flygarskrönor

  By Kontakten

Alla piloter gillar att prata om flygning. Bjud en pilot på en öl i en bar så kommer han/hon säkerligen förr eller senare att dra en historia om något som inträffat i flygvärlden. Det kan vara något personligen upplevt, men ännu hellre något som någon annan upplevt och som varje gång det återberättas blir bättre och bättre. En skröna med andra ord…

Förra året så tog jag mitt PPL. Jag har flugit i många år, men aldrig skaffat ett civil certifikat. Nu var det dags för uppflygning. Min kontrollant på uppflygningen var en ärrad gammal pilot, välkänd i flygarkretsar. Vi kan kalla honom för K.N.

Jag hade fått i uppdrag att planera en flygning till Örebro. Jag satt därför hela kvällen innan och ritade karta, tog fram en driftplanering och skickade in en färdplan till Flight Planning Center. Till saken hör att det hade regnat i ett par dagar och jag var en smula osäker på om det skulle bli flygning eller inte dagen efter.

Men vädret den aktuella dagen var strålande. En smula blåsigt efter fronten dragit förbi, men i övrigt CAVOK. När jag kom till LFK så mötte jag min flyglärare J.J och K.N. Jag hade tydligen missuppfattat att jag inte behövde lämna in färdplanen, bara ha den planerad. K.N. tyckte att flyga, det kan jag ju redan. Därför skulle vi ut och landa på korta gräsfält, eftersom det var nytt för mig. Så i stället för Örebro så skulle vi till Finspång, Katrineholm och Stegeborg. Jag behövde inte ta bort min färdplan, utan vi skulle “ta det med kontrollen i luften”. Jag kollad snabbt upp informationen om flygfälten i Svenska Flygfält och såg att Katrineholm krävde PPR, vilket jag sade till K.N. Sedan hoppade vi snabbt in i vår maskin för dagen, SE-KIT.

Vi påbörjade enligt färdplan mot Örebro, men efter att vi kommit ut ur Linköping kontrollzon så meddelade jag Östgöta kontroll att “SE-KIT avbryter navigering mot Örebro för att i stället gå mot Finspång och Katrineholm”. Eftersom jag inte hade hunnit rita in den nya navigeringen på kartan så fick jag gå lite på känn vad gäller kurser och tider. Men till staden Finspång är det inte så svårt att hitta. Sedan är det bara att följa 51:an västerut så hittar man flygfältet. Jag skiftade 123.350 och anropade Finspång FK för att få koll på trafiken runt fältet. Ett flygplan svarade att “han låg över fältet”. Jag fortsatte in och målspanade bäst jag kunde, men fick inte syn på något. Det andra flygplanet meddelade att “han låg i sväng och hade kontakt med mig”. Jag fick fortfarande inte syn på något och valde att passera söder om fältet. Till slut så förstod jag att det var två segelflygplan som pratade sinsemellan och att de låg en bra bit över fältet. Efter att ha svurit för mig själv över dessa segelflygare så vände jag om och gick in för ett varv till bana 03.

Efter ett par studsar så bar det iväg mot Katrineholm. Här skulle vi landa och sedan taxa runt för en förnyad start. Jag kom in från öster och gick mot plats. Jag anropade Katrineholm FK på 123.200, men fick inget svar. Jag gjorde därför ett högervarv till bana 33. På kort final så fick jag en kraftig vindändring och stallvarning varför jag drog på lite extra gas och satte mig lite väl långt in, men fick ändå till en hyffsad landning. När jag taxade runt i norra ändan så tyckte jag att det krävdes lite väl mycket gas. Jag taxade fältet söderut och vid sväng i södra ändan fick jag även där dra på ordentligt när jag skulle svänga runt. Men jag tänkte inte så mycket mer på det, utan drog på och lyfte för att sedan svänga söderut mot Stegeborg.

Nu kollade K.N på klockan och insåg att det skulle bli ont om tid att först åka till Stegeborg, så vi valde att gå direkt tillbaka till Linköping. På vägen mot Linköping så anropade Östgöta kontroll oss. Man var tydligen mycket sura i Örebro över att vi aldrig dykt upp. Jag hade missat att det skiljer i terminologin mellan “avbryter navigering mot Örebro” och “avsluta färdplan mot Örebro”. När vi aldrig dök upp i Örebro enligt färdplan så gick första steget i larmkedjan, d.v.s. kolla om vi fortfarande befinner oss i luften, vilket inte tog så lång tid att få koll på då vi hade transpondern igång och låg på Östgöta kontrolls frekvens.

Efter en avslutande, risig bedömningslandning på Saab-fältet så taxade vi in till klubben. Där möttes vi av min flyglärare J.J. som meddelade att Finspång hade ringt och varit mycket sura på oss. Vi hade aldrig ringt för PPR och fältet var stängt eftersom det regnat i flera dagar och det därför var alldeles för mjukt av allt vatten. Vi hade gjort djupa spår i banan i både norra och södra ändan.

Många misstag och jag kände mig en smula nedslagen. K.N. tyckte dock att det trots allt gått hyffsat och jag fick godkänt på uppflygningen.

Vad lärde jag mig av detta? Civil flygning är inte lika uppstyrd som militär och allt kan hända. Terminologin mot trafikledningen måste vara exakt och kolla minst två gånger att budskapet har förståtts på rätt sätt. Jag var dessutom van att när man hade en lärare med sig så var det läraren som var befälhavare ombord. På en uppflygning eller en PC så är det jag som är befälhavare och flygläraren är bara med som passagerare/kontrollant. Detta även när kontrollanten går in och ändrar i planering och styr flygningen. Jag borde därför ha ringt själv för PPR eftersom jag noterat att det krävdes. Tyvärr så trodde både jag och K.N att det var den andra som skulle göra det.

Men, men. Det är som man säger. För att undvika misstag krävs erfarenhet. Erfarenhet får man av misstag. Bäst är dock att lära av andras misstag. Jag misstänker att det finns andra i klubben med liknande historier. Vänta inte tills ni bjuds på en öl i en bar, utan skicka in dem till “Kontakten” så kan vi andra ta del av era skrönor och erfarenheter.

No comments

Tema: Flygsäkerhet, del 1

  By Kontakten

Inom min gamla tjänst i Flygvapnet hade vi ett utmärkt forum kallat Flygdags. Där togs det upp den senaste tidens DA – Driftstörnings Anmärkningar, d.v.s. tekniska eller mänskliga fel som uppstått den senaste tiden. Dessa fel kommenterades av divisionschefer, flygchefer och flygsäkerhetsansvariga på Högkvarteret. På så sätt så gavs alla chansen att lära av varandras misstag. Tanken är att klimatet skall vara lärande, inte bestraffande.

På senaste styrelsemötet tog vi upp just frågan om flygsäkerhet och beslöt oss för att ha ett liknande forum på klubben. Händelser som inträffar inom klubben kommer att anonymiseras och sedan publiceras med lärdomar som går att dra av det inträffade. Vi hoppas att ingen medlem ska känna sig uthängd, men precis som förebilden inom Flygvapnet så vill vi lära, inte bestraffa.

Förutom händelser inom klubben så kommer vi att ta upp svenska och internationella tillbud och haverier. Dessutom tänker vi ha några typer av regelbundna teman som är aktuella för årstiden. Flyttfåglar, isbildning m.m.

Jag tänkte börja med en norsk haverirapport, som precis getts ut i dagarna. Den analyserar haveriet med Biltemas Spitfire, SE-BIN, den 21 augusti 2010, där tragiskt nog den legendariske piloten Bertil Gerhardt omkom. Den norska haverikommissionen har gjort ett mycket gediget jobb för att försöka ta fram grundorsaken till olyckan, men tyvärr så är den fortfarande en gåta.

Ulykken skjedde da et historisk jagerfly av typen Spitfire skulle lande på Tynset flyplass. Flyet hadde for stor hastighet og høyde da det kom inn over baneterskelen og landet stabilt først etter at mer en halve rullebanen var passert. Det fortsatte deretter inn i en kornåker som lå til venstre for rullebanen og slo rundt over på ryggen. Fartøysjefen omkom.

Det har ikke lyktes havarikommisjonen å finne en entydig forklaring på hvorfor ulykken skjedde. Ingenting tyder på at ulykken var forårsaket av tekniske feil ved flyet. Det kan ikke utelukkes at fartøysjefen i en periode ble satt ut av spill eller hadde nedsatt yteevne. Undersøkelsen og obduksjonen har imidlertid ikke avdekket forhold som kan dokumentere en slik forklaring.

Men, även om man inte hittade grundorsaken till haveriet så tar man i sin analys upp ett antal intressanta aspekter som kan vara väl värda att tänka på även för oss piloter i en civil flygklubb.

– Vila. En lång arbetsdag med många flygtimmar tar på kroppen och koncentrationen sänks. Detta kan vara extra farligt efter en lång transportflygning som kanske inte ger tillräckligt stor utmaning för att hålla hjärnan vaken. Där gäller det att bli alert i tid inför landningen som ofta kan vara betydligt svårare än flygningen. Tänk på att trafikflygplan har tvåpilotsystem och automatik för att dela på och minska arbetsbördan, något som de flesta av oss på klubbnivå saknar. Kom ihåg att det är inte hur trött du är när flygningen startar som är det viktiga, utan hur trött du kommer att vara strax innan den slutar. Har du sovit dåligt natten innan så är det ett tecken på god airmanship att ställa flygningen!
– Energi. Flygning tar på krafterna och det gäller att äta ordentligt. Ett lågt blodsockervärde gör att koncentrationsförmågan minskar. Ska du ut på en längre flygning så gäller det att ha matsäck med sig i kabinen. Här gäller det att välja rätt produkter. Rent godis ger en bra uppiggning, men förbränns snabbt och det finns risk för att få motsatt effekt, d.v.s. en dipp i blodsockret. Bäst är några mackor och en frukt. Glöm inte vätska och en varm dag även salt för att hålla vätske-saltbalansen.
– Förberedelser. En ny flygplats innebär att de flesta läser in sig ordentligt, men ibland kan det vara bra att förbereda även det man tycker sig kunna utantill här hemma. Slentrian är en smygande fara där det är lätt att missa att något kan ha förändrats. Kort sagt, läs alltid landningskort och NOTAM! Repetera flyghandboken med jämna mellanrum.
– Ålder. Ökad ålder innebär för de flesta ökad flygerfarenhet, vilket är bra. Men det innebär också sämre reaktionsförmåga och sämre syn. Detta kan vara särskilt svårt i ett skymningsläge där ögat har svårt att anpassa sig för ljusförhållandena. Se till att ha med glasögon även om det inte alltid behövs om du avser att landa i skymning.
Nu när det är vår och den nya flygsäsongen startar för många av oss VFR-flygare så är det extra viktigt att tänka på att flygtrimmen inte är så god som den var säsongen innan. Muskelminnet kan lura och det är bra att ta till extra marginaler de första passen. Blåser det t.ex. mycket sidvind bör man kanske vänta tills nästa dag. Å andra sidan, när man väl är i trim så är det mycket bra att passa på att flyga en dag när det är gränsväder så att man inte enbart flyger soliga sommardagar. Då har man aldrig fått den träning som kan komma att behövas någon enstaka gång. Öva nödprocedurer och bedömningslandningar. Ett pass start och landning kan kanske kännas lite banalt, men det är en bra start på säsongen!