Höstmöte 2017

I onsdags så var det dags för LFK höstmöte 2017 och med det även val av nya styrelsemedlemmar.

Nicke inledde mötet med en översikt av vad som hänt i klubben under året, där SM-arrangemanget och Berlinresan givetvis var några av höjdpunkterna.

Klubbens flygplan har fungerat bra under året. Alla är nu uppgraderade med Mode S transponder. Under hösten så kommer PA-28:orna att uppgraderas med ny avionik för att klara av kravet på 8,33 kHz frekvensseparation. Arbetet med att köpa in en ny PA-28 pågår för fullt, men ännu så har man inte hittat något passande objekt. Klubbens PA-18 är fortfarande under renovering och styrelsen söker efter någon som kan ta hand och leda arbetet.

Klubbhuset blir allt mer iordningställt. Klassrummet har döpts efter Sture Bjelkåker som avled under året. Simulatorn är driftsatt och kommer att certifieras för att använda i utbildningen. Även utsidan börjar komma på plats. Gräsmattan vid rampen upp mot bygglokalen är på plats och arbete pågår med att sätta panel längs med grunden.

Saabfältet kommer att byggas om de närmaste åren och klubben driver frågan om att i samband med detta även anlägga ett 800 m grässtråk vid sidan om den ordinarie banan.

Under perioden sedan vårens årsmöte så har tre elever gått EK, Karl-Johan Drufva, Tommy Landberg och Bagdan Zamcanu. Två elever har tagit PPL-certifikat, Fredrik Berggren och Karl-Gustav Karlsson. Sex elever har tagit IR-certifikat, Björn Martinsson, Christian Svensson, Erik Totland, Erik Soomro, Björn Algkvist och Daniel Wikberg. Stort grattis till er alla!

Erik Bodin och Mattias Kastman drog den ekonomiska situationen. Den ackumulerade flygtiden har tyvärr sjunkit något 2017 jämfört med året innan. Ekonomin är fortsatt bra och även med den kommande investeringen på ny avionik så finns det utrymme för att investera i ett nytt flygplan.

Mötet beslutade att medlemsavgifterna och timpriserna kommer att ligga kvar på förra årets nivå. Detta för att möjliggöra investering i nytt flygplan.

Avslutningsvis så skedde val av styrelse till 2018. Nicke omvaldes till ordförande med mandat till 2018-12-31. Per Wernholm, Erik Bodin och Fredrik Ek omvaldes som styrelsemedlemmar med mandat till 2019-12-31. Michael Carlsson och Jennifer Bihagen nyvaldes till styrelsemedlemmar med mandat till 2019-12-31. Oskar Tinnerholm och Peter Lindh nyvaldes till styrelsemedlemmar till 2018-12-31. Mattias Kastman, Peter Lundgren och Jesper Tordenlid fortsätter som styrelsemedlemmar med mandat till 2018-12-31. Det som var glädjande var att valberedningen hade haft förmånen att ha fler intresserade medlemmar än det till slut visade sig finnas behov av till styrelse för nästa år!

De avgående styrelsemedlemmarna Stefan Ahlgren, Alexander Pattyraine, Peter Hultberg och Björn Mårtensson kommer att tackas av i samband med vårens årsmöte.

Per-Olof Marklund, Jörg Schminder och Björn Rystedt omvaldes som valberedning under 2018.

Som representant till KSAK årsmöte kommer klubben skicka ordförande eller av honom utsedd medlem. Niklas Larsson och Karl Andersson är LFK förslag till KSAK styrelse.

Det formella mötet avslutades efter detta. Till klubbmedlemmarnas förvåning så serverades det inte Bullens Pilsnerkorv, utan styrelsen hade tagit det ovanliga greppet att servera Kassler med Potatisgratäng! Som straff för traditionsbrottet så tog gratängen lite tid på sig att bli varm så mötet fortsatte en stund till med informella diskussionspunkter.

Klubbens långresa 2019 kommer att börja planeras under vintern. Ett förslag som kommit in är Normandie. Det är dock en stor utmaning att få ihop tillräckligt många intresserade medlemmar till en sådan resa då det krävs ett antal dagar tur och retur.

Det uppstod även en diskussion kring medlemsarbete och framför allt städning av klubbhuset. Tyvärr så är det många medlemmar som inte har kunnat ställa upp med jourtjänst. Frågan är städning då ska ske? Mötet tog inget beslut avseende detta, men från de närvarande så ansåg man att det är upp till alla som använder huset att städa vid behov. ”Din mamma flyger inte här” kom upp som förslag. Dock så kommer inga arga lappar att sättas upp. Däremot så kommer städmaterialen att pekas ut bättre så att en medlem som upptäcker att papperskorgen är full vet var han kan hämta en ny sopsäck.

Kommande aktiviteter är höststädning den 28/10 kl. 10.00 och den 15/11 kl 18.00 en presentation av första flygningen med Gripen E, 39-8 av Saab provflygare Marcus Wandt. Alla medlemmar är givetvis välkomna!

 

Frivilliga Flygkåren

Som många klubbmedlemmar har sett, så är våra plan ibland bokade för FFK. FFK har en betydande verksamhet och är representerade i hela landet och leds av länsflygchefen i resp län. Kårstaben finns för övrigt på Västerås flygplats.

FFK är en frivillig försvarsorganisation med c:a 2400 medlemmar. Vi utför olika uppdrag i hela Sverige och flyger totalt c:a 8000 tim/år.

Det finns 3 huvudspår i verksamheten, FIG (Flyginsatsgrupp), SIG (Sjöinsatsgrupp) och Hemvärnsflyg. Övrig verksamhet är viss havsövervakning, skogsbrandflyg och vi kan även vara behjälplig vid eftersök.

Jag själv är chef för en Hv-flygto (HemvärnsFlygTropp). To består av 2 st flyggrp med 9 man i varje grp (1 grpC, 1 stf grpC, 1 signalist, 6 st piloter) samt en bevakningsgrp om 8 man.  I varje flyggrp ingår det 2-3 plan. Dessa hyrs in av försvarsmakten vid övningar resp. skarpt läge.

Flygto ingår i ett HvUndkomp (HemvärnsUnderättelsekompani) där flyget ska fungera som en spaningssensor. Personalen som ingår i troppen bär militär uniform och är i skarpt läge beväpnade med pistol för eget självförsvar. Bevakningsgrp har tyngre beväpning.

Uppgifterna består bl.a av att ytövervaka områden, ta bilder av intressanta objekt, göra maskeringskontroller av egna förband, rekognosera, transportera både personal och viss materiel.

Hv-flygto är kontrakterade att göra 8 hv-dygn/år och är krigsplacerade vid Hv-Undkomp. Hur ser då vår övningsverksamhet ut? För att kunna hålla färdigheten så övar vi c:a 1 ggr/mån från februari till november med ”egenträning”. Därutöver tillkommer alltså kontraktsdelen med 4 dygn på våren och 4 dygn på hösten.

Nu i år hade man slagit ihop alla dygnen så vi gjorde alla 8 dygn sammanhängande. Detta berodde på att vi deltog i försvarsmaktsövningen AURORA. I den övningen grupperade vi på Stegeborgs flygfält. Förläggning i tält. Maten fick värmas på eget spritkök. Vi fick låna marinans duschar och toaletter så livet blev trots allt drägligt. Fältet var blött och halt vilket gjorde att flygskickligheten fick tas fram för att göra landningarna med stor precision.

Uppgiften var att ytövervaka Vikbolandet samt skärgården runt Arkösund. Det hela går ut på att samla in en ”normalbild” av området och därefter kunna lokalisera avvikelser typ fordonsansamlingar som normalt inte har funnits där tidigare mm.

Uppgiften i skärgården var att försöka utröna om det fanns ”fientliga” båtar i området…och det fanns det. Dessa hade som igenkänningstecken en nationalitetsflagga av specifik färgställning. Personalen ombord bar även vita armbindlar. Vi fotade av misstag egna båtar som deltog i övningen pga att de hade överlevnadsdräkter med vita reflexer på armarnas nederdel. Egna båtar förde också tretungad örloggsflagg men den missade vi i början. Det fanns alltså fientlig (spelad) verksamhet i området som störde normalbilden. Den fientliga verksamheten hittade vi spår efter och vi fick senare veta att den lede ”fi” hade svårt att ta sig in området pga av övervakningen både från luften och spaningsgrp på marken.

Efterhand som veckan gick tillfördes andra förband till området som så småningom tog över Hv-Undkomp uppgifter i området. Hv-Und kunde dra sig ur och avrusta samt rycka ut efter 8 intressanta dygn.

Lars Andersson
C Hv-flygto

Lite från LFK årsmöte

Snart är det dags för LFK höstmöte, med bl.a. val av ny styrelse. Jag upptäckte i samband med förberedelser inför det att jag inte gjort klart artikeln från vårens årsmöte. Fy skäms på mig! Men här är den i varje fall (om än en smula sent).

Onsdagen den 12 april så genomfördes LFK årsmöte. Då styrelsen för 2017 redan valts vid höstmötet 2016 så låg fokuset på att redovisa förra årets resultat samt att dela ut utmärkelser.

LFK ordförande Nils-Erik Peterson inledde med att hälsa alla välkomna. Efter att alla formalia gåtts igenom så redogjorde han för verksamheten 2016.

Det märks att dammet efter flytten lagt sig och medlemmarna fått mer tid över till att flyga. Flygtiden under 2016 steg till 1546 h att jämföra med 1265 h år 2015. Detta resulterade också i att klubbens ekonomi nu ser mycket bra ut efter att ha varit i botten år 2014. Överskottet i ekonomin kommer att användas till att förbättra avioniken i våra tre PA-28:or så att de bl.a. klarar de nya kraven på Mode S och 8,33 Mhz kanalseparation, men även GPS-baserad inflygning (WAAS). Mer om detta i ett senare inlägg.

Baserat på den verksamhetsberättelse som drogs och revisorernas utlåtande så gav mötet styrelsen ansvarsfrihet för verksamheten 2016.

De enda val som genomfördes på mötet var nya revisorer där Håkan Börjesson och Lars Theodorsson omvaldes på ytterligare ett år samt revisorssuppleanter där Anders Åström omvaldes på ett år och Sture Axelsson nyvaldes på ett år.

Årsmötet avslutades med att dela ut priser. Resultaten i förra årets Safari och SM i Precisionsflygning och CFFK har redan redovisats i Kontakten. På mötet så delades debutant- och klubbmästarprisen från Safari ut till Albin Ullvetter.

I landningstävlingsserien ”Gripen” så segrade Lars Östlings och fick en ny inteckning i vandringspriset. Anders Wallerman och Per Wernholm kom tvåa och trea och tilldelades klubbens plakett.

I motsvarande tävlingsserie för mörkerlandningar, ”Nattugglan”, eller ”Jan Johnanders Minne” så segrade Anders Wallerman och fick en inteckning i vandringspriset. Pern Wernholm och Lars Östling kom tvåa och trea och tilldelades plaketter. Linköpingsmästare i landning blev Lars Östling som fick en inteckning i Å. Strands vandringspris.

På höstmötet så delades klubbens flygvinge för EK-flygning och PPL-utbildningsteckenut. De elever som var med på mötet och som inte fått dessa på höstmötet erhöll sina utmärkelser på årsmötet i ställt. På årsmötet delades även IR-utbildningstecken ut till Björn Rystedt, Pierre Ankartun och Karl-Johan Carlsson samt EIR-utbildningstecken ut till Albin Ullvetter och Björn Westerfors. Sedan höstmötet så har ytterligare två elever gått EK, nämligen Oscar Tinnerholm och Fredrik Berggren. Ytterligare ett PPL-certifikat har erhållits av Karin Nyström och två EIR-certifikat av Stefan Ahlgren och Erik Totland. Även de erhöll sina vingar respektive utbildningstecken.

Björn Rystedt fick diplom för 2016 års längsta resa i ett klubbflygplan samt klubbens första diamant för passage av polcirkeln i ett klubbflygplan.

Jonna Johansson fick ett diplom och en flygplansmodell som tack för sina stora insatser som skolchef och samtidigt sammanhållande för klubbhusombyggnaden. Lars Andersson, Sture Axelsson och Michael Carlsson fick en middag för två eller ett flygpass med lärare som tack för alla de timmar som de har lagt ner på att få klubbhuset i bra skick. Stort tack till er alla! Utan er så hade inte klubbhuset varit vad det varit.

Efter det formella årsmötet så blev det mellanmål i form av gissa vad….jo, Bullens korv såklart! Dessutom så blev förra årets glass gratis så att glasboxen blev tömd inför sommarsäsongen då det nya sortimentet ska inskaffas.

Efter fikat så hölls en mer informell presentation av planerna på banförlängningen på ESSL och hur de kommer att påverka flygverksamheten under den tid bygget pågår. Avslutningsvis så diskuterades klubbens flygplansstrategi och de planer som finns att med hjälp av medlemslån kunna köpa in ytterligare en PA-28.

Eksjö flygdag 2017

Det är gott om flygdagar under sommarsäsongen i Sverige, men Eksjö flygdag brukar vara lite extra för oss flygande flygnördar. Det är inte alla flygdagsarrangörer som gör sig besväret att tillåta besökare som kommer flygandes. Att den dessutom inte hålls varje år gör det bara mer kul att åka dit. Sist den hölls var 2012 och då flög jag dit i en av klubbens PA-28:or. Den här gången fick det bli klubbens DA-20, SE-MEB.

Min ursprungliga plan för helgen var att först åka ner till Danmark och gå på Roskilde Flygshow, men då jag blivit inbjuden på 70+60-årskalas i Horn på lördagen så ändrade jag planen till att landa på Hornlanda på lördagen och sedan åka vidare till Eksjö på söndagsmorgonen.

Hornlanda är ett litet privatägt flygfält och finns inte i svenska flygfält. Jag ringde därför och kollade om det var OK att landa. Det var inga problem och vi var hjärtligt välkomna. Fältet är asfalterat och 800 m långt, men bara 8 meter brett. Det är dock OK för klubbmedlemmar att landa där om vår Motorflygchef gett OK.

På lördagen blåste det en hel del och tyvärr så låg vinden mer eller mindre rakt i sida på Hornlanda. Klubbens ordförande, Nicke, som också skulle gå på födelsedagskalaset, flög ner till Hornlanda i sin PA-28:a. Vi beslöt att det var lite för kyttigt för roteflygning och flög därför enskilt. När man landar bana 21 på Hornlanda så är det ofta nedsvep på kort final. I kombination med kyttigheten så höll jag därför högre fart på finalen. Med en DA-20 så innebär det problem vid landningen då det är mycket svårt att få ner farten, så landningen blev mer av en nerkomst.

Festen var i varje fall mycket trevlig, även fast jag fick ta det försiktigt med Champagnen. Vi sov över hos värdparet och fick sedan skjuts ut till Hornlanda på söndagsmorgonen. Vädret på morgonen var bra och blåsten från lördagen hade lagt sig. Även i starten kan man annars få fundera till lite i en DA-20, då sidvind i kombination med smal bana kan vara intressant med bara differential styrning m.h.a bromsarna innan man får upp farten.

Jag hade fixat PPR till Eksjö och fått en landningsslott klockan 09.44. När jag närmade mig Eksjö så hörde jag på Sweden Control att det kom flygplan från alla håll för landning i Eksjö, bl.a. ett tyskt flygplan som verkade ha fått fel frekvens för Eksjö Radio (de bytte för ett par år sedan). Jag fick kontakt med ett flygplan på en skärande kurs och beslöt mig för att lägga mig bakom det för att åtminstone ha visuell kontakt med ett av flygplanen i varvet. Flygplanet framför mig flög in över Eksjö och anslöt på medvinden. Eksjö Radio gjorde ett bra arbete med att meddela var andra flygplan befann sig.

Landningen blev betydligt bättre den här gången och klubben hade massor med personal på plats som visade oss vägen till parkeringsområdet. Där var det fullt med andra flygplan. Förutom de flygplan som deltog i uppvisningen så var det minst ett femtiotal flygande besökare.

Vi träffade snabbt massor av LFK:are. Givetvis så hängde de alla kring närmaste matställe. Vi tog en kaffe och snackade lite flyg innan showen började. En stor fördel med flygdagarna i Eksjö är att man står längs med banan och har mycket nära kontakt med både flygplan i luften och veteranflygplan som fått hedersplatser nära publiken.

Flygprogrammet var mycket trevligt och innehöll mycket blandade uppvisningar.

  • Gustav Salminen gjorde ett mycket fint program i sitt segelflygplan. Han är nybliven världsmästare i segelflygava och det syntes. Sverige är mycket framgångsrik och har vunnit flera VM de senaste åren. Förra året Sebastian Jansson och Johan Gustavsson 2010 och 2013.
  • Biltemas Spitfire var på plats och gjorde som vanligt en utmärkt uppvisning. Ljudet i motorn ger, som Gunde Svan en gång i tiden sade, Ståpäls! Per Cederqvist har fått ihop imponerande 500 h i Spitfire och borde därmed vara en av världens idag mest erfarna Spitfirepiloter.
  • Linköpings bidrag till flyguppvisningarna var Pelle Englund som gjorde en fin uppvisning i MVFK:s Bulldog, SE-MEK.
  • Jacob Holländer gjorde en imponerande uppvisning på låg höjd i sin supermodifierade Pitts. Med en gigantisk motor i förhållande till flygplansvikten och en skicklig pilot bakom spaken så går det att göra det mesta med ett flygplan. Knivpassagen någon meter över banan var spektakulär!
  • Flygvapnet deltog med HKP 15, Tp 84 Hercules och som avslutning tittade incidentroten förbi med två JAS 39 Gripen lastade med fälltankar. Flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson landade i helikopter och invigde flygdagen.

Ett extra kul inlägg i uppvisningen var hyllningen till A.J. Andersson. En rote Bücker Jungmann och Bücker Jungmeister flög tillsammans med en tregrupp Saab Safir. Alla designade av A.J. Jungmeistern dessutom med den passande beteckningen SE-AJA (A.J. Andersson). Extra kul var det att A.J:s son Jan fick flyga med i Jungmeistern dagen innan. Jag har själv haft nöjet att flyga med Jan i en Saab Safir på hans 80-årsdag! Jag hoppas att det skrivs en bok om A.J förr eller senare. Han är tillsammans med Albin Ahrenberg ett par av svensk flyghistorias viktigaste personer som det inte skrivits så mycket om (förutom att Albin skrev en del om sig själv).

Det var skiftande väder under flygdagen. Väderprognosen sade regn och det kom ett par regnskurar, men största delen av dagen så var det bra väder. Inför hemresan så började det att bli svart i horisonten och alla de flygande besökarna skyndade sig till sina flygplan. Det flöt på mycket bra med uttaxning och start och vi undvek den ankommande skuren med ett par minuters marginal. På vägen hem så fick vi kryssa runt ett par rejäla skurar och vi hörde de andra flygplanen som var på väg mot Saabfältet för landning. Förutom SE-MEB så hade även SE-KIT och SE-KMH från LFK samt ett antal av de privatägda flygplanen i Linköping varit nere i Eksjö. Östgöta Control fick sig nog ett rejält uppvaknande då det plötsligt dök upp massor av flygplan (utan färdplan) på väg från Eksjö.

Vi lyckades i varje fall till slut klämma in oss mellan två kraftiga regnskurar och precis få in SE-MEB i hangaren innan regnet började smattra på hangartaket.

Tack till Norra Smålands Flygklubb för en väl genomförd flygdag. Jag hoppas på att det finns krafter kvar att göra om det i närtid!

SM dag 2

På andra SM-dagen så var vädret betydligt bättre än dagen innan. På programmet stod det precisionsnavigering. Momentet genomfördes i två startgrupper där det snabbaste flygplanet startade först i varje grupp.

Först så fick deltagarna visa på sina teoretiska kunskaper i planering av en navigering. Sedan så var det upp till bevis genom att flyga den planerade rutten.

Varje brytpunkt skall passeras vid exakt tid och det utlagda dukmålet identifieras. Sedan finns det hemliga dukmål längs med banan som skall identifieras och markeras på kartan. Slutligen finns det ett antal foton på objekt längs med banan som piloterna skall försöka se från luften.

Samtidigt som tävlingen pågick så hölls ett öppet hus på klubben. Det var även möjligt för besökare att komma med flygplan på vår Fly-In. Linköpings Segelflygklubb visade upp ett av sina flygplan. Tyvärr så konkurrerade Linköpings Stadsfest om besökarna så det var många funktionärer på varje besökare. Klubbens funktionärer hade även fullt upp med att tanka flygplan samt att följa de tävlande piloterna in till debriefingen där kartor och de lagrade GPS-loggarna skulle utvärderas.

Vid femtiden så var det dags för det sista momentet, terränglöpning. Det genomfördes med jaktstart där den som ledde efter de första fyra momenten startade först.

Under tiden så förbereddes hangarfesten, eller som det blev, klubbhusfesten. Då vi bara var runt 50 personer så tyckte vi att det var trevligast att hålla festen i klubbhuset.

Efter huvudrätten så presenterade KSAK f.d. generalsekreterare Rolf Björkman segrarna i årets SM.

  • Segrare i Precisionsflygning blev inte helt otippat Lars-Inge  Karlsson från Gävlebygdens Flygklubb. Han tog därmed sin tionde SM-titel! Bästa LFK:are blev Lars Östling på en femteplats.
  • Segrare i CFFK – Civil Flygfemkamp blev Åse Kristoffersson från Söderslätts Flygklubb. Det var första gången det blev en damsegrare i denna tävling! Torbjörn Ohlén tog en hedrande silverplats för LFK i CFFK.

Den kompletta listan över segrare kommer att presenteras av KSAK.

Avslutningsvis så tilldelades Linköpings Flygklubb KSAK guldplakett som tack för att vi arrangerade SM.

Stort tack till alla medlemmar som varit med och jobbat i helgen. Extra tack till Lars Östling som varit djupt inblandad i att arrangera själva tävlingen och därför inte kunde vara med själv i CFFK.

SM dag 1 (uppdaterad)

Vädergudarna valde att inte visa sig på sin bästa sida när SM i Precisionsflygning och Civil Flygfemkamp påbörjades i Linköping. Låga moln och regn resulterade i att det planerade navigeringsmomentet genomförs först i morgon. I stället så inleddes dagen med simning och punktorientering då vädret var för dåligt för flygning.

Efter lunch hade regnet avtagit och molnbasen höjt sig. De tävlande samlades vid 13.30 för genomgång inför precisionslandningarna. Tävlingen genomfördes sedan i grupper av tre flygplan där grupperna först gjorde ett pass med den första motorlandningen följt av en bedömningslandning. Sedan startade nästa grupp. Totalt blev det sju grupper. När alla flugit ett pass så genomfördes pass nummer två med en bedömningslandning utan klaff och avslutningsvis en motorlandning utan klaff.

Allt flöt på mycket bra med endast ett kort uppehåll p.g.a. civil trafikflyg som skulle landa. Corren 24 kom förbi och intervjuade oss. Fotografen fick även prova på att precisionslanda i klubbens DA-20. Vi får se när reportaget finns tillgängligt på nätet.

På eftermiddagen bröt solen igenom molntäcket och det kändes skönt att stå ute på fältet och titta på tävlingen. T.o.m. ett par besökare dök upp för att titta på tävlingen trots att den officiella besöksdagen inträffar först i morgon.

Kvällen avslutades med grillning och förberedelser inför morgondagen. Då fortsätter tävlingen med navigering och avslutningsvis löpning med jaktstart. Under dagen kommer vi också att förbereda kvällens hangarfest!

Uppdaterad 17-08-27, 22:22

Här är en länk till Correns reportage.

Välkomna på Fly-In och öppet hus! (uppdaterad)

Den 25-27 augusti så arrangeras SM i Precisionsflygning och Civil Flygfemkamp (CFFK) i Linköping. I samband med detta välkomnas alla besökare på Fly-In och Öppet Hus lördagen den 26 augusti.

För besökare både via luften och marken så finns vägbeskrivning och rutiner för inflygning på vår hemsida. Observera att det krävs PPR för alla besökare. Under helgen så är det ingen landningsavgift. Försök att anpassa er ankomst till programmet nedan. Kommer ni när det pågår tävlingsmoment så finns det risk för fördröjningar vid landningen.

Lördagens program ser ut så här (kan ändras beroende på väder):

09.00 Briefing, landning
09.30 – 11.30 Landning normal, nöd 1 och ev. nöd 2
11.30 – 12.30 Lunch
13.00 – 15.00 Landning ev nöd 2 och hinderlandning
15.00 Buss till Vidingsjö motionscenter för terränglöpning CFFK
16.00 – 17.00 Terränglöpning, CFFK
19.00 Avslutningsbankett och prisutdelning

Under dagen så kommer Linköpings flygklubbar att visa flygplan och presentera utbildningar för besökare. Det kommer att serveras hamburgare, glass och fika.

Kvällen avslutas med hangarfest där även prisutdelningen för SM kommer att ske.

Menyn består av:

Huvudrätt: Helstekt fläskytterfilé med rostad Amandinepotatis, rotsaker och lökar samt pepparskysås
Efterrätt: Glass med hjortronsylt och kaffe.

Pris 240 kr/person.

Vin och öl säljs separat.

Välkomna till Pilotgatan 10 lördagen den 26 augusti!

Uppdaterad 17-08-25, 11:08

På grund av väder så har vi fått stuva om i SM-programmet. Landningsmomentet planeras just nu att genomföras på fredag eftermiddag och då blir det navvigeringsmomentet på lördag.

Vi har nu beställt mat för lördagens hangarfest. Vi har beställt ett par extra portioner utöver de som anmält sig via mail eller webformulär, så det ska finnas möjlighet till sen anmälan. Kommer det många som är sena och vill vara med så eldar vi på grillen och serverar hamburgare.

Visingsö Fly-In 2017

Visingsö är ett av de pärlor till flygfält som ligger inom lagom flygavstånd från ESSL. Jag brukar åka dit minst någon gång per flygsäsong. Dels för att det är ett trevligt resmål och dels för att stödja Jönköpings Flygklubb som driver fältet.

Första helgen i Augusti så brukar det arrangeras Fly-In. Jag var där för två år sedan och det var en mycket trevlig upplevelse. I år så tänkte jag och Johanna stanna över natten och tälta och grilla med de andra flygnördarna.

Men på lördagsmorgonen så såg det mycket tveksamt ut. Västliga vindar på 10-15 knop och risk för byar upp till 20-25 knop. Jag kontaktade Per Wernholm och Mattias Kastman som också skulle flyga dit och vi beslutade att vi skulle träffas på klubben för att diskutera om vi skulle flyga eller inte. Start och landning på Saab var inte problemet då vinden låg mer eller mindre rakt i bana 29, men på Visingsö så var risken för mer eller mindre rak sida oavsett om man valde bana 19 eller bana 33.

De kraftigaste vindarna var troligtvis i samband med Cb och de är lätta att undvika. Vi beslöt oss därför att starta och göra ett landningsförsök. Om det var för bökiga vindar så hade vi i varje fall fått en trevlig flygtur. Eftersom det var turbulent luft så åkte vi enskilt på ditresan. Per startade först i SE-KIT, sedan kom jag och Johanna i SE-KMH och sist Mattias och Viktor Lidman i SE-MEB.

På vägen till Visingsö så var det kyttigt och en hel del stora Cb med kraftig nederbörd. Men det var fin sikt och sol. Jag beslöt mig för att flyga in över plats ESSI och landa bana 19. Det började dyka upp en hel del andra flygplan, men jag låg först i varvet. Vinden var mycket stabilare än vi hade räknat med, så landningen gick bra.

Sedan var det bara att parkera KMH bredvid banan och gå fram och hälsa på flygkamrater från hela Sverige. Vi tillbringade sedan dagen på Visingsö, pratade flyg, tittade på flygplan och fikade. Jönköpings Flygklubb hade fixat korv, våfflor och kaffe. Vädret var finfint hela dagen, så det var en mycket trevlig Fly-In även fast vindarna resulterat i betydligt färre besökare än 2015.

Det fanns en hel del intressanta maskiner att titta på. Jag fastnade för en mycket fin Delta Trikes Aviation J-Ro 914 Autogyro samt en Zenith CH 701 som är en ultimat STOL-kärra. (Kolla på framkantsklaffarna på bilden nedan).

Eftersom det fortfarande var en hel del regnskurar i området så beslöt jag och Johanna oss för att inte stanna kvar över natten och tälta, utan vi lämnade Visingsö samtidigt med SE-GCM (Linköpings Segelflygklubb Supercub med Gert Eriksson vid spaken) och SE-KIT. Efter start så samlade vi ihop till en tregrupp med GCM först och KIT/KMH på varsin vinge. Även på hemvägen så var det en hel del Cb och regnskurar. Vi flög i tregrupp fram till Borensberg där vi delade upp då GCM skulle landa på Finspång. Jag och Per fortsatte i rote mot Saab. När vi närmade oss Roxen så såg vi att det låg ett stort Cb strax norr om fältet och ett ännu större en bit söder om. Vi lade oss därför i ett väntläge över Roxen tills tornet rapporterat att vinden mojnat något och sedan så smet vi in och landade innan regnskur nummer två kom in över fältet. Vi hann precis börja dra in flygplanen i hangaren när regnet började smattra på plåttaket.

Allt som allt en mycket trevlig flygtur! Jag rekommenderar alla medlemmar att flyga till Visingsö då och då och betala en hundralapp (landningsavgiften är 60 kr) så att Jönköpings Flygklubb har råd att fortsätta hålla fältet i skick.

Foto: Johanna Lensell/Björn Rystedt

P.S: LAE var också där och gjorde även lite reklam för Eksjö flygdag den 20/8. Det är nästa inplanerade flygresa för min del!

Bengt Bergholm har lagt ut en del bilder från Visingsö.

Vi flyger till Frankrike!

En IFR flygning i Europa

Gustav Rånby – 29 juli 2017

Klar med IR – vad nu?

När man är under utbildning har man huvudsakligen en sak för ögonen, att få sin behörighet och typiskt kommer den stora dagen – uppflygningen – lite oväntat. Instruktören ser något som du inte ser, att du sannolikt kommer att klara uppflygningen och att du har de elementära grunderna för att lära dig på egen hand. Man står där med certifikatet i handen och det känns ju bra såklart, men vad ska man göra nu? Min erfarenhet är att det här är den största utmaningen när man har tagit en behörighet, att på egen hand skapa en plan för sitt fortsatta lärande.
I själva verket var det här ett av skälen till att jag påbörjade IR-utbildningen på LFK – jag hade precis tagit mitt PPL och nu ville jag lära mig mer, men utbildningen var ju slut, så jag hoppade på en ny. Därifrån tog resan till ett IR-certifikat några år. Man kan säga att jag genomförde utbildningen i etapper – teoriutbildningen, 50 timmar cross country, simulatorutbildningen på LFKs simulator, teoriproven och slutligen den praktiska utbildningen. Jag flög några timmar i Linköping men jag bor i Stockholm och insåg att det blev lite opraktiskt att köra bil ca 5 timmar för 1-2 timmars flygning, så jag valde att slutföra utbildningen i Västerås på Airways.
Hur som helst, nu stod jag där igen – den här gången med en IR-behörighet och i stort behov av en plan för att komma vidare i lärandet. I samband med att vi kollade på flygbiljetter till norra Spanien och inte riktigt hittade något bra kom tanken på att flyga ned till Spanien smygandes. Tanken omformulerades så småningom till norra Frankrike då jag insåg att det är väl långt att ta sig till Spanien med den typ av flygplan som jag har tillgång till.

Planen

Jag förstod såklart att en flygning till Frankrike kanske inte är det mest naturliga första steget efter att man precis tagit en IR-behörighet och helt oavsett skulle det här kräva en omfattande planering. Första steget var att hitta ett lämpligt flygplan. Jag hade precis flyget in mig på en DA40NG som är väldigt trevlig och som liknade DA40 som jag använt under utbildningen, men den var tyvärr uppbokad under hela sommaren och tankarna gick till LFKs SEFCE som visserligen inte har Garmin 1000 som DA40 – så det skulle kräva lite omställning att gå tillbaka till en mer klassisk instrumentering, men det var också en möjlighet att lära mig hantera ställbar propeller och infällbara landningsställ. Framför allt såg SEFCE ut att vara ledig! Jag avtalade med ägaren (Jan-Erik Strömberg) att låna flygplanet ett par veckor.
Göran Brask hade vänligheten att ställa upp en lördag så att jag kunde flyga in mig på flygplanet, göra skillnadsutbildning för ställbar propeller och infällbara ställ och även återbekanta mig med att flyga IR med en klassisk instrumentering – att skriva det tekniska provet var lite av en utmaning då handboken bara fanns i form av en pdf formaterad för boktryck så att sidorna var i lite av en ”slumpmässig” ordning – det hela tog hela dagen såklart men Göran höll förvånansvärt god min.
Den fortsatta förberedelsen bestod i att jag åkte ned helgen efter och flög några holdingvarv och ett par procedurer på egen hand och helgen därefter flög jag en IFR-flygning till Visby med familjen och passade på att öva på en DME-arc – bra övning för att få bättre koll på instrumenteringen.
Det var av naturliga skäl mer fokus på procedurer och att hantera flygplanet under utbildningen än träning på att flyga enroute, så jag flög även ett par timmar simulerad enroute med Mads Agdestein på Airways – det var bra och jag fick lite bättre koll på hur man ska arbeta med GPS:en – något som är vanligt är att man får direct till punkter längs den planerade rutten och det är viktigt att man vet hur man ska hantera GPS:en i sådana lägen.
Efter lite vägande mellan olika alternativ beslutade vi att dela upp resan i tre etapper och att flyga en etapp per dag – då hinner man planera kommande delsträckor lite efter hand och ta med sig lärdomar från tidigare delsträckor. Vi letade efter allmänflygvänliga flygplatser med bra placering och valen föll på Bornholm, Weeze och Caen.
En annan aspekt på planering var att lära sig att ta fram och skicka in färdplaner till Eurocontrol. Det visade sig att det finns ett ohyggligt bra verktyg Autorouter (autorouter.aero) som inte bara tar fram färdplaner som tar hänsyn till olika restriktioner och vindar men också har funktionalitet för att fila färdplaner till Eurocontrol. Dessutom kan man hämta briefing packs för den filade färdplanen!
Jag köpte enroute-kartor och VFR-kartor för hela sträckan på KSAB.

Flygningen

Linköping – Bornholm

Vi åkte ned till Linköping dagen innan (lördag 15/7) så att jag skulle kunna kolla till flygplanet i lugn och ro och göra det sista förberedelserna. Fantastiskt nog kunde jag skriva ut Jeppesen-platar för alla flygplatser, inklusive alternativ via LFKs prenumeration! Annars har man tillgång till platar via Autorouter, men det är skönt att ha dem i Jeppesen-format då det är den variant som jag använt under utbildningen. Jan-Erik hade vänligt nog tankat flygplanet och satt batteriet på laddning så jag slapp släpa flygplanet till tankstationen och jag hade möjlighet att klicka runt lite på Garmin 430. Jag passade på att förprogrammera Linköping-Bornholm och Bornholm-Weeze. Vi kunde se att det var en varmfront på väg in mot Bornholm och vi flyttade fram starttiden till 08:00 lokal tid på söndagen.
Tornet i Linköping var stängt på söndagen (vanligaste tillståndet för tornet) så jag ringde Östgötakontrollen som kände till vår färdplan och vi fick även en transponderkod, sedan kunde vi plocka upp vår IFR-klarering i luften. Det har föresten byggts upp någon slags myt om att kopiera klareringar är en knepig del med IFR – jag kan rapportera att ”there is nothing to it”. När man har förstått strukturen (Clearence limit, Route, Altitude, Frequency, Transponder – CRAFT) och planerat sin departure, så vet man till 90% vad man kommer att höra. Ibland får man något tillägg om att rapportera vid en viss höjd exempelvis.
Det var en vacker flygning ned till Bornholm och Sweden-kontroll ville ge mig direkt till Rönne VOR men då jag var i okontrollerad luft på 8000 fot (flight level 80) så kunde de bara säga att jag kunde gå direkt Rönne om jag ville (kommer inte ihåg den exakta formuleringen) och att det inte fanns någon rapporterad trafik mot Rönne. Det här är lite lurigt med IFR på lite lägre höjder att man ofta flyger i G-luft.

Jag fick först information om att förvänta mig ILS bana 29 på Rönne men vinden växlade och ganska nära flygplatsen fick jag information om att det var bana 11 som gällde. Jag bad om vectors for ILS 11 och det gäller att vara med på tempoväxligen när vektoreringen börjar, min erfarenhet är att man ofta är tvungen att sjunka med ca 1000 fot/min samtidigt som man följer headings och är tvungen att hålla koll på höjden – kanske är man tvungen att under tiden lyssna av någon radiofyr – typiskt hör man ILS:en ganska sent då den ju bara är giltig i en ganska snäv sektor – och det känns ju ganska bra att bekräfta inställningen på ett instrument som man potentiellt kan flyga på ned till 60 meter över marken utan visuella referenser! Som vanligt blev jag överlämnad till tornet när jag rapporterat ”established”. När glidslope-indikeringen kommer får man jobba lite mer, kolla farten, ned med landningshjul, kolla farten igen, ett steg klaff, justera till 500 feet/min sjunk och samtidigt inte tappa localizern – vilket man lätt gör om det blåser lite. Som sagt det gäller att inte somna till för mycket på vägen till destinationen och vara så förberedd som man kan med approach briefing, navigeringsutrustning och radiofrekvenser.
Vi hade tagit med oss 1500 DKK för tankningen men jag hade ännu inte utvecklat mina magringsskills så det räckte inte inte riktigt och vi saknade ca 8 liter enligt tankningsexperten Knut som jobbar på flygplatsen. Han hade ett bra ögonmått för när vi valde att tanka fullt nästa dag fick han i precis 8 liter.

Bornholm – Weeze

Bornholm har ett bra briefing-rum med telefon med förprogrammerade nummer till tornet och meteorolog och rutinen är att man på avresedagen ringer upp tornet, får en faktura nedskickad till printern (102 DKK i mitt fall) och betalar med kort i betalterminalen. Den här dagen pratade meteorologen på plats perfekt svenska vilket var skönt då det här var flygningens längsta leg samt min första flygning i centrala Europa. Jag fick information om att vädret var bra, men att det fanns konvektiva moln som sträckte sig upp till en inversion på ca 6000 fot – meteorologen trodde inte att det var alltför mycket turbulens i molnen men jag testade senare under dagen och de knuffade runt oss ganska bra.


Det var tydligen en lugn stund på Rönne för när vi pratade med tornet sa de att vi kunde göra motoruppkörningen och ta klareringen på banan. Jag fick en helt begriplig klamring förutom att jag inte hade en aning om var punkten som vi blev klarerade till låg, så jag läste tillbaka klareringen och förklarade helt sonika att jag inte hade en aning om var punkten låg och att jag hade planerat och filat via LUPUR. Inga problem, jag fick en ny klarering via LUPUR! Annars är det bra att ha lite koll på punkterna i nav-loggen och att ha enroutekartan uppslagen för närliggande punkter, men just den här gången var det någon helt annan punkt.
Det var fantastiskt att se Danmark och att korsa hela Tyskland. Vi fick prata med Köpenhamn och olika frekvenser för Bremen och vi fick flera direct mot punkter längs den filade rutten. Det är praktiskt att ha programmerat in alla punkter i navloggen så att man snabbt kan välja dem när man får en direct-klarering – även om det tar några minuter. En sak som kan vara bra att veta med Garmin är att om man väljer en punkt i flight plan och trycker direct och enter får man direct till punkten, om man istället trycker direct och direct igen får man en fråga om man vill aktivera delsträckan i flygplanen, vilket man typiskt inte vill då det inte ger en direct track. Weeze har en ATIS som talar om vilken procedur man kan förvänta sig och via Langen radar fick vi vektorer till ILS bana 27. Handling är obligatorisk på Weeze och vi hade avtalat handling med Solid Handling och vi fick följa deras follow-me-car till parkeringen. Efter en kort biltur till terminalen var vi snart ute ur flygplatsen. Vi fick vänligt nog hjälp med att boka hotell och fick plats på ett hotell i den lilla orten Weeze. Weeze är ett litet sömnigt samhälle och receptionen var stängd större delen av dagen, men vi lyckades få tag i någon som kunde släppa in oss på rummet.

Weeze – Caen

Efter frukosten var det dax att ta taxin till flygplatsen – jag hade tyvärr underskattat svårigheten med att få tag i en taxi. Receptionen var som vanligt obemannad och det enda som fanns var ett ställ med visitkort till ett taxibolag som inte hade några lediga bilar. Det här höll på att förstöra hela dagen, men som tur var fick jag hjälp av en tjej som arbetade med att servera frukost.
På flygplatsen blev vi insläppta i Solid Handlings egna lounge där vi blev serverade med kaffe, notams och väder briefing – jag hade förstås redan kollat vädret men kunde inte låta bli att njuta av mitt ”airline captain moment”. Handlingavgifterna var relativt låga för ett flygplan under 1500 kilo i maximum take-off weight, men de tog å andra sidan bra betalt för bensinen (2.8 EUR litern).
Vi fick VEBAK2R departure för bana 09 och via Langen radar fick vi efter ett tag direct till HELEN via ROMSA. Punkterna fanns på GPS:en men jag ville gärna få lite bättre koll på var de låg så vi flög med huvudena i kartan en stund och när det inte hjälpte bad jag om hjälp att hitta punkterna. ROMSA fanns nog inte på kartan, men HELEN låg strax sydväst om WOODY.
Vi flög över Nederländerna och Belgien och fick prata med bland annat Bryssel, Paris och Lille. Vi fick flyga via Abbeville VOR som jag kände igen från IR-teorin på LFK och följde den franska kusten ned mot Caen. Så småningom fick vi prata med Deauville approach som meddelade att bana 13 var i användning på Caen och att de ville veta vilken procedur jag ville använda. Jag valde VOR bana 13 och fick vektorer ut över vattnet utanför den franska kusten. Från luften kunde man se rester av de konstgjorda bryggorna som användes vid slaget om Normandie.

Det var en härlig känsla att taxa in på plattan på Caen, vi hade flugit till Frankrike – mission accomplished! Jag fick hjälp med att tanka och Elisa och Maxx blev eskorterade till terminalen medan jag fick taxa bort flygplanet till gräsparkeringen – lyckligtvis lyckades jag få igång motorn trots att den var varm – mixture cut-off throttle full var som vanligt tricket. När motorn är kall startar den alltid som en klocka!
Normandie

Normandie är lummigt med smala bilvägar i korridorer mellan träd och det är kul att köra bil där. Galet nog är hastighetsbegränsningen 90 km/h (motsvarande 70 här i Sverige) trots att det ofta nästan inte finns utrymme för mötande trafik. Det i kombination med vetskapen om (jag tror det stämmer) fransosernas kombinerande av vindrickande och bilkörning (eller kanske Calvados i det här fallet?) gör bilkörning i Normandie till en spännande upplevelse.
Vi besökte Omaha beach och tittade på resterna av fundamenten för kanonerna som var dödliga för amerikanerna som landsteg där och vi besökte även militärkyrkogården som skapade starka känslor. Vi kollade även in några väl bevarade pansarvagnar från slaget och köpte lite böcker. Vi hittade en fantastisk encyklopedi över flygplan som min son gillade, trots att den var på franska.
Ungefär 20 mil söderut längs kusten ligger det otroliga Le Mont Saint Michel som är en liten halvö strax utanför kusten i form av en liten kulle. Stället har Camelot känsla med medeltida bebyggelse som inhyser olika butiker och restauranger och på toppen finns en helt otrolig katedral i flera våningar i gotisk tappning.
Lite norr ut ovanför Le Havre hittar man Etretat som också är värt ett besök. Här kan man beundra höga vita klippväggar och även promenera längs dem.
Vädret var inte fantastiskt (speciellt enligt Elisa) men vi fick några timmar med sol på stranden vid Deauville. Vinden från havet är perfekt för drakflygning!

Hemresan

Hemresan bjöd inte på några stora överraskningar även om det fanns lite väder som vi höll koll på och justerade planen efter. Vi flög samma sträckor men baklänges men med något annorlunda rutter och vi hade medvind, så vid ett tillfälle flög vi med 155 knop ground speed (nära 290 km/h) – typiskt hade vi strax över 140 knop i ground speed – så det gick undan. Mellan Weeze och Bornholm kunde vi beundra några fantastiska moln som tornade upp sig på enstaka ställen. I närheten av Bornholm blev jag tidigt överflyttad till tornet och de hade ingen radartjänst så jag gjorde en full procedur ILS bana 29.
Tornet var som vanligt stängt i Linköping men det gick ju bra att landa där och det var ganska skönt att vara tillbaka med ett framgångsrikt äventyr bakom sig!

IFR i Europa

Jag måste säga att IFR systemet fungerar och att även med en färsk IR-behörighet är det inga konstigheter under förutsättning att man gjort en noggrann planering. Man måste hålla koll på vädret så att man säkert kan starta och landa, icing är inget stort problem på sommaren men fortfarande något man kan råka ut för i närheten av 10000 fot. Konvektiva moln som man inte kan flyga över kan definitivt vara ett problem och de kan vara kraftiga nere på kontinenten så det var i alla fall något som jag var nervös över och hade extra koll på. Rutinerna på olika flygplatser skiljer och man bör kontakta de flygplatser man planerar att besöka i förväg. På Weeze är handling obligatorisk och Caen kräver 24h prior notice samt att man skickar in ett formulär för tullen. Autorouter är ett fantastiskt verktyg och jag hade inga problem med de färdplaner som det genererade.
Bränslet kan vara lite dyrt (i varierande grad) men maskinen (SEFCE) är förnämligt snål och förbrukade pålitligt 32 liter/h med 65% effekt och rätt magring enligt EGT och fuel flow.
Om du funderar på att flyga ned i Europa på en kortare eller längre tur med din IR-behörighet – just do it!

SM, Fly-In och Hangarfest!

Årets Safari blev uppskjuten, men i stället så kommer LFK att arrangera SM i Precisionsflygning 2017!

Mycket kul att SM hålls i Flyghuvudstaden för första gången på många år. LFK har genom åren haft mycket stora framgångar i SM och vi hoppas att våra medlemmar lyckas bra även i år.

Tävlingen anordnas 25-26 augusti med reservdag på söndag den 27 augusti. Tävlingsdeltagarna kommer att dyka upp för träning redan på torsdag den 24 augusti, så det kommer att vara full fart på fältet hela helgen. Tävlingen är uppdelad i navigeringsmomentet på fredag och  precisionslandningar på lördagen där besökare kan komma närmare banan för att titta på.

I samband med SM så arrangerar LFK Fly-In den 26 augusti med Hangarfest på kvällen. Maila info@lfk.se om ni vill deltaga på Hangarfesten. Ange även om ni har särskilda önskemål. För de som kommer med eget flygplan så gäller PPR och rutiner enligt vår hemsida.  Det kan bli vissa fördröjningar om ni kommer in för landning då tävlingen pågår. På fredag kväll kommer vi även att anordna grillning och på lördag lättare matservering för tävlingsdeltagare och besökare.

Boende kan arrangeras i klubbhuset samt med plats för parkering av husvagnar. LFK har dessutom ordnat SM-rabatt på Motell Filbyter.

Samtidigt så pågår denna vecka Linköpings Stadsfest, så om inte flygaktiviteterna räcker till för alla i familjen så kommer det att pågå en hel del annat i närheten. Varför inte besöka Flygvapenmuseum?

Det har gått ut ett mail till klubbmedlemmar för att få funktionärer till tävlingen samt några som vill vara med och stötta på Fly-In och hangarfest.

KSAK och FAI hemsidor finns lite mer information om hur det går till att tävla i precisionsflygning.

Vi kommer att uppdatera detta inlägg med mer information om bl.a. menyn och kostnad för Hangarfesten.

Välkomna till SM, Fly-In och Hangarfest i Linköping!

Hur det kan gå till på en klubbtävling…

Precisionlandning av ett annat slag än det vi kommer att se på SM!