Lyckad Fly-In!

141420Veckan som varit har det varit full aktivitet för LFK. I början av veckan så var det förberedelser som t.ex. dekorera våra flygplan med klubbnamnet. “Linköpings Flygklubb” på ena sidan och “Linköping Flying Club” på den andra. På så sätt så får vi lite gratisreklam när våra flygplan åker runt i världen.

Sedan var det inköp av mat och dryck så att helgens gäster inte skulle gå hungriga eller törstiga från våra bord. Många hamburgare blev det…

IMG_2108På torsdagen och fredagen hade vi en monter på Luftförsvarsdagarna på Malmen där vi gjorde reklam för våra utbildningar. Framför allt var förhoppningen att vi kunde få Flygvapnets Flygskola på Malmen att bli intresserad av vår LAPL/PPL-teori samt att vi kunde få företag inom flygbranschen att bli intresserade av vår flygtekniska översiktsutbildning och UAV/UAS-operatörsutbildning. Vår monter hade fått ett mycket bra läge. Precis bredvid bordet där de finaste gästerna åt lunch, så vi hade “nästan” besök av Kungen, ÖB och Chefen för Flygvapnet!

IMG_2116På torsdagseftermiddagen så transporterade vi SE-MEB och SE-KIT till Malmen då de skulle stå i Linköpings Aeronauters samt FFK montrar på flygdagarna. Det uppstod en viss förvirring då den plats som vi fått utpekad visade sig vara till för rörlig klargöring av Viggen. Så i stället så hamnade vi precis bredvid FFK. För att komma dit var vi tvungna att bogsera våra flygplan igenom en 9 m bred grind. Inte helt enkelt med en DA-20 som har en spännvidd på 10,9 m. Men efter ett visst trixande så kom vi igenom grinden. Då uppstod problem nummer två och det var att vägen till uppställningsplatsen var kantad av träd. Men, med några centimeters marginal så lyckades vi ta oss förbi hindren och ställa upp våra flygplan. Förutom LFK:s två flygplan så hade LFKS ett segelflygplan uppställt och EAA representerades av Thorleif Gustavssons RV-6. På veteranflygsplattan så visade dessutom MVFK upp SE-MEK och SE-LLM, de två Bulldogar som i vanliga fall står i vår hangar.

14086335_933579860098301_3221903258007591643_oPå fredagskvällen så började det dyka upp gäster som kom både land- och luftvägen. I klubbhuset skulle ca 25 ungdomar från FFK Young Pilots sova över. Våra tre gästrum var bokade sedan länge så ett antal gäster sov även på golvet i hangaren. LFK serverade hamburgare och öl till alla gäster. Det blev en fin kväll med en strålande solnedgång över Linköping.

Samtidigt så pågick på Malmen uppmontering av ett tält som Kjell Franzen på EAA ordnat fram. Där byggde LFK, LFSK, LuFF och EAA upp varsin monter. Eftersom prognosen inför lördagen pekade på kraftiga vindar så såg vi till att förankra tältet och flygplanen ordentligt innan vi åkte tillbaka till klubbhuset för att ta en hamburgare med de tillresta gästerna.

På lördagen så började det dyka upp gäster. Massor av gäster! Trots blåsten så stod det som mest ca 45 flygplan på plattan utanför klubbhuset. Nicke serverade frukost till de besökare som sovit över i klubbhus och hangar. Vi hade anordnat med en minibuss som Per Wernholm nyttjade för att transportera flygdagsbesökare ned till Linköpings centrum där de kunde hoppa på gratisbussarna till Malmen. Vi hade från början funderingar på att köra gästerna ända till Malmen, men kom fram till att risken för att fastna i bilköerna var för stor.

P1000419På Malmen så visade vi upp våra flygplan och vårt kursutbud. Det dök upp ett antal intresserade personer som önskade testa våra pröva-på-flygningar och även komma till uppstartsmötet för vår LAPL/PPL-kurs. Förhoppningsvis så kommer det att resultera i en fullsatt LAPL/PPL-kurs. Det dök även upp ett antal personer som hade flygcertifikat, men önskade att bli medlem i LFK eller bara flyga in sig på DA-20. Blåsten innebar att vi inte kunde ha tältet så öppet som vi önskade och det var också svårt att ställa ut vår affisch med reklam för att pröva på att bli pilot.

P1000447Den svåra blåsten ledde också till att ett antal flygmoment fick ställas in, bl.a. Spitfire, SK 16 och Tiger Moth. Men trots detta så blev det en fin flyguppvisning med massor av besökare, bedömt 80.000! För min del så var givetvis AJS 37 Viggen det trevligaste att se. Gripen gjorde som vanligt en mycket fin uppvisning, men jag blev även imponerad av F-18 som gjorde en mycket brant roterande manöver med hög anfallsvinkel som fick i varje fall mig att först tro att de hamnat i en inverterad superstall eller spinn. Att sedan Michael Carlsson vågade flyga med sin lilla Tummelisa, som i det närmaste stod still i motvinden, var mycket imponerande.

P1000487På lördagskvällen så arrangerade vi en hangarfest. Maten fick vi från restaurang Skyline på flygplatsen. Som vanligt funkade det mycket bra och vi fick även låna bord och bänkar av dem. Ca 80 gäster deltog i hangarfesten och Young Pilots hade en trevlig kväll i vårt klubbhus.

På söndagen så deltog ett par medlemmar i arbetet med att städa upp efter hangarfesten. De prognostiserade regnskurarna innebar att det inte dök upp så många nya gäster och de flesta av flygplanen som landat på fredagen eller lördagen drog hemåt.

På Malmen så fortsatte vi att visa upp klubbens flygplan och göra reklam för våra aktiviteter. Vädret på söndagen innebar en del regnskurar, men det var inte längre lika blåsigt, så en hel del av de flygplan som inte kunde visas upp på lördagen fick möjlighet att flyga denna dag. Antalet besökare var betydligt mindre, bedömt 40.000. När gästerna började dra sig hemåt så började vi riva tältet och genomförde en ny förflyttningsövning för att få ut flygplanen genom den trånga grinden. Till slut så fick vi klartecken att starta resan tillbaka till Saabfältet. Det var i sista sekunden då Malmentornet skulle stänga. Precis när vi fått in alla flygplanen i hangaren så öppnade himlen sig med en rejäl regnskur.

Att arrangera en Fly-In är kanonkul. Vi fick mycket positiv feedback från våra gäster som ansåg att Linköping var ett av de trevligaste ställena att resa till och att våra lokaler var utmärkta! FFK Young Pilots funderar på att starta upp en Östergötlandsavdelning, vilket kan vara mycket intressant för LFK egna ungdomsutbildning att knyta kontakter med.

Ett stort tack till de medlemmar som ställde upp på vår Fly-In, Luftförsvarsdagarna och Flygvapnets 90-års Flygdagar. Utan er så hade vi inte lyckats!

Nästa år fyller Saab 80 år. Vad som är inplanerat till dess är fortfarande oklart, men Gripen E och T/X kommer att flyga under det närmaste året och dessutom har Saab beslutat att ta över huvudansvaret för Swedish Air Force Historic Flight och lovat att även Lansen och SK 37 ska finnas med på listan över veteranflygplan som flyger över Sverige och detta stöd ska gälla minst fram till Flygvapnet fyller 100 år 2026. Massor av möjliga flygplan att ha med på en Saabflygdag med andra ord.

Förhoppningsvis så kommer Saab:s 80-årsfirande att hållas på Saabfältet och då kanske det finns möjlighet för oss flygklubbar att ha en Fly-In och ta emot gäster som kommer med egna flygplan.

P1000399

Lärdomar och badtider

När jag tog mitt flygcertifikat för ett par år sedan så kändes det som att världen just hade blivit min lekplats. Jag kunde se mig själv flyga världen runt, från Kapstaden till Grönland, eller varför inte frukost i Tyskland för att flyga vidare till en lunch i Österrike.

Eftersom det visade det sig att Sverige var fullt av roliga destinationer så det blev mestadels fika på Gotland när äventyrshumöret kom fram. Min världslust övergick lite mer till rädsla för ovetande – Hur pratar man med ATC i Tyskland? Kommer det kosta min ena fot att landa i Schweiz?

Efter att ha bott två år på Irland så bor jag just nu i Schweiz. Motiverad att börja flyga i alperna så uppsökte jag första bästa flygklubb och började skola bergsflygning och lokala föreskrifter. Ett par månader senare så frågar en instruktör “Vi är tre plan som ska flyga till Kroatien för att bada, ska du med?”. Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Sällskapet bestod av 12 piloter uppdelade i 3 st PA28 varav en instruktör i varje plan. Varje grupp valde sin egna rutt för att komma till vår slutdestination LDLO på ön Lošinj. Rutten min grupp valde var LSPV – LOWI – LOWK – LDLO varav undertecknad valde att flyga första benet.

Namnlös

Regnig morgon på LSPV

Den 28:e maj 2016 var en regnig morgon med marginal prognos från vår avfärdspunkt LSPV. Efter att diskuterat våra alternativ och övertygat oss om att det alltid finns minst ett alternativ under hela rutten så var vi redo för att starta.

LSPV har en 500 m asfaltsbana med vatten efter ena tröskeln åt ett håll och kärr åt det andra – man vill helt enkelt upp så fort det går. Vi vägde så nära man kan komma MTOW och dessutom regnade det som kan ses, knepigt! Även att flyghandboken säger att det inte ska vara några problem kan jag inte hjälpa att vara lite nervös. Det är ju inte direkt de 2000 m vi har på SAAB, och Motala har jag bara startat med relativt låg vikt och i bra väder. Instruktören Franz som har många hundra timmar på den banan övertygade oss om att det inte skulle vara några som helst problem. Sagt och gjort, två steg klaff och HB-PNN lättar nästan av sig själv. Inget konstigt alls faktiskt. Första farhågan avklarad!

Namnlös

Några minuter efter lämnat LSPV

En bild gör en hyfsad avbildning av Alperna, men att vara där och ha berg i hela synfältet måste upplevas! Berg som dessa har något nästan magiskt över sig när man är uppväxt i platta södra Sverige. Jag minns så väl min egna första långnav som då hade ett stop i Jönköping med sina hela drygt 500 fot högre elevation. Jag var nervös – nu var jag ju tvungen att tänka om mina höjder! Som tur är vänjer man sig snabbt att räkna fram höjderna.

Ett av de intressanta fenomen som uppträder i alperna är att du inte alltid har radiokontakt med ATC helt enkelt på grund av att bergen blockerar radiosignalerna. Detta var en ny skrämmande sak att uppleva, men som Franz sa: “inte mycket att göra åt, bara fortsätt att ropa rapporter”. Ibland bröt ATC igenom och bekräftade rapporten och verkade inte det minsta förvånad eller oroad över att vi tappade kontakten – bara jag som bortskämd Svensk pilot som var lite lätt nervös över vetskapen att trafikseparation var helt upp till oss själva.

Namnlös

Final LOWI

Efter inte särskilt länge fick vi kontakt med Innsbruck Approach och fick en okomplicerad klarering att flyga mot LOWI. Med berg på båda sidorna av LOWI är det en rätt magnifik flygplats. Man förstår varför det sägs att den flygplatsen har en av de svåraste ILS-approacherna i världen.

Undertecknad har inte landat på många större flygplatser i sina dagar så saker som handling, beställa bränsle, tull, etc. är mycket spännande. På Innsbruck så väntade en vänlig bil med saftblandare som snällt visade vägen. Vet att jag tänkte “Järnspikars, kommer han börja vifta med pinnar nu? Jag kommer ju inte ihåg vad allt det innebär!” och givetvis blev det så. Ett djupt andetag senare så inser jag till min stora glädje att tecknen är otroligt logiska och det är svårt att missförstå vad som menas. En lättnads suck efter att ha fått “Cut engines” och tystnaden lägger sig i cockpit i någon sekund innan glädjen tar över – vi är på väg!

Namnlös

Handling-bil på LOWI

Namnlös

De två första planen att anlända

Namnlös

Bergen ligger och gömmer sig precis vid sidan av flygplatsen

Namnlös

Betala landningsavgift måste man

Vi har en lång väg framför oss så vi skyndar oss att betala landningsavgift, tar en snabbfika, och briefar det uppkommande benet till Klagenfurt LOWK. Detta benet ska flygas av en PPL-student med Franz som lärare. För min del innebär att det kommer pratas mer avancerad tyska än jag kan hänga med på, så jag kurrar ner mig i baksätet och drar fram min surfplatta med mina Jeppesen-kartor och leker navigationsövningar.

Jag har alltid varit lite anti-surfplatta för kartor. “Jag kommer alltid ha med mig Svenska Flygfält!” har det låtit. Efter att ha insett att Schweiz har också en pärm av minst samma tjocklek som Svenska Flygfält börjar man inse att om man vill ut i Europa och förväntar sig att ha med sig alla kartor så går det helt enkelt inte. Och då har vi inte ens börjat prata om att hålla alla dessa pärmar uppdaterade.

Kul observation är att just Jeppesens kartor verkar vara otroligt väl uppdaterade. Även andra appar som mina medpiloter använde hade inte alla de temporära restriktionerna och varningarna som mina kartor hade. ATC visste dock att folk brukade missa dessa så de försäkrade sig om att vi visste vart vi skulle hålla oss. Vi kunde med gott samvete säga att vi visste om områdena.

Namnlös

Enroute LOWK

Namnlös

Final LOWK

I Klagenfurt tar vi det lite mer piano och tar oss tid att lämna säkerhetszonen på flygplatsen efter att ha betalat landningsavgiften. En toast och kaffe sitter välbehövligt medans vi väntar in de andra planen. Ett av våra plan valde att flyga söderut från Innsbruck via Italien och berättade nu hur kul det var att höra två Italienska piloter på 123.45 MHz prata med varandra med viss brådska i rösten – “Pronto pronto!” hade tydligen växlats piloterna emellan, något vi tog till oss och upprepade med den bästa Italienska brytning innan det sista kaffet dracks upp och vi traskade tillbaka till terminalen.

Namnlös

Ännu fler landningsavgifter

Efter att ha fått tornet att gapskratta över radio för att ha uttalat en rapportpunkt som motsvarigheten till “bröstvårta” så lämnar vi LOWK för sista benet till LDLO. Vädret är fortsatt fantastiskt här och våra regniga bekymmer från morgonen är, ordagrant, helt bortflugna.

Eftersom vi ska ut över öppet vatten så har vi bökat fram flytvästarna. Vi hade rikligt med tid innan vi lämnade kusten så det var ingen fara att sätta på sig västarna inne i planet, men det var tillräckligt bökigt för att jag absolut hade valt att flyga med västen på från start om jag var den enda piloten. Värt att tänka på.

Namnlös

Enroute LDLO, här Rijeka

Namnlös

Final LDLO

Väl landat på LDLO så blir vi mottagna av en person på fyrhjuling som glatt visar vart vi ska ställa oss. Han frågar hur länge vi ska parkera och med informationen att vi bara ska stå över natten så får vi en plats som är långt fram för att undvika inparkering. Tydligen flyttar de runt plan om de måste, för det var viktigt att vi inte hade parkeringsbromsen i.

Namnlös

Receptionen på LDLO

Jag vågade inte ta kort på passkontrollen, men denna bilden på hur receptionen på flygplatsen ser ut är rätt talande. Passkontrollen var inte mer avancerad. Inte direkt Arlanda.

Vi tar och sätter oss i en pub som är lägligt placerad precis bredvid flygplatsen för att vänta in våra vänner i de andra planen. Vi passar även på att boka en taxi, som anländer förvånansvärt fort. Som tur var hade chauffören inga som helst problem att vänta den hela timmen det tog för att det sista planet skulle anlända och för att dricka upp den välförtjänta ölen.

Namnlös

Flott hotell för en struntsumma mot vad det kostade att åka dit

Äntligen! Incheckade och klara så tar det inte många minuter för att gänget nu återfinns i badkläder simmandes i medelhavet. Fantastiskt!

Det enda som behövs efter en sådan dag är att man äter gott som bra avslut. Sagt och gjort: dags för lite mat i solnedgången.

Namnlös

Solnedgång över Mali Lošinj

Dag 2! Under den rikliga hotellfrukosten så planeras dagens rutt för att ta sig hemåt. Rutten som väljs är LDLO – LOWG – LOWS – LSPV. Undertecknad väljer återigen att ta första benet för att blanda bergsflygandet med tropisk öflygning.

Namnlös

Efter start LDLO precis svängt upp för att lämna via rapportpunkt T1

Namnlös

För hög final på LOWG, nåväl! Alla landningar kan inte vara perfekta

Två saker var anmärkningsvärda med Graz (LOWG).

  • Första saken var att bränslet kunde bara betalas med kontanter, men det var som tur var inga problem att få springa in i terminalen och ta ut pengar medan tankningen skedde. Mina medpiloter vaktade planet medan jag letade upp en bankomat.
  • Andra saken är just bankomaterna. Man kunde få välja exakt vilka sedlar man ville ha! Om man fick önska så hade jag gärna haft sådana i Sverige också. Smidigt i just dessa situationer då man inte vill komma med en 100€-sedel till den vänlige bränsleföraren.

Efter en matbit och snabb titt på vädret så bär det av mot Salzburg – LOWS. Vädret börjar se lite mysko ut mellan oss och Schweiz, något som vi senare kommer upptäcka just hur dåligt det är på väg att bli.

Namnlös

Direkt inflygning till LOWS

Salzburg är hemflygplats för en legend i flygsammanhang – herr Dietrich Mateschitz, grundaren av Redbull. Han har nämligen sin Hangar-7 där – ett museum med massa häftiga Redbull-plan som man får gå och kolla på. Otroligt häftig, rekommenderas varmt – och gratis var det också.

Med vetskapen att vädret håller på att busa med oss så tar vi en lång kritisk blick på radarbilder och rådfrågar folk på marken hemma i Schweiz. Det ser inte bra ut, men vi har massa alternativflygplatser på vägen så vi bestämmer oss att vi ändå ska försöka.

Vi sadlar upp för det som förhoppningsvis är det sista benet.

Namnlös

När det visar sig att två av våra plan blir färdiga med run-up precis samtidigt, så anordnar de två mest erfarna piloterna i de två planen en rote-start! Superhäftigt! Detta var en sak jag bara antog var hårt reglerad och svårt att få tillstånd till. Givetvis krävs det träning i roteflygning och inget jag skulle få för mig att göra själv utan skolning, men vetskapen att det går att göra spontant gör mig glad.

På vägen hem så är det rätt tydligt att vi kommer inte komma länge än knappt till den Schweiziska gränsen och vi tvingas att gå ner på ett flygfält vid namn Kempten Durach. Mirakulöst nog så lyckades vi precis förankra planen innan himlen öppnade sig, så vi förblev torra. Tydligen är de kända i lokala kretsar för deras tårtor, något som undertecknad passade på att undersöka. Det syns inte så bra på bilden, men regnet riktigt öser ner.

Namnlös

På grund av ett trasigt tändstift som upptäcktes under motoruppkörningen så kunde vi inte fortsätta resan med HB-PNN. Sista delen av resan är därför bilder från en taxi till en tågstation och sen en tågresa hem, och det passar sig inte riktigt på en flygblogg kan jag tycka. Så en sista lärdom: vi har ju lärt oss från teorin att om ett tändstift är trasigt så får vi taskig RPM vid uppkörning – men det man inte säger är hur mycket planet skakar. Jag kommer nog aldrig glömma bort hur otroligt fel det kändes i motoruppkörningen, vilket förklarar varför det är så viktigt att vi gör dem.

Dessvärre slutar historien här. Tack till Flugplatz Wangen-Lachen (och framförallt min instruktör Sergio) som bjöd in mig att få följa med på detta äventyr som jag sent kommer glömma! Tack till Walter som tog alla snygga bilder när han inte flög. Tack till Franz för att du stod ut med alla mina frågor. Och tack till alla andra piloter som var med och gjorde resan fantastisk!

En resa fylld av erfarenheter, planering och även spontanitet. Jag är inte längre rädd för att flyga utomlands utan längtar snarare nu tillbaka till att ta den där frukosten i Tyskland och lunchen i Österrike.

/Christian Svensson

Från Syd till Nord (uppdaterad)

P1000338Förra året så var jag och Johanna och vandrade på Kinnekulle. Då uppstod tankarna om att vandra upp på Kebnekaise. Den ursprungliga planen var att åka nattåg till Kiruna, men under våren så beslutade vi oss för att satsa på att flyga. Jag fick också OK från klubben att boka KMH en längre tid för resan.

Planen för resan innehöll ett antal delmål:

  • Vandra från Abisko till Nikkaluokta, den sträcka som efter 2004 kallas “Dag Hammarskjöld Pilgrimsled” som även är en del av “Kungsleden”. Total sträcka ca 105 km.
  • Nå Kebnekaises topp
  • Flyga från Linköping upp till Nordkap och sedan tillbaka genom Norge

Planering

Då det alltid är ovisst om man kan nå Kiruna med ett litet flygplan så valde vi att även boka tågbiljetter. Vädret kan ställa till det och flygplanet kan i värsta fall vara trasigt eller ha för få timmar kvar till nästa service så att det inte räcker till för en lång resa som den vi planerade att göra till Nordkap.

Först så skaffade vi kartor och turistböcker över Kebnekaise och Kungsleden. Hade vi åkt tåg till Kiruna så hade vi kunnat börja vandringen på lördag eftermiddag den 9 augusti och avslutat den på lördag morgon den 16 augusti. Sex dagar för vandring och toppbestigning trodde jag skulle vara fullt genomförbart (lite för optimistiskt visade det sig). Vi planerade att vara flexibla med från vilket håll vi påbörjade vandringen. Därmed så skulle vi kunna ha bra väder för toppbestigningen av Kebnekaise antingen i början eller i slutet av vandringen.

Det gällde att vara i bra fysisk form. Jag har har problem med hälsporre och Johanna har problem med ett knä. Vi tränade därför med kortare löppass och i början av sommaren med en vandring på ca 20 km på Omberg. Bra för att träna fötter och gå in skor.

IMG_1970Flygresan var också en utmaning att planera. Framför allt eftersom det är långt mellan öppna flygplatser om man ska flyga en helg på sommaren. Dessutom har inte alla möjlighet till att erbjuda 100LL eller 91/96. Ett annat frågetecken var betalningen. I våra flygplan ligger det BP och Shelltankkort. På en del av flygplatserna i Norge krävdes Statoilkort.

Det som underlättade planeringen var att jag äntligen blivit klar med min IR-utbildning. Dessutom fick jag bra reseflygträning på LFK klubbflygning till Peenemünde tidigare under sommaren.

Inflygningskort kan man lämpligtvis hitta på AIP Norway. För de som är LFK-medlemmar så kan man också nyttja vår Jeppesenlicens och skriva ut de aktuella flygplatserna. Efter att ha studerat inflygnings- och utflygningsprocedurer så tog jag beslutet att bara flyga till Norge om det var VMC väder. Bergen är branta och procedurerna blir därför komplicerade! Norska flygoperatörer kräver särskilt rutträning för vissa av flygplatserna i Norge.

Närmaste flygplatsen till Nordkap är Honningsvåg, men de har endast Jet A1 att erbjuda, så det passade inte så bra för min del. Valet blev därför att från Kiruna runda Nordkap och sedan tillbaka till Alta. Sedan skrev jag ut ett antal flygplatser på väg söderöver i Norge och avslutningsvis tillbaka in i Sverige via Östersund eller Borlänge. Vädret skulle få styra hur lång flygningen i Norge skulle bli.

Beslut

Fredagen den 5 augusti så var vi tvungna att besluta om det skulle bli tåg eller flyg upp till Kiruna. KMH mådde bra och hade 13 timmar kvar till 100h service. Med 10 h tillåtet överdrag så hade jag alltså 23 h tillgängligt för min flygning, vilket skulle räcka gott och väl. Jag räknade med ca 8-9 h upp till Alta och lika mycket tillbaka.

Vädret såg också hyffsat ut för flygningen. Det var sämre uppe i norr på lördagen, så vi valde att dela upp flygningen i två delar och besöka mina föräldrar i Söderhamn på vägen. Under veckan i Kiruna såg det tyvärr dåligt ut, men det var inget som inte kunde lösas med bra kläder. Hemresan var det svårt att sia om, vilket man bör tänka på när man ska iväg på en lång resa. Särskilt när det handlar om fjällväder som (bevisligen) är svårt att prognostisera.

Vi valde då att avboka våra tågbiljetter. Här stötte vi på det första missen i vår planering. Vår biljett var ombokningsbar, inte avbokningsbar. Jag hade trott att man kunde omboka hur som helst, men SJ kräver att ombokning ska ske till resa inom 90 dagar. Eftersom det inte går att boka en biljett hur långt som helst i förtid så kunde vi inte boka om till en resa nästa år som vi hade tänkt. Lärdom, läs alltid det finstilta på SJ hemsida!

Flygningen upp till Kiruna

Jag hade pratat med flygplatserna i Arvidsjaur och Kiruna så att det var OK att landa även om tornet skulle ha stängt samt att det skulle finnas bränsle tillgängligt. Jag försökte dessutom få tag på flygklubben i Kiruna, men när jag slutligen fick kontakt så visade det sig att de inte hade någon klubbstuga.

Min syster, som vanligtvis bor i Storbritannien, var på besök hos mina föräldrar. Så det passade bra med ett stopp i Mohed (ESUM). Jag hade pratat med en kompis, så han fixade så att jag fick hjälp med tankning av ett par medlemmar från Söderhamns Flygklubb. De har precis som oss Hjelmco som bränsleleverantör och bästa sättet att betala är med Swisch. Flygningen upp till Mohed är mycket vacker om man följer Dalälven och sedan flyger längs med Hälsingekusten. Vi hade flytvästar på oss och hade dessutom packat ner en av överlevnadspaketen som finns i LFK värmestuga (krävs för fjällflygning enligt de gamla reglerna).

IMG_1971Vädret var bra på hela sträckan, en del skurar, men bra sikt. När vi närmade oss Söderhamn så började det bli svårt. Längs med kusten låg det marknära moln. Fallskärmsklubben hade precis släppt ner ett antal hoppare och deras hoppkärra var på väg in för landning. Precis bortanför fältet så tornade sig ett gigantiskt Cb upp sig. Jag hade dock bra kontakt med banan och beslöt mig att gå in för en direktinflygning efter att ha pratat med hoppkärran så att alla hoppare var på backen. På kort final började det regna och när vi stod på tankningsplattan så var regnet kraftigt och det åskade i närheten av fältet. Hopparna hade också överraskats av den kraftiga regnskuren och vissa av dem kom genomblöta gående över fältet efter att ha fått löst ut skärmen i moln. Jag hade gott om bränsle så hade jag inte hunnit in till landning så hade jag kunnat vänta ett bra tag och sedan vänt tillbaka till Gävle. Men det kändes ändå mycket skönt att efter 2 h flygning vara nere på backen när det visade sig att skuren låg kvar en bra stund över fältet.

IMG_1999Efter en trevlig kväll hos mina föräldrar där vi bl.a. testade mitt nya brädspel “Zombiecide” så startade vi tidigt på söndagsmorgonen. Flygningen upp till Arvidsjaur (ESNX) genomfördes i mycket fint väder. Vi flög längs med kusten upp till Örnsköldsvik och passerade bl.a. Höga Kusten bron. Sedan inåt landet. Efter 3 h flygning så var vi framme. Tornet var stängt, så det var bara att landa med egen uppsikt och leta sig fram till tankstationen. Det funkade alldeles utmärkt att tanka med vårt BP-kort. Vi gick runt och försökte få tag på någon att prata med för att låna toalett, men det var helt tomt på plattan och i hangarerna.

Det blev därför en snabb start mot Kiruna (ESNQ). Vädret var fortsatt bra och vi flög bl.a. över Porjus kraftstation. Här uppe finns bl.a. Vidsels stora skjutområde, så det gäller att ha kontakt med Sweden Control för att säkerställa att det inte är någon flygaktivitet. På vägen passerade vi dessutom Polcirkeln och jag kunde kryssa av en inteckning i LFK utbildningstecken! När vi närmade oss Kiruna så började vädret återigen att bli sämre. Det låg en ordentlig skur i närheten av fältet, men vi lyckades komma in och landa innan regnet nådde oss. Vi fick anvisningar av tornet var vi kunde parkera och tanka. Dock så visade det sig att kortautomaten var trasig vid tankanläggningen. Vi kontaktade personalen på plats, men de rekommenderade att vi i stället skulle tanka innan hemresan då automaten skulle lagas under veckan.

IMG_2016Flygplanet parkerades precis bredvid tankanläggningen. Det fanns gjutna förankringspunkter i asfalten på parkeringsplatsen, så det blev väl förankrat. Det kan nog behövas med tanke på de kraftiga vindar som kan uppstå i fjällvärlden.

Nu var det dags att byta om till vandringskläder och lämna allt som hade med flygningen att göra i flygplanet. Sedan fick vi hjälp av flygplatspersonalen att komma ut genom grindarna. Att landa efter att flygplatsen har stängt kan med andra ord ställa till problem!

Flygbussarna gick inte så ofta och kostade dessutom 110 kr/person. Vi valde därför ta Taxi för 350 kr till hotell Bishops Arms i Kiruna. När jag skulle betala taxin så var mitt Mastercardkort spärrat. Jag håller på och renoverar mitt hus och hade helt enkelt nått köptaket denna månad! Som tur väl var så hade jag ett till kontokort och vi hade också plockat ut en del kontanter för att klara oss på fjället. Hotellet var helt OK boende för 1100 kr per natt inklusive frukost för oss bägge.

På eftermiddagen gick vi runt i Kiruna. Man imponeras över storleken på slagghögarna vid gruvan. Gruvhålen i backen upptar samma volym. Hela staden håller också på och ska flyttas för att ge plats för utökning av gruvan.

Vandring

P1060255På måndagsmorgonen tog vi bussen till Nikkaluokta. Den kostar 135 kr/person enkel resa och gick 09.50 från busstationen ett par hundra meter från hotellet.

Det regnade när vi gick till bussen och på vägen mot Nikkaluokta så var molnen låga. Men precis som vi klev av bussen så slutade regnet!

Vi hängde på oss ryggsäckarna och började vandra iväg. De första kilometerna hade jag stora problem med min ryggsäck. Då vi hade planerat att vara ute på fjället så var den tungt packad, ca 23 kg. Till råga på allt så var den inte riktigt justerad, så mycket av tyngden hamnade på axlarna. Efter att ha ändrat på remmarnas infästning så kändes det dock betydligt bättre.

IMG_2044Eftersom det var högsäsong så var det många som vandrade mot Kebnekaise. Vi stötte flera gånger på en grupp fransmän som hade en egen guide.

Det som förvånade mig var att en hel del gick mycket lätt packade. Vissa t.o.m. i gymnastikskor och utan ryggsäck. Visst, det går snabbt att gå, men händer något så är man illa ute. Med mitt Telenorabonnemang så var det noll uppkoppling i fjällvärlden. Johannas Telia funkade betydligt bättre.

P1060272Efter ca 6 km så hade vi valet att ta en båt över sjön Láddjujávri. Med den så sparar man in ca 6 km vandring. Men vi tyckte att vi trots allt var där för att gå och färjan kostade dessutom 350 kr/person, så vi fortsatte längs med vandringsleden. Det hade regnat en hel del under natten, så det var sankt på många ställen och jag var glad över att vi hade bra kängor och vandringsstavar att hålla balansen med när man går runt de värsta dyhålen. Annars så är det för det mesta mycket bra träspångar utlagda över myrarna.

P1060303För oss så tog det ca 8 timmar inklusive raster för vila och mat innan vi nådde fjällhotellet ca 19.00 på kvällen. Vi var rejält trötta och det hade börjat regna igen. Vi gick därför in på hotellet och kollade om det fanns några lediga rum, men det var fullbokat. Hotellet har ca 200 sängar och det var säkert 50 tält uppsatta runt omkring hotellet, så det totala antalet vandrare i området borde vara runt 400.

P1000304Vi fick därför skynda oss på att få upp tältet och värma upp lite vatten så att vi fick lite mat i oss. Frystorkat är bra i dessa lägen! Vi köpte också rätt att nyttja servicehuset på hotellet där det fanns dusch, bastu och möjlighet att laga mat inomhus. 200 kr per person och natt fick det vara värt.

Nu fick vi börja tänka över vår planering. Det var måndag kväll och det hade tagit oss en hel dag att gå 19 km. Att gå hela sträckan på 105 km skulle därför ta minst fyra dagar till plus en dag om vi skulle få chansen att komma upp på Kebnekaise. Vädret i slutet på veckan såg inte bra ut, så det skulle dels innebära vandring i kraftigt regn och dels riskera att flygningen hem skulle påverkas. Vi valde därför att korta av vandringen till tre dagar. Eftersom vädret på tisdagen såg ut att bli dåligt så valde vi därmed också att avstå ett försök att nå toppen.

Sedan så gick vi och lade oss. 8 h vandring gör att man sover bra även fast det var kraftiga regnskurar under natten.

På tisdagen så åt vi frukost på hotellet. Vädret såg mycket bättre ut än utlovat. Men, eftersom vi var sent uppe så var det för sent att ångra oss avseende toppturen. Man ska räkna med 12-14 timmars vandring upp och ned för berget.

P1000308I stället så tog vi en kortare tur upp i Tarfaladalen. På hotellet kunde man köpa en mer detaljerad högfjällskarta över Kebnekaise. Vi kom inte ända upp till minnesmonumentet över den HKP 10 Super Puma som havererade under ett räddningsuppdrag i Tarfala år 2000. Vädret var stabilt under dagen, men toppen låg hela tiden dold i moln/dimma, så hade vi gått upp dit så hade sikten varit begränsad.

På kvällen så tog vi in på hotellet. Vi ville komma iväg så tidigt som möjligt på onsdagsmorgonen och på så sätt så kunde vi packa ihop tält och ryggsäckar redan på kvällen. Vi fick två sängar i en gemensam sovsal för 1400 kr! Dyrare än hotellet i Kiruna. Då ingick dessutom inte handdukar, sängkläder eller frukost. Dock så slapp vi betala serviceavgift för att få tillgång till dusch och bastu.

Vi passade också på att äta en trerätters middag i restaurangen. Den var mycket god och prisvärd. Med STF-rabatt betalade vi ca 300 kr/person.

På onsdagen så gick vi ner till frukosten så fort den öppnade 06.00. Allt var packat och klart för vandringen tillbaka till Nikkaluokta. Men, när vi skulle ge oss iväg så upptäckte vi till vår bedrövelse att någon hade stulit våra vandringsstavar. Till och med uppe på fjället finns det oärliga människor!

P1000340Som kompensation var vädret strålande. De som kom upp på toppen denna dag hade nog en vidunderlig utsikt över fjällvärlden. Vi hade en mycket fin vandring tillbaka till Nikkaluokta. Min packning hade jag lättat till ca 18 kg + vatten och det kändes mycket mer lätthanterligt. Bussen från Nikkaluokta till Kiruna avgår varje dag 16.50, så vi hade gott om tid på oss och slapp att jäkta. Till slut var vi i varje fall framme och kunde sätta oss ner mot en solvarm vägg och ta en välförtjänt kopp kaffe.

Under hela vandringen så var jag förvånad hur frekvent helikoptertrafiken var över fjället. Men som personalen på hotellet sade, allt som ska dit måste antingen tas dit med skoter på vintern eller med helikopter på sommaren. Fler än 200 gäster bor på hotellet och alla vill ha minst ett mål mat och frukost per dag. Varje dag bakar de 1000 färska bröd till frukost och lunchpaket. Detta förklarar också de höga priserna! Sedan är det nog en och annan vandrare som måste flygas ner från fjället varje år…

Flygning tillbaka från Kiruna

På torsdagen så var vädret mycket dåligt runt Kiruna. Det var prognostiserat måttlig isbildning från 4000 ft upp till FL140. Dessutom låg det insprängda Cb:n. Temperaturen på marken var ca 6 grader och det regnade. Jag ringde vädercentralen på Arlanda och bad om goda råd. De var dock pessimistiska och vi sköt upp den planerade starttiden från 10.00 till 12.00 till 13.00 och slutligen 15.00 lokal tid. Hela tiden så satt jag och tittade på radarbilderna för att se hur skurarna låg.

Att åka norrut till Nordkap var bara att glömma. Då hade vi åkt rakt in i det värsta vädret. Planen blev därför att så fort skurarna lättade att dra oss söderut. Vi valde också att inte tanka upp mer då jag ville ha bästa prestanda i starten. För en SID – Standard Instrument Departure från Kiruna så kräva minst 500 ft/minut i stigningsprestanda.

Vi startade bana 03 och gick ut enligt “VAGAS THREE BRAVO DEPARTURE (VAGAS 3B) Straight ahead to 2800 ft. Turn right to track 205° to intercept KRA R-182 and proceed to VAGAS.”

P1060380När vi väl kom upp i moln så insåg vi att skurarna inte var så täta söderöver. Dock så var det rejäl turbulens när vi gick in i skurarna. Jag höll hela tiden koll på termometern och vingframkanterna, men vi höll oss strax över nollan och fick ingen isuppbyggnad. Det kändes ändå skönt när vi kom ur de värsta skurarna och fick syn på marken under oss igen.

Efter 3 h flygning så nådde vi Örnsköldsvik (ESNO). Där fick vi en mycket bra mottagning av markpersonalen som hjälpte oss att tanka och sedan tog manuell kortbetalning. Att landa här och tanka när flygplatsen inte är öppen är med andra ord omöjligt.

IMG_0700Sedan blev vi insläppta i terminalen för att få en chans till ett snabbt toalettbesök innan vi startade igen för att undvika en kraftig regnskur som var på väg in mot fältet. Vi valde även på hemresan att stanna i Mohed och sova över hos mina föräldrar. Även denna gång låg det en kraftig regnskur i närheten av fältet, men vi slapp bli blöta.

På fredagen så startade vi innan lunch då vädret nere i Linköping såg ut att bli sämre fram emot kvällen. Även denna gång valde vi att följa kusten och Dalälven. Strax efter 13.00 så landade vi återigen på Saabfältet. Skönt att vara hemma igen!

Sammanfattning

Totalt blev det fyra dagars flygning och tre dagars vandring. Vi flög totalt ca 13,5 h och färdades ca 1200 nm. Vi vandrade i ca 20 h och färdades ca 50 km.

Vi nådde inget av våra utsatta mål. Delvis på grund av vädret, men delvis också på grund av att planen var lite för optimistisk. Men trots detta så hade vi en fantastisk resa med fin flygning och vandring!

Vi har beslutat oss för att göra ett nytt försök att nå toppen nästa år. Då planerar vi att åka tåg upp (boka om de biljetter vi redan köpt) och ta helikopter till Kebnekaise Fjällstation. Det kostar 850 kr för vuxna och 500 kr för barn med Kallax Flyg. En kul resa för oss flygnördar. Sedan klättrar vi upp på Kebnekaise och vandrar tillbaka.

Norgeresa ska det också bli, men då gör vi det separat från vandringen så blir det lättare att planera med tanke på väder m.m.

Lärdomar

  • Planering är bra, men att kunna anpassa sig efter det aktuella läget är bättre.
  • Lita inte på meteorologen i fjällvärlden! Inte ens prognosen dagen innan stämmer.
  • IR certifikat garanterar inte att man kan flyga i alla väder eller vid alla tidpunkter! Flygplatserna har begränsat öppettid och är de stängda går det enbart att göra motsvarande inflygningar som är OK för Enroute IR mot lägsta sektorhöjd. Dessutom i norr så kan det vara isbildning även på lägre höjder under sommaren. Bergen gör att lägsta flyghöjd IFR hamnar på 4-5000 ft. Kom ihåg att i fjällmiljö ska man räkna med 2000 ft separation från marken för att ta hänsyn till felaktig presentation på höjdmätaren och eventuella effekter av lävågor.
  • Det går att landa på en flygplats där tornet har stängt, men kolla så att du kommer ut från fältet.
  • Det blir mycket packning! Två personer var lagom i en PA-28 “Cadet”. Då kan man dessutom lägga de tunga ryggsäckarna i baksätet.
  • Tillgängligheten på AVGAS är dålig, särskilt på helgerna. Ring och kolla att det verkligen går att tanka!
  • Se till att ha alternativa betalningsmedel.
  • Vill du ha garanterat boende på Kebnekaise Fjällstation så måste du boka i förväg. Det är alltid mer eller mindre fullbokat denna tid på året.
  • Bli medlem i STF. Det betalar sig på en gång med rabatt på boende och mat.
  • Även i fjällen finns det oärliga människor. Håll koll på din utrustning.
  • Mobiltelefontäckningen är usel på fjället. Lita inte på att du kan ringa efter hjälp, utan ta med det du behöver för att överleva och hantera mindre skador. Jag hade med mig en handburen flygradio i flygplanet som nog funkar betydligt bättre än mobiltelefon om man vill ha hjälp.

Sammanfattningsvis en bra flygsommar. Från Heringsdorf i söder till Kiruna och Kebnekaise i norr!

P.S: För de som undrar så finns det ett Pokestop på Kebnekaise fjällstation. Kan kanske motivera barnen att hänga på?

Uppdaterad 17-12-30, 19:57

Vi kom som sagt var inte upp på toppen sommaren 2016. Men skam den som ger sig. Vi gjorde ett nytt försök sommaren 2017. Den här gången valde vi att åka tåg upp till Kiruna för att inte behöva avbryta för att passa flygvädret för hemresan.

Vi valde att gå med guide för att kunna vandra över glaciären och sedan klättra de sista 100 metrarna till toppen. Den 24 juli 2017 så kom vi äntligen upp! Även 2017 så var sydtoppen Kebnekaises och Sveriges högsta punkt. Men med glaciärsmältningen så är risken stor att nordtoppen kommer att gå förbi om några år och då blir det tuffare att nå Sveriges topp.

Flygdagsaktiviteter 25-28 augusti

Helgen den 27-28 augusti så är det dags för Flygvapnets 90-årsfirande och huvudflygdag på Malmen. LFK kommer givetvis att vara med och fira!

Det börjar redan den 25-26 augusti då vi kommer ha en monter på Aerospace Forum inne på Malmen. Detta evenemang är inte öppet för allmänheten, utan riktar sig till inbjudna deltagare. I montern kommer vi att presentera våra utbildningar och visa på hur vi stöttar Försvarsmakten och samhället med bl.a. flygplan till FFK. Vi kommer att behöva lite hjälp från medlemmar som har lust att stå i denna monter under dessa två dagar.

Fredagen den 26 augusti så startar vår Fly-In. Den pågår sedan hela helgen. Även här så behöver vi stöttning från medlemmar för att ta emot flygplan, grilla hamburgare på fredagskvällen, fixa i ordning för hangarfesten på lördagskvällen och hjälpa till med städning på söndagen.

På lördagen och söndagen kommer vi att tillsammans med de övriga flygklubbarna i Linköping att ha ett tält på utställningen. LFK kommer att ha en DA-20 uppställd vid detta tält samt en PA-28 uppställd vid Hemvärnet/FFK:s monter. LFSK kommer ha en segelflygkärra uppställd. Sedan kommer EAA att visa upp något hemmabygge. MVFK kommer att ställa ut en Safir och flyga med en Bulldog samt ytterligare en Bulldog på marken. I tältet så kommer vi att presentera klubben och våra utbildningar. Vi behöver även här hjälp av medlemmar att bemanna tältet.

Vi kommer att sätta upp en anmälningslista för de som vill äta på hangarfesten samt hjälpa till med de olika aktiviteterna. Är ni intresserade skriv upp er på dessa listor eller maila Björn Rystedt/Per Wernholm.