Debatt: En vision

Jag har inte varit medlem i särskilt många år i LFK, men jag har under denna tid observerat hur saker och ting fungerar samt de olika viljor som finns inom klubben. Det har fått mig att fundera kring hur man ska driva en flygklubb i allmänhet. De sista dagarnas diskussion har accelererat dessa funderingar.

Observera att detta debattinlägg gör jag som klubbmedlem och inte som medlem i styrelsen.

Vad är egentligen en flygklubb? Varför är jag medlem i en flygklubb? Vad kan jag tillföra klubben och vad ger den mig? Varför flyger jag över huvud taget? Detta är frågor som vi bör ställa oss själva lite då och då.

När jag gick med i LFK under 2011 så var det i första hand för att ta ett PPL och för att få börja flyga igen. Jag saknade helt enkelt flygandet som varit en stor del av mitt liv ända sedan jag började flyga år 1988. Jag hade stått på backen sedan 2009 och nu var det dags att ta upp flygandet igen.

I min elevgrupp så såg jag en massa andra människor med drömmen om att flyga. De satsade mycket pengar och tid för att få göra något de drömt om sedan många år. Kul! Jag pratade mycket med min lärarinna Jonna, som är en av hörnstenarna i LFK, jag pratade med arbetskollegor som flög i LFK och jag skapade nya vänner bland medlemmarna. Här fick jag äntligen känna på flygglädjen igen.

Tyvärr så fick jag också det intrycket att LFK stagnerat och förutom utbildningsverksamheten blivit ett ställe där många medlemmar hyrde flygplan och inte så mycket mer. Klubben hade drivits som ett företag och man hade delvis glömt bort att en flygklubb inte bara är till för medlemmar men också byggd av medlemmar. Vem vill jobba gratis för ett företag? Jourplikten var mer en plikt än ett engagemang. Många medlemmar har valt att inte flyga på klubben trots att det bl.a. köpts in DA-20 som dessa medlemmar ansett vara ett attraktivt flygplan. Det totala flygtidsuttaget för klubben sjunker årligen. Hur vänder man på detta skepp?

Nästa steg för mig blev att 2012 börja skola IR. Där är det enda alternativet att flyga PA-28, då inga andra flygplan i Linköping har en komplett instrumentuppsättning. Detta för att jag skulle kunna flyga även när vädret ställde till problem med planeringen för flygning. Jag vill fortfarande ha bra väder för att ha nöje av flygningen, men att komma upp över moln en grå höstdag är som C-vitamin för själen.

Parallellt med detta började jag inse att det fanns andra flygkretsar i Linköping utöver LFK. Jag blev medlem i MVFK och flög in mig på Safir. Parallellt med detta flög jag in mig på Super-Cub på LFK. Buskul! Flygplan som har bra roderkänsla och som man kan flyga lite avancerad flygning med. Men inget som egentligen går att ha som klubbflygplan. Vill jag flyga längre sträckor, eller ta med några vänner och åka till Stegeborg för att äta en bit mat så är det fortfarande en PA-28 som gäller.

Jag har planer på att flyga in mig på DA-20 samt SK 61 Bulldog, men jag vill få upp trimmen på de övriga typerna innan jag lägger till fler i min flygdagbok. Det får alltså vänta till nästa år. Jag tror personligen inte att man kan hålla mer än 4-5 typer i gång samtidigt. Flygning är ett nöje först när man är i hyffsad flygtrim. Därför försöker jag flyga ca 40 h per år.

Under sommaren så ställde jag upp och flög brandflyg för klubben. Ett mycket bra sätt att stödja klubbens verksamhet och samtidigt få lite flygtid. Här var PA-28 det vanligaste valet då utrymmet i DA-20 gör det svårt att hantera kartor, radioapparater m.m.

Allt detta har gjort att jag har fått en del tankar kring hur en klubb borde skötas.

I våras gick jag därför med i klubbstyrelsen. Mitt val var att sköta medlemsinformationen samt engagera medlemmar. Jag ville få igång klubbandan och aktivera medlemmarna. En klubb drivs inte av en styrelse, utan av medlemmarnas engagemang. Men hur engagerar man medlemmar?

Ett sätt var Cubrenoveringen. Den gör vi inte för att spara pengar, utan för att få något som engagerar medlemmarna. Just SE-KEG kan ses som en viktig bit av LFK historia och därför värt att bevara. Vi fick en del kritik för att projektet kostar pengar, men faktum är att varje arbetsinsats vi gör ökar värdet på Cub:en och skulle vi inte nå ända fram så kan vi sälja delarna och få in mer pengar än värdet på ett flygplan som inte är i flygande skick och de delar vi köpt in. Arbetsinsatsen går inte att värdera.

Under våren så har haft mängder av arrangemang som i mina ögon toppades av klubbhusmålningen och vår Fly-In. Underbart att se så många ställa upp. Grilla, dricka öl och prata flyg. Precis som en klubb ska vara!

Jag fick i samband med vår Fly-In kontakt med de andra flygklubbarna i Linköping d.v.s. Segelflygklubben och Fallskärmsklubben. Jag passade också på att bli medlem i LFSK för att få flyga lite Cub under tiden KEG:en renoveras. Vem vet. Kanske kommer jag att dra lite segelflyg nästa år? Det jag insåg var att segelflygarna och fallskärmshopparna verkligen har entusiasmen kvar. Flygarglädje till 100%

Hur ser då mitt förslag för framtiden ut?

Grunden för en flygklubb av LFK:s storlek är flygskolan. Där utbildar vi kommande generationer piloter. Där ger vi dem flygarandan. Där skapar i kontinuitet. Klubbens flygplansflotta måste därför spegla detta behov. En robust maskin och med låg timkostnad. Det ska vara överkomligt att ta ett flygcert. Kan vi hålla en nivå på ca 10 PPL elever och 4 IR elever per år så innebär det ca 560 h flygtid producerat per år. Roteflygning, avaflygning, mörkerflygning borde kunna ge ca 100 h till. Sedan har vi typinflygningskurser på sporrhjul m.m. som borde kunna generera ca 100 h till per år beroende på hur många typer klubben har tillgång till. Utöver detta årlig PC som genererar ytterligare ca 200 h per år. Totalt ca 1000 h per år som skolverksamheten genererar.

Sedan har vi uthyrningsverksamhet till FFK och brandflyg. Detta borde kunna generera ytterligare ca 300 h per år.

Klubben har därmed ett grundbehov av ca 4-5 flygplan. Om vi tänker oss ca 400 h per år och flygplan så skulle det innebära ca 1600-2000 h per år. Alltså finns det ett överskott som vi kan erbjuda andra.

Här kommer den andra delen av flygklubben in. Grunden för detta skall vara gemenskap. Till klubben går man för att umgås med andra flygintresserade. Att deltaga i aktiviteter som landningstävlingar, flygrallyn, utbildningskvällar eller med en grupp kamrater eller familj åka på längre resor. (För en mindre flygklubb utan en utbildningsverksamhet är det kanske i denna kategori som fokuset ligger).

Då är frågan vilken typ av flygplan dessa medlemmar vill ha. I första hand är det givetvis överskottet från skolverksamheten man ska kunna köpa loss. Dessa maskiner kan upplevas som tråkiga av de medlemmar som flyger mycket, men de finns tillgängliga och de duger bra för reseflygning m.m.

Ska klubben sedan ha mer sportiga flygplan? Är det klubben som ska ta den finansiella risken med att köpa in ytterligare flygplan för att medlemmarna ska kunna flyga? Självklart är det så om medlemmarna sedan utnyttjar flygplanen. Är det inte så så måste detta skötas på andra sätt.

Ett sätt skulle kunna vara s.k. ägarringar. Ett antal medlemmar köper gemensamt in ett flygplan och deltar i klubbens verksamhet med detta flygplan. De kan också erbjuda andra medlemmar i klubben att vid behov köpa loss tillgänglig flygtid. I t.ex. Danmark är denna typ av ägarform en vanlig grund för flygklubbar.

Klubben skulle för dessa ägarringar kunna vara en paraplyorganisation för att sköta bokningar. Man skulle kunna köpa upp underhållsavtal och hangarplatser gemensamt med klubben för att få en starkare förhandlingsposition. Här ser jag en stor möjlighet för LFK att knyta tätar kontakter med de medlemmar som har köpt egna maskiner och i vissa fall kanske också lämnat klubben.

Vi skulle kunna samarbeta tätare med “hemmabyggarna på andra sidan fältet” och MVFK – Malmens Veteranflygklubb. Vi håller till på samma flygfält och en hel del medlemmar är medlem i flera av dessa klubbar. Men hur mycket samarbetar vi egentligen idag?

Tillsammans med de övriga  Linköpingsklubbarna är vi starkare i förhandling med flygplats och kommun för att säkerställa att det finns plats i luftrummet över Linköping för våra klubbar. Tillsammans med samarbetsorgan som KSAK, AOPA och EAA är vi starkare i förhandlingen mot myndigheter som Transportstyrelsen och Swedavia för att säkerställa att det finns förutsättningar i Sverige för allmänflyg.

Grunden i en klubb är att medlemmarna ställer upp gratis och engagerar sig. För att de skall vilja göra så så krävs att medlemmarna känner att de får något tillbaka. Detta något ska inte bara vara en möjlighet att hyra flygplan, utan klubbkänsla och gemenskap. Kan vi verkligen lyckas med att få till detta? Jag känner att vi är på god väg. För att avsluta med att parafrasera Martin Luther King, “I have a dream!”

Vår flygplansflotta

Jag håller på med en liten informationsartikel om LFK som jag hoppas kommer att ges ut i närtid. För att få till några bra bilder så passade vi på att ställa upp alla våra flygplan för en liten gruppbild i gårdagens fina väder. Tjusigt, eller hur?

Hur ser då framtiden för klubbens flygplan ut? Cadet:erna börjar bli en smula slitna. Även Archrarna behöver sig en uppfräschning. Våra DA-20 har haft en hel del inkörningsproblem och inte producerat så mycket flygtid som tänkt. Det börjar därför att bli dags att se över hur flottan ska se ut om några år.

Flygplansgruppen håller på att uppdatera flygplansstrategin för de kommande åren. Den kommer att visas för styrelsen imorgon. Sedan kommer den att presenteras för medlemmarna på höstmötet den 30 oktober.

P.S: Som ni kanske ser så saknas SE-KEG på bilden. Eftersom hon saknar sina vingar för tillfället så kände hon sig nog inte riktigt presentabel. Men håll ut. Sommaren 2015 kommer hon att återuppstå i ny skepnad!

Nästa generations flygnördar under utbildning!

1986 hade filmen “Top Gun” premiär. Det skapade en rekryteringsboom till Flygvapnets pilotutbildning. När jag själv sökte så var vi ca 3000 personer som tävlade om 20 platser. Det var då. Numera har Flygvapnet svårt att fylla upp de platser som finns på utbildningarna. Det är inte längre lika hög status i samhället att bli pilot.

Här ser jag en av flygklubbarnas stora möjligheter/utmaningar i framtiden. Vi är de som skapar breddintresset i samhället för pilotyrket. Vi visar att bli pilot är inte något som bara är till för ett fåtal utvalda, utan något som de flesta har möjlighet till, bara man är beredd att lägga ner tid (och pengar) på utbildningen.

Men hur återskapar man detta intresse för pilotyrket? Tja, det gäller att marknadsföra sig. Under vår Fly-In så gjorde vi reklam för filmen “Flygplan“, Disney Pixars senaste satsning. Som tack så blev vi bjudna på en förhandsvisning av filmen. Idag (22/9) så var det äntligen dags. 147 flygnördar i för tillfället väl lämpad pilotklädsel kom till Filmstaden i Linköping för att bänka sig ner i biosalongens mörker med en hink popcorn och något att dricka.

En salong full med flygnördar!

Det som var riktigt kul var att det var många barn som kommit med. Kanske är de nästa generations piloter? I varje fall får de se att deras föräldrar har barnasinnet kvar.

Hur var då filmen? Den har tidigare fått blandad kritik. Tja, den bygger på en gammal välbeprövad historia om lantisen som har en dröm, som får får slå sig fram och slutligen givetvis lyckas. Mycket “Rocky” över det hela. Givetvis så finns det en ond karaktär, “Ripslinger” som gör allt för att “Dusty“, som hjälten heter, ska misslyckas.

Personligen så gillade jag berättelsen och flygscenerna var bra. Jag kände verkligen igen mig hur skönt det är att starta en tidig morgon för att sedan flyga lågt över skog och ängar. Lusten att göra en roll finns alltid där.

Filmen visades på svenska, vilket innebar att vi vuxna missade en del skämt. Flygtekniska skämt är svåra att översätta på ett bra sätt till svenska. Men trots allt så är ju filmen riktad till barn, och inte oss flygnördar. För barn så är svenska självklart och som vanligt har svenska Disney gjort ett bra jobb med att få fram passande röster till de olika figurerna i filmen.

På en del reklamsnuttar som visats inför filmen så har det synts scener som inte kom med i den svenska versionen, bl.a. en B 2 “Spirit” stealthbombare. Om det beror på att man klippt ner filmen för att den ska passa alla åldrar eller inte låter jag vara osagt. Men det kan bli intressant att se utgåvan på Bluray med dessa borttagna scener och kanske några “behind the scenes“-avsnitt om hur filmen gjordes.

Den viktigaste frågan är kanske hur filmen passar för barn? I mitt sällskap hade jag två små tjejer. Den minsta var på bio för första gången och hade nog lite svårt att sitta still. Den lite äldre tjejen tyckte filmen var ganska så läskig i mitten. Men, precis som i Bambi när mamman dör så ska kanske en film vara lite läskig för att sedan kunna få ett lyckligt slut. Det är svårt att lägga ribban på rätt nivå när man gör filmer som ska passa även de yngre.

Vår kritikerkår verkade dock rätt så nöjda. En klubbmedlems son ville se filmen igen redan nästa helg när den har riktig premiär. Det får väl räknas som ett gott betyg och tecken på att nästa generations flygnördar är på framväxt i Linköping!

Själv så åkte jag till Toys R´Us och köpte en liten “Dusty” att ha i bokhyllan. Den påminner mig om att “the sky is NOT the limit”. Har man en dröm så ska man besanna den. Livet är för kort för något annat alternativ.

Min egen “Dusty”



LuFF får vingar igen

Fredagen den 13e september var det dags för nyomstartade LuFF:s (Linköpings universitets flygförening) första medlemsaktivitet, en get-together på LFK för medlemmar och blivande medlemmar.  Vi bjöd på hamburgare och erbjöd intresserade att följa med upp på en rundtur över city och universitetet.
Flyg och hamburgare, kan det bli bättre?
Kvällen började för min del kl 15 när jag och Erik B satte oss på cyklarna och trampade iväg mot klubben för att förbereda för kvällen.  Vädret var över förväntat vilket bådade väldigt gott för kvällen. Efter hackandes av grönsaker var det dags att kolla till trotjänarna KMH och KII, som var bokade för kvällen. När allt konstaterats vara som det skulle med planen var det bara vänta på gästerna.
15 minuter innan kl 18 hade redan 10-15 flygsugna studenter dykt upp så det blev till att sätta igång med flygningarna så snabbt som möjligt. Medans Jörg tog hand om hamburgarna och mingladet så tog Erik och jag tre studenter var och traskade ut på plattan. Efter att svarat på alla möjliga frågor om flyg från ett gäng nyfikna utbytesstudenter så lastade vi in oss i planet och en säkerhetsgenomgång senare startade jag motorn och följde Erik i KII mot F1. Väl i luften var det vindstilla och vi var ensamma i kontrollzonen vilket gjorde att vi kunde starta bana 11 och landa 29, smidigt värre. Efter 20 minuter i luften landade vi igen för att byta passagerare. Detta upprepades till det mörknade och vi hann totalt med åtta flygningar och 23 nöjda studenter. Efter att planen var inrangerade och en hel del pappersarbete senare så fick undertecknad äntligen avsluta kvällen med en efterlängtad hamburgare och en kall öl.
En glad student får se Linköping från ovan för första gången.

Uppskattningsvis kom det 25-30 studenter och en och annan nyfiken förälder under kvällen. LuFF fick en hel del nya medlemmar och tillställningen verkade uppskattad. Detta är något som definitivt kommer göras om. Jag vill även passa på att tacka Nicklas N för en bra insats som jour för kvällen.
För fler bilder och mer info om LuFF är det bara surfa in på luff.se.
Marcus Johansson
LuFF

Det rullar på

Jag har inte skrivit så många inlägg på byggbloggen den senaste tiden. Det innebär dock inte att det inte händer något. Förklaringen är helt enkelt fokus på vår Fly-In m.m.

Men nu är semestern slut och kvällarna börjar bli mörka. Då är det trevligt att samlas i en hangar och fila, slipa, klippa, dricka kaffe och allt annat som hör ihop med ett renoveringsprojekt.

Arbetet med att få dit de nya spryglarna pågår för fullt. En vinge är klar och nu pågår arbetet med den andra. Det är inte helt enkelt då SE-KEG är ett hopplock från många gamla flygplan. Därför så behövs bl.a. nya hål tas upp för skruvförbanden. En del av de övriga spryglarna har småskavanker och där förstärker vi upp med extra aluminium på samma sätt som i tidigare reparationer. Alltså ett pillarbete med att borra ur gamla nitar för att sedan sätta in nya.

Gert har plockat hem en del detaljer till roder- och klaffupphängningen som ska blästras. Sedan är det en del större detaljer som behöver blästring innan de kan grundmålas på nytt igen.

Projektet har fått OK från LFK styrelse att gå vidare. Vi kommer nu att beställa duk för att kunna klä vingarna. Sedan återstår en del funderingar kring eventuella utbildningar i dukning av flygplan. Vår systerklubb, MVFK – Malmens Veteranflygklubb, kommer troligtvis att under hösten ta ut de sista timmarna ur SE-LAZ, veteranklubbens Saab 91C Safir. Det innebär att man är sugen på att dra igång ett eget projekt att renovera upp en ny Safir. Kanske finns det möjlighet och intresse av att vi håller en gemensam dukningskurs?

Själv så håller jag på och funderar om vi ska dra om elen i vingen nu när den trots allt är avdukad och det är enkelt att få till. Det ger upphov till en del konstiga blickar. Jag får fundera en smula till på det.

Efter vingarna så är det skrovet som ska ses över, men det är en del av projektet som nog får vänta ytterligare ett antal månader.

Vi har beslutat att arbeta både måndagar och onsdagar med start ca 18.00. Dels för att onsdagskvällarna ofta krockar med klubbaktivitetskvällarna och dels för att det är enklare att vara ett par stycken som arbetar samtidigt så att man inte behöver vänta på varandra med att låna verktyg m.m. Kom gärna förbi någon kväll. Ta en kopp kaffe och köp en glass som blev över från vår Fly-In. Renoveringen av SE-KEG är inte bara för att få ett nytt fräscht flygplan att flyga, utan också för att ge tillfälle för klubbmedlemmar att umgås.

För de som saknar att flyga Cub så kan jag rekommendera att bli medlem i segelflygklubben och köra deras 180 hästars Super Cub SE-GCM. Jag var själv ute och testade den för första gången förra veckan. Lite ovant efter ett långt uppehåll från sporrhjul. Förhoppningsvis så kommer hon att tillbringa vintern på Saabfältet och då finns det gott om tid över för Cub-flygning.

Magasinsvisning

I onsdags så anordnade Flygvapenmuseum en magasinsvisning för oss LFK-medlemmar. Vi var ett tiotal förväntansfulla medlemmar som dök upp. Magasinet som stod på schemat ligger strax bredvid Flygvapenmuseums huvudhall.

Vi började med att titta på Tp 83 Pembroke. Denna individ restaureras för närvarande av medlemmar ur ÖFS. Den har stått utomhus utanför Flygvapenmuseum och utsatts för väder och vind. Skrovet har dock varit skyddat av ett vaxlager, så rostskadorna verkade inte så allvarliga. Pembroke användes bl.a. till att utbilda navigatörer till A 32 Lansen. Navigatorerna satt bak i flygplanet och hade tillgång till den arbetsmiljö de skulle ha i Lansen och lärde sig hantera radarskärmen.

Tyvärr så har genom åren mycket av historien eldats upp. Se .te.x slutet för en annan av Flyvapnets Pembroke, nedan. Flygvapnets store reformerare, generalen Nordenskiöld, ville inte spara det gamla. Det var jetflygplan som gällde efter VK2 och alla gamla propellerflygplan skulle skrotas. Många användes i brandträning, andra t.ex. alla kvarvarande S 16 Caproni som skjutmål vid Visingsö. En del användes rent av som utfyllnad när man asfalterade banorna på vissa flottiljer.

I den första hallen så reparerar man också en av Flygvapenmuseums mest populära objekt, de små trampflygplanan som småbarnen brukar roa sig med. Tyvärr också en och annan vuxen, så de havererar ofta.

I nästa hall så fanns det massor av prylar. Motorer av alla de slag, både jetmotorer och gamla kolvmotorer. På övre våningen finns ett arkiv med flygplansdokumentation. Där hittade vi också en massa modeller på flygplan som studerats av Saab eller Flygvapnet, men aldrig tillverkats. Jag skulle se fram emot en bok över dessa flygplan.

Det här kommer vi att göra om fler gånger. Nästa gång tar vi ett nytt magasin. Flygvapenmuseum har ett antal magasin, varav några hemliga. Man vill inte skylta allt för mycket med förråd där det står antika oersättliga prylar med anknytning till den svenska militära flyghistorian. Bl.a. finns ett stort magasin med fordon som har anknytning till flygverksamheten.

Jag passade på och framföra ett stort önskemål från mig och många andra flygnördar. Det är att man utnyttjar en del av dessa undanlagda föremål för att göra utställningarna på huvudmuseet lite mer livliga. Jag tycker att det idag tyvärr är lite för mycket statisk uppställning med flygplan på rad. Förr hade man lite dockor i flygutrustning och byggde upp olika miljöer som flygplanen agerat i. Någon som kommer ihåg F 19 scenariot med B 4 i vintermiljö? Vår guide tyckte att vi skulle kontakta ledningen för museet, då det inte borde vara omöjligt.

Stort tack till vår guide, Per som i normala fall arbetar med att ta hand om föremålen på Flygvapenmuseum. Tack också till Flygvapenmuseum som anordnar liknande visningar utan att ta betalt för detta.

På Facebook finns det fler bilder från visningen.

 

Vår Fly-In i backspegeln

Nu har lite mer än en vecka gått från vår Fly-In och jag har kunnat smälta mina intryck och funderat över vad som gick bra och vad som kan förbättras till nästa gång.

Strålande väder. 35 besökande flygplan. Spitfire, Saab B 17, Saab Safir, Bulldog och BA-11 som flyger uppvisning. Fallskärmshoppning och Segelflyg på Saabfältet för första gången på många år. Vad mer kan man önska sig?

Saab 39C Gripen och Segelflygklubbens PA-18 SuperCub.

För mig så fanns det dock ett par extra stora höjdpunkter under helgen.

Det som jag först och främst kände under lördagen var att jag inte behövde göra särskilt mycket. Det mesta rullade på som planerat och alla medlemmar visste vad de skulle göra. Detta visar verkligen att klubbmedlemmarnas engagemang har ökat kraftigt det senaste året. Återigen ett stort tack!

Håkan Olsson och Per Wernholm i fina gula västar. Foto: Mikael Persson

Under invigningen av Linköpings Stadsfest så genomförde Linköpings Flygklubb och Malmens Veteranflygklubb en överflygning av centrala Linköping. Exakt 17.57 så passerade tre rotar med flygplan (2*DA-20, 2*PA-28 och 2*Saab Safir). Dessutom så bidrog Segelflygklubben med sin PA-18 som drog ett reklamsläp med texten “Stadsfest 23-25/8”. Klubbens medlemmar visade prov på mycket fin formationsflygning, vilket kan ses på bilden nedan. Vår motorflygchef Nicke gjorde också ett strålande jobb med att dra reklamsläpet. Det var länge sedan sist, men takterna satt i.

Reklamsläpet förbereds
6-gruppen fotad från den sista Safiren. Foto: Per Wernholm
Under lördagen arrangerade MVFK den årliga Safirträffen. Det resulterade i att 11 Safirer samlades på Saabfältet. Lite som att komma hem igen! På slutet av dagen så deltog 10 av dessa i en storformation som flög ett par varv över Linköping. 10 stycken 6-cylindriga motorer mullrar vackert. Dessutom en syn som inte är så vanlig numera.
Massor av Safirer. Foto: Mikael Persson
10-grupp Safirer över Linköping. Foto: Dimitrij Karpenko
10-gruppen från andra hållet. Foto: Dimitrij Karpenko

Sist men inte minst en fantastiskt trevlig hangarfest. Det enda som i mina ögon saknades var ett liveband efter maten.

Hangarfest med utsikt över våra parkerade flygplan

Fanns det då något som vi kan göra bättre? Självklart. Man kan inte lyckas med allt första gången.

Utlottningen av flygning kom lite i skymundan. Vi har fortfarande inte lyckats få tag i den som vann första priset! Till nästa gång så skall detta marknadsföras bättre på högtalarsystemet. Det bör också vara en utpekad person som håller i lottförsäljningen och dragningen.

Vår flyer som skulle delas ut vid ingången blev det tidvis lite sisådär med. Inledningsvis fick matpersonalen ta hand om detta, men de blev sedan fullt upptagna med matförsäljningen. Nästa gång ska vi ha några som står hela tiden och välkomnar besökarna.

Marknadsföringen av vår Fly-In var i mina ögon bra. Vi fanns med i Stadsfestens bilaga och vi fick reklam på den elektroniska skylten längs med E4:an. Mot de övriga klubbarna i Sverige verkar budskapet gått ut då det kom många flygande besökare trots att många andra klubbar hade liknande arrangemang för att fira KSAK Motorflygets dag. Men jag kände när jag kom tillbaka på mitt jobb på Saab att en hel del kollegor missat att det var flyguppvisning. Vi borde därför ha riktat budskapet bättre mot flygteknikbolagen i Linköping. Vi fick ett erbjudande från NuLink om radioreklam, men jag tackade nej då jag heller inte ville ha för många besökare. Vi hade trots allt planerat för max 2000 personer. Antalet toaletter, matservering och områdets storlek satte vissa gränser. Nu kom det bedömt ca 1000-1500 personer.

Ta en titt på Correns Festivalvideo från lördagens händelser. 2 minuter in så är ett reportage från vår Fly-In. Corren hade också ett längre reportage från vår Fly-In. Tyvärr så glömde de att nämna de övriga flygklubbarna som deltog i arrangemanget.

Jag pratade med en del av utställarna under dagen och intresset finns att vi anordnar något liknande redan nästa år. Försvarsmakten har inget planerat 2014 och det Aerospace Forum som man hållit vart annat år är heller inte inplanerat under 2014. Därför så finns det en möjlighet för oss att arrangera ännu en flygdag. Jag tycker dessutom att samordningen med Linköpings Stadsfest fungerade mycket bra. Även om det kanske resulterar i konkurrens om besökarna så tror jag att helhetsupplevelsen för besökarna blir större. Jag kommer att diskutera om detta med Linköpings kommun i närtid för att se vad som är möjligt. Med ett års framförhållning så ska vi kunna locka hit fler typer av flygplan. Kanske även jetflyg under uppvisningen.

Så LFK80 Fly-In 2013 kan vi med stolthet lämna i backspegeln och i stället se fram mot Linköping Fly-In 2014.

P.S: Där så inte annat angetts är fotona tagna av undertecknad! I övrigt är bilderna tagna från olika Facebookgrupper med fotografen namngiven.