Tre frågor till Mattias Pettersson

Detta är ett inlägg i serien medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Jag kan inte minnas att jag hade några flygdrömmar som liten. Till att jag fyllde tio år bodde jag granne med en pilot men förstod nog aldrig vad det innebar.

Hösten 2016 började jag ett nytt jobb. Det visade sig vara en arbetsplats med en handfull piloter bland de anställda, flygtidningar i fikarummet och även ett eget flygplan. Men jag kände fortfarande inget flygintresse. Sen ändrades allt. Efter att ha åkt till Jylland för en rad kundbesök — en tågresa på nästan sju timmar, enkel väg — under våren 2019 insåg jag plötsligt hur praktiskt det hade varit att kunna flyga dit. Flygtiden, med företagets plan, uppskattade jag till under två timmar. Alltså, wow, vilken skillnad!

Sommaren 2019 satt jag på en uteservering i Karlskrona med en av mina bästa vänner. Jag vädrade idén om att börja flyga och fick det stöd och den push jag behövde för att gå all in. Samma kväll bokade jag en provlektion. Två veckor senare cyklade jag för första gången ut till flygklubben. Där mötte flyglärare Göran upp. En oväntat välbekant Göran. Min gamla pilot-granne Göran. Månaden därpå började jag PPL-kursen.

Vilket är ditt bästa flygminne?
Jag älskar tanken på att flyga minst lika mycket som tiden i luften. Jag har flera gånger kommit på mig själv med ett stort leende när jag cyklat till och från flygplatsen. Ibland även när jag varit på väg någon annanstans och tittat upp mot himlen. Det är en känsla av overklighet som sköljer över mig. Det tränger undan andra tankar och ger mig ny energi.

Med färre än hundra timmar i loggboken är samlingen minnen ännu väldigt begränsad. Jag drömmer om utflykter som jag hoppas kommer bli riktigt bra flygminnen. Något som nyligen blev oväntat magiskt var en kväll för några veckor sedan, i de småländska skogarna. Solen var på väg ner och skuggorna långa. Vi stod på flygfältet och tittade oss omkring, det var tyst och färgerna gyllene. Jag var på en plats jag inte hade fått uppleva utan flygcertifikatet.

Olof och Mattias, i SE-KIT, på väg hem från Hultsfred en kväll i maj. (Foto: Olof Persson)

Vad har du för mål kommande året?
För att hålla uppe tempot efter PPL-kursen har jag satt upp målet att fylla på loggboken med minst 52 nya rader under 2021, en rad per vecka i genomsnitt. Jag följer utvecklingen i en graf; så länge staplarna är ovanför den vägledande linjen så ligger jag före målet.

Eftersom det var flygets egenskap som transportmedel som fångade mitt intresse så räknar jag landningar på främmande flygplatser och flygfält. Jag sätter en nål i kartan för varje ny plats. Målet är att samla ihop åtta unika fält under 2021. Med Örebro, Eskilstuna, Västervik och Hultsfred under våren upplever jag att jag på god väg. Varje utflykt genererar minst två rader i loggboken, så indirekt driver det på det första målet.

Jag har även ett tredje mål, som åker snålskjuts på det andra: att samla distansflygtid, inför att en dag anmäla mig till IR-kursen. De här timmarna kommer liksom på köpet med strävan att landa borta.

Tre frågor till Johan Rex

Detta är ett inlägg i serien medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Jag har varit flygtokig sedan en klassresa till Flygvapenmuseum i 2an på grundskolan. Från den dagen var jag fast. Alla teckningar och bilder jag ritade som barn innehöll oftast flygplan av någon form. När man började jobba och ha pengar i yngre vuxen ålder var det självklart att jag skulle börja flyga! Först var jag helt inne på att börja segelflyga men fick rejält kalla fötter och backade ur i sista stund. Detta på grund av segelflygarnas avsaknad av respekt och okunskap för räddningsutrustningen fallskärmen. ”Ska jag flyga med räddningsutrustning ska jag fan veta hur den funkar!” sa jag bestämt, vände på klacken och anmälde mig till en fallskärmskurs på Linköpings Fallskärmsklubb år 2010 istället. Sen insåg jag ju att det var mycket roligare med fallskärmshoppningen. Men det var ju flyga jag egentligen ville och flyga fallskärmshoppare måste ju vara den ultimata kombinationen. Så jag började PPL-skola i LFK 2013 och tog certet 2015 i Luleå efter en flytt norrut för studier till flygtekniker. 

Vilket är ditt bästa flygminne?
Hoppa fallskärm från DC3, flyga Vampire och alla fina flygningar och dagar med mina inspirationskällor och förebilder. Ingen nämnd, ingen glömd — men ni vet vilka ni är 🤩 Störst tacksamhet känner jag inför det faktum att tack vare fallskärmshoppningen och möjligheten till flyget i Linköpings flygklubb har jag världens bästa jobb och fått chans att förverkliga mina drömmar. 💗

Vad har du för mål kommande året?
Fortsätta att utveckla AVA-flygningen med Bulldog och Rote. Sen måste man ju komma igång och skola det där IR certet någon gång… Det är det som är det roliga med flygning — men blir aldrig riktigt färdig.

Namn: Johan Rex
Bor: Linköping med sambon Marina som också flyger.
Yrke: Flygtekniker på JAS 39 Gripen och Helikopter 16 Blackhawk

Tre frågor till Dan Zamcanu

Detta är tredje inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?

När jag var 15 år fick min pappa på uppdrag från sitt jobb att bygga elektrisk circuiten på en startmaskin för ett stridsflygplan. Han åkte till en militär flygplats och jag fick följa med. Jag var så nyfiken för att jag hade aldrig sett ett stridsflygplan på nära håll. Vi kom in på flygplatsen och vi gick direkt till ett flygplan som var stationerat på plattan. Första intrycket var lukten av jetbränsle, alla flygplan som startade med ett dundrande ljud, luften vibrerade! Sedan spände de fast flygplanet och jag fick sitta i baksits stolen medan en mekaniker visade hur man startar det och andra grejer som jag inte var intresserade av. Det var ett MiG-21 Lancer, dubbelsits.

För mig allt som var i cockpiten framför mig var mest intressant. Det var klart! Jag ville bli stridspilot! Men tiderna var inte en fördel för den branschen, sparande på bränsle, nepotism osv var en klar nackdel för min framtid som stridspilot. Så jag tog en annan väg som inte var ihopkopplat till min dröm. Men inuti har längtan att flyga kvarstått. 

I min familj har pappa varit segelflygare tills en acrobat-olycka inträffades under en flyguppvisning över vår stad, sedan bestämdes han att inte flyga mer.

Vilket är ditt bästa flygminne?

I 2013 fick jag ett presentkort från min syster. Jag skulle spaka själv. Jag har bokat en timme med Göran Brask och den timmen njöt jag varenda sekund. Efter det fick jag en timme till från en vän och jag bokade med samma Göran. Vi flög från Norrköping på grund av bana på Saab var stängd. Jag tog min mamma med mig. Från den dagen har jag insett att min ungdomsdröm kan bli en verklighet. Dessutom sa min fru att hon betalar teorin så jag började PPL kursen året efter. Men på grund av mitt jobb var det svårt att ta ledig så det tog 2 år innan jag blev klar och jag fick mina vingar. Jag har haft mycket duktiga flyglärare som Göran Brask, PA Carlsson och Anders Bergqvist. 

I 2019 tillsammans med andra flygentusiaster på klubben flög jag på en långresa i Baltikum. Mycket lärorik och trevligt sällskap som jag skulle vilja flyga med igen snarast. 

Vad har du för mål kommande året?

Jag hade som mål att slutföra en ATPL kurs som jag började på Volflight i Jönköping i min resa att ha längre och tyngre vingar men hela min fart tvärs bromsades samtidigt med pandemi. Skolan gick i konkurs så jag kunde inte fortsätta med kursen. 

Men en söndag när jag hade jour på klubben träffade jag Iannis. Jag berättade för honom om kursen och mina planer och då frågade han: Dan, vill du flyga commercial flyg eller vad är ditt mål med kursen? Och mitt svar var att jag tänker att flyga mindre flygplan med 1-2 propeller, taxi, ambulans eller något liknande i parallell med mitt jobb. Då sa han att jag har börjat fel och jag skulle börja med att ta IR på klubben, mörker, CPL osv. 

Så mina mål på det här året har blivit att börja IR, att flyga så mycket som det går och Safaritävling.     

Tre frågor till Karin Nyström

Detta är andra inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?

Det korta svaret är att jag insåg att jag kunde helt enkelt. Jag har alltid gillat att köra och varit intresserad av, men aldrig sådär riktigt insnöad på, alla möjliga fordon/farkoster inklusive flygplan. Funderade med jämna mellanrum på att gå med i Bilkåren och lära mig köra diverse fordon jag tyckte verkade roliga, men att vem som helst som inte var rejält förmögen skulle kunna hålla på med flyg fanns inte riktigt i min världsbild.

Så tog en kollega flygcert. Jag blev jätteförvånad att man kunde göra något sånt och kollade för första gången upp vad det egentligen kostar. När det visade sig vara görbart var det inte så mycket att fundera på. Började PPL-kursen hösten 2015 och certet var klart ett år senare.

Vilket är ditt bästa flygminne?

Väldigt svårt att välja så jag gör som föregående och väljer några stycken. Det jag uppskattar mest med flygningen är frihetskänslan och alla fantastiska människor man träffar i olika sammanhang. Folk som ofta är minst lika insnöade som man själv och inte tröttnar på att prata flyg.

Ett sånt minne är ett träningsläger i precisionsflygning som hölls på Johannisberg under Kristi himmelsfärdshelgen 2018. Jag hade precis börjat tävla och hade inte koll på hur allt fungerade så det var verkligen guld värt att kunna intensivträna en långhelg, både för träningens skull och för att lära känna andra precisionsflygare. Och ibland bara ligga och vila i skuggan av planet och titta på fallskärmshoppare som trillar ner.

Paus på Johannisberg

Något annat jag gillar med flygandet är de kontraster man får uppleva och den ytterligare frihet man får med instrumentbehörigheten. Känslan när man startar i skitväder, passerar upp genom molnen och ut i strålande sol. Eller att flyga ovanför molnen i månsken, helt magiskt!

Ut ur molnen, någonstans över Småland

Bilden är från när vi åkte till Danmark och hämtade OY-UGH, som senare blev SE-LRL. Jag hade en extremt färsk instrumentbehörighet och fick köra IUD till Odense och tillbaka. Lärorikt – jag hade stor nytta av baksätersförarna Nicke och Per W och såklart Jennifer i högersitsen – och det var väldigt kul att kunna få så omedelbar användning av behörigheten.

Sen måste jag nämna att flyga på Sri Lanka, väldigt vackra vyer över djungel, berg och hav. VFR-flygkartor var svåra att få tag på så vi flög efter vägkartor och en liten GPS. Sporadisk radio- och radarkontakt bland bergen.

På väg från Koggala till Sigiriya

Vad har du för mål kommande året?

Ett mål är redan uppnått, att flyga in mig på Bulldog. Rotekursen har precis börjat och att gå klart den är också ett mål. AVA och sporre står på tur men det är inga mål för just i år. Jag försöker begränsa målsättningarna lite, det finns så mycket att göra! Att börja flyga var lite som att komma hem eller hur man ska säga. Äntligen hitta rätt i livet. Och då blir det lätt att man vill ge sig på precis allt samtidigt även om man vet innerst inne att det kanske inte är riktigt realistiskt.

Så förutom en ny typ och rote blir det mest att bli bättre på att flyga det jag redan kan, på de typer jag redan är influgen på – träna navigering, landningar och sånt både för precisionsflygning och FFK-sammanhang.

Delta i tävlingar inklusive SM i Söderhamn, med målet att inte komma sist. För mig är tävlingar mer som extra välordnade träningspass och trevlig semester…

Köra nog mycket IFR för att känna mig bekväm med IMC igen. Förra året blev det väldigt lite flygning i moln och det märktes när det var dags för PC, så i år vill jag träna lite mer på det.

Tre frågor till Daniel Lindqvist

Detta är första inlägget i en serie medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?

Jag har alltid haft ett stort flygintresse som jag inte riktigt kan säga när det började, det har som alltid varit där. Jag har flugit mycket i olika simulatorer och hållit på med rc-flyg. Så att jag skulle ta klivet till “riktigt” flyg för eller senare var kanske inte allt för långsökt. 

När jag pluggade andra året till civilingenjör i Luleå upptäckte jag att Luleå-Boden flygklubb skolade UL-B. Efter en snabb kalkyl insåg jag att det skulle vara fullt möjligt, även med studentekonomi att flyga UL (om jag inte festade allt för mycket och jobbade extra). Sagt och gjort så påbörjade jag skolningen våren 2016 och var klar hösten samma år. 

Våren 2019 var det dags att flytta till Linköping då jag fått ett exjobb här. Samma dag jag blev erbjuden en anställning efter exjobbet anmälde jag mig till LAPL kursen som började hösten 2019.

Vilket är ditt bästa flygminne?

Oj svår fråga. Hoppas det är okej att jag böjer lite på reglerna och nämner tre eftersom man kan få så många olika typer av upplevelser av att flyga. 

Det bästa natursköna minnet jag från när jag flyger var när jag och en klasskompis flög runt Kebnekaise och även en sväng in i Vistasdalen. Det var otroligt vackra vyer och man kände sig rätt liten när man flög i dalgångarna.

Vistasdalen

Ett annat minne är när man började flyga här nere i södra Sverige och insåg hur många spännande resmål som finns och hur lätt det är att ta sig dit med flyg. Då fick jag verkligen en frihetskänsla. Till exempel Visingsö, Varberg eller Visby är några riktigt trevliga utflyktsmål. Jag kommer speciellt ihåg när jag flög till Visby för första gången. Efter bara en timme var man framme och jag och en kompis gick runt och var turister en heldag och flög hem senare samma kväll. Typiskt exempel på en utflykt som bara är möjligt med flyg.

Nära till badet om man flyger till Visingsö

Till sist vill jag också nämna mitt första pass avancerad flygning (AVA). Att göra loopingar, rollar och andra avancerade manövrar är ju bara så sjukt roligt. 

En typisk AVA lektion

Vad har du för mål kommande året?

Bli klar med AVAn är ett mål jag bara är två lektioner från så det lär bli en bock på det målet rätt snart. Annars så tänker jag börja jobba på rotebehörighet och förhoppningsvis till vintern kan jag börja med mörkerbehörighet.

Ett annat mål som just nu är lite oklart om det går att göra är att till sommaren flyga utomlands.