Klubbresa till Skanderna – VFR-versionen

Årets klubbresa gick till Kiruna via Östersund och Arvidsjaur. På hemvägen var planen att passera Luleå, Sundsvall och Söderhamn. Det var totalt 8 plan och olika besättningar hade planerat olika rutter, men vi hade i alla fall dessa gemensamma hållpunkter.

Jag flög tillsammans med Mats Karlsson i SE-MEB, ett av två plan som enbart var godkända för VFR. Resan började söndagen den 5/7, med osäkert väder och regn på väg. Vi bestämde oss för att ta oss upp till Östersund/Optand även om det stod klart att vi nog skulle bli kvar där någon dag extra. Vi åkte via Dala-Järna, tittade på Sveriges högsta kraftverksdamm Trängslet på vägen och höll oss sen ganska långt västerut och fick se fina vyer över fjällen.

Lundörrsfjällen.

När vi anlände till Optand bjöds det på smörgås och kaffe, skjuts in till boendet i stan fick vi också allihop. Riktigt fint ordnat av klubben! Vädret försämrades som väntat, lågtrycket drog in och det blev ett dygn av turistande i Östersund innan vi kunde åka vidare norrut.

Peter Lindh har hittat en leksak utanför museet vid Optand.

På tisdagen var det dags att ge sig av igen. Det var en del nederbörd i mitten av landet så vi höll oss i det bättre vädret mot fjällkedjan, förutom en tur in till Arvidsjaur för tankning i regnet. Molnbasen var lite för låg för att vi skulle komma över 7000 ft och kunna flyga över nationalparkerna, men vi flög bredvid och kikade in och det var inte så dumt det heller!

Sarek sett österifrån.

Vi hade hoppats kunna ta en titt på Kebnekaise på vägen till Kiruna men återigen kom molnbasen i vägen. Det blev en runda vid Nikkaluokta och sen in till Kiruna. Där anslöt det åttonde planet, Björn Martinssons Cirrus, och vi var fulltaliga. Vår värd i Kiruna, Olle Persson, tog ett foto på allihop.

Alla deltagare och plan. Foto: Olle Persson.

Dagen efter ankomst passade vi på att åka på utflykt under förmiddagen, då flygplatsen var stängd. På eftermiddagen blev det en fin tur runt Torne träsk, norrsidan västerut och sydsidan österut. Några regnstänk men mest fint. Lapporten vågade vi oss inte igenom, vädret just i det området såg inte särskilt bra ut från det håll vi kom. De tre som flög sist, XTT, KIT och ENGM, tog sig igenom i rote fast i andra riktningen.

Torne träsk, östra änden

På väg tillbaka blev det en tur över Kirunavaara och Esrange. På kvällen planering för färd mot Sundsvall, vilket var lite knepigt både på grund av väder och flygplatsers öppettider. Kiruna är stängt på förmiddagen och Sundsvall öppet 14-17, så för att de långsammare planen skulle hinna ner var vi tvungna att starta innan Kiruna stängde kl. 8. Vädret var återigen tveksamt, lågtrycken avlöste varandra.

Torne träsk, norra sidan

Följande morgon gjorde vi ett försök att ta oss söderut men tre plan tvingades landa i Gällivare. Vi i MEB vände strax väst Gällivare men såg ingen väg in dit utan vände mot Kiruna. Jag var beredd att landa i Kalixfors, med oklar banstatus, men efter en del pratande på radion och en noggrann inspektion av banan landade jag ändå i Kiruna. Olle Persson, som hade haft radion på för säkerhets skull då vädret var som det var, tog emot och kommunicerade med flygplatsen. Då det inte fanns något bra alternativ var det ändå ok att landa på den stängda flygplatsen. Stort tack till Olle och flygplatsens representant som redde ut detta och besparade oss pappersarbete!

För att inte orsaka mer strul väntade vi såklart med att åka tills flygplatsen öppnat igen, och i och med det stod det också klart att vi inte skulle hinna ner till Sundsvall i tid. När Kiruna öppnat tog vi oss till Gällivare, där XTT fortfarande var kvar. Alla med IFR-möjlighet hade gett sig av men vädret var för dåligt för VFR så vi tog in på hotell över natten.

Dennis Isaksson och Christofer Burman beundrar XTT.

Det har sina fördelar också att bli fast på oväntade ställen. Anders Wallerman blev uppringd av ett par RV-byggare som ville kolla på XTT! Det visade sig att det är två RV-8 under konstruktion i Gällivare, av Dennis Isaksson och Christofer Burman. Dennis pappa Bjarne hade tidigare byggt en RV-4 som nu är såld. Dessutom hade klubbens ordförande köpt sig en RV-4. Jätteroligt och inspirerande att träffa RV-entusiaster!

Bjarne Isaksson diskuterar sin Cub med Anders Wikström.

I övrigt åkte vi runt och bilturistade. Vi var uppe på Dundret och kikade ner mot Aitikgruvan genom regnet, åkte till Malmberget och inspekterade hål i marken, kåkstaden och både övergiven stad och stad som flyttats. Sen en tur till sjöflyghamnen. Först hittade vi gamla sjöflyghamnen med Norrlandsflygs hangar som används till annat numera, sen kom vi rätt. Där hittade vi Karl-Erik ”Stålis” Stålnacke som hade många historier att berätta.

Sjöflyghamnen.
Stålis berättar.

11/7 såg det ut att gå att komma iväg, men det var ett rejält regnområde i vägen. Efter att ha åkt söderut mot Arvidsjaur och vänt precis söder om Porjusdammen tog vi istället vägen ut mot kusten och Luleå. XTT, som startade efter oss, hörde på radion att vi vände och åkte direkt mot Luleå. När de närmade sig Luleå såg vädret tillräckligt bra ut för att fortsätta så det gjorde de och landade i Umeå. Vi i MEB behövde tanka på vägen och det tog därmed så lång tid att vädret hann försämras ner mot Umeå. Så vi gjorde ett uppehåll i Luleå till kvällen, när åskskurarna längs kusten lugnat sig. Vi hade tur och fick skjuts in till stan av Robert, som just flugit in sig på amfibie-Husky. Efter lite turistande flög vi ner till Umeå och övernattade hos Anders Wallermans bror i Sävar. Himla smidigt!

Luleå-Bodens fina Husky.

Nästa dag for vi söderut i riktigt bra väder. På vägen såg vi Sundsvall-Timrå från luften, men på grund av de begränsade öppettiderna blev det inget besök där för vår del. Däremot stannade vi såklart till vid flygmuseet i Söderhamn! Mycket fint museum som alltid är väl värt ett besök, både för stora och små. Efter Söderhamn åkte vi mot Siljansnäs och väntade där en kortare stund tills diverse väder dragit förbi. Sen åkte vi hemåt i allt lugnare väder och landade på kvällen, två dagar efter de flesta andra och sist av alla, i Linköping.

Höga Kusten-bron. Nu var vädret så fint att det var hopplöst att få ett foto utan en massa reflexer…

Det blev en lärorik tur, bitvis riktigt frustrerande och samtidigt full av positiva upplevelser och möten som inte blivit av om allt gått som planerat. Vädret var ofta på marginalen, åtminstone på någon del av den sträcka man tänkt avverka. Man fick verkligen reflektera över sina gränser, när man tycker det är vettigt att ge sig ut och när det är dags att vända.

Jag har aldrig tidigare behövt vända på grund av väder på en längre flygning men den här resan blev det två gånger. I båda fallen tycker jag att beslutet var riktigt, så en annan fråga som dyker upp är ju om beslutet att starta var riktigt, eller om vi startade mot bättre vetande för att vi så gärna ville komma iväg hemåt? I första fallet, när vi hade bråttom iväg från Kiruna, var det nog så. Vi ville ju försöka hänga med de andra ner till Sundsvall, inte ge upp på förhand liksom. I andra fallet var det nog mer frågan om otur med var vädret faktiskt befann sig och vilken av de två möjliga vägarna vi valde att försöka med först.

Mot Gällivare, försök nr 2 att lämna Kiruna. Bitvis regningt och skurar att undvika, men sikten ändå tillräckligt god och man såg en ljusning över flygplatsområdet.

Det blev väldigt tydligt vilken skillnad det gör på långresa att ha möjlighet att köra IFR, och även att ha längre räckvidd och högre marschfart. Att vara bunden till VFR med relativt låg räckvidd i områden där det är glest mellan tankmöjligheterna blir klart begränsande när vädret blir sämre. Även om man inser detta på förhand och är beredd på att halka efter blir det ändå lite stressande när det väl händer. Det är lätt att fokus blir mer på att komma hem över huvud taget än att njuta av resan som den nu blev. Då är det bra att man är några stycken som är på efterkälken tillsammans. Väldigt tacksam att Anders i XTT valde att vänta in oss, även när de nog egentligen kunnat fortsätta söderut om de velat.

Totalt sett, både trots och på grund av allt väder, en trevlig och utvecklande resa. Och hade inte vädret strulat hade vi ju missat RV-folk och annat i Gällivare till exempel. Klart värt en försening!

Karin, med hjälp av Anders W x 2 och Mats

En kväll på klubben

Fullsatt lektionssal med blivande piloter

I tisdags kväll var det verkligen fullsatt i alla klubbhusets lokaler.

Årets PPL/LAPL kurs med 16 blivande piloter hade lektion i Aerodynamik i stora lektionssalen under ledning av Nicko.

Långresa 2020 under planläggning

I lilla mötesrummet så hade deltagarna i Långresa 2020 samlats för planering under ledning av Nicke. Planen just nu är att åka ner till Alperna och pröva på flygning i bergsterräng.

SE-KEG snart i luften igen

I bygglokalen så har Cubprojektet dragit igång igen under ledning av Lars Theodorsson. Skrovstommen har lackats och nu pågår arbetet med att sätta på diverse beslag samt att anpassa de nya golven till det gamla skrovet. Nästa steg blir att dra el och styrsystem så att skrovet kan dukas.

SE-KEG tillverkningsskyltar

De viktiga tillverkningsskyltarna har tagits loss från de gamla golvplattorna och kommer att föras över till de nya. Som alla vet så kan inte ett flygplan flyga utan dessa skyltar. Hela aerodynamiken bygger på att skyltarna finns på plats! 🙂

P.S: SE-KEG historia kan ni läsa mer om här!

Höstmöte 2019

Den 16 oktober så genomfördes LFK sitt sedvanliga Höstmöte. Syftet med Höstmötet är främst att välja ny styrelse för det kommande året, men även att informera medlemmarna om klubbens ekonomi m.m.

Nicke inledde med att redovisa för vad som hänt under 2019. Bl.a. långresan runt Östersjön, klubbresa till Siljansnäs, LRL i full drift, framgångar i SM och avtackningsresa med Daisy. Utbyggnaden på banan blir nog troligtvis inte av förrän 2021.

Erik redovisade sedan ekonomin. Flygtidsuttaget ligger rätt så konstant kring 1500 h/år. Archrarna flygs mycket och DA-20 mindre. Mycket beroende på att det skolas lite med DA-20. Budgeten ser OK ut. Kassan har dock minskat då det genomförts motorbyte på två maskiner under året. Kostnaderna för ATO kan komma att ökas under 2020. Mötet beslutade att medlemsavgifterna för 2020 ska ligga kvar på oförändrade nivåer.

Den nya styrelsen för 2020 kommer i stort sett att se ut som tidigare. Nicke valdes om som ordförande. Erik, Michael, Per och Jennifer valdes om för ny 2-års period. Den enda ändringen blev att Fredrik Axelsson avgår och ersätts med Michael Frendesson.

Valet till KSAK och KSAK-M genomfördes inte på mötet. Styrelsen kommer att utse förslag.

Efter detta så avslutades den formella delen av höstmötet.

Ett antal medlemskvällar är inplanerade under hösten. 19 oktober genomförs en städdag med plantering av häck ut mot plattan. 21 oktober besöks LFK av MAF som leveransflyger en Cessna Caravan till Sudan. 6 november kommer det att genomföras en ny säkerhetskväll. KSAK håller bl.a. på att ta fram ett uppdaterat H50P underlag för att förbättra privatflygets säkerhet. Dessutom kommer en kallelse att komma ut för ett uppstartsmöte på Cubrenoveringen.

Klubben har fått en sponsring på 75.000 från Weine Kindefors. Det kommer att gå till uppbyggnad av en uteplats framför klubbhuset. Weine kommer att formellt tackas av klubben vid ett kommande tillfälle!

I pausen mellan de olika redovisningarna så serverades det Kaffe och Tårta.

Klubbens simulator kommer inte att certifieras framöver. Transportstyrelsens kostnade för certifiering är för höga. Det innebär att den inte längre kommer att kunna användas i IR-utbildningen. Dock så kommer den att fortsätta drivas och mjuk- och hårdvara ska moderniseras. Det kommer att vara gratis för medlemmar att boka den då klubbstyerlsen anser att det gagnar flygsäkerheten.

Det administrativa arbetet för klubbstyrelsen har stigit kraftigt de senaste åren. Framför allt är det hårdare regeltolkningar från Transportstyrelsen som lett till ett antal anmärkningar vid granskningar av klubbens drift. För att minska belastningen på klubbstyrelsen så kommer Nicholaus Lundbohm att utses till Safety Manager och klubben kommer att anställa en Luftvärdighetsadministratör på ett par timmar i veckan. Frågan är om dessa extra kostnader verkligen motiverar att klubben fortsätter med att driva ett ATO? Skolningen ligger på ca 500 h per år och det är enbart IR- och PBN-utbildningarna som kräver ett ATO och dessa ligger på ca 150-200 h/år. Ett alternativ kan vara att omvandla till DTO. EASA håller på att ta fram regelverk för ”Basic IR” som ska kunna utbildas vid ett DTO.

Årets långresa blev Östersjön runt. Totalt ca 880 nm och 8 h flygtid. Från klubben deltog IUD, LRL, KIT, MED och KMH. Dessutom en helikopter i from av JVE! Flygplatser som besöktes var Nortälje, Mariehamn, Helsingfors (Malmi, med en fin VFR inflygning på max 700 ft över staden), Ösel, Ventspils (för några besättningar) och Bunge. Trevliga besöksmål som är värda att stanna lite längre tid på. Flygplatsinformation finns i respektive lands AIP på nätet.