Debatt: Allmänflyget och samhällets beredskap


Den senaste tidens torka och skogsbränder har inneburit stor belastning på de svenska flygklubbarna. Många deltar i brandövervakningen och gör de inte det själva så nyttjar FFK klubbens flygplan. Inte minns märks det för vår lokala flygtekniker här i Linköping som har fullbokat med klubbflygplan från hela Sverige som ska genomgå 50- eller 100-timmarsunderhåll.

I pressen debatteras det friskt om vilka helikoptrar eller brandflygplan som ska nyttjas för att släcka skogsbränder. Men det man ofta missar är att det bästa är om bränder kan stoppas tidigt och därmed kanske inte ens behöva dessa resurser. För det krävs yttäckande övervakning så stor del av dygnet som möjligt. Satelliter och kommersiellt flyg i all ära, men de flyger högt och har svårt att upptäcka småbränder. När väl branden är så stor att den kan ses på 10.000 m så är det för sent. Allmänflyget ställer upp i brandflygberedskapen, men rör sig även även under normala flygningar över skogarna och kan hitta det som även brandflyget missar. Bara för en vecka sedan fick jag själv hjälpa till att leda brandkåren vid en skogsbrand. Jag var då inte ute på brandflygsuppdrag, utan bara på hemväg från en övernattning på Visingsö.

Brandflygsverksamheten i Sverige har tidigare under perioder varit nerlagd. Resonemanget då var att staten inte skulle ta kostnader för att rädda privata skogar. Det var markägarnas och försäkringsbolagens uppgift. Men efter ett par stora bränder så insåg man att det inte bara var skogsägarnas problem. Staten fick stora kostnader för släckningar av bränder som skulle kunnat minimeras om bränderna upptäcktes i tid. Dessutom riskerades brandmän och privatpersoners liv om bränderna blev för stora. Därmed så återinfördes brandflyget igen.

Klubbflygplanen flyger på låg höjd och piloterna har god kännedom om närområdet kring flygplatserna. De är därmed ideala att upptäcka eldhärdar samt vet vilka vägar som är bra att nyttja för brandkåren. Problemet är att allmänflygarna blir färre och färre och de flyger mindre och mindre. När LFK – Linköpings Flygklubb var som störst så producerade klubben ca 5000 h flygtid per år. Numera ligger siffran någonstans mellan 1500-2000 h per år.

Antalet piloter med privatflygcertifikat (PPL – Private Pilot License) har sjunkit till ca 2500 i Sverige. Frågan är dessutom hur mycket var en av dessa flyger och hur många som därmed är lämpade att flyga brandflyg? Reglerna för brandflyg är att man som pilot ska ha minst 100 h flygtid och vara i god flygtrim. Som spanare ska man vara utbildad på att kunna navigera och sköta Rakelradion för att kommunicera med SOS Alarm och insatsledaren på marken. Exakt vad som är definitionen av ”god flygtrim” är svårt att definiera då det beror på hur erfaren man är som pilot. För min del så tycker jag att ca 20 h flygtid det senaste året är ett minimum. Av LFK ca 150 aktiva piloter har ca 30 den statusen. Skulle man slå ut det på hela Sverige så innebär det att det finns ca 500 piloter i Sverige som är lämpade för brandflyg.

I Östergötland var det tidigare NAFK – Norrköpings Automobil och Flygklubb och LFK som bedrev brandflyg. För denna verksamhet hade varje klubb två flygplan och 16 piloter och spanare i beredskap. Piloterna och spanarna flyger gratis så det är bara flygtiden som Länsstyrelsen betalar för. Skulle denna verksamhet bedrivas av kommersiella bolag så blir det dyrare då anställda piloter och spanare kräver lön. De skulle också få svårt att få tag på tillräckligt många piloter då det inte alltid garanteras flygning. Det är ju inte varje år som det krävs så omfattande resurser som i år. Det är då svårt att motivera att skaffa unika resurser för just denna uppgift. Det är bättre att nyttja resurser som redan finns på flygklubbarna. För flygklubbarna är det dessutom en tacksam inkomst som bidrar till allmänflygets överlevnad.

En orsak till det minskade flygandet är ökade kostnader som t.ex. Transportstyrelsens kostnader för certifikat, skolavgifter m.m, Swedavias startavgifter för att nyttja flygfälten samt moms och extra straffavgifter för flygbränsle som resulterat i att blyfri flygbensin (AVGAS – AViation GASoline) 91/96UL ligger på ca 22 kr/l att jämföra med bilbensin för ca 16 kr/l. Blyad 100LL som de större flygplanen ofta kräver ligger på ett par kronor till per liter. Jet A1 som de kommersiella flygplanen använder är betydligt billigare!

En annan orsak är försämrad infrastruktur.  Olönsamma flygplatser läggs ner och det blir längre och längre mellan flygplatser som kan erbjuda AVGAS som de flesta småflygplan behöver. Tillgången på flygplatser och flygbränsle drabbar inte bara allmänflyget utan försvårar också insatser med helikoptrar och brandflyg vilket märkts i de senaste insatserna då MSB haft problem att få fram Jet A1 för helikoptrar och AVGAS för vissa brandflygplan. Avstånden mellan tillgängliga flygplatser med bränsle är också ett flygsäkerhetsproblem då det ökar risken för att piloter begår misstag och inte når fram till landningsplatsen. Jag hamnade själv i svårigheter för ett par år sedan p.g.a. avsaknad av lämpliga mellanlandningar för att tanka.

Swedavia vill bara driva lönsamma flygplatser. Resten läggs ner eller tas över av kommunerna. Kommunerna har dock inget större intresse av att driva flygplatser då infrastruktur i deras ögon bara är en kostnad. Ta t.ex. gamla F15 i Söderhamn som Söderhamns kommun köpte loss från Försvarsmakten för lågt pris med löfte om att hålla fältet i skick till 2015. När jag landade där 2013 växte redan gräset genom asfalten och alla inflygningshjälpmedel var förstörda, då man stängt av strömmen till dem. En privat entreprenör hade erbjudit kommunen att sälja bränsle till besökande flygplan, men kommunen ville inte ens bekosta en elanslutning för bränsletankarna. Nu brinner det nära Söderhamn och kommunerna skriker på hjälp. Extra ironiskt i sammanhanget är att MSB har lager för skogsbrandsutrustning bl.a. i just Söderhamn! Vill man snabbt få fram extra utrustning så kan Försvarsmakten ställa upp med Tp 84 Herkules för transport, men den måste ju ha någonstans att landa.

Fler och fler flygplatser lämnar systemet med gemensamt start/landningskort. Det innebär extra avgifter på upp till 500 kr för en start på en sådan flygplats. Naturligtvis så innebär det att allmänflyget slutar nyttja dessa flygplatser! Bromma har tappat i stort sett allt allmänflyg, vilket resulterat i att de som vill lära sig flyga i Stockholm får bege sig en bra bit utanför huvudstaden.

LFK nyttjade förr ofta Skavsta och Norrköping för träning av våra piloter under utbildningen. Men höga avgifter i Skavsta och krångliga regelverk i Norrköping har resulterat i att vi numera knappat använder dem annat än för enstaka instrumentinflygningar. Västerås införde för ett par år sedan höga avgifter. Flygplatsen gick ekonomiskt dåligt och trodde att man kunde dra in pengar på privatflygarna. Resultatet blev att många numera undviker att åka dit. Resultatet blev att det inte drogs in så mycket pengar som man trodde. I stället tappade de flygande besökare till bl.a. flygmuseumet.

De senaste åren har LFK genomfört klubbresor genom Europa. Vilken skillnad det är i bemötandet på flygplatser utomlands. Landningsavgifterna ligger på runt 100-200 kr, men då ingår massor av service. Framför allt utmärker sig flygverksamheten i Tyskland där man har många aktiva privatflygare. På flygplatserna samsas kommersiellt flyg med allmänflyg, segelflyg och fallskärmshoppare. Det innebär att det finns möjlighet för kringverksamhet som verkstäder, tillbehörsfirmor och restauranger. Många flygintresserade åker ut till dessa flygplatser för att ta en matbit och titta på flygplan. En positiv spiral som resulterat i betydligt fler flygcertifikat per invånare jämfört med Sverige. Ändå borde Tyskland har större utmaningar än Sverige med avseende miljöpåverkan, buller m.m.

Även utländska resurser som t.ex. helikoptrar och brandsläckningsflyg kräver infrastruktur. Ett avtal med EU om att kunna låna in resurser är bra, men man måste även vara beredd att kunna ta emot hjälpen. Jämför med Försvarsmaktens s.k. Värdlandsstödsavtal. Vid en kris ska Sverige vara beredda att ta emot utländska militära resurser. Detta kräver infrastruktur och det kräver övad personal!

På många flygplatser är det just flygklubbarna som säkerställer att det finns bränsle tillgängligt. I Linköping så har flygplatsen Jet A1 tillgängligt för de kommersiella jetflygplanen. Det är dock LFK som driver bränsleanläggningen med 91/96UL och 100LL. Detta bränsle nyttjas av besökande mindre flygplan, bl.a. ambulansflyg som levererar viktig materiel till Linköpings Universitetssjukhus.

Man kan se detta som en symbios. Det går inte att ta död på allmänflyget och sedan tro att man har kvar brandflyg. Brandflygverksamheten behöver allmänflyget och brandflyg är en bra verksamhet för allmänflyget som bidrar till att klubbarna överlever och att det finns piloter och flygplan tillgängliga till nästa gång när det behövs.

Den sista tiden har verkligen visat att Sverige behöver brandflyg! Brandflyg kräver infrastruktur i form av banor och bränsle, piloter och flygplan. Allmänflyget behöver också samma infrastruktur och har dessutom tillgång till flygplan och piloter. Ålderskurvan på dessa piloter blir dock äldre och äldre. Både allmänflyget och brandflyget behöver därför nya piloter. För att säkerställa detta behövs ökad förståelse och minskade avgifter från Transportstyrelsen, Swedavia och Riksdagen.

Det har börjat vända med bl.a. införandet av LAPL och nya underhållsregler, men det krävs mycket mer. Våra intresseorganisationer KSAK, AOPA m.fl. måste driva dessa frågor energiskt och passa på när det ligger färskt i allmänhetens och politikernas minne att allmänflyget inte bara är buller och miljöförstöring utan kan också bidra till Sveriges säkerhet!

Se mer om flygklubbarnas och FFK deltagande i brandflyg bl.a i DINärkes AllehandaKristianstadsbladet, SR och UNT.

NOTAM

EPSON MFP imageKlubbhusflytten börjar nu gå in i sitt slutskede. Vi har därför uppdaterat Svenska Flygfält. Klubben har ny adress och nytt telefonnummer. Klubbhus, hangar och bränsleanläggning har flyttat till Norra Plattan/GAC med intaxning via avfart Ludvig mitt på banans norra sida.

Besökande flygplan kör nu in på Norra Plattan/GAC. De måste anmäla PPR som tidigare, men eftersom vi inte har någon anställd som kan svara i telefon regelbundet på dagarna så ska man skicka in fråga till info@lfk.se om man inte får telefonsvar vid kontakt med flygplatsen. Vi kommer också att komplettera telefonnumret i AIP med vår mailadress.

Bränsle, både 91/96 och 100LL, finns tillgängligt vid nya området, men även här måste man ställa en fråga på info@lfk.se så att vi kan få fram någon som hjälper till med nyckel till tankanläggningen samt tar betalt. NOTAM har gått ut om detta.

-  FUEL 100LL ONLY AVAILABLE AT AERO CLUB APRON NORTH RWY BY TWY L. 
REFUELLING ON REQUEST TO LINKOPINGS AIR CLUB BY E-MAIL INFO(AT)LFK.SE
FROM: 14 JAN 2015 13:14   TO: 14 APR 2015 12:00 EST      ES/B0122/15

Möjligtvis så kanske vi kan få till en kreditkortsautomat framöver så att vi slipper manuell betjäning.

EPSON MFP image

Ny bränsleanläggning på ESSL!

10312701_10205876115806746_1520912001562166147_nNu är det officiellt. Vi hade fått förhandsinformation om att den gamla bränsletanken skulle finnas tillgänglig fram tills att dess den tömts, men på den gamla Shelltankstationen så finns numera en lapp uppsatt som säger att den är avstängd och att det från 1/1-2015 enbart är LFK bränsleanläggning på Norra Plattan/GAC som kan erbjuda besökare AVGAS.

Följande NOTAM har getts ut:

-  FUEL 100LL ONLY AVBL AT AERO CLUB APRON NORTH RWY BY TWY L. 
REFULLING AVBL AFTER PPR TO LINKOPINGS AIR CLUB CONTACT 
TEL +46(0)134737803 OR E-MAIL INFO(AT)LFK.SE
FROM: 01 JAN 2015 00:00   TO: 30 MAR 2015 10:00 EST      ES/B3773/14

AIP och Svenska Flygfält kommer att uppdateras inom kort med nya bilder på klubbhusområdet och instruktioner för hur man kan beställa bränsle.

NOTAM:en anger bara skillnaden mot AIP. LFK erbjuder nu både 91/96 och 100LL. Märk väl att våra DA-20 och Bulldog ENBART skall tankas med 100LL! De flygplansägare som är fast baserade kring ESSL har erbjudits att få egna nycklar till tankarna. Det finns tankningsinstruktioner i skåpet på tankarna, i värmestugan i hangaren samt i filarkivet på MyWebLog.

Att klubben numera hanterar bränslet själva innebär att vi kan sänka flygtimpriserna. Det innebär dock ett visst merarbete för klubbens medlemmar. Den som kommer först varje dag måste göra daglig tillsyn, inklusive att dränera tanken och skriva upp detta i tankens loggbok. Några medlemmar kommer att få göra sin medlemstjänst med att utföra veckounderhåll samt månatliga avlösningar av tankmätarna.

Vi måste dessutom hantera försäljning av bränsle till externa kunder. Eftersom det krävs PPR för att landa på ESSL så lär det inte dyka upp besökare utan att vi blivit förvarnade. I värmestugan finns instruktioner för hur man säljer bränsle till externa kunder samt hur man tar betalt med kontokort.

Säkerheten är mycket viktig. Det finns brandsläckare och nödströmbrytare för anläggningen. Vi har genomfört säkerhetsutbildning för medlemmar i de klubbar som är baserade på fältet. De som missade utbildningen får en ny chans under vårens flygsäkerhetsgenomgångar samt kan läsa in sig på egen hand med hjälp av instruktionerna på MyWebLog. I värmestugan finns också LFK instruktioner för hur man skall agera vid en olycka. Dessa instruktioner har uppdateras avseende bränsleanläggningen.

Ny bränsleanläggning

P1050613Idag så genomförde vi en första utbildning för att LFK medlemmar och flygplansägare på Norra Plattan ska kunna använda den nya tankanläggningen. Trots kyla och en mycket hal platta så samlades ett trettiotal medlemmar från de olika klubbarna.

Vi fick en genomgång i hur man gör daglig tillsyn. Det handlar om att dränera tanken och kolla efter eventuella skador. Innan man tankar så måste man kolla i loggboken för att se att detta är utfört. Om inte så ska den som tankar kunna göra detta själv.

Det kommer även att behövas utföras veckotillsyn samt att en gång per månad läsa av räkneverken så att vi kan fakturera de som har egna tanknycklar. Styrelsen har skickat ut en förfrågan till medlemmarna om några (4 st) kan tänka sig detta som medlemstjänst under 2015.

P1050622Sam Linde blev första LFK medlem som tankade ett flygplan, SE-IUD. Allt funkade bra. Dock så var det halt, så man får se upp. En nackdel med tankarnas placering är att plattan lutar svagt mot dräneringen som finns strax framför tankarna.  Det gäller därför att vara försiktig när man kör fram flygplanen mot tanken.

Manualer för hur man tankar finns i MyWebLog:s filarkiv. Det kommer också att finnas en manual i värmestugan i hangaren. De som ej är LFK-medlemmar kan få filerna utskickade om de har behov.

Tanknycklarna placeras på varje flygplans nyckelknippa. Denna nyckel behövs för att ge el till tankpumpen samt för att starta räkneverket.

Till och börja med så är det endast 91/96 tanken som är färdig att använda. 100LL kommer att bli klar inom kort. Fram tills dess får de som vill ha 100LL fortsätta tanka på Shell vid den gamla plattan. Observera att DA-20 och Bulldog kräver 100LL! Shell kommer dock att avveckla sin tank och det fylls för närvarande inte på mer bränsle där. Vi får tanka sär så länge det finns bränsle. Det finns med andra ord en viss risk för att vi blir utan 100LL någon vecka mellan det att Shell har tomt i sin tank och att vi får igång vår egen 100LL tank.

Klubben kommer också att gradvis gå över till 15W50 som olja till motorerna. Detta då Lycoming och Hjelmco rekommenderar denna olja när man använder 91/96. Detta då 91/96 är blyfritt och därmed saknar lite av den smörjande effekten. Dock så kommer vi att använda slut på de flaskor med W80Plus som finns i oljeförrådet.

Fördelen med 91/96 är det lägre priset. Dessutom så får vi bättre argument mot de som anser att man inte ska hålla på med motorflyg p.g.a. blyet i bränslet då 91/96 är blyfritt!

Det lägre bränslepriset på 91/96 resulterar också i att klubben kan sänka priset på uthyrning av PA-28. SE-KII kommer med full insats att kosta 950 kr/h. Även DA-20 kommer att få sänkt pris, även om 100LL inte blir lika mycket billigare. Vi planerar med 950 kr även för den nästa år.

Fördelen med egen bränsleanläggning är att vi kan spara pengar. Vi kan även få in en del pengar för klubbens drift. De första åren kommer dock inte tanken att generera något överskott då det tar ett tag att hämta igen investeringen. Nackdelen är att det blir en del extra arbete för klubbens medlemmar.

Ett stort tack till Peter Curwen som lagt ner ett stort jobb på att få igång den nya tankanläggningen.

Bränsle och miljö

Det diskuteras mycket i flygklubbskretsar, inte minst LFK, hur stor bränsleåtgång ett klubbflygplan ska ha för att vara ekonomisk. Som jag har visat i ett tidigare inlägg så är det dock inte bara bränslekostnaderna som driver upp flygtimpriset. Men vi kanske även borde ta oss en funderare på vilket bränsle vi vill utnyttja.

Ett problem för allmänflygets image är att många flygplansmotorer fortfarande drivs på Avgas 100LL. Den typen av bränsle innehåller en produkt kallad TEL – Tetraethyllead, d.v.s. bly. TEL är mycket giftigt och kan ge nervskador.

Men för flygplansmotorer har traditionellt blyad bensin varit ett måste. Blyet fyller två funktioner:
– Förhindrar s.k. ”knackning” vid höga kompressionsförhållanden. Detta leder till sämre effekt och kan även resultera i motorskador.
– Fungerar som smörjmedel för motorn.

Modern flygbensin har dock inga knackningstendenser för de kompressionsförhållande som finns på de vanliga motorer som utnyttjas av flygklubbar. Äldre veteranflygplan typ Saab B17 eller Spitfire som har effekter på runt 2000 HP och kan ha en kompressionsförhållande upp till 25:1 kräver fortfarande 100LL. Men för flygplan som t.ex. Saab Safir eller PA-28 med Lycomingmotor så går det alldeles utmärkt att flyga på oblyat flygbränsle som t.ex. 91/96UL. Även dessa typer av bränslen innehåller dock tillsatsämnen och kan knappast anses som nyttiga, men de är i varje fall fria från TEL.

För många motorer som går att köra på 91/96 kan blyet i 100LL faktiskt vara till nackdel då det sätter igen tändstiften, vilket kan ge sämre funktion på motorn och leda till onödigt underhåll. Vissa motorer, har t.o.m. råkat ut för motorstopp då blyansamlingar har satt igen oljekanalerna i sumpen och förhindrat kylning av motorn.

En annan stor fördel med 91/96 är att det är någon krona billigare per liter än 100LL. Alla bäckar små för att få ner bränslekostnaderna.

Smörjeffekten kan det vara värre med. Vissa motorer behöver blyet för smörjning. Det går dock att t.ex. varva mellan 100LL och 91/96. Det går också att stoppa i tillsatsmedel. Ett intressant sådant är Shell ”Millenium”. Problemet är bara vad motortillverkaren har godkänt för bränslen. Som privatägare av experimentalklassade flygplan har man vissa friheter i valet, men som klubb med normalklassade flygplan så måste man följa motor- och flygplanstillverkarens godkända data.

Jag var på uppvisningsseminarium förra helgen och där pratade en dansk föreläsare om Swift biobränsle 100SF. Detta bränsle har varit på tapeten under många år, men verkar nu bli en färdig produkt. Intressant för Sveriges del är att det kommer att bli produktion i Tyskland. Men frågan är dock när det finns allmänt tillgängligt? Frågan är också vilket pris det kommer att få. Just nu pekar allt på att det hamnar i samma prisklass som 100LL. Dock så kan det kanske få bättre miljöklassning och därmed också sänkt skatt. Vi får se. Det är nog fortfarande lite för tidigt att hoppa på detta tåg. De flesta motorer ska enligt reklamen gå att köra på 100SF. Men först så krävs det att motortillverkaren ger tillstånd för användning. Sedan måste även flygplanstillverkaren ge OK, då bränslet kan påverka bränsleledningar och tankar i flygplanet. Biobränsle har diskuterats i många år. Se t.ex. det här föredraget från Hjelmco 2010.

Den danske föreläsaren pratade även om möjligheten att nyttja vanlig bilbensin. Det som är problemet för oss i Sverige är att de flesta bensinbolagen blandar i Etanol i bensinen. Bra för miljön, men inte bra för bränsleledningar, packningar m.m. I en flygplansmotor kan det dessutom försämra smörjningen och ge upphov till rost. För att inte tala om att det kan tillföra vatten i bränslet och leda till ispropp på höga höjder.

Men det finns bensinbolag som marknadsför bilbensin utan Etanol. I Danmark säljs bl.a. Shell 99 oktan V-Power utan Etanol och utan bly. I Sverige innehåller den tyvärr 5% Etanol. Fördelen med dessa typer av bränslen är att de är betydligt billigare än flygbränsle. Nackdelen är att man kan inte vara helt säker på vad man fyller på i sitt flygplan. Det kan då också finnas behov av att flyga på blyat bensin emellanåt för att smörja upp motorn.

Hur ska LFK kunna gå över på nya typer av flygplan med nya varianter av bränsle? Idag har vi 100LL i vår tank, då våra DA-20 kräver 100LL. Våra PA-28 går som sagt var att köra på 91/96. Att kunna erbjuda 91/96 skulle vara bra för besökande UL eller LSA-flygplan som oftast inte vill nyttja 100LL. Vi tittar därför på möjligheter att nyttja fler tankanläggningar. Det finns en tank borta vid hembyggarnas hangar. Den har dock inte framdragen ström eller godkänd dräneringsanläggning. MVFK har två tankar vid hangar 3 där den ena nyttjas för 100LL. Kanske skulle det kunna gå att få till ett nyttjandeavtal så att vi kan använda en till 91/96?

Samma sak gäller om vi skulle köpa en maskin med dieselmotor. Då måste vi ha tillgång till Jet A1. De civila flygbolagen nyttjar Jet A1, men där kör man fram en tankbil varje gång de ska tankas. Troligtvis skulle framkörningsavgiften för att tanka småflygplan bli för hög.

Den stora vinsten med att avveckla 100LL är dock inte kostnaderna, utan att allmänflyget slipper sin miljöbusestämpel, vilket kan vara avgörande i t.ex. diskussioner mer politiker om att få fortsätta flyga nära storstäder.