Adieu SE-MEV! (uppdaterad)

P1030860I mitten på februari så skrev LFK på avtalet för försäljning av SE-MEV till Frankrike. Pengarna betalades snabbt in till vårt bankkonto och alla var nöjda. Då trodde vi alla att det skulle bara dröja några dagar innan hon flög iväg till sin nya hemmabas i närheten av Paris. Men vi hade inte räknat med det svenska juridiska maskineriet…

För att godkänna överföringen så ville TS – Transportstyrelsen ha ett dokument som visade att flygklubben var en juridisk person. I Sverige så finns det organisationsnummer som visar på detta och ett konstituerande mötesprotokoll som visar vem i en klubb som får skriva på papper för klubben. I Frankrike finns inte riktigt samma typ av papper visade det sig.

Fransmännen skickade det önskade dokumentet till TS. Underkänt! Det var på franska…

Fransmännen skickade då en översättning till engelska. Underkänt! Översättningen var inte gjord av en auktoriserad översättningsfirma.

Då tog vår mäklare och beställde en översättning från en auktoriserad översättningsfirma. Men, översättaren gick givetvis och blev sjuk och var borta ett par veckor.

Till slut så kom i varje fall översättningen fram och skickades till TS. Underkänt! Papperet talade inte tillräckligt tydligt om att klubben var den de påstod sig vara.

Suck! Under tiden som alla dessa mail och papper skickades fram och tillbaka mellan Sverige och Frankrike så stod SE-MEV inne i plåthangaren och samlade damm. Våra franska vänner blev desperata. De hade trots allt lagt ut närmare en miljon kr och fick inget flygplan! För LFK:s del så kostade det pengar då försäkringen var tvungen att förlängas och kalenderstyrt underhåll började falla ut.

Till slut så fick vi nog och kom överens med vår mäklare att SE-MEV mycket väl kunde flyga ner till Frankrike trots att alla papper ännu inte var klara för överföringen av registreringen. Fransmännen hade trots allt betalat, vi hade ett kontrakt och de hade fått en “Bill of Sale” från oss. LFK fick en kopia på att den franska klubben tagit ut en försäkring för flygplanet och då ansåg vi att allt var grönt för nedresan. (Något har vi trots allt lärt oss av “Bellancaaffären”)

P1030837Idag så kom äntligen Jean Albert och Olivier till Linköping för att hämta hem SE-MEV. Allt var iordninggjort. Håkan hade sett till att batterierna var laddade, Lasse att alla papper var ifyllda och att ett nytt ELT-batteri fanns installerade. Jag, Per och Bosse tvättade av SE-MEV igår kväll innan medlemsföredraget.

Vi hjälpte till med kartor och planering av hemresan. De fick frekvenser, flygplatskort och stöttning med färdplanen ner till Roskilde via Jönköping och Halmstad. Jag föreslog att de skulle ta “The scenic route” längs med Vättern och titta på Visingsö och sedan följa kusten mellan Danmark och Sverige efter passage av Halmstad. I Roskilde sover de över för att i morgon på lite mer än fem timmar åka ner till Paris.

P1030859Uppstarten av motorn gick bra. De blev lite oroliga över det låga oljetrycket, men för de som har flugit DA-20 så är detta fullt normalt. Trycket kommer när man väl drar på gasen. Sedan taxade de iväg och vi stod kvar och vinkade adjö. Till vår stora oro så återvände de efter några minuter. Vad hade nu gått fel?

De visade sig bara att de var en smula ovana vid användargränssnittet för Garmin 500 och helt enkelt inte visste hur man kvitterade felmeddelande om inaktuell markdatabas! Efter en snabb instruktion för hur detta går till så blev det en ny uppstart och denna gång kom de iväg. Start bana 29, höger ut mot Hovetorp och sedan vidare ner mot Europa.

LFK är nedbjudna till Frankrike och våra franska vänner lämnade en uppsättning VFR-kartor för Frankrike som vi kan använda när vi åker dit. Vi fick också en bok med flygbilder över Frankrike som ligger i fikarummet. Jag lämnade över två stycken tjusiga LFK-kepsar samt vår jubileumsbok från 1983. I och för sig på svenska, men trevliga svart-vita bilder som visar vår klubbs historia. Vi har blivit lovade bilder på SE-MEV när hon har fått sin nya franska registrering. Jag återkommer med dessa!

Juni 2010 till maj 2014. SE-MEV tjänstgjorde i nästan fyra år för LFK och hann tyvärr bara skrapa ihop ca 550 flygtimmar på de åren. Läs på Soonic Boom blog om leveransen av SE-MEV till LFK år 2008.

Mer bilder från leveransen finns på Facebook.

Uppdaterad 14-06-05, 19:15

Vi har nu fått bilder från Frankrike och SE-MEV har bytt namn till det mer franskklingande F-HVEM! Slutet gott, allting gott. Dock så har Transportstyrelsen fortfarande inte godkänt det nya papperet från Frankrike som bekräftar att de är en juridisk person…

10444454_10204208666921566_5735651340011623519_n

$100 Burger

I flygarkretsar finns uttrycket “$100 Burger“. Med det menas att man som pilot inte behöver en bättre ursäkt än en bra måltid för att ta sig en flygtur. Nu har i och för sig de ökade bränslepriserna inneburit att det inte längre “bara” kostar motsvarande 800 kr att få sig en hamburgare, men vad gör man inte för ett bra skäl för att ge sig ut och flyga i vårsolen?

För oss LFK:are så finns det många bra alternativ som inte ligger allt för långt borta.

Närmast är Stegeborg. Ca 15 minuters flygtid bort finns ett litet gräsfält där man kan parkera sitt flygplan under ett träd och ta en promenad bort till den lilla hamnkrogen där de serverar en utmärkt Hamburgare. Jag kan dessutom rekommendera Grillbuffén de serverar på onsdagskvällarna. Fältet har öppnat för i år och efter vad jag har hört så är årets hamburgare mycket bra. Total kostnad för fyra personer blir 30 minuter * 1250 kr/h (timkostnad för PA-28 Cadet om man är LFK medlem och har betalt in full deposition) + 4*175 (Hamburgare på högrev) + 4*25 (Coca Cola, då öl och vin inte riktigt går ihop med flygning) = 1425 kr. Delat på fyra så blir det 356,25. D.v.s. inte riktigt uppe i $100 klassen…

Lite längre bort finns Visingsö. Ca 30 minuter med PA-28. Jag får erkänna att jag faktiskt bara studsat här så matmöjligheterna får utforskas närmare i sommar. I närheten finns Golfklubb och Camping, så något ska det väl finnas att få i sig? Annars så kan man ta med sig en grill och tillverka egna hamburgare! Här finns recept skrivna av proffsen.

Visby ligger inte heller så långt borta (45 minuter raka vägen) och är man fyra ombord så är det faktiskt billigare att åka dit med en PA-28 än att åka bil och båt. Dessutom betydligt snabbare. Från fältet är det gångavstånd in till Visby med allt som den kan erbjuda oss turister. Tyvärr så är det turistpriser, så hamburgarna är dyra även om man inte räknar in resan. Tänk på att det krävs färdplan då ni passerar ut över internationellt vatten och sedan in på svenskt territorium igen! Gotlands Flygklubb fyller 75 i år, så det lär säkert bli bra tillfälle att ta sig en tur dit i sommar.

En trevlig tur som jag gjorde förra sommaren var att åka till Borgholm och Borglanda. Ca 1h om man inte åker raka vägen. På vägen dit så studsade vi på ett antal fält längs med Öland. Vid fältet kan man hyra cyklar och ta sig in till staden där det finns gott om restauranger. Passa på och besök kungen på Solliden. Passa dig för att flyga över Solliden på vägen därifrån…

Förutom dessa fasta punkter så brukar de flesta flygklubbar i vår närhet ha någon typ av grillkväll eller liknande då man bjuder in besökare. Att komma dit i ett flygplan är givetvis ett extra plus och dessutom bra reklam för LFK.

Sedan så kan jag rekommendera att flyga till någon av årets flygdagar. Själv så ska jag åtminstone åka ner på Flygvapnets huvudflygdag på F17 i början på juni.

Tycker du att det är dyrt och flyga och därmed betala mer än $100 för att få dig en bra hamburgare? I Las Vegas (var annars) kan man få sig en $5000 hamburgare. Men mald Kobebiff, tryffel och gåslever låter smaskens och värt varenda cent!

Kulturkrock på hög höjd – Två veckor i PNG

IMG_4524Jag hade i december 2013 förmånen att spendera två veckor på MAFs bas i Mount Hagen, Papua Nya Guinea. Resan blev en möjlighet att få insikt i livet som pilot med MAF och större vetskap om hur vardagen fungerar på en flygbas ute i djungeln, i ett land där skottlossningar och stamrivalitet är en del vardagen, men med många vackra människor som har nära till glädje och skratt.

MAF är förkortning för Mission Aviation Fellowship som är en organisation som finns över hela världen med målsättningen att hjälpa utsatta personer och samhällen med hjälp av flygplan.

När jag påbörjade min resa, var jag nervös för vad jag skulle möta, att resa ensam och bytet av flyg i Port Moresby vidare till Mt Hagen. Port Moresby är huvudstaden i PNG och en av världens 10 farligaste städer med 60-90 % arbetslöshet och en hög dos av gängkriminalitet. Jag hade i förväg fått en instruktion på hur jag skulle gå emellan de olika terminalerna, då flygplatsen är dåligt skyltad. Beskrivningen om hur jag skulle gå var komplicerad och innehöll moment så som att jag skulle ta mig genom en grind med hänglås – vilken någon antagligen skulle öppna för mig. Att resa som turist och ensam tjej utgjorde här en säkerhetsrisk, varför det inte var läge att gå vilse runt flygplatsen. Mitt lokalsinne är inte något att förlita sig på i vanliga fall. Vid incheckningen till mitt anslutande flyg träffade jag på en kvinna som erbjöd mig att ta rygg på henne i passagen mellan terminalerna och väl i inrikesterminalen bjöd hon även med mig till VIP-loungen, där vi sedan satt och pratade om livet och hon gav mig tips för vistelsen i landet. Det blev en bra start och jag kände mig redan välkommen till landet. IMG_4200

I Mt Hagen där MAFs huvudkontor i PNG finns, möttes jag av en kvinna från Nya Zealand, fru till en av piloterna på basen. Hon blev min fadder under de första dagarna och hon visade mig runt på flygplatsen, i staden och hjälpte mig med allt jag behövde. I PNG arbetar ca 100 nationella medarbetare och 20 missionärsfamiljer från hela världen för MAF. Mt Hagen är landets tredje största stad med 46 000 invånare. Staden ligger ca 1600 m över havet bland bergstoppar som delvis består av vulkaner, omsluten av tät djungel. Tidigare gick invånarna runt med pil och båge i sina stamkläder, men nu för tiden har de bytt ut sina tidigare vapen mot pistoler och på grund av stam-uppgörelser förekommer skottlossningar och oroligheter i staden. På grund av det inleddes vistelsen med en säkerhetsgenomgång där jag informerades om att ”skjuter de mot huset du är i är det bra om du lägger dig ner på golvet”. Som tur var lyckades jag undvika de beskjutningar som förekom i staden under min vistelse och det är ingen av MAFs personal på plats som har utsatts för någon allvarlig fara under organisationens närvaro i staden.

IMG_4227I PNG har MAF opererat sedan 1951 och har visionen ”Essential air transport to isolated communities”. De flesta byar i landet ligger isolerade från omvärlden mellan bergen utan några vägar att ta sig markvägen någon annan stans, varför behovet av flygtransport i området är stort. Dessa byar odlar i första hand kaffe och den enda externa inkomstkällan de har är att sälja det odlade kaffet. För att göra det möjligt behövs det flygtransport av varorna till större städer, vilket är en del av MAFs verksamhet i landet. Planen är att på längre sikt att hjälpa människorna ute i de isolerade byarna att bygga upp affärsrörelser för att kunna skapa en hållbar utveckling i landet som bygger på deras egna ekonomiska styrka. Förutom detta flyger MAF ambulansflygningar, transporterar läkare, lärare och undervisningsmaterial. De flyger även andra organisationers medarbetare och exempelvis ambassadtjänstemän som chartrar flygningar. De chartrade flygningarna blir en inkomstkälla vilka bekostar delar av verksamheten.

I Mt Hagen finns även en flygskola som MAF driver. Detta är den enda flygskolan i landet och i nuläget har de bara en instruktör. På flygskolan studerar män och kvinnor från landet till kommersiella piloter. Dessa kandidater får betala för sin utbildning själva, vilket de oftast löser med sponsring, från exempelvis kyrkor eller andra givare. Hittills har ungefär 35 piloter utbildats på skolan. Flygskolan kommer gynna landet på flera sätt i framtiden då behovet av piloter är stort och att transport med just flyg är en förutsättning för många essentiella delar av landet ska kunna utvecklas, då det inte finns någon annan typ av infrastruktur.

IMG_4534Då det är en speciell uppgift att vara missionspilot så krävs det att de piloter som kommer kan tänka sig att satsa i ett antal år för att det ska vara värt den utbildning som krävs för att man ska klara av att flyga i de terränger som är på PNG. Området kräver att piloterna har flygvana och erfarenhet och man går även en intern utbildning på de sträckor man ska flyga. Planerad flyghöjd är ofta lägre än högsta bergstopp. Att man då måste kryssa runt bergstoppar tillsammans med att landningsbanorna ofta är ytterst unika gör att flygningen är utmanande på ett helt annat sätt än många andra ställen i världen. Jag inser att jag är bortskämd med raka, platta och i många fall asfalterade landningsbanor här i Sverige. I PNG hade flygfälten ofta en lutning på över 10% och avslutades med antingen en bergsvägg eller ett stup. De är också sälla raka och platta. Ett fält jag startade från såg man inte hela fältet, utan en person stod längst ner och vinkade när det var fri väg för att starta.

Det bästa med resan för mig var mötena med lokalbefolkningen ute i byarna. Människor var otroligt vänliga och tacksamma. För många är det veckans höjdpunkt när MAF-planet kommer och en livlina ifall något skulle hända. Jag är även glad för den insyn och erfarenhet piloterna jag fick följa gav mig. Deras villighet att tjäna befolkningen, att lära ut och deras passion för flyg smittade verkligen av sig. Det som de första dagarna kändes överväldigande och skrämmande vändes efter en tid till något spännande och lärorikt. Väl hemma i Sverige igen efter att jag hunnit bearbeta upplevelserna bär jag med mig många värdefulla erfarenheter och en längtan efter att komma tillbaka, se mer och kanske själv bli en del av arbetet i framtiden.

/Emma Zahlin

P.S: Den 15/5 klockan 18.00 på LFK håller Emma ett föredrag om sin tid på Papua Nya Guinea.