Reflektioner kring inflygning på DA-20

LFK kommer under sommaren att ha en kampanj för att flyga in medlemmar på DA-20. Inflygningspriset på DA20 sänks med 200 kr/h under maj-aug d.v.s. 1620 kr/h om man inte har deponerat kapital. Kampanjen inleds med G500-kursen som går av stapeln den 15 maj klockan 18.00 på klubben.

Här är några reflektioner från en medlem från det att han flög in sig på DA-20.

Flygaren: Per Bankvall, PPL+IR med ca 1100h motor + 200h segel (för länge sedan)
Flygplanet: SE-MEB
Moln på knappa 3000 fot med lite stötig vind halvt in i banan på 15-20kt. Kanske inte helt perfekta förhållanden för inflygning på en hal plastkärra med ganska stort tvärsnitt. Men jag skulle ju ha en lärare bredvid mig som stöd, så då är det väl bara nyttigt att flyga in sig under lite mer utmanande förhållanden?

Så här efteråt kan jag bara konstatera att så också var fallet, det var klart nyttigt att få ta ner kärran i lite sidvind och kytt. I grunden var det inte direkt svårare än att ta ner en PA-28 i motsvarande förhållanden, det krävde bara några vettiga försök på en bana som ger en lite tid, vilket vi ju har på Saab J. I slutändan blev det ett trevligt sätt att redan vid inflygningen få bekräftat att jag kommer klara av även en DA-20 när vädret är lite sämre.
Hur var hon att flyga då? Ja, som tidigare segelflygare blev jag direkt påmind om hur det känns att sitta i ett segelflygplan, man sitter med suverän utsikt och känner sig ”nära luften” på något sätt. Hon var smidig och harmonisk i rodren, trots en viss tröghet i rollplanet kändes hon lätt att peka dit man ville. Det var trevligt att flyga med spak igen, flygplanet känns lite mer tillgängligt på något sätt. Dock fick jag problem att använda mitt ipad-knäblock som jag vanligen viker upp i knät. Rent allmänt är det trängre i cockpit än en PA-28 i just sidled, på vissa sätt mer likt Mooneyn, men fötter och överkropp hade bra med plats (jag är 186 cm med 92 kg utspritt från topp till tå).
G500’an var inte något jag direkt reflekterade över, att ställa lufttryck var inte svårt och med det klarar man sig rätt bra. Den ger en väldigt tydlig horisont helt enkelt för att den är större än en vanlig klocka, vilket var smidigt när vi flög omkring i molnens underkant. Jag har flugit lite glas förrut för några år sedan, men blev då aldrig riktigt bekväm med hur fart och höjd visas i dessa system. Tycker nog då som nu att klockor är enklare att läsa av även i ögats perifera områden, t ex när man sitter i planflykt och scannar instrumenten löpande. Men när man är mer fokuserad på farten, t ex för farthållning på final, då upplevde jag efter ett par landningar att visningen på G500’an var bättre än klockan (som ju finns bredvid) eftersom jag mer exakt kunde se vilken fart jag faktiskt hade i den lite kyttiga luften. Och farthållning på final är helt klart viktigt för att sätta ner en DA-20 på rätt ställe. Dock ska då sägas att med full klaff bromsar hon rätt bra, och lägger man till lite vingglidning så är det inga problem att pricka rätt.
Vad kommer jag då använda flygplanet till? Faktum är att jag nästan inte flugit något VFR på flera år, men nu börjat spåna trevliga vackert-väder-turer som jag kan göra med min 3-åring som börjat uppskatta flygandet. Och med två barn hemma är numera en dag med bara ett barn nästan som att vara ledig, så det kan tänkas blir lite VFR fluget i år J.
Som bonus landade tachon på 1.0h efter två turer med totalt 1,1h i luften och 1,4h blocktid…
/Per Bankvall
Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *