Debatt: Allmänflyget och samhällets beredskap


Den senaste tidens torka och skogsbränder har inneburit stor belastning på de svenska flygklubbarna. Många deltar i brandövervakningen och gör de inte det själva så nyttjar FFK klubbens flygplan. Inte minns märks det för vår lokala flygtekniker här i Linköping som har fullbokat med klubbflygplan från hela Sverige som ska genomgå 50- eller 100-timmarsunderhåll.

I pressen debatteras det friskt om vilka helikoptrar eller brandflygplan som ska nyttjas för att släcka skogsbränder. Men det man ofta missar är att det bästa är om bränder kan stoppas tidigt och därmed kanske inte ens behöva dessa resurser. För det krävs yttäckande övervakning så stor del av dygnet som möjligt. Satelliter och kommersiellt flyg i all ära, men de flyger högt och har svårt att upptäcka småbränder. När väl branden är så stor att den kan ses på 10.000 m så är det för sent. Allmänflyget ställer upp i brandflygberedskapen, men rör sig även även under normala flygningar över skogarna och kan hitta det som även brandflyget missar. Bara för en vecka sedan fick jag själv hjälpa till att leda brandkåren vid en skogsbrand. Jag var då inte ute på brandflygsuppdrag, utan bara på hemväg från en övernattning på Visingsö.

Brandflygsverksamheten i Sverige har tidigare under perioder varit nerlagd. Resonemanget då var att staten inte skulle ta kostnader för att rädda privata skogar. Det var markägarnas och försäkringsbolagens uppgift. Men efter ett par stora bränder så insåg man att det inte bara var skogsägarnas problem. Staten fick stora kostnader för släckningar av bränder som skulle kunnat minimeras om bränderna upptäcktes i tid. Dessutom riskerades brandmän och privatpersoners liv om bränderna blev för stora. Därmed så återinfördes brandflyget igen.

Klubbflygplanen flyger på låg höjd och piloterna har god kännedom om närområdet kring flygplatserna. De är därmed ideala att upptäcka eldhärdar samt vet vilka vägar som är bra att nyttja för brandkåren. Problemet är att allmänflygarna blir färre och färre och de flyger mindre och mindre. När LFK – Linköpings Flygklubb var som störst så producerade klubben ca 5000 h flygtid per år. Numera ligger siffran någonstans mellan 1500-2000 h per år.

Antalet piloter med privatflygcertifikat (PPL – Private Pilot License) har sjunkit till ca 2500 i Sverige. Frågan är dessutom hur mycket var en av dessa flyger och hur många som därmed är lämpade att flyga brandflyg? Reglerna för brandflyg är att man som pilot ska ha minst 100 h flygtid och vara i god flygtrim. Som spanare ska man vara utbildad på att kunna navigera och sköta Rakelradion för att kommunicera med SOS Alarm och insatsledaren på marken. Exakt vad som är definitionen av ”god flygtrim” är svårt att definiera då det beror på hur erfaren man är som pilot. För min del så tycker jag att ca 20 h flygtid det senaste året är ett minimum. Av LFK ca 150 aktiva piloter har ca 30 den statusen. Skulle man slå ut det på hela Sverige så innebär det att det finns ca 500 piloter i Sverige som är lämpade för brandflyg.

I Östergötland var det tidigare NAFK – Norrköpings Automobil och Flygklubb och LFK som bedrev brandflyg. För denna verksamhet hade varje klubb två flygplan och 16 piloter och spanare i beredskap. Piloterna och spanarna flyger gratis så det är bara flygtiden som Länsstyrelsen betalar för. Skulle denna verksamhet bedrivas av kommersiella bolag så blir det dyrare då anställda piloter och spanare kräver lön. De skulle också få svårt att få tag på tillräckligt många piloter då det inte alltid garanteras flygning. Det är ju inte varje år som det krävs så omfattande resurser som i år. Det är då svårt att motivera att skaffa unika resurser för just denna uppgift. Det är bättre att nyttja resurser som redan finns på flygklubbarna. För flygklubbarna är det dessutom en tacksam inkomst som bidrar till allmänflygets överlevnad.

En orsak till det minskade flygandet är ökade kostnader som t.ex. Transportstyrelsens kostnader för certifikat, skolavgifter m.m, Swedavias startavgifter för att nyttja flygfälten samt moms och extra straffavgifter för flygbränsle som resulterat i att blyfri flygbensin (AVGAS – AViation GASoline) 91/96UL ligger på ca 22 kr/l att jämföra med bilbensin för ca 16 kr/l. Blyad 100LL som de större flygplanen ofta kräver ligger på ett par kronor till per liter. Jet A1 som de kommersiella flygplanen använder är betydligt billigare!

En annan orsak är försämrad infrastruktur.  Olönsamma flygplatser läggs ner och det blir längre och längre mellan flygplatser som kan erbjuda AVGAS som de flesta småflygplan behöver. Tillgången på flygplatser och flygbränsle drabbar inte bara allmänflyget utan försvårar också insatser med helikoptrar och brandflyg vilket märkts i de senaste insatserna då MSB haft problem att få fram Jet A1 för helikoptrar och AVGAS för vissa brandflygplan. Avstånden mellan tillgängliga flygplatser med bränsle är också ett flygsäkerhetsproblem då det ökar risken för att piloter begår misstag och inte når fram till landningsplatsen. Jag hamnade själv i svårigheter för ett par år sedan p.g.a. avsaknad av lämpliga mellanlandningar för att tanka.

Swedavia vill bara driva lönsamma flygplatser. Resten läggs ner eller tas över av kommunerna. Kommunerna har dock inget större intresse av att driva flygplatser då infrastruktur i deras ögon bara är en kostnad. Ta t.ex. gamla F15 i Söderhamn som Söderhamns kommun köpte loss från Försvarsmakten för lågt pris med löfte om att hålla fältet i skick till 2015. När jag landade där 2013 växte redan gräset genom asfalten och alla inflygningshjälpmedel var förstörda, då man stängt av strömmen till dem. En privat entreprenör hade erbjudit kommunen att sälja bränsle till besökande flygplan, men kommunen ville inte ens bekosta en elanslutning för bränsletankarna. Nu brinner det nära Söderhamn och kommunerna skriker på hjälp. Extra ironiskt i sammanhanget är att MSB har lager för skogsbrandsutrustning bl.a. i just Söderhamn! Vill man snabbt få fram extra utrustning så kan Försvarsmakten ställa upp med Tp 84 Herkules för transport, men den måste ju ha någonstans att landa.

Fler och fler flygplatser lämnar systemet med gemensamt start/landningskort. Det innebär extra avgifter på upp till 500 kr för en start på en sådan flygplats. Naturligtvis så innebär det att allmänflyget slutar nyttja dessa flygplatser! Bromma har tappat i stort sett allt allmänflyg, vilket resulterat i att de som vill lära sig flyga i Stockholm får bege sig en bra bit utanför huvudstaden.

LFK nyttjade förr ofta Skavsta och Norrköping för träning av våra piloter under utbildningen. Men höga avgifter i Skavsta och krångliga regelverk i Norrköping har resulterat i att vi numera knappat använder dem annat än för enstaka instrumentinflygningar. Västerås införde för ett par år sedan höga avgifter. Flygplatsen gick ekonomiskt dåligt och trodde att man kunde dra in pengar på privatflygarna. Resultatet blev att många numera undviker att åka dit. Resultatet blev att det inte drogs in så mycket pengar som man trodde. I stället tappade de flygande besökare till bl.a. flygmuseumet.

De senaste åren har LFK genomfört klubbresor genom Europa. Vilken skillnad det är i bemötandet på flygplatser utomlands. Landningsavgifterna ligger på runt 100-200 kr, men då ingår massor av service. Framför allt utmärker sig flygverksamheten i Tyskland där man har många aktiva privatflygare. På flygplatserna samsas kommersiellt flyg med allmänflyg, segelflyg och fallskärmshoppare. Det innebär att det finns möjlighet för kringverksamhet som verkstäder, tillbehörsfirmor och restauranger. Många flygintresserade åker ut till dessa flygplatser för att ta en matbit och titta på flygplan. En positiv spiral som resulterat i betydligt fler flygcertifikat per invånare jämfört med Sverige. Ändå borde Tyskland har större utmaningar än Sverige med avseende miljöpåverkan, buller m.m.

Även utländska resurser som t.ex. helikoptrar och brandsläckningsflyg kräver infrastruktur. Ett avtal med EU om att kunna låna in resurser är bra, men man måste även vara beredd att kunna ta emot hjälpen. Jämför med Försvarsmaktens s.k. Värdlandsstödsavtal. Vid en kris ska Sverige vara beredda att ta emot utländska militära resurser. Detta kräver infrastruktur och det kräver övad personal!

På många flygplatser är det just flygklubbarna som säkerställer att det finns bränsle tillgängligt. I Linköping så har flygplatsen Jet A1 tillgängligt för de kommersiella jetflygplanen. Det är dock LFK som driver bränsleanläggningen med 91/96UL och 100LL. Detta bränsle nyttjas av besökande mindre flygplan, bl.a. ambulansflyg som levererar viktig materiel till Linköpings Universitetssjukhus.

Man kan se detta som en symbios. Det går inte att ta död på allmänflyget och sedan tro att man har kvar brandflyg. Brandflygverksamheten behöver allmänflyget och brandflyg är en bra verksamhet för allmänflyget som bidrar till att klubbarna överlever och att det finns piloter och flygplan tillgängliga till nästa gång när det behövs.

Den sista tiden har verkligen visat att Sverige behöver brandflyg! Brandflyg kräver infrastruktur i form av banor och bränsle, piloter och flygplan. Allmänflyget behöver också samma infrastruktur och har dessutom tillgång till flygplan och piloter. Ålderskurvan på dessa piloter blir dock äldre och äldre. Både allmänflyget och brandflyget behöver därför nya piloter. För att säkerställa detta behövs ökad förståelse och minskade avgifter från Transportstyrelsen, Swedavia och Riksdagen.

Det har börjat vända med bl.a. införandet av LAPL och nya underhållsregler, men det krävs mycket mer. Våra intresseorganisationer KSAK, AOPA m.fl. måste driva dessa frågor energiskt och passa på när det ligger färskt i allmänhetens och politikernas minne att allmänflyget inte bara är buller och miljöförstöring utan kan också bidra till Sveriges säkerhet!

Se mer om flygklubbarnas och FFK deltagande i brandflyg bl.a i DINärkes AllehandaKristianstadsbladet, SR och UNT.

SE-KEG födelseplats

Det har varit lite tyst om renoveringsarbetet på SE-KEG. Men faktum är att det händer faktiskt saker. Under våren så har skrovet plockats isär och nu är det ivägskickat på svetsning.

Nästa steg är rengöring och grundmålning för att kunna börja duka om. Vingar och roder har varit fördigdukade ett par år nu och står i hangaren invirade i plast. Duken är känslig innan den försetts med skyddande färglager.

På väg hem från Normandie så flög vi nära SE-KEG:s ”födelseplats”! Som LAE skrev i ett inlägg så kolliderade två Cubar på St Michaelisdonn den 6 augusti 1972 och en av dessa återanvändes senare och blev SE-KEG. KEG är för övrigt ett ihopplock från minst tre Cub:ar, samt lite egna LFK-påhitt som tre stegs klaff och ändrad styrspak.

Vi passade i varje fall på att fotografera födelseplatsen på lite avstånd. När KEG åter är flygbar så är detta kanske ett bra ställe att åka till. KEG borde vara välkommen där. Vi hörde i varje fall ett par andra Cub:ar i luften när vi passerade.

Från ö till ö

Det finns många trevliga destinationer att flyga till inom ca 1 h från Linköping. Den här sommaren inleddes med att jag besökte två öar.

Första ö-besöket var på Gotland och Almedaleveckan i Visby. Att flyga till Visby tar ca 1 h och med fyra personer ombord så är det billigare än bil/båt-kombinationen, för att inte tala om betydligt snabbare. Det finns bra instruktioner på Gotlands Flygklubbs hemsida om hur man tar sig dit och inte minst hur man tar sig ut och in genom grinden till fältet!

Tisdagen den 3 juli så hoppade i varje fall jag, Johanna och ett par vänner ombord i SE-KIT vid 8-tiden och var framme runt 9. Där möttes vi av en släkting till mina vänner och fick skjuts in till stan. Annars tar en promenad ca 20 minuter. Nu sparade vi på fötterna till resten av dagen.

Almedalsveckan är kanske inte den lugnaste tiden på året att besöka Visby. Smockfullt med folk som ska prata för sin sak. Lite mindre med folk som lyssnar… Men vi lyckades få plats på ett fik och inledde Gotlandsbesöket med Saffranspannkaka och kaffe. Det gäller att anpassa sig till de lokala kulturerna!

Efter det gick vi till hamnen och Aerospace Almedalen för Flygets Dag. Vi missade den inledande diskussionen om miljöpåverkan. Den verkar ha dragit mest politiker i varje fall. När vi kom höll en forskare från GKN ett rätt så torrt föredrag om stridsflygsutvecklingen med fokus på motorer. Det intressantaste var avslutningen där han pratade om trestegsmotorer med variabel by-pass.

Nästa föredrag var betydligt bättre. Anders Persson från Försvarsmakten berättade om utvecklingen av stridsflyg för att möta morgondagens hotbild. Anders tryckte på att det skett en ominriktning mot nationellt försvar. Fokus ligger inte bara på flygplan, utan på markförband och att rekrytera och behålla personal. Här har allmänflyget en viktig insats att göra då vi finns på många mindre orter och kan hjälpa till med att öka intresset för flyg!

Efter lunch så var det politikernas tur att visionera om framtiden för stridsflyg. Jo, det lovades en hel del och både (S) och (M) verkade vara överens om att det behövdes satsas mer. Men det är ju valår, så när det kommer till hosta upp pengar så lär nog som vanligt plånboken få styra.

Vi åkte sedan hem till våra vänners släkting och fick i oss lite grillat samt lokal glass med jordgubbar och tittade på när Sverige slog Schweiz i fotboll! När fotbollen var slut så packade vi ihop och fick skjuts ut till flygplatsen igen och flög västerut mot solnedgången och Linköping.

Nästa ö-besök blev Visingsö. Ett av de mer populära utflyktsbesöken för LFK. Jönköpings Flygklubb sköter fältet bra. Vi åkte dit på lördagskvällen och tältade på fältet bredvid SE-MEB. Lite trångt i en DA-20 med två personer, mat, tält och sovsäckar! När vi kom dit på kvällen var det rätt så tomt, men vi hade i varje fall sällskap av ett par tyskar i en USA-registrerad Cessna som även de tältade bredvid sitt flygplan.

Dagen därpå så hyrde vi två cyklar och cyklade efter ett fikastopp på Framnäs Restaurang ner till södra spetsen på ön och besökte Näs slottsruin. Det ska vara sveriges första kungliga slott och bl.a. Magnus Ladulås höll hov här. En bra dagstur på ca 30 km tur och retur.

Lunch åt vi på Restaurang Solbacken i Visingsö hamn. Mycket bra mat och fin utsikt. Vi tog en fika efter maten på Wisingsborgs Trädgård. Även där var det mycket gott kaffe och dessutom lokalproducerad Grennaglass!

Efter det hade vi kraft nog att cykla tillbaka till flygfältet coh slöa lite i värmen på stranden bredvid flygfältet. Sommarens värme har lett till att alla badplatser varit fulla, men här fick man vara ostörd.

På hemvägen från Visingsö så blev vi ombedda av Östgöta kontroll att hjälpa brandkåren med att lokalisera en skogsbrand strax nordväst om Roxen. De hade svårigheter att komma fram till brandhärden då skogen var full av rök. I avsaknad av bra kommunikation med brandbilarna så dök jag ett par gånger med riktning från bilarna mot brandhärden och det verkade som det lyckades. Detta visar också vikten av att det finns allmänflyg i luften som kan hitta bränder även när det ordinarie brandflyget inte finns på plats.

Två ytterligheter. Visby fullt med folk och massor av restauranger. Visingsö, lungt och skönt och kanske inte så många restauranger, men de som finns håller bra klass. Bägge fälten inom en timme från Linköping!

Sommarläger på ESSL

LFK samarbetar sedan en tid med FFK Young Pilots. Under sommaren så genomför Försvarsmakten ungdomsläger runt omkring i Sverige. Ett av dessa hölls i Linköping på Helikopterflottiljen. En av aktiviteterna för ungdomarna var givetvis att få pröva på flygning. Hemvärnsflyggruppen på Helikopterflottiljen stöttade med piloter som flög LFK PA-28:or.

Ungdomarna delades upp i två grupper. En på lördag och en på söndag. När ungdomarna kom till LFK så fylldes klubbhuset med grönklädda personer. Först fick de en allmän genomgång om klubben och om FFK hemvärnsflyg. Sedan fick de teoretiska lektioner i väderplanering och navigering.

Under eftermiddagarna så genomfördes flygpassen där ungdomarna fick pröva på hur man praktiskt navigerar samt känna lite på hur man flyger ett mindre flygplan. Rundan var på ca 30 minuter med start på Saab-fältet, ner till Åtvidaberg, vidare till Rimforsa och tillbaka till Saab. Vi hittade runt alla passen!

Flygningarna gick bra och vi piloter tipsade ungdomarna att kontakta Young Pilots i Östergötland om de vill fortsätta med flygning. Nästa år blir det förhoppningsvis nya kurser, så för de ungdomar som inte fick möjlighet att deltaga i år så finns det nya chanser.

 

Safariresultat 2018

Lite sent, men här är sammanfattningen av årets Safari-

Lördagen den 5 maj så genomfördes årets Safaritävling. Vädret var bra, så  det resulterade i att totalt 11 tävlare dök upp. Av dessa var sju kom från andra klubbar runt omkring i Sverige och de fick starta dagen med att först flyga till Linköping.

Första momentet var att planera och genomföra precisionsnavigeringen. Där blev det mycket jämt i tätstriden mellan Claes-Magnus Johansson på 0 fel i planering, 126 straffpoäng i navigeringen och 40 straffpoäng för icke observerade mål, d.v.s. totalt 166 straffpoäng och Lars-Inge Karlsson med 0+12+60, d.v.s. 180 straffpoäng.

Lars-Inge lyckades dock under eftermiddagens precisionslandningstävling ta åt sig totalsegern då han enbart fick 27,5 straffpoäng och totalt 207, 5 mot Claes-Magnus 75 och totalt 241,0!

På tredje plats kom Åse Kristoffersson med totalt 544 straffpoäng.

I LFK klubbmästerskap gick totalsegern till Åke Jarhäll med 1624 poäng. Han blev även totalfemma. Två (och totalåtta) blev Karin Nyström med 2508 poäng och hon blev därmed även bästa debutant i LFK! Trea (och totalnia) blev Gunnar Franzen med 2623,5 poäng.

Stort grattis till alla!

Känd från Bio!

Den 20 juni så har filmen ”Den blomstertid nu kommer”. Den är intressant av många olika skäl. Dels så är det en svensk actionrulle, dels så är den inspelad av ett filmbolag i Norrköping, men framför allt så är LFK med!

Vår skolchef Jonna, vår motorflygchef Per och vår flygalltiallo Gert deltar. Men den viktigaste rollen spelas av SE-KIT! (SE-IUD deltar på andra sidan kameran som fotoflygplan.)

Resultatet då? Ja det får vi se mycket snart och LFK aktörer får se den redan på premiärvisningen på måndag. SE-KIT var dock inte inbjuden och hade nog inte gått in i biografen! 🙂 Jonna, Per och Gert skriver nog gärna autografer under galapremiären på röda mattan in till biografen….

Flyghelg med Young Pilots

I helgen genomfördes den första flyghelgen med Young Pilots i Östergötland. Det var ett samarbete mellan LFK, LFSK, NAFK, FFK och LuFF. LFK egna Piper PA-28, SE-IUD åkte tyvärr in på lite oplanerat underhåll bara några dagar innan, men som tur väl var så lyckades vi låna en Cessna, SE-IHI från NAFK. Det i sin tur resulterade i byten av piloter och Gert fick flyga IHI och jag själv fick bogsera segelflyg med en Ralley, SE-GTN som i sin tur ersatt LFSK Piper PA-18 SE-GCM som bogserflygplan i Finspång. (* Puh, många flygplansbyten blev det *)

Helgen inleddes på fredagskvällen med samling på tågstationen i Norrköping. Därefter så blev det en biltur till Finspång och samkväm inför lördagens flygningar. Gert dök förbi en liten stund med sin Jodel, SE-XED för att kolla läget. Vi andra grillade och förberedde navigeringsrundan innan det blev dags att krypa till kojs i klubbhuset (jag sov i tält för att inte störa ungdomarna med mina snarkningar).

På lördagen var det strålande väder. Det resulterade i att det inte bara var Young Pilots som ville flyga, utan även en massa medlemmar i LFSK. Gert kom vid 10-tiden och efter att ungdomarna hjälpt till med att ställa i ordning segelflygplanen så drog vi igång med flygningarna. Alla ungdomar fick ett pass i segelflyg och ett i motorflyg där de fick hjälpa till med navigeringen.

Allt genomfördes på ett mycket bra sätt och Gert kunde flyga tillbaka till Norrköping tillsammans med två ungdomar. Själv så blev jag kvar ett par timmar till och fortsatte att bogsera segelflyg för full fart. Totalt så blev det 7 pass Cessna och 21 segelflygslyft under dagen!

En mycket bra start för Young Pilots i Östergötlands verksamhet. Det finns planer för en kommande grillkväll med simulatorflygning i Linköping samt en flyghelg Linköping.

Stort tack till alla som ställde upp och arrangerade en bra helg för Young Pilots!

Årsmöte 2018

Den 18 april så hölls LFK årsmöte. Eftersom val av styrelse sedan ett par år sker redan på höstmötet så är årsmötet numera mest till för att summera det föregående året samt givetvis att avgöra om styrelsen ska få ansvarsfrihet eller inte.

LFK ordförande Nils-Erik Peterson inledde mötet med att hälsa alla välkomna. Efter sedvanligt mötesformalia så var det dags för årsredovisningen.

  • Under året har ett antal klubbkvällar genomförts. KSAK har hållit sitt regionsmöte i klubbhuset. Två städdagar har genomförts med stort deltagande.
  • Klubbhuset blir bara bättre och bättre. Planerings- och mötesrummet är färdigt. Det har såtts gräsmatta på rampen upp mot bygglokalen. Det finns kodlås på grinden. Grunden har täckts med plank. Nästa större projekt är att förbättra ventilationen i huset.
  • Årets höjdpunkt blev klubbresan till Berlin!
  • LFK f.d. skolchef Sture Bjelkåker avled och LFK genomförde uppskattad överflygning och deltagande på hans begravning.
  • LFK simulator SE-SIM återinvigdes.
  • Flygplansflottan har under 2017 uppgraderats med Mode S i samtliga maskiner. Den inhyrda Arrowen genererade 70 timmas flygtid. Trots det har flygtidsuttaget inte stigit som klubben förväntat sig så nyanskaffning av flygplan får avvakta ett tag till.
  • LFK tävlingsverksamhet har varit mycket aktiv och under 2017 så hölls SM i Precisionsflygning i Linköping!
  • Året avslutades med sedvanlig julgransflygning över Östergötland.

Ekonomin ser fortfarande bra ut. 2017 års resultat blev något lägre än 2016, men framför allt berodde det på avskrivningar mot Östgötaflyg. Revisorerna hade därför inget att anmärka mot styrelsens arbete och mötet gav styrelsen ansvarsfrihet.

En motion hade kommit in och det var att utse nya hedersmedlemmar. P-G Lundborg och Stig Holmström är nu tillsammans med Hans Mennborg klubbens hedersmedlemmar!

Mötet antog styrelsens förslag om att bibehålla timpriserna för uthyrning av klubbens flygplan.

Avslutningsvis, enligt den ordinarie årsmötesagendan, så valdes Håkan Börjesson och Lars Theodorsson till revisorer för 2018. Som revisorsersättare valdes Sture Axelsson.

Kvällen fortsatte med utdelning av utmärkelser.

  • Sedan höstmötet 2017 har Stefan Bränd, Andreas Enblom och Mikael Granath gått EK och tilldelades LFK flygvingar.
  • Under 2017 har även Dan Zamcanu, Fredrik Berggren, Karl-Johan Drufva och Tommy Landberg gått EK. Fredrik Berggren och Karl-Gustav Karlsson har tagit PPL certifikat.
  • Erik Totland och Stefan Ahlgren har tagit EIR certifikat.
  • Björn Algkvist, Björn Martinsson, Christian Svensson, Daniel Wikberg, Erik Soomro och Erik Totland har tagit IR certifikat.
  • Anders Nystedt, Christian Svensson, Daniel Öberg, Karin Nyström, Karl-Gustav Karlsson, Marcus Poppe och Michael Buxton har tagit mörkerbevis.
  • Lars-Erik Wallhagen tilldelades en guldkrans.

Avslutningsvis så delades priset för årets långflygning ut. 2017 så flögs den längsta resan av Gustav Rånby till Caen. Han fick därmed också klubbens första diamant för att passerat 0-meridianen.

I årets ”Gripen” så kom Lars Östlings 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm. Linköpingsmästare blev Lars Östlings.

I årets ”nattuggla” blev Lars Theodorsson 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm.

För att fira att LFK fyller 85 år i år (LFK grundades 1933) så bjöd styrelsen på Smörgåstårta efter mötet!

P.S: Presentationer och årsredovisning ligger i filarkivet på MyWebLog!

Young Pilots i Östergötland!

Young Pilots är FFK– Frivilliga Flygkårens ungdomsorganisation. Det har tyvärr inte funnits någon lokalavdelning i Östergötland, men nu är det äntligen på gång!

LFK har tidigare prövat på att driva ungdomsverksamhet på egen hand, men det har tyvärr lagts på is på grund av avsaknad av instruktörer. Young Pilots bedriver sin verksamhet med stöttning av sin centralorganisation. LFK stöttar med flygplan och piloter samt upplåter vårt klubbhus för Young Pilots verksamhet.

LFK har haft ett uppstartsmöte med representanter för Young Pilots och en verksamhetsplan för 2018 har tagits fram:

5/5. Öppet hus Malmen. Här tänkte vi inte så mycket mer än att vi möter upp medlemmar i entrén så att vi kan gå runt och titta tillsammans och ev. bjuda på fika i samband med detta.

25/5. Flyghelg med övernattning i Finspång. Gemensam samling vid Linköping Resecentrum på fredag kväll (eventuellt lördag eftermiddag) för transport ut till Linköping Segelflygklubb (LSFK) i Finspång. På fredagskvällen kör vi gemensam middag (t.ex. grillkväll) och planering av kommande flygningar för dagen efter. LFK flyger dit motorflyg och LSFK bidrar med segelflyg. Under dagen bjuder vi på frukost, fika och lunch till våra deltagare och piloter. Hemfärd lördag kväll, avslutning på Linköping Resecentrum.

  • Motorflyg: Navigeringsträning efter karta/rutt planerad kvällen innan. Alla deltagare skall få navigera en runda på ca 20–25 min i framsits var. Resterande får följa med som passagerare om man vill och vikten tillåter etc.
  • Segelflyg: Alla deltagare skall få en start var, flygtid kan variera beroende på antalet deltagare, väder, vind, termik bara alla hinner flyga en gång.

2/6. Grillkväll med simulatorflygning i Linköping. Vi tänkte en liten gemensam middag, gärna grill om möjlighet finns och genomgång av simulatorflygning vid LFK och eventuellt lite teori om intresse finns.

14/7. Flyghelg i Linköping vid LFK. Här tänkte vi oss något liknande det i Finspång med gemensam middag och planering kvällen innan i LFKs lokaler i Linköping sedan motorflyg dagen efter med navigeringsträning, TBOS etc.

11/8. Flygfesten Dala-Järna. Här skall vi göra ett litet miniläger i samband med flygfesten i Dala-Järna med övernattning, gemensam transport etc. där vi även bjuder på entrén för våra deltagare.

25/8. Huvudflygdag Uppsala. Här tänkte vi bara åka upp över dagen, hyra en minibuss som går från Linköping via Norrköping.

I oktober någonstans tänkte vi att ett studiebesök på SAAB och/eller Malmen vore kul.

I mitten av november tänkte vi oss besöka exempelvis Flygvapenmuseum och sedan åka till LFK för att bjuda på middag (t.ex. köpa Pizza), flyga simulator, teori, film.

1/12. Julbord! Här tänkte vi oss att ha ett litet trevligt julbord för att snacka med varandra, om året som varit, äta gott, mysa. Antingen i Norrköping eller Linköping. Tänkte att vi bjuder på lite mat och så kör vi lite knytkalas.

För att komma i kontakt med Young Pilots i Östergötland så skicka ett mail till ostergotland@youngpilots.se.

 

Sri Lanka

I början av mars åkte jag till Sri Lanka för att jobba några veckor på företagets kontor i Colombo. Givetvis måste jag försöka flyga lite också! Letade och hittade Colombo Flying Club och några flygskolor, utöver det väldigt sparsamt med information. På sagda flygklubbs sida hittar man info om paramotor, RC och quadcopter men inte motor- eller segelflyg. Civil Aviation Authority listar UL/microlight, luftballong, paramotor o dyl, RC samt “Kites. (Above 5 kg)”. Flygskolor finns som sagt, de man hittar genom sökning på nätet är ofta nystartade och/eller med obefintlig webbsida. Facebook är det som gäller på SL.

Nu hade jag tur och fick svar från Colombo Flying Club, något kryptiskt “Call me on […] once you reach COLOMBO. You can fly with us. Will give you details on your arrival.” GA verkar ha haft det tufft, både på grund av byråkratiska manövrar och som resultat av inbördeskrig, men är nu under uppbyggnad igen. Capt. Chira Fernando, som var den som svarade från flygklubben, är en av eldsjälarna. Flugit i 50 år, bl.a. på Air Lanka och i flygvapnet och jobbat på olika flygskolor. Numera är han ordförande i Colombo Flying Club samt nytillträdd head of training på Fairways Aviation Academy och försöker på olika sätt få liv i GA på Sri Lanka. Han bekräftade bilden man får från slumpvis surfande (se t.ex. 1, 2) – att militären av olika skäl tidigare fått ta över även civila flygfunktioner och detta har lett till väldiga restriktioner som gjort det svårt för civil luftfart att existera. Men förändring verkar sakta vara på gång.

Väl i Colombo kontaktade jag Chira igen och vi bokade en flygning fredag samma vecka vid Ratmalana (VCCC). Jag skulle få flyga deras C172 som passagerare eftersom det utöver giltigt PPL (eller SPL) krävs godkänd security clearance för att få flyga som elev. En sådan tar normalt 3 månader eller mer att få men kan gå snabbare för utlänningar. Inget man hinner på några veckor dock. När det väl blev fredag var vädret riktigt dåligt med dis och dålig sikt, men vi behövde ändå ses för att gå igenom pappersarbetet så jag åkte dit. Med lite tur skulle det gå att flyga också.

Kom dit tidigare än väntat, gick runt en sväng utanför och gick in i flygplatsrestaurangen. Tänkte mig en kaffe men “sorry no coffee only Nescafé” så kaffe blev det inte. Nestea i pappmugg var dock förvånansvärt gott. Kunderna var uteslutande pilotstudenter, piloter och annan flygplatspersonal som kom för att äta frukost i form av ris och curry. Med händerna, så klart.

Ratmalana flygplatsrestaurang, lugnt och skönt och väldigt billigt

Restaurangen hade ingen toalett så jag gick inte ont anande in i terminalbyggnaden för där måste det ju finnas en. Det fanns det, men innan jag hann så långt blev jag stoppad av flygplatspersonal och säkerhetsvakter med bistra miner. Vad gjorde jag där egentligen? Förklarade mitt ärende. Efter ytterligare arga miner och mycket förvirring förklarade jag även att jag skulle träffa en representant för Fairways Aviation Academy här men att jag kommit tidigt. Jag ringde min kontakt, han var på väg. När de till slut förstod att jag skulle åka som passagerare blev det tvärvändning. Enbart passagerare är tydligen tillåtna i byggnaden! Sen vidtog många ursäkter och allmänt uppassande, även lite extra administration – räknade till tre passkontroller vars syfte jag inte riktigt förstod men det var säkert viktigt. Eller så var de bara uttråkade, inga andra passagerare syntes till.

Ratmalana Airport utifrån, restaurangen till vänster. Inget vidare väder.

Min kontakt Mr Ahamad kom till slut och vi gick för att få ett Day Pass som ger tillträde till flygplatsområdet. En fjärde passkontroll där, såklart. Vi åker sen bort till skolans entré och säkerhetsvakten byter ut mitt day pass mot ett annat tillstånd för själva skolans område. På skolan möts vi av CFI Capt. Koshala Premachandra, som är den jag ska flyga med. Det blir te, väldigt gott sådant från teservis i gammaldags stil på bricka, överlämnande av blankett för security clearance för framtida flygning som elev samt briefing om deras rutiner och trafikvarv. Eftersom det är väldigt disigt, sikt 2 km, får vi bara göra studs&gå. Det blir sannolikt bana 04 och då får man se upp med restriktionsområde runt parlamentet som finns i närheten. Jag försökte fråga varför man i så fall inte kör högervarv 04 för att minska risken att man hamnar fel men lyckades inte få något svar på det.

Eftersom vädret är på väg att bli ännu sämre skyndar vi oss ut till planet i hopp om att åtminstone hinna tre varv. Att skynda sig till planet är lättare sagt än gjort när man flyger som passagerare. Det enklaste hade ju varit att gå via hangaren bredvid Koshalas rum – man såg planet genom fönstret – men icke.

  1. Åk bil ut från skolans område – byt papperslapp mot flygplatsens day pass
  2. Gå in i terminalbyggnaden, visa pass igen
  3. Vänta på att personal eskorterar dig …
  4. … till säkerhetskontrollen, som lyckligtvis är snabbt avklarad och vattenflaskor är helt ok att ha med.
  5. Golfbil till hangaren. Utöver chaufför även en kvinnlig personal i tjusig sari som verkar ha i uppgift att vara trevligt sällskap i de 2-300 m resan pågår. Ahamad följer också med.

Start på Koggala Air Force Base

Andra flygskolor är också uppe i varvet och på grund av den dåliga sikten tillåts max två plan samtidigt. Det är fullt när vi begär klarering. Efter lite förhandling får vi i alla fall göra två varv. Det är första gången jag flyger Cessna och det är klart ovant med den typen av gasreglage, knappar och indikatorer som sitter där man inte tycker att de borde vara såklart och jag viftar runt efter bränslepumpen utan framgång. Annars känns det mesta bekant, fast med bra sikt nedåt för en gångs skull. Vad som är lite svårare att vänja sig vid är den här individens egenhet att horisontgyrot visar bankning nästan 5 grader vänster i normalläge! Det är mycket möjligt att den kommer igång så småningom men det tar i så fall längre tid än de flygningar vi gjorde.

Vi gör ett väntläge och en studs, det senare blev klumpigt värre är jag rädd, och så upp i diset igen. Det är verkligen dålig sikt. När man svänger ut på tvärsvind efter start 04 ser man inte andra änden av banan. Parlamentet som man ska hålla sig borta från syns inte heller, men så länge man håller sig i varvet ska det inte vara någon fara. Det blir ytterligare ett par väntlägen nästa varv innan det är vår tur att landa, vilket går åtminstone lite bättre denna gång. Efter landning dirigeras jag till parkeringsplatsen av en tjej som ser ut att gå mekanikerutbildningen, lite otippat för det är ännu mer ovanligt här än hemma.

Det blev en kort flygning men väldigt kul! Mycket nytt på den korta tiden (inklusive den något smärtsamma läxan att man inte ska sträcka på sig direkt när man klivit ur) och klart värt det trots den enorma administrativa overheaden. Efter flygningen får man såklart inte bara lämna flygplatsen via skolans utgång, utan det är golfbil (inkl. artigt “how was your flight madam” från kvinnan i sari), mera papper, Ahamad’s bil till skolan, byta daypass mot annat papper igen och sen är man äntligen tillbaka. Vi fuskade dock och gick in och pratade en stund med Chira samt fixade betalningen innan återfärden till terminalen. Det dåliga vädret höll i sig resten av veckan så mer flygning var inte aktuellt förrän tidigast nästa helg.

Weligama Bay, utsikt österut mot Mirissa

På helgerna är skolans plan ofta på sydkusten för att köra whale watching flights med turister. Det finns mycket val, särskilt vid ett ställe längs kusten där det är ovanligt nära till riktigt djupt vatten. Man kan se ett antal olika valarter, t.ex. Blåval, och olika delfiner.

Sista helgen innan hemresan var en sådan helg så skulle det bli något fluget fick jag ta mig till Koggala (VCII) som ligger 135 km bilvägen från bostaden i Colombo. Vädret var bra, om än med risk för skurar, och planet var ledigt från 10:30 så det var bara att åka. Det är en resa på 2-2½ timmar med bil och betydligt längre om man ska försöka åka kollektivt, så jag tog en uber för att vara säker på att hinna i tid. Det gick fort, bekvämt och mestadels på centerline …

På väg mot Koggala

När vi kom fram hittade vi bara skyltning till den flygbas som finns vid fältet. Först åkte vi in där, hittade en grind som såg alldeles för militär ut, vände och åkte till andra sidan av fältet. Där hittade vi ingenting. Jag ringde upp Ahamad, som fortfarande flög men som ändå kunde förklara för taxichauffören att det var på den väg vi först åkte in. Åker tillbaka, stannar vid grinden, blir tillsagd att åka vidare. Efter någon km på en grusväg dyker en till grind upp, helt utan skyltning, men den visar sig vara rätt.

Fick vänta en stund på att bli upphämtad och pratade under tiden med de Air Force MP som vaktade ingången. Utöver flyg av olika typer finns diverse annan verksamhet på området, t.ex. en golfklubb med tillhörande bana runt runway. Utanför en av byggnaderna var det fullt av barn i uniform, som visade sig vara scouter.

Anlände till planet och kände knappt igen Koshala som nu hade shorts och semesterskjorta istället för den strikta kaptensuniformen från flygskolan. Det går betydligt snabbare att komma iväg här än på Ratmalana, enda strulet var att få tornet att förstå att det inte var frågan om ännu en whale watching flight men det gick till slut. Efter en skumpig start på “asfaltsbanan”, som trots bristande underhåll fortfarande innehåller spår av asfalt, kom vi i luften.

Kusten västerut mot Koggala, Weligama Bay till höger

På grund av alla konvektiva moln som samlades fick vi hålla oss relativt lågt men det gick ändå att göra lite branta svängar och sånt. Kändes bra, började bli kompis med planet och utsikten var fantastisk. Sen blev det lite sightseeing inåt landet, mot bergen, klarerad höjd 500 ft! Lite slalom mellan mobilmaster och berg. Kul att se lite av inlandet på nära håll i alla fall. Sen en tur längs kusten bl.a. mot Mirissa, som är ett av ställena där man har störst chans att se valar. Koshala assisterade så jag kunde fota lite, i övrigt fick jag flyga själv hela tiden båda flygningarna trots att jag formellt sett var passagerare. En trevlig överraskning då jag hade ställt in mig på att få sitta till höger och bara flyga lite tills jag fått pappersexercisen fixad.

Koshala fixar fototillfällen

Sen åkte vi tillbaka mot flygplatsen och körde ett antal studs och gå på slutet. Precis innan tröskeln finns järnvägen, en gångväg och en hårt trafikerad bilväg. Tillsammans med sjö- och luftvägen bildar dessa Five Ways Viewpoint som sägs vara unikt. Men unikt eller inte, det känns som om man är på väg att landa mitt på spåret! “Look out for trains” är en naturlig del av checklistan på final. Sen landar man och taxar bort mot parkeringen. Det i sig är lite av ett äventyr. Banan är som nämnts ursprungligen av asfalt och på många håll är den det fortfarande. På de mest belastade delarna är det dock mycket sand, grus och rejäla gropar.

Och så var det ju det där med andra verksamheter …
TWR: “R-DC, confirm contact with golfers”

Flygningen tog slut alltför fort men det blir förhoppningsvis flera vid nästa besök. T.ex. utlovades en tur med en av deras andra Cessnor som har flottörer och som också var vid Koggala vid tillfället.

Tröskel bana 07 med järnväg i förgrunden

Efteråt var det lunchdags och praktiskt nog finns en restaurang precis vid ena banänden. Catalina Grill, enkelt och trivsamt ställe med diverse flygrelaterad inredning. Bland annat står en BAe 748 uppställd utanför och man kan gå in och titta. När jag satt där och åt kom plötsligt en transport med ett halvt plan åkande och stannade utanför. En stund senare kom ytterligare en halva, sen några vingar, sen ett plan till … Lite sökande på nätet ger att det är en Shenyang JJ-5 i halvor och en IAI Kfir C7, båda tillhörande Sri Lanka Air Force och hemmahörande på Ratmalana. Ingen aning om varifrån de kom, vart de skulle eller varför men bra lunchunderhållning var det i alla fall. Sen var det dags att åka tillbaka och packa för hemresan. Ser fram emot nästa besök!

Utsikt från Catalina Grill

/Karin Nyström