Flygsäkerhetskväll*2

I onsdags genomfördes höstens andra flygsäkerhetskväll. Vår motorflygchef, Nicke, höll i trådarna. Underlaget var framtaget med hjälp av vår skolchef, Jonna, och vår tekniker, Håkan.

Genomgången var uppdelad i tre delar:

* Magring
* De nya checklistorna
* Vinterflygning

Magring är ett ämne som det diskuteras mycket om på nätetFFK och Aeroklubben i Göteborg har tagit fram en presentation om magring. Det positiva med att magra är att man sparar bränsle och man minskar mängden avlagringar i motorn.

Men det finns också nackdelar. Vår tekniker har sett skador på motorerna pg.a. felaktig magring och vi fick för några år sedan byta motor i SE-IUD redan efter 1200h på grund av motorslitage. Många medlemmar i klubben flyger dessutom för lite per år och då riskerar man att glömma att rika motorn vid pådrag, vilket ökar slitage och vid ett pådrag vid landning kan leda till dålig motoreffekt och rent av motorstopp.

Dessa nackdelar och kostnadsökningar äter tyvärr upp vinsten av lägre bränsleförbrukning och minskat underhåll.

Som klubb måste vi dock hålla oss till de regelverk som flygplanstillverkaren eller motortillverkaren gett ut. T.ex. har Lycoming gett ut en manual som är väl värd att läsa. Piper säger att man kan magra till bästa effekt om man tar ut en effekt <75% på motorn. Vad innebär detta effektuttag? De flesta av oss kan nog inte flygplanshandboken utantill utan går på standardvärden. Själv så flyger jag oftast PA-28 med ett varvtal kring 2250-2300 rpm. Det är också det som lärs ut under våra PPL-kurser. För den som vill optimera bättre så finns på våra Archrar en prestandatabell på solskyddet. Tyvärr så finns ingen liknande på Cadeterna eller våra DA-20, men klubben kommer att se till att det finns prestandatabeller i alla flygplan inom kort.

Hur kan ska man magra?

Enligt Piper så ska man lägga sig på 100 grader F “Rich of Peak”. D.v.s. om man har EGT – Exhaust Gas Temperature (Archer, DA-20) så magrar man tills man når maxtemperatur och sedan rikar på så att temperaturen sjunker 100 grader. För flygplan utan EGT (Cadet) så får man traditionellt magra av tills motorn bluddrar lite och sedan öka tills den går jämt. Problemet är att inte alla piloter inte riktigt vet när en motor bluddrar och hur mycket man sedan ska öka. DA-20 har ingen specifik magringsprocedur definierad i flyghandboken.

På mötet så diskuterade vi fördelar/nackdelar med olika policyregler för klubben.

LFK:s klubbregel har hittills varit att magring inte ska ske under 3000 ft. Som synes av presentationen så har höjd inget med risk för skador på motorer att göra. Det minskar heller inte risken för att glömma att rika innan landning. Då är nog risken större utifall man magrar sällan och glömmer bort att rika bara för att det är något man inte gör i normala fall.

Den nya klubbpolicyn för magring kommer därför framöver vara att magring får utföras av de piloter som flyger minst 5h per år i klubbens flygplan samt att magring ska ske vid 65% effekt. Magring får bara ske på flygplan utrustade med EGT, eller efter utbildning med flyglärare. Kravet på höjd är därmed borttaget. Genom att göra så här så lär vi ut ett beteende som man kan använda vid all flygning. Vinsten är därmed ett standardiserat handhavande av flygplanen snarare än de eventuella vinsterna i bränsleförbrukning och motorunderhåll.

Nickes presentation om magring ligger på klubbens hemsida.

I pausen serverades det som vanligt på onsdagskvällar Bullens kvalitetskorv. Med tanke på att förrådet sedan vår Fly-In i somras inte verkar sina så lär det bli Bullens korv åtskilliga kvällar framöver…

Kvällen avslutades med en diskussion om vinterflygning, vilket är passande då säsongen snart är här. En vinterdag med klar och kall luft är bland det bästa man kan flyga i. Men det finns risker. Läs igenom H50P kompendiumet om vinterflygning!

De som flyger DA-20 skall kontrollera så att det inte kommit in snö i hjulkåporna då et i kombination med assymetrisk bromsning för att styra flygplanet kan snabbt leda till överhettade bromsar. I våras uppstod en brand i en DA-40 i Borlänge som med stor sannolikhet berodde på just överhetta bromsar.

Landning på is är också en trevlig vinteraktivitet. Förra året så plogade vi upp en bana i södra ändan av Roxen. Tänk på att inspektera en tänkt landningsbana innan den utnyttjas. Antingen själv, eller av någon ni litar på. Varje år brukar man hålla en vinter Fly-In på isen utanför Rättvik.

Klubbpolicyn för landning på is samt på fält som inte finns med i svenska flygfält är att man ska hämta tillstånd från klubbens motorflygchef eller skolchef innan denna typ av flygning genomförs. Dessa aktiviteter hänger mycket på pilotens flygtrim. Klubben kommer också att kontrollera vad våra försäkringsvillkor säger om liknande aktiviteter.

OBS: För de medlemmar som känner sig osäkra på magring eller landning på korta fält så finns alltid möjligheten att diskutera med våra flyglärare och få en snabb repetitionsutbildning.

De nya checklistorna kommer att behandlas i ett separat inlägg inom kort.

Sammanfattningsvis en mycket bra kväll. Uppslutningen låg kring ca 25 personer och diskussionerna var nyttiga och lärande. Stort tack till Nicke för en bra genomförd presentation!

Vill ni har fler liknande kvällar? Jag har lagt upp en diskussionstråd om flygsäkerhet där ni gärna får komma med förslag på aktiviteter. Fram tills nästa flygsäkerhetskväll så kan man använda de mörka kvällarna till lite repetitionsläsning av H50P som är utmärkta dokument trots att de har ett par år på nacken.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.