Tre frågor till Johan Rex

Detta är ett inlägg i serien medlemspresentationer. Syftet är att skapa inspiration, för både nuvarande medlemmar och blivande piloter, genom att visa glädjen i flygandet samt uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.

Vad fick dig att börja flyga och när var det?
Jag har varit flygtokig sedan en klassresa till Flygvapenmuseum i 2an på grundskolan. Från den dagen var jag fast. Alla teckningar och bilder jag ritade som barn innehöll oftast flygplan av någon form. När man började jobba och ha pengar i yngre vuxen ålder var det självklart att jag skulle börja flyga! Först var jag helt inne på att börja segelflyga men fick rejält kalla fötter och backade ur i sista stund. Detta på grund av segelflygarnas avsaknad av respekt och okunskap för räddningsutrustningen fallskärmen. ”Ska jag flyga med räddningsutrustning ska jag fan veta hur den funkar!” sa jag bestämt, vände på klacken och anmälde mig till en fallskärmskurs på Linköpings Fallskärmsklubb år 2010 istället. Sen insåg jag ju att det var mycket roligare med fallskärmshoppningen. Men det var ju flyga jag egentligen ville och flyga fallskärmshoppare måste ju vara den ultimata kombinationen. Så jag började PPL-skola i LFK 2013 och tog certet 2015 i Luleå efter en flytt norrut för studier till flygtekniker. 

Vilket är ditt bästa flygminne?
Hoppa fallskärm från DC3, flyga Vampire och alla fina flygningar och dagar med mina inspirationskällor och förebilder. Ingen nämnd, ingen glömd — men ni vet vilka ni är 🤩 Störst tacksamhet känner jag inför det faktum att tack vare fallskärmshoppningen och möjligheten till flyget i Linköpings flygklubb har jag världens bästa jobb och fått chans att förverkliga mina drömmar. 💗

Vad har du för mål kommande året?
Fortsätta att utveckla AVA-flygningen med Bulldog och Rote. Sen måste man ju komma igång och skola det där IR certet någon gång… Det är det som är det roliga med flygning — men blir aldrig riktigt färdig.

Namn: Johan Rex
Bor: Linköping med sambon Marina som också flyger.
Yrke: Flygtekniker på JAS 39 Gripen och Helikopter 16 Blackhawk

Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. Björn Larsson

    Hej,
    Det där om att vi segelflygare skulle sakna kunskap om eller respekt för räddningsutrustningen i form av den fallskärm vi alltid flyger med vänder jag mig stark mot. Vi har största respekt för den och hantera den med aktsamhet och omsorg. Att vi sedan inte har samma kunskaper som fallskärmshoppare är kanske naturligt, det är ett räddningsverktyg som vi litar på och har basal kunskap i hur det skall användas i en ren nödsituation. Det är vår ”flytväst”. Kul iaf att du fann glädje i att både hoppa fallskärm och att flyga. Själv är jag gammal segelflyglärare med ca 1200 h (S+TMG) som nu håller på med att ta ett LAPL(A) på galna dar.

    • Hej!
      Bra och tryggt att höra att det jag upplevt inte gäller alla led inom segelflyget.
      Vi samsas trots allt alla i samma luft och vi alla gillar att vara uppe i luften.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.