Detta är första inlägget i en serie om dagsutflykter, med ESSL som utgångspunkt. Syftet är att skapa inspiration och uppmuntra till nya utmaningar och fortsatt lärande.
Örebro kvalade inte in på listan över klubbens mest populära resmål. Men det har länge toppat min lista. Jag är uppväxt i Örebro och flyttade därifrån till Linköping 2001, för att plugga på LiU. Om ett par veckor har jag faktiskt bott längre tid här i Linköping än i min gamla hemstad. Att inleda året med en utflykt till just Örebro kändes därför som en bra start.
I mitten av februari flög jag över en isig Hjälmaren och ett snötäckt Örebro, på 3000 fot. Jag såg Vinön, vattentornet Svampen, mina gamla kvarter, flygfältet och Kumlafängelset på väg söderut igen. För att uppnå mitt personliga mål med åtta flygplatsbesök under 2021 blev det så dags att byta överflygningen mot en landning. Efter att ha nämnt idén för Olof, som jag gick PPL-kursen med, bokade vi varsitt plan (IUD resp. LRL) till i lördags. Vi fick även med oss varsin passagerare. Och lite fika 🙂
Tornet i Örebro är sedan coronapandemin mestadels öppet på konstiga tider — tidiga morgnar, vardagskvällar och vissa nätter. På helgen är det stängt. Med PPR från Örebro flygklubb är det dock möjligt att hälsa på även andra tider. Vi ringde numret som står i Svenska flygfält och var varmt välkomna. Jag fick frågan om vi tänkt lämna flygfältet och behövde komma in igen, men det var inte aktuellt den här gången. Jag fick även veta att det finns en gästbok i klubbstugan att fylla i, för att slippa landningsavgiften.
Tidigt på morgonen skickade min passagerare chattmeddelandet “Kan inte sluta nynna på introt till [den tecknade Disneyserien] Luftens Hjältar” — en referens till Monica Forsbergs text “Oyeah, flygplan; Oyo, flygplan; Upp i luften, över stan – kommer våra flygplan”. Det gav mig ett leende. Samtidigt rapporterade Luftfartsverket kortfattat att “AIS/MET-distributionen till Aroweb begränsad”. Det visades ingen METAR, ingen LHP och ingen SWC på webben. (Här behövdes det där leendet.) Via andra verktyg, bl.a. SkyDemon, skapades vi oss en bild av läget. Det var samling på klubben 08:30, för beräknad avgång 09:30.
Från start ESSL till landning ESOE tog det ungefär 40 minuter (jag loggade 44 minuter, Olof 38). Vi gick in via Kumla, fortsatte mot väntläge East och vidare västerut mot fältet. I Svenska flygfält står det “Högervarv bana 19 när TWR är stängt” för Örebro, i AIP uttrycks samma sak som “Utanför ATS öppethållning skall trafikvarv flygas W RWY”. Vi gick över fältet, angjorde höger medvind för bana 19, landade och taxade in via A. GA-parkeringen ligger på norra delen av plattan, precis utanför klubbstugan.
Det var några få som rörde sig vid klubben. En av de vi träffade berömde oss för att vi gått över fältet för att ansluta till landningsvarvet istället föra att dundra in direkt mot bas eller final, vilket tydligen inte är helt ovanligt. Vi blev välkomnade in i klubbstugan och packade upp matsäcken; medhavda mackor, kaffe och chokladbollar. Innan vi tog första tuggan passade vi på att skicka in en ny färdplan, för återresan. Det fanns kanske en lånedator men jag och Olof använde våra telefoner. Det blev ungefär en timma på marken innan det var dags för run-up igen.
På hemvägen tog vi varsin sträckning: jag gick västerut via Fjugesta för att passera Laxå, norra Vättern och över Motala, Olof gick norrut via Lillan (som gammal örebroare vill jag säga “Lillån”, som området heter, men sedan alla prickar försvunnit från kartan får det heta Lillan, Ostra Harg och Aby) och vidare över Hjälmaren, Vingåker och Katrineholm. När Olof annonserade din start, högervarv norrut, och tackade för besöket svarade en av de lokala piloterna, som just kom in via Kumla, att han skulle göra ett anpassat landningsvarv för (jag citerar) “vännerna från Linköping”.
Vi var båda tillbaka på ESSL vid halv ett. Årets första äventyr var avklarat och stora delar av dagen återstod.