SE-KEG födelseplats

Det har varit lite tyst om renoveringsarbetet på SE-KEG. Men faktum är att det händer faktiskt saker. Under våren så har skrovet plockats isär och nu är det ivägskickat på svetsning.

Nästa steg är rengöring och grundmålning för att kunna börja duka om. Vingar och roder har varit fördigdukade ett par år nu och står i hangaren invirade i plast. Duken är känslig innan den försetts med skyddande färglager.

På väg hem från Normandie så flög vi nära SE-KEG:s ”födelseplats”! Som LAE skrev i ett inlägg så kolliderade två Cubar på St Michaelisdonn den 6 augusti 1972 och en av dessa återanvändes senare och blev SE-KEG. KEG är för övrigt ett ihopplock från minst tre Cub:ar, samt lite egna LFK-påhitt som tre stegs klaff och ändrad styrspak.

Vi passade i varje fall på att fotografera födelseplatsen på lite avstånd. När KEG åter är flygbar så är detta kanske ett bra ställe att åka till. KEG borde vara välkommen där. Vi hörde i varje fall ett par andra Cub:ar i luften när vi passerade.

Cuben som kom in från kylan

944326_10208947825197561_2650966126309335084_nIkväll så var jag ute på klubben och såg runt omkring mig många tecken på att flygklubbarna börjar komma på plats i de nya lokalerna. Lektionssalen var bokad för att Segelflygklubben höll undervisning för nya elever som ska börja flyga under året. I hangaren höll LFSK på och reparera sin Cub, SE-GCM, för att kunna ha henne i flygbart skick för att dra upp segelflygplan när vårvädret gör det flygbart på fältet i Finspång.

12764836_10208780430452797_5443042760840728853_oI bygglokalen så står vingarna till LFK egen Cub, SE-KEG, nydukade och klara för målning. Under kvällen så rullade vi in skrovet i bygglokalen. Det ska dukas av och få ny duk, förbättrad målning m.m. Hon kommer nog inte att bli klar till sommarsäsongen 2016, men genom att samarbeta med LFSK så kanske vi kan hyra in deras Cub så att LFK medlemmar kan skola in sig på sporrhjul igen och vara reda när KEG står dukad och klar någon gång våren 2017.

I bygglokalen står KEG:en sida vid sida med LFSK segelflygplan som deras medlemmar ägnat vintern åt för att putsa upp så att de glider bättre i luften.

12764390_10208780432532849_200279098613738074_oI klubbhuset så pågår den fortsatta renoveringen för att få till lokalerna som vi önskar. Övernattningsrummen är i stort sett klara. Det fattas lite eldragning och möbler, men framemot sommaren så ska de finnas tillgängliga för våra gäster och elever som vill sova över. Simulatorlokalens väggar är på plats och snart är det dags för att bygga upp kabin och datorrum. Kanske så har vi en simulator i drift igen till IR-kursen hösten 2016.

Utanför klubbhuset så flögs det den sista deltävlingen i Nattugglan. Vi får se vem som står som vinnare i årets upplaga. Landningstävlingarna är bra träning inför kommande SM i Precisionsflyg som kommer att hållas i Norrköping under sommaren. LFK kommer också att arrangera en större tävling i precisionsflyg under våren för att förbereda medlemmarna för eventuellt deltagande i SM.

Allt som allt så ser det bra ut för 2017! Stort tack till alla medlemmar som sliter för att få ordning på klubben.

Det rullar på

Jag har inte skrivit så många inlägg på byggbloggen den senaste tiden. Det innebär dock inte att det inte händer något. Förklaringen är helt enkelt fokus på vår Fly-In m.m.

Men nu är semestern slut och kvällarna börjar bli mörka. Då är det trevligt att samlas i en hangar och fila, slipa, klippa, dricka kaffe och allt annat som hör ihop med ett renoveringsprojekt.

Arbetet med att få dit de nya spryglarna pågår för fullt. En vinge är klar och nu pågår arbetet med den andra. Det är inte helt enkelt då SE-KEG är ett hopplock från många gamla flygplan. Därför så behövs bl.a. nya hål tas upp för skruvförbanden. En del av de övriga spryglarna har småskavanker och där förstärker vi upp med extra aluminium på samma sätt som i tidigare reparationer. Alltså ett pillarbete med att borra ur gamla nitar för att sedan sätta in nya.

Gert har plockat hem en del detaljer till roder- och klaffupphängningen som ska blästras. Sedan är det en del större detaljer som behöver blästring innan de kan grundmålas på nytt igen.

Projektet har fått OK från LFK styrelse att gå vidare. Vi kommer nu att beställa duk för att kunna klä vingarna. Sedan återstår en del funderingar kring eventuella utbildningar i dukning av flygplan. Vår systerklubb, MVFK – Malmens Veteranflygklubb, kommer troligtvis att under hösten ta ut de sista timmarna ur SE-LAZ, veteranklubbens Saab 91C Safir. Det innebär att man är sugen på att dra igång ett eget projekt att renovera upp en ny Safir. Kanske finns det möjlighet och intresse av att vi håller en gemensam dukningskurs?

Själv så håller jag på och funderar om vi ska dra om elen i vingen nu när den trots allt är avdukad och det är enkelt att få till. Det ger upphov till en del konstiga blickar. Jag får fundera en smula till på det.

Efter vingarna så är det skrovet som ska ses över, men det är en del av projektet som nog får vänta ytterligare ett antal månader.

Vi har beslutat att arbeta både måndagar och onsdagar med start ca 18.00. Dels för att onsdagskvällarna ofta krockar med klubbaktivitetskvällarna och dels för att det är enklare att vara ett par stycken som arbetar samtidigt så att man inte behöver vänta på varandra med att låna verktyg m.m. Kom gärna förbi någon kväll. Ta en kopp kaffe och köp en glass som blev över från vår Fly-In. Renoveringen av SE-KEG är inte bara för att få ett nytt fräscht flygplan att flyga, utan också för att ge tillfälle för klubbmedlemmar att umgås.

För de som saknar att flyga Cub så kan jag rekommendera att bli medlem i segelflygklubben och köra deras 180 hästars Super Cub SE-GCM. Jag var själv ute och testade den för första gången förra veckan. Lite ovant efter ett långt uppehåll från sporrhjul. Förhoppningsvis så kommer hon att tillbringa vintern på Saabfältet och då finns det gott om tid över för Cub-flygning.

Arbetet går vidare

De två senaste veckorna har det kanske inte hänt så mycket rent fysiskt på SE-KEG projektet. Det var varit helger och sedan har onsdagsutbildningarna stulit en del fokus från de som arbetar med vår Cub. Men helt stilla har det inte stått.

Ena vingen har börjat demonteras. De fyra innersta skadade spryglarna har tagits loss. Det har även den skadade träramen på vingspetsen (som var ”krigsreparerad”).

Motorn har börjat konserveras. Tyvärr så har den medlem som startade detta arbete fått svårt med ledig tid på dagarna. Vi skulle därför önska stöd från någon medlem med ledig tid på dagarna för att han/hon ska kunna fråga vår tekniker Håkan om tips för hur detta ska gå till på bästa sätt.

Det är fortfarande behov av att göra ren stabbe och roder från lim och lösa färgrester.

Vår projektledare Peter Curwen presenterade på förra veckans styrelsemöte status på projektet.

Hittills har inga allvarliga rostangrepp hittats i vingar eller bakskrov. Fram till september 2013 bedöms därför  följande aktiviteter vara genomförbara.

Stjärt – blästring och målning av struktur (LFK eller inköpt tjänst – TBD)
• Inköp av reservdelar till vingarna och reparationer:
– Byta 4 sprygelar på båda V & H ving
– Byta en del av ”false spar” (plåte) båda V & H ving
– Byta ving spets ”bow” (trä) på H ving
– Ny klaff och skevroder ”bearing blocks” och bultar
• Ving, klaff, skevroder – preparation och grundmålning av
struktur
• Inköp av duk, dope, färg
• Börjar dukning av vingarna och stjärten

Beslutet blev ”Styrelsen beslutar att godkänna 20 000:- initialt och att ge mandat till VU att besluta  om de återstående 50 000:-”

Ett litet missöde

Som tidigare berättat så har SE-KEG haft sin beskärda del av missöden genom åren. Jag fick lite bilder av LAE som berättar om ett av dessa.

Vet inte om du sett dessa bilder på KEGgen? De är tagna den 9 juni 1996, efter det att Super Cuben nödlandat på en åker vid Russnäs, S Eksjö. Under en FFK-F-övning hade Sören Magnusson (FF) och Göran Svensson oturen att på lågan, flygande söder ut ut med vägen mot Vetlanda, få motorstörningar. De tog första bästa åker, fick ner kärran under ledningen som syns i bakgrunden på ena bilden, kom ner med lite överfart, stod på nosen (som syns på propellern) men inte slå runt. Dagen efter bilderna togs monterades KEG ner och togs på lastbil upp till Linköping.

Vad säger man. När det gäller svenskt småflyg har LAE koll på allt! Det gick som tur väl bra för alla inblandade och KEG:en var snart uppe i luften igen!

En stukad propeller

Dan före dan före dan före dan…

Det närmar sig byggstart! SE-KEG har nu ca tre timmar kvar innan hon ställs undan för renoveringsarbetet, vilket senast kommer att ske den 1 april. Vi i projektgruppen har därför börjat kavla upp ärmarna. Den 18 mars hölls ett första uppstartsmöte där sex projektmedlemmar deltog. Resultatet blev en grov tidplan samt en uppdelning av årets planerade arbete i ett antal team:

  • Vänster vinge, avdukning, inspektion, reparation, dukning.
  • Höger vinge, avdukning, inspektion, reparation, dukning.
  • Klaffar och skevroder, avdukning, inspektion, reparation, dukning.
  • Stjärtparti, avdukning, inspektion, reparation, dukning.
  • Motor, konservering och byte av fästkuddar. (Motorn kommer troligen att demonteras och förvaras i tillsynshangaren, propellern skickas på tillsyn.)
Fler uppgifter kommer efter hand, men t.ex. landställ, bromsar etc. sparar vi ett tag så inte alla kostnader kommer i klump. Vi måste även invänta resultatet av inspektionen efter avdukningen så vi inte har stora okända skador att hantera innan vi går vidare.
Helgen 6-7 april samlas vi så många som möjligt för att starta demonteringen. Ju fler som kommer dess bättre, det behövs när vingarna ska av.
Efter det kommer arbetet att bedrivas främst på onsdagskvällar. Första onsdagsträffen blir 10 april, då vi hoppas kunna komma igång med att ta bort klädsel på vingar, roder och stjärtparti.
Styrelsen har godkänt att de som deltar i renoveringen slipper jourplikten. Man har dessutom gett OK för kostnaderna för det första delsteget (upp till 20.000) för att köpa verktyg, fixa till arbetslokalen och demontera/inspektera vingar.
För att hålla nere kostnaderna för klubben så ber vi medlemmarna i klubben att gå igenom förråden för att se om det finns utrustning att avvara för arbetet. Vi har fått en del verktyg, men det behöver mer, t.ex. skruvmejslar, knivar, snabbstålsborrar i tum-dimensioner etc. Även en verktygstavla, lagerhyllor, benbockar och förvaringsbackar är välkommet, så kolla i era gömmor.
Projektet kommer att hålla till i maskinverkstaden mellan trähangaren och den öppna hangaren. Alla klubbmedlemmar som är intresserade är givetvis välkomna in att ta en kopp kaffe och titta på eller hjälpa till med arbetet!
Att nu få starta arbetet och demontera SE-KEG är som julafton. Vad finns inne i ”paketet”? Själv så önskar jag mig i ”julklapp” att det inte finns allt för mycket rost innanför duken!

SE-KEG:s tillkomst, några minnen med mottot: ”Om jag inte minns fel”

Jag blev ombedd att skriva några rader om SE-KEG:s tillkomst och födelse och jag kan beskriva tilldragelsen som lång men knappast smärtsam.

Någon gång runt 1979-80 så köpte LFK in en kropp till en Super Cub samt ett antal vingar, jag tror att det var tre stycken, från Figge Bergmans dödsbo. Figge Bergman var en västsvensk profil i flygsverige som hade nära vänskapsband med Kalle ”Flaps” Gustafson. Figge Bergman handlade med begagnade flygplan och flygplandelar och hade kvaddade Cubar som något av en specialitet.

Vid den här tiden så såg situationen för allmänflyget helt annorlunda ut i relation till hur det ser ut i dag. Det flögs som aldrig förr och LFK:s Super Cub SE-CSE användes så mycket i kommersiell verksamhet så att det var svårt för klubbens medlemmar att få chans att flyga den. Föreningen Östgötaflyg u.p.a. bedrev kraftledningsinspektion, skogsinventering, älginventering och Gud vet allt som man kunde hitta på att spana på från luften så SE-CSE fanns i regel bara tillgänglig i oktober och november och då var ju vädret som sämst.

Eftersom Kalle Gustafson som var klubbens heltidsanställde mekaniker var otroligt duktig på att renovera Cub så skulle han bygga upp en ny Super Cub av de delar som köptes in från Figge Bergmans dödsbo. Arbetet skulle ske på lediga stunder och tanken var att medlemmarna i LFK relativt snabbt skulle få en ny och fin Super Cub att flyga. Super Cub var då billigare att flyga än en Cessna 150 och dessutom mycket roligare så trycket var stort. Hur man i dagens läge kan debitera ett högre timpris på en Super Cub jämfört med en PA-28 övergår mitt förstånd men det är en annan sak.

Som med allting annat här i världen så blir det sällan som man planerat. Eftersom det flögs som aldrig förr så hade Kalle Gustafsson inte så mycket tid över så de timmar han kunde lägga ned på ”Figge-Cuben” som SE-KEG kallades var få. Visserligen så var vi ett gäng människor som gjorde vad vi kunde för att avlasta Kalle men det räckte inte långt. Vi var några stycken som gjorde 50- och 100-timmars tillsyner på i mån av tid medan Kalle skötte pappersjobbet så förhoppningsvis blev det några timmar över för Kalle på det sättet.

Sakta men säkert så växte dock ”Figge-Cuben” fram men det var mycket som skulle göras. Tre trasiga vingar skulle bli till en hel och kroppen behövde riktas och bli fri från korrosion plus att inredningsdetaljer, motor och allt annat småplock skulle skakas fram. En funktionsduglig vinge fanns sedan tidigare i Kalles samlingar och den kunde användas som den var.

Det var ett antal beslut som skulle fattas under resans gång, bland annat vilken typ av duk som skulle användas. Flygplan duk av polyester, Ceconite, hade gjort sitt intåg på marknaden och många förespråkade det till ”Figge-Cuben”. Kalle vägrade att täcka in ett flygplan i plast och med hjälp av strykjärn så det blev inget med det. ”Blir det inte egyptisk bomullsduk så gör jag inte jobbet överhuvudtaget” sade Kalle och så var saken avgjord. En annan diskussion var hur instrumentpanelen skulle se ut. Skulle man ha en girindikator eller ett horisontgyro? Bägge instrumenten fick inte plats men så småningom så blev det ett horisontgyro eftersom det var enklare att flyga på det än jämfört med ”kula och spade”.

Att duka ett flygplan är svårt att göra på lediga stunder eftersom man ofta behöver en hantlangare så vissa arbetsmoment fick planeras så att det fanns folk till hands. Att sy en vinge kräver ju att det finns någon som fångar upp och vänder nålen på andra sidan vingen t.ex. och det var några få personer som Kalle godkände för denna syssla. Ibland kom värsta sortens ”SAAB-ingenjörer” ut i hangaren för att hjälpa till. Dessa figurer hade fem tummar centralt placerade i handflatan och gick mest och letade efter arbetsordrar och produktionsunderlag så de åkte i regel ut lika fort som de kom in i verkstaden även om deras vilja var god.

Det dyker upp många roliga minnen när man sätter sig ner och börjar skriva. Jag minns ett tillfälle när Kalle påkallat min och Per Wernholms hjälp och vi kom på utsatt tid. Dörren till verkstaden stod öppen och ut ur dörren spreds ett silverfärgat moln. Vi förstod att Kalle höll på att lacka en vinge med silverdope och vi hörde hur han sjöng för full hals medan han jobbade. När man försökte titta in in i verkstaden så såg man inte ett smack eftersom luften var fylld med silverfärgade färgpartiklar och lösningsmedel. Ur dimman så hörde man Kalles röst: ”Kom in och hjälp till och sjung för helvete det här är inget lätt jobb”. Ventilation vid lackering var inget som Kalle ens hört talas om så berusningsgraden på grund av lösningsmedel var ganska stor! Så gick det till när Figge-Cuben byggdes.

1985 så flyttade jag från Linköping och mina egna må insatser blev färre och jag fick iaktta projektet litet på distans. Kalle blev sjukskriven under lång tid och det försenade projektet en hel del. 1986 så interimsregistrerades Figge-Cuben som SE-IGX men med hjälp av entusiaster på Luftfartsverket så kom den att ändras till ”Karl-Erik Gustafson”, SE-KEG. Det var ju så att Kalle skulle gå i pension i mars 1987 så ”Figge-Cuben” kom att bli den sista Cub han byggde. Kalle hade betytt mycket för småflyget i Sverige så på något sätt ville man att hans namn skulle leva kvar och vad kunde bli bättre än en personlig registrering.

Först i september 1988 så var SE-KEG färdig. Kalle fick jobba ett och ett halvt år in på sin pensionering för att avsluta det hela men det hade ha inget emot. SE-KEG blev fantastisk. Själv flög jag den första gången i december 1988 och det var helt underbart riggad. Jag minns att på 2400 rpm så kund man flyga den helt hands off. Den gick spikrakt genom lufthavet och det säger mycket om Kalles förmåga att mäta upp och rigga en maskin.

Till er som skall renovera SE-KEG så vill jag komma med några varningens ord: Använd er av de gamla enkla och beprövade mätmetoder som rekommenderas av Piper och ha var noggrann, det blir bäst så. Det finns modernare prylar att mäta med men resultatet blir inte detsamma. Jag blev själv involverad i uppmätningen av en annan Cub där diskussionerna gick höga om hur man skulle mäta och med vilken utrustning. Till sist så använde vi de gamla metoderna och resultatet blev perfekt. Vidare så bör även kroppen dukas av och renoveras, det är det lilla jobbet när man ändå är i gång. En maskin som använts för reklamsläp och segelflygbogsering tar stryk, det går inte att komma ifrån.

Avslutningsvis så dyker frågan upp om serienumret på SE-KEG upp som jag vet diskuterats om det är korrekt eller inte men nu har den i alla fall nummer 18-1415 och det bör vara korrekt även om den är uppblandad med diverse delar från andra håll.

Fredric Lagerquistgav mig följande uppgifter om SE-KEG:s historia för den som vill nosa litet på historiken. Det är litet kul att notera att maskinen från början var en militär L-18C försedd med en Continentalmotor på 90 hästkrafter, saknade vingklaffar och var försedd med fönster av ”växthusmodell”. Den blev inte en PA-18-150 förrän den återuppstod som SE-KEG.

SE-KEG Piper PA-18 Super Cub 150 c/n 18-1415 tillverkad år 1952

Fd 51-15415 (USAF L-18C), 1415 (ALAT), D-ELWK (PA-18-90), (SE-IXG) ej anv.

Interimreg 86-11-25 Linköpings Flygklubb, Linköping (uppbyggt under flera år av K E Gustafsson, LFK-mekaniker, fixad reg!)
Reg 88-09-12 Linköpings Flygklubb, Linköping
Hav 89-09-24 Stockebäck, Tryserum,”nödlandning” vid målgång varvid fpl slog runt på rygg, reparerat
Hav 91-05-12 Hultsfreds flygfält, groundloop och av banan, h vinge skadad, reparerat
Hav 91-09-29 Linköping/SAAB, hård landning, landningställ skadat vid landningstävling, reparerat

Ovan finns en bild som visar en fabriksny L-18C, kanske såg SE-KEG ut exakt så en gång i tiden?

/Håkan Olsson, gästskribent

Karl-Erik Gustafson, mannen bakom SE -KEG

SE-KEG och Karl-Erik Gustafson, det går inte att tänka på någon av dem utan att tänka på den andre.

Jag hade förmånen att lära känna Kalle ”Flaps” Gustafson under mitten av sjuttiotalet då jag som en i raden av många unga grabbar blev insläppt i Kalles hangar. På den tiden flockades ju fortfarande smågrabbar runt flyget och vissa av oss fick åtnjuta Kalles ”beskydd” plus att vi fick lära oss att veta hut.

Som gröngöling så fick man börja med att tvätta flygplan undertill. Det var bara att krypa runt under buken med bensinindränkta trasor och sanera olja och skit så gott man kunde. Efter något halvår så fick man titta på oljestickor och fylla på olja och på den vägen var det. Kalle testade av om man stod ut med diverse skitjobb. Klarade man testerna så fick man verkligen lära sig nyttiga saker så snart han förstått att ens intresse var genuint. De saker jag fått lära mig av Kalle har jag haft en otrolig nytta av genom åren. Vi är ett antal grabbar som med stolthet  klarat av FSKF och överlevt. (FSKF = Fått Skäll av Kalle Flaps)

Det finns så mycket roliga episoder som man kan skriva om när det gäller Kalle och jag skall försöka återge en del av dem men först några rader om Kalle som person. Kalle föddes i Norrköping 1922 och började sin karriär inom flyget som modellbyggare och segelflygare. Före andra världskriget så arbetade han på Kungsängen för Nordisk Aerotjänst och AB Flygplan. 1942 så åkte han in i lumpen och hamnade på F 11 i Nyköping där han bland annat skruvade på S 16 Caproni och mycket annat i flygväg. Efter kriget, 1945, så tog han civilt mekanikercertifikat och 1954 så kom han till Linköpings Flygklubb där han blev kvar till sin pensionering 1987.

Att renovera och underhålla Piper Cub var något som Kalle kunde göra i sömnen. Flygplan täckta av duk var riktiga flygplan för honom och plåtklädda flygplan var helt klart en sämre sort. Lågvingade flygplan i plåt var en ren styggelse eftersom Kalle då tvingades krypa på golvet för att skruva luckor under vingen vid tillsynerna. Det var Kalle som indirekt såg till att det mest flögs Cessna i Linköpings Flygklubb eftersom han vägrade att befatta sig med en PA-28. Klubben köpte in en PA-28-161 1979 och Kalle infriade sitt löfte, han tog inte i den med tång ens. Klubben fick hyra in externa tekniker för att klara underhållet. Maskinen, SE-ICT, blev inte långvarig i klubben.

Kalle var känd för sitt temperament och det gällde att läsa av honom när han kom till jobbet på morgonen. Om han kom runt hörnet på klubbhuset glatt visslande så var allting på topp den dagen. Om Kalle inte visslade så var det litet si och så med humöret. Värst var det de dagar då han hade solglasögonen på och visslandet uteblev, då gällde det att hålla sig undan. Under den stundtals kärva ytan klappad det dock ett hjärta av guld bara man uppförde sig hyggligt mot Kalle. Vissa klubbmedlemar försökte stundtals att behandla Kalle som en form av tjänstehjon eftersom de ansåg sig vara förmer än en skiten flygmekaniker. Dessa figurer hamnade ofelbart i Kalles svarta bok och hans hämnd var gruvlig. Det hände små incidenter som oförklarliga punkteringar och dylikt när denna kategori medlemmar skulle ut och flyga. De fick då gå in till Kalle och be om hjälp vilket endast resulterade i att Kalle gick ut och hängde upp en skylt som det stod ”Ej flygklar” på och beklagade att han inte hade tid att hjälpa till. När medlemmen smugit iväg utan att få flyga så kunde Kalle snabbt och elegant fixa felet för man kunde ju inte ha flygodugliga maskiner på plattan sade han med en blinkning. Hur dessa små nesliga fel uppstod förtäljer inte historien……..

Var man kompis med Kalle så fick man all möjlig hjälp när man skulle ut och flyga. Då stod maskinen i regel nyputsad och nytankad och daglig tillsyn var utförd. Åkte man utomlands så skulle man alltid ta med sig ”mek-öl” till Kalle, det var ett absolut krav från hans sida annars så hamnade man i svarta boken. Det räckte med ett par pilsner så var Kalle nöjd och glad men om han fick ett sexpack elefantöl så hade man en vän för livet. Å andra sidan så var maskinen alltid i perfekt skick före en längre tur så ölen var en billig försäkring mot tekniska problem.

Kalles temperament har jag ju nämnt och jag blev vittne till hur en PA-31 från ett taxiflygbolag taxade fel och hamnade på flygklubbens platta i stället för på SAAB:s platta. Den guldgalonerade flygaren vände runt på plattan och blåste rakt in i hangaren med båda propellrarna där vi stod och jobbade. Jag hörde bara hur det skramlade till i golvet när Kalle släppte ett par fasta nycklar i betonggolvet och for iväg efter kärran som skjuten ur en kanon.(Kalle vårdade sina verktyg ömt så detta var helt unikt) Han for in i kabinen innan passagerarna ens hade hunnit ut och formligen släpade ut den olycklige flygaren. ”Guldgalonerna du har på dig fungerar tydligen som slangklammor på dina blodådror för något blod i hjärnan har du ta mig fan inte” skrek Kalle och släpade iväg killen in i hangaren där han fick en kvast i handen och sedan fick han sopa hangar i flera timmar. Jag tror aldrig mer att han gjorde misstaget med att blåsa in i en hangar.

En litet lustig episod utspelade sig 1985. Det ordnades en stor flygdag på F 1 i Västerås och det skulle flygas med Spitfire, Mustang och Mosquito vilket var otroligt unikt på den tiden. Dagen före uppvisningen så var vädret marginellt så de tre maskinerna hamnade på litet olik platser i Sverige i väntan på bättre väder men all tog sig fram till Västerås till uppvisningarna i alla fall. Veckan efter denna flygdag var Kalle otroligt dämpad och gick in i sig själv på något sätt. Jag frågade hur han mådde och då ledde han in mig på sitt kontor och lättade sitt hjärta eftersom han trodde sig haft en religiös upplevelse. Kalle hade gått och påtat i myllan på sitt sommarställe på Vikbolandet då han fick höra ett välbekant ljud från skyn, ljudet av en Merlinmotor. Han tittade då upp och fick se en Mustang på snuslägsta som  for rakt över honom. Eftersom Kalle visste att de sista Mustangerna lämnade Sverige i mitten av femtiotalet så tolkade han denna uppenbarelse som att Gud fader kallade hem lille Kalle. Eftersom han inte kände sig konstig på något sätt så tänkte Kalle att han nog skulle hinna med en sista grogg innan han dog. Han rusade in i stugan och hällde upp en grogg och sjönk ned i fåtöljen och väntade men ingenting hände. Det blev ett antal groggar till spriten var slut men inte tusan dog Kalle. Denna uppenbarelse var så mystisk för honom att han inte kunnat sova på flera dygn. Jag gapskrattade och berättade att det varit en riktig Mustang på väg till Västerås och att Gud inte hade något med saken att göra. Kalle hade inte haft en aning om flyguppvisningen och blev först tvärarg men sedan otroligt lättad eftersom han trodde att han skulle falla död ner närsomhelst. Efter en halvtimma så var han sitt vanliga glada jag. Så dumt det kan bli!

Ordet arbetsmiljö var nog helt okänt för Kalle. Så här i efterhand så kan man nog påstå att Kalles kropp tog en hel del stryk av att alltid arbeta i kalla hangarer och under förhållanden som skulle vara otänkbara i dag.

Hur Kalle hann med allting och ändå han med att vara social är ett mysterium. Linköpings FK hade åtta maskiner och ett årligt flygtidsuttag på över 5000 timmar under många år så nog fanns det att göra för en mekaniker. Dessutom så skulle han bygga upp SE-KEG på lediga stunder och de stunderna fanns sällan så projektet tog tid.

Ett par gånger per år så ordnade Kalle grötfester som man blev inbjuden om man hade tur Även jag kom så småningom med i detta gäng som man nog fick säga var gräddan av flygsverige. På vilket sätt jag kvalificerade mig är ytterligare ett mysterium i historien om Kalle.

År 2001 i mars så gick Kalle ur tiden och det uppstod ett svart hål i flygsverige. För de som har gåvan så kan man kanske fortfarande anropa SM5GAA som var hans stationsignal som radioamatör.

/Håkan Olsson, gästskribent

Allt har en början

Denna blogg är tänkt att följa arbetet med att restaurera SE-KEG, en Piper PA-18-150 Super Cub som flygs av Linköpings Flygklubb, LFK. I senare inlägg kommer SE-KEG historia samt den legendariske klubbmekanikern Karl-Erik Gustafsson, a.k.a. ”Kalle Flaps” presenteras. Hon har under många år flugit i klubbens regi, men nu är det dags för en stor översyn, inklusive omdukning av vingar och skrov.

Arbetet kommer att genomföras ideellt av medlemmar i klubben under överseende av klubbens tekniker. Vissa moment som kräver certifierad tekniker kommer att läggas ut på lämpligt företag/person. Kostnaden för klubben kommer därmed att till stor del stanna på enbart kostnaden för reservdelar.

En arbetsgrupp har tillsatts av LFK styrelse och tillsammans med klubbens tekniker så har ett antal åtgärder definierats. Dessa åtgärder har sedan delats upp i två arbetspaket:

– Akut luftvärdighetspåverkande åtgärder. Dessa är tänkta att åtgärdas under 2013 så att SE-KEG kan tas i drift igen någon gång under våren 2014.

– Långsiktigt luftvärdighetspåverkande och kosmetiska åtgärder. Dessa är tänkta att åtgärdas tidigast vintern 2014, vilket innebär att renoveringen kommer att vara fullständigt genomförd tidigast sommaren 2015.

Genom att göra så här så belastas inte de frivilliga så hårt och dessutom så finns flygplanet tillgängligt redan under sommaren 2014, vilket inte är helt säkert om alla åtgärder ska göras i ett och samma paket.

Åtgärderna har kalkylerats och planen tillsammans med tillhörande kalkyl kommer att presenteras för LFK styrelse i närtid. Så fort som planen och ekonomin har godkänts av styrelsen så kommer arbetet att starta upp.

Syftet med att renovera SE-KEG är dels att behålla ett historiskt flygplan av högt värde för LFK, då flygplanet en gång i tiden byggdes på klubben. Men det är också meningen att renoveringen ska aktivera så många som möjligt av klubbens medlemmar. Givetvis så många som möjligt som aktiva deltagare i renoveringen, men även för att de övriga medlemmarna och besökare ska kunna komma in i hangaren och se hur arbetet fortlöper. Att ta en kopp kaffe och hänga i hangaren ska vara en naturlig del av medlemskapet i en flygklubb!

Läs även detta inlägg om SE-KEG hos LAE.