LFK 80 år!

Den här bloggen handlar i huvudsak om SE-KEG, men man kan inte undgå att nämna LFK – Linköpings Flygklubb, som varit SE-KEG:s hemvist efter sin återuppståndelse och transformation från en J-3 Cub till en PA-18-150 Super Cub den 12 september 1988.

I år är det 80 år sedan LFK bildades. Det innebär att LFK är en av Sveriges äldsta aktiva flygklubbar. Tanken på att skapa en klubb uppstod den 13 mars 1933 på Frimurarhotellet i Linköping och som sig  bör så tog det nio månader innan födelseprocessen var avklarad. Det officiella födelsedatumet är därför den 16 november 1933, klockan 20.00 då det första mötet hölls å Stora Hotellet i Linköping där man antog klubbstadgarna och tillsatte den första styrelsen med bankdirektör Herman A Samuelsson som första ordförande.

Klubbmedlemmarna bestod till största del av anställda vid ASJA, F 3 och CVM. Alla knutna till den knoppande flygindustrin i Linköping eller till den militära flygverksamheten på andra sidan staden.

Att starta en flygklubb låg helt i tidens anda. Svenskättade Charles Lindbergh korsade Atlanten 1927, vilket skapade en flyghysteri över hela världen. Albin Ahrenberg hade därefter, med sitt försök att korsa Atlanten 1929 och räddningsexpeditionen till Grönland 1931, även fått gemene svensk att bli flygintresserad. Det fanns sedan tidigare endast tre flygklubbar i Sverige (Göteborg 1918, Stockholm 1930 och Malmö 1932). Samma år som Linköping bildades även Jönköpings och SS-personalens (Stockholm Spårvägars, senare Buss och Spårvägspersonalens)  Flygklubbar. 1933 bildades även Chalmers Segelflygklubb. Med andra ord är det en hel del flygklubbar i Sverige som firar 80 år just i år och LFK en av dessa.

Den lokala konkurrenten NAFK – Norrköpings Automobil- ochFlygklubb hade bildats redan 1924, men var i början en ren automobilklubb. Först 1935 ombildades klubben till att även omfatta flygande farkoster.

Det första flygplanet blev en De Havilland Cirrus Moth, också känd som ”Spetsbergsmothen”, som köptes loss från Flygvapnet av fyra medlemmar i klubben tillsammans med en flygintresserad finansiär för en blygsam kostnad av 350 kronor. I flygvapnets regi under beteckningen S-AABN hade hon varit med om att försöka rädda Umberto Nobile efter sin misslyckade nordpolsexpedition i luftskeppet Italia. Hon transporterades till ASJA i Linköping där hon genomgick renovering under ledning av ingenjör Nils Mårdfeldt . Den 17 oktober 1934 så kunde SE-ADZ erbjudas till klubben för det facila priset av 2690 kronor och 38 öre! Givetvis tackade klubbstyrelsen Ja till detta erbjudande. Den 17 november 1934 så genomför hon den första flygningen i klubbens regi. Lyckan blev dock kortvarig. Den 12 juli 1935 klockan 13.10 så avslutades karriären i LFK:s regi efter ett landningshaveri.

Under krigsåren så var det svårt att komma över bränsle för att bedriva motorflygverksamhet. Flygvapnet hade dock behov av att det utbildades piloter och stöttade därför aktivt segelflygutbildning i Sverige. Den 3 oktober 1940 bildades LSFK –  Linköpings Segelflygklubb. 1942 så gick man av praktiska skäl ihop med LFK.  Äktenskapet höll fram till 1971 då segelflygverksamheten ombaserade till Malmen och separationen blev fullständig 1973 då klubbarna åter delades upp.

Men krigsåren erbjöd annat än bara segelflyg för hugade civila piloter. Eftersom Östgöta Luftvärnsregemente (A 10 senare Lv 2) hade behov av målflygningar för att träna sina skyttar så fanns det trots flygstoppet gyllene möjligheter för LFK att få till någon typ av motorflygsverksamhet. LFK och NAFK delade på målflyget i Östgötaregionen. När de första radarutrustningarna, eller ekoradio som det så vackert kallades i Sverige, dök upp så ville luftvärnet helst ha metallflygplan som mål. Initiativrikedomen var dock stor, så några medlemmar i klubben löste problemet genom att klistra på aluminiumfolie utanpå flygplanen.

Inledningsvis så höll klubben till i ASJA:s byggnader och hade ett klubbrum på ett hotell i Linköping. 1938 köptes en hangar in från Tyskland. 1943 så invigdes det nuvarande klubbhuset av prins Gustaf Adolf. Det hade tidigare varit en del av Saabs provhus, men donerats till klubben då man byggde om provflygningshangaren på Saab.

Efter kriget fanns det gott om begagnade flygplan. Den tidigare nämnde Albin Ahrenberg hade goda kontakter med de allierade och kunde därför köpa loss ett antal Piper J-3 Cub från överskottslager i Europa som sedan såldes till olika flygklubbar i Sverige. SE-ATR blev 14 juli 1947 den första LFK Cuben. Den 23 september 1948 genomfördes ett misslyckat stöldförsök som resulterade i att hon havererade strax utanför fältet. Trots denna snöpliga start kom Piper Cub att utgöra stommen i LFK:s flygplanspark efter kriget. En av LFK:s lärare, Arne Kjellström kom att genom åren få ihop mer än 14.000 timmar i Cub, vilket 1983 ansågs vara ett världsrekord.

Den 7 oktober 1947 bildades den ekonomiska föreningen Östgötaflyg för att man skulle kunna bedriva bruksflyg. Initialt bedrevs utan större ekonomisk framgång tidningsflyg i SE-AGA ”Agaton”, en Caudron Pelican. Det var tidningarna ”Expressen” och ”Aftontidningen” som behövde hjälp att transportera ut söndagstidningar till mindre orter. Verksamheten låg sedan nere under ett antal år, men 1957 började man inspektera kraftledningar vilket tillsammans med viltinventering var framgångsrikt under 60- och 70-talen. Efter det började man konkureras ut av helikopterbolagen. På senare år har verksamheten därför fokuserat på reklamflyg och rundflyg av passagerare som vill upp och titta på Östergötland från luften. SE-KEG har genom åren genomfört många flygpass i Östgötaflygs regi.

Cub:arna ersattes under slutet av 1950-talet av Super Cub:arna SE-CEC, SE-CEE och SE-CKC. Många byggdes/renoverades av klubbens mekaniker Karl-Erik Gustafsson. SE-KEG blev 1988 den sista Cub:en som byggdes ihop på LFK. Det innebär att SE-KEG den 12 september fyller 25 år! Kanske något som är värt att fira det också?

I slutet av 60-talet började klubben gå över till Cessna. SE-ETH, en Cessna 182, blev den första. I slutet av 80-talet så dök de första Piper PA-28:orna upp. Det har sedan blivit fyra stycken (SE-IUD, SE-KIT, SE-KMH och SE-KII). De senaste åren har en föryngring av flygplansparken startats upp med införande av två stycken Diamond DA-20 (SE-MEB och SE-MEV).

Hur framtiden ser ut kan ingen förutse, men LFK har liksom många andra flygklubbar i Sverige märkt av de ökade kostnaderna för privatflyg och med det minskat årligt flygtidsuttag. Men fortfarande utbildas många PPL-elever varje år. LFK är dessutom en av få flygklubbar i Sverige som bedriver IR-utbildning. Framtiden ser därmed trots allt ljus ut. Men för att inte glömma arvet från förr samt att öka medlemmarnas engagemang i klubben så ska SE-KEG renoveras. På så sätt kommer LFK även i framtiden att kunna erbjuda både moderna och klassiska flygplan för sina medlemmar.

Förhoppningsvis så kommer året att ha en hel del att erbjuda medlemmarna för att fira LFK:s 80-årsjubileum!

Mer att läsa finns i boken ”Mot vidare horisonter. Allmänflyg under 50 år i Linköpings flygklubb 1933-1983” som togs fram till 50 årsjubileet 1983. Boken finns i några kvarvarande exemplar att köpa i LFK klubbhus.

Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. SE-KEG förkroppsligar – i mina ögon – LFKs själ 🙂

  2. Det finns ett klassiskt uttryck som säger ”The engine is the beating heart of an aircraft, but the pilot is it´s soul”. Jag skulle vilja säga att det är medlemmarna som är själen i en flygklubb, men att flygplanen är en del av historiken som håller själen i trim.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *