Search Results for: guld

Guld och Silver! (uppdaterad)

gold-and-silver-1024x686Nu har SM i CFFK – Civil Flygfemkamp avgjorts i Norrköping. Till vår glädje så har LFK återigen tagit hem storslam med Guld till Lars Östling och Silver till Torbjörn Ohlén!!

Därmed så har LFK tagit SM-guld för fjärde året på raken. Vilka andra Linköpingsklubbar har samma rad av SM-guld att visa upp? 2013 vann Torbjörn. 2014 och 2015 vann Lars. Det börjar bli dags att få upp prisskåpet i vår klubblokal så att besökare kan se klubbens framgångar genom åren.

I precisionsflygningen så blev det lagbrons till LFK där Lars kom på en individuell fjärdeplats och Torbjörn på nionde.

Stort grattis till er bägge!!

Förhoppningsvis så kommer intresset för denna typ av tävlande att öka. LFK har i år genomfört Safaritävlingen för första gången på länge och kan vi göra det även kommande år så kanske vi får fler medlemmar som vill tävla. Klubbträningar pågår både på sommaren (Gripen) och vintern (Nattugglan). SVT hade ett reportage där de följde en av tävlingsdeltagarna som fått upp intresset efter ett TV-reportage från förra året.

Uppdaterad 16-07-12, 09:52

Linköping tappar i svenska topplistan över landets idrottsstäder trots att LFK gör sitt bästa. Det är kanske inom flygsport som ”Flyghuvudstaden” har sin framtid?

Guld igen! (uppdaterat)

Stor-guldpokalSvenska och Nordiska mästerskapet i Precisionsflygning har genomförts i veckan. LFK representerades av Lars Östling och Torbjörn Ohlén. Och det blev full pott för våra deltagare.

* Lars Östling deltog i det svenska laget i Nordiska Mästerskapet och tog hem guldet.

* Lars Östling tog individuellt guld i SM i Civil Flygfemkamp.

* Torbjörn Ohlén tog individuellt silver i SM i Civil Flygfemkamp.

* Lars Östling och Torbjörn Ohlén tog lagbrons i SM i Precisionsflygning

Detta var tredje året på raken som LFK tog guld i Civil Flygfemkamp. 2013 så tog Torbjörn enskilt guld och 2014 var det Lars tur. Bägge dessa år tog LFK dessutom lagguld, men i år utdelades det inget lagpris i Flygfemkampen.

Nu har LFK nyligen ordnat målade banmarkeringar på Saabfältet för att kunna träna precisionslandning. Jag hoppas att det innebär att fler medlemmar prövar på denna sport som ökar flygskickligheten och skapar en ny dimension i flygandet! Nästa år går dessutom SM veckan i Norrköping. Få se om vi kan vara med och arrangera SM i Precisionsflygning?

Uppdaterat 15-07-05, 17:50

Nu finns ett reportage från SM på SVT Play.

En ny guldålder!

10410476_10204540441335719_8635240395970596898_nFörra året tog LFK SM-guld i Civil Flygfemkamp när tävlingen hölls igen för första gången på många år. I år upprepar LFK bravaden!

I år, när tävlingen hölls i Gävle, var det Lars Östling som var starkast och tog enskilt guld. Tillsammans med Torbjörn Ohlén tog LFK även hem lagguldet. Stort grattis grabbar!

Dessutom så hamnade Lars Östling på fjärde plats i precisionsflygningen (landningar och navigering). Detta innebär att Lars kommer att nästa år deltaga i det svenska laget på de Nordiska Mästerskapen. I år tog Sverige hem både guld och silver på de Nordiska Mästerskapen, så vi kan hoppas att det går lika bra nästa år.

LFK var med och startade Civil Flygfemkamp år 1968. Genom åren har LFK haft många framgångsrika medlemmar som tagit hem massor av medaljer både nationellt och internationellt. Kanske är det en ny guldålder på gång?

SM i precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp 2019

Torbjörn förbereder kabinen inför en träningsnavigering

Den 24-27 juli arrangerade Gävlebygdens Flygklubb SM i Precisionsflygning och i Civil Flygfemkamp, på Gävle-Rörbergs flygplats. Det var 21 deltagare, varav fem kom från Linköpings Flygklubb. Linköping gjorde bra ifrån sig med bl.a. förstaplats i CFFK!

Vi från Linköping var Lars och Torbjörn med deras gula Cessna, samt Karin, Åke och jag med KMH. Vi åkte upp till Gävle ett par dagar innan tävlingen för att hinna öva lite innan allvaret satte igång.

Åke och Karin taxar ut inför en träningsnavigering, med Gävle-Rörbergs torn i bakgrunden

Gävlebygdens Flygklubb hade fixat ett bra arrangemang! Mat och transporter var ordnat, och vi höll till i deras fina klubbhus. Bodde gjorde vi på ett gammalt värdshus i närheten. Jag brukar alltid gilla att åka på SM, eftersom allt är ordnat, man är bland folk man känner och det enda man behöver tänka på är tävlingen – det blir lite som semester. Semester med intensiva inslag…

Lars springer i mål efter löpningen

Lars-Inge hade ordnat så att vi kunde få ut banor från tidigare tävlingar att träna på, och hjälpte också till med att mata in resultatet i sin dator för utvärdering.  Man hade också arrangerat så att den fanns ett landningsstråk att träna på. Jättebra, många utnyttjade chanserna för träning!

Karin landar några meter plus

Terrängen är lite annorlunda där än hemma, så för min del behövdes träningen. Det är mer kuperat och mer skog än hemma. Gävleborna verkar också ha annorlunda saker i sina hem, under svängen in till en startpunkt såg jag att någon hade en jättestor badringsanka vid bryggan, den måste varit större än en normal segelbåt. Torbjörn hade också sett den, så jag hade inte drömt…

Vi hade en fenomenal tur med vädret. På vägen till Gävle var det ganska dåligt i början men sedan hade vi strålande varmt väder hela tiden!

Åke lämnar ifrån sig navigeringsresultatet till en funktionär efter landning

Nytt för i år var att tävlingen innehöll två navigeringar. Det är så på internationella tävlingar, men på SM brukar man inte ha det eftersom det kostar så mycket jobb att ordna. I år ville man dock ge landslaget den träningen, att tävlingen blev som de stora tävlingarna. Så på torsdagen var det en navigering, på fredagen ytterligare en och så var det landningstävling på lördagen. Frazze var som vanligt med och arrangerade, han hade lagt den ena banan.

Lars landar några meter plus

I den Civila Flygfemkampen (CFFK) var det dessutom de fysiska grenarna. Simningen och orienteringen var på onsdagen, och löpningen hölls på lördagen efter landningstävlingen. Orienteringen och löpningen var tuffa eftersom det var så varmt.

Arrangemanget avslutades med en middag på lördagskvällen i ljum sommarkväll. Då kunde vi konstatera att Linköpings Lars gjort en fenomenal insats, och tog guldplatsen i CFFK och försvarade därmed sin titel som svensk mästare! Torbjörn kom också på pallplats, med ett brons. Lars var också nära att ta en pallplats i precisionsflygningen. Vann precisionsflygningen gjorde Gävlebygdens Lars-Inge.

Efter tävlingarna var det middag. Frazze väl förtjänt efter allt arbete med tävlingen

Vi lämnade Gävle i lite vemod, eftersom flygfältet skall läggas ned. Fältet är mycket fint beläget en bit utanför Gävle, utan särskilt mycket bebyggelse i närheten. Lång asfaltsbana med tillhörande grässtråk. Fint, ganska nytt klubbhus. Kommunen har dock sålt marken, det skall byggas serverhallar i stället. Det var till och med journalister på plats under tävlingen, en radiointervju sändes och det publicerades ett reportage med rubriken ”Sista tävlingen på Rörbergs flygplats” i lokalpressen.

Gävlebygdens flygklubbs fina klubbhus var centrumpunkten under tävlingsdagarna

Stort tack för ett bra arrangerat SM! År 2021 skall SM-veckan hållas i Linköping, och då måste vi se till att ha SM i precision och CFFK hos oss!

Anders W, med Karins hjälp

Lars svensk mästare i CFFK 2019
Torbjörn tredjeplats i CFFK 2019

Årsmöte 2019

Onsdagen den 10 april så fylldes LFK lektionssal med medlemmar som ville höra styrelsens redovisning av resultatet för 2018. Sedan ett antal år så väljs ny styrelse redan på höstmötet.

Nicke inledde med årsredovisningen. Flygplansflottan har moderniserats med ny PA-28, SE-LRL och uppgraderad avionik i de övriga PA-28:orna med 8,33 kHz radio och PBN godkänd navigeringsutrustning.

Massor av flygaktiviteter har genomförts förra året med höjdpunkt i form av klubbresa till Normandie. Under vintern så stod Kögenäs Airport öppet för islandningar. Klubbens medlemmar genomförde en formationsflygning över Nationaldagsfirandet på Stegeborg.

Vår trogna PA-28, SE-KIT, fick en ny karriär som filmhjälte. Jonna, Per Wernholm och Gert fick dessutom agera skådespelare i filmen ”Den blomstertid nu kommer”.

Erik Bodin redovisade klubbens ekonomi, som är god. Revisorerna gav styrelsen tummen upp för den ekonomiska redovisningen och därefter så beslutade årsmötet att ge styrelsen för 2018 ansvarsfrihet.

Då revisorerna gjort ett bra jobb och var villiga att ställa upp ett år igen så hade valberedningen föreslagit att sittande revisorer skulle fortsätta ett år till, vilket mötet godkände.

Efter det officiella årsmötet så delades utmärkelser ut till medlemmar . Sedan höstmötet har 2 medlemmar gått EK (Per Nicolaisen, Marcus Malm), 6 medlemmar har tagit PPL certifikat ( Andreas Enblom, Bogdan Zamcanu, Mikael Granath, Stefan Bränd, Tommy Landberg, Per Nicolaisen ), en medlem har tagit IR certifikat (Karin Nyström) och 19 stycken har fått PBN behörighet på sitt gamla IR certifikat.

Tävlingsverksamheten har gått bra med ett ”Safari” genomfört på klubben och deltagande i SM i Precisionsflygning som slutade med guld individuellt för Östling i Civil Flygfemkamp och guld i lag för Östling/Nyström. Linköpingsmästare i ”Nattugglan” blev Lars Östling.

Den långa klubbresan resulterade i 9 stycken 0-meridiansdiamanter (Björn Rystedt, Peter Curwen, Peter Lindh, Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik, Anders Wikström, Åke Jarlhäll, Karl-Johan Karlsson). Årets ”Le Globetrotter L’ année” blev Dan Lundin, Mats Karlsson, Krister Bergsvik som tog den längsta rutten i SE-KIT.

Ett speciellt erkännande delades ut till Bengt Carlsson som med sin traktor håller klubbområdet snöfritt på vintern!

Mötet avslutades med smörgåstårta!

P.S: Protokoll ligger som vanligt i filarkivet på MyWebLog.

Årsmöte 2018

Den 18 april så hölls LFK årsmöte. Eftersom val av styrelse sedan ett par år sker redan på höstmötet så är årsmötet numera mest till för att summera det föregående året samt givetvis att avgöra om styrelsen ska få ansvarsfrihet eller inte.

LFK ordförande Nils-Erik Peterson inledde mötet med att hälsa alla välkomna. Efter sedvanligt mötesformalia så var det dags för årsredovisningen.

  • Under året har ett antal klubbkvällar genomförts. KSAK har hållit sitt regionsmöte i klubbhuset. Två städdagar har genomförts med stort deltagande.
  • Klubbhuset blir bara bättre och bättre. Planerings- och mötesrummet är färdigt. Det har såtts gräsmatta på rampen upp mot bygglokalen. Det finns kodlås på grinden. Grunden har täckts med plank. Nästa större projekt är att förbättra ventilationen i huset.
  • Årets höjdpunkt blev klubbresan till Berlin!
  • LFK f.d. skolchef Sture Bjelkåker avled och LFK genomförde uppskattad överflygning och deltagande på hans begravning.
  • LFK simulator SE-SIM återinvigdes.
  • Flygplansflottan har under 2017 uppgraderats med Mode S i samtliga maskiner. Den inhyrda Arrowen genererade 70 timmas flygtid. Trots det har flygtidsuttaget inte stigit som klubben förväntat sig så nyanskaffning av flygplan får avvakta ett tag till.
  • LFK tävlingsverksamhet har varit mycket aktiv och under 2017 så hölls SM i Precisionsflygning i Linköping!
  • Året avslutades med sedvanlig julgransflygning över Östergötland.

Ekonomin ser fortfarande bra ut. 2017 års resultat blev något lägre än 2016, men framför allt berodde det på avskrivningar mot Östgötaflyg. Revisorerna hade därför inget att anmärka mot styrelsens arbete och mötet gav styrelsen ansvarsfrihet.

En motion hade kommit in och det var att utse nya hedersmedlemmar. P-G Lundborg och Stig Holmström är nu tillsammans med Hans Mennborg klubbens hedersmedlemmar!

Mötet antog styrelsens förslag om att bibehålla timpriserna för uthyrning av klubbens flygplan.

Avslutningsvis, enligt den ordinarie årsmötesagendan, så valdes Håkan Börjesson och Lars Theodorsson till revisorer för 2018. Som revisorsersättare valdes Sture Axelsson.

Kvällen fortsatte med utdelning av utmärkelser.

  • Sedan höstmötet 2017 har Stefan Bränd, Andreas Enblom och Mikael Granath gått EK och tilldelades LFK flygvingar.
  • Under 2017 har även Dan Zamcanu, Fredrik Berggren, Karl-Johan Drufva och Tommy Landberg gått EK. Fredrik Berggren och Karl-Gustav Karlsson har tagit PPL certifikat.
  • Erik Totland och Stefan Ahlgren har tagit EIR certifikat.
  • Björn Algkvist, Björn Martinsson, Christian Svensson, Daniel Wikberg, Erik Soomro och Erik Totland har tagit IR certifikat.
  • Anders Nystedt, Christian Svensson, Daniel Öberg, Karin Nyström, Karl-Gustav Karlsson, Marcus Poppe och Michael Buxton har tagit mörkerbevis.
  • Lars-Erik Wallhagen tilldelades en guldkrans.

Avslutningsvis så delades priset för årets långflygning ut. 2017 så flögs den längsta resan av Gustav Rånby till Caen. Han fick därmed också klubbens första diamant för att passerat 0-meridianen.

I årets ”Gripen” så kom Lars Östlings 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm. Linköpingsmästare blev Lars Östlings.

I årets ”nattuggla” blev Lars Theodorsson 1:a. 2:a blev Anders Wallerman och 3:a Per Wernholm.

För att fira att LFK fyller 85 år i år (LFK grundades 1933) så bjöd styrelsen på Smörgåstårta efter mötet!

P.S: Presentationer och årsredovisning ligger i filarkivet på MyWebLog!

Dags för julgran 2017

Förra årets Julgran blev tyvärr inställd, men 2015 och 2014 så fick LFK till fina granar anpassade för oss piloter.

Nu är det dags att ställa fram det flygande julpyntet igen! Igår kväll så samlades därför ett antal hugade julgranspiloter för att planera flygningen.

Beroende på väder så kommer rutten att gå Saab – Linghem – Ekängen – Berg – Borensberg – Skänninge – Mjölby – Malmslätt – Linköping – Saab.

Vi siktar på ett första försök söndagen den 10/12 med start runt 13.30. Om vädret inte passar så är reservdagarna den 16/12 och 17/12 med samma starttid.

OBS: På mötet så planerade vi med första försöket den 9/12, men då LFK anordnar KSAK regionsmöte samma dag så beslöt klubben att flytta till 10/12.

Eksjö flygdag 2017

Det är gott om flygdagar under sommarsäsongen i Sverige, men Eksjö flygdag brukar vara lite extra för oss flygande flygnördar. Det är inte alla flygdagsarrangörer som gör sig besväret att tillåta besökare som kommer flygandes. Att den dessutom inte hålls varje år gör det bara mer kul att åka dit. Sist den hölls var 2012 och då flög jag dit i en av klubbens PA-28:or. Den här gången fick det bli klubbens DA-20, SE-MEB.

Min ursprungliga plan för helgen var att först åka ner till Danmark och gå på Roskilde Flygshow, men då jag blivit inbjuden på 70+60-årskalas i Horn på lördagen så ändrade jag planen till att landa på Hornlanda på lördagen och sedan åka vidare till Eksjö på söndagsmorgonen.

Hornlanda är ett litet privatägt flygfält och finns inte i svenska flygfält. Jag ringde därför och kollade om det var OK att landa. Det var inga problem och vi var hjärtligt välkomna. Fältet är asfalterat och 800 m långt, men bara 8 meter brett. Det är dock OK för klubbmedlemmar att landa där om vår Motorflygchef gett OK.

På lördagen blåste det en hel del och tyvärr så låg vinden mer eller mindre rakt i sida på Hornlanda. Klubbens ordförande, Nicke, som också skulle gå på födelsedagskalaset, flög ner till Hornlanda i sin PA-28:a. Vi beslöt att det var lite för kyttigt för roteflygning och flög därför enskilt. När man landar bana 21 på Hornlanda så är det ofta nedsvep på kort final. I kombination med kyttigheten så höll jag därför högre fart på finalen. Med en DA-20 så innebär det problem vid landningen då det är mycket svårt att få ner farten, så landningen blev mer av en nerkomst.

Festen var i varje fall mycket trevlig, även fast jag fick ta det försiktigt med Champagnen. Vi sov över hos värdparet och fick sedan skjuts ut till Hornlanda på söndagsmorgonen. Vädret på morgonen var bra och blåsten från lördagen hade lagt sig. Även i starten kan man annars få fundera till lite i en DA-20, då sidvind i kombination med smal bana kan vara intressant med bara differential styrning m.h.a bromsarna innan man får upp farten.

Jag hade fixat PPR till Eksjö och fått en landningsslott klockan 09.44. När jag närmade mig Eksjö så hörde jag på Sweden Control att det kom flygplan från alla håll för landning i Eksjö, bl.a. ett tyskt flygplan som verkade ha fått fel frekvens för Eksjö Radio (de bytte för ett par år sedan). Jag fick kontakt med ett flygplan på en skärande kurs och beslöt mig för att lägga mig bakom det för att åtminstone ha visuell kontakt med ett av flygplanen i varvet. Flygplanet framför mig flög in över Eksjö och anslöt på medvinden. Eksjö Radio gjorde ett bra arbete med att meddela var andra flygplan befann sig.

Landningen blev betydligt bättre den här gången och klubben hade massor med personal på plats som visade oss vägen till parkeringsområdet. Där var det fullt med andra flygplan. Förutom de flygplan som deltog i uppvisningen så var det minst ett femtiotal flygande besökare.

Vi träffade snabbt massor av LFK:are. Givetvis så hängde de alla kring närmaste matställe. Vi tog en kaffe och snackade lite flyg innan showen började. En stor fördel med flygdagarna i Eksjö är att man står längs med banan och har mycket nära kontakt med både flygplan i luften och veteranflygplan som fått hedersplatser nära publiken.

Flygprogrammet var mycket trevligt och innehöll mycket blandade uppvisningar.

  • Gustav Salminen gjorde ett mycket fint program i sitt segelflygplan. Han är nybliven världsmästare i segelflygava och det syntes. Sverige är mycket framgångsrik och har vunnit flera VM de senaste åren. Förra året Sebastian Jansson och Johan Gustavsson 2010 och 2013.
  • Biltemas Spitfire var på plats och gjorde som vanligt en utmärkt uppvisning. Ljudet i motorn ger, som Gunde Svan en gång i tiden sade, Ståpäls! Per Cederqvist har fått ihop imponerande 500 h i Spitfire och borde därmed vara en av världens idag mest erfarna Spitfirepiloter.
  • Linköpings bidrag till flyguppvisningarna var Pelle Englund som gjorde en fin uppvisning i MVFK:s Bulldog, SE-MEK.
  • Jacob Holländer gjorde en imponerande uppvisning på låg höjd i sin supermodifierade Pitts. Med en gigantisk motor i förhållande till flygplansvikten och en skicklig pilot bakom spaken så går det att göra det mesta med ett flygplan. Knivpassagen någon meter över banan var spektakulär!
  • Flygvapnet deltog med HKP 15, Tp 84 Hercules och som avslutning tittade incidentroten förbi med två JAS 39 Gripen lastade med fälltankar. Flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson landade i helikopter och invigde flygdagen.

Ett extra kul inlägg i uppvisningen var hyllningen till A.J. Andersson. En rote Bücker Jungmann och Bücker Jungmeister flög tillsammans med en tregrupp Saab Safir. Alla designade av A.J. Jungmeistern dessutom med den passande beteckningen SE-AJA (A.J. Andersson). Extra kul var det att A.J:s son Jan fick flyga med i Jungmeistern dagen innan. Jag har själv haft nöjet att flyga med Jan i en Saab Safir på hans 80-årsdag! Jag hoppas att det skrivs en bok om A.J förr eller senare. Han är tillsammans med Albin Ahrenberg ett par av svensk flyghistorias viktigaste personer som det inte skrivits så mycket om (förutom att Albin skrev en del om sig själv).

Det var skiftande väder under flygdagen. Väderprognosen sade regn och det kom ett par regnskurar, men största delen av dagen så var det bra väder. Inför hemresan så började det att bli svart i horisonten och alla de flygande besökarna skyndade sig till sina flygplan. Det flöt på mycket bra med uttaxning och start och vi undvek den ankommande skuren med ett par minuters marginal. På vägen hem så fick vi kryssa runt ett par rejäla skurar och vi hörde de andra flygplanen som var på väg mot Saabfältet för landning. Förutom SE-MEB så hade även SE-KIT och SE-KMH från LFK samt ett antal av de privatägda flygplanen i Linköping varit nere i Eksjö. Östgöta Control fick sig nog ett rejält uppvaknande då det plötsligt dök upp massor av flygplan (utan färdplan) på väg från Eksjö.

Vi lyckades i varje fall till slut klämma in oss mellan två kraftiga regnskurar och precis få in SE-MEB i hangaren innan regnet började smattra på hangartaket.

Tack till Norra Smålands Flygklubb för en väl genomförd flygdag. Jag hoppas på att det finns krafter kvar att göra om det i närtid!

SM dag 2

På andra SM-dagen så var vädret betydligt bättre än dagen innan. På programmet stod det precisionsnavigering. Momentet genomfördes i två startgrupper där det snabbaste flygplanet startade först i varje grupp.

Först så fick deltagarna visa på sina teoretiska kunskaper i planering av en navigering. Sedan så var det upp till bevis genom att flyga den planerade rutten.

Varje brytpunkt skall passeras vid exakt tid och det utlagda dukmålet identifieras. Sedan finns det hemliga dukmål längs med banan som skall identifieras och markeras på kartan. Slutligen finns det ett antal foton på objekt längs med banan som piloterna skall försöka se från luften.

Samtidigt som tävlingen pågick så hölls ett öppet hus på klubben. Det var även möjligt för besökare att komma med flygplan på vår Fly-In. Linköpings Segelflygklubb visade upp ett av sina flygplan. Tyvärr så konkurrerade Linköpings Stadsfest om besökarna så det var många funktionärer på varje besökare. Klubbens funktionärer hade även fullt upp med att tanka flygplan samt att följa de tävlande piloterna in till debriefingen där kartor och de lagrade GPS-loggarna skulle utvärderas.

Vid femtiden så var det dags för det sista momentet, terränglöpning. Det genomfördes med jaktstart där den som ledde efter de första fyra momenten startade först.

Under tiden så förbereddes hangarfesten, eller som det blev, klubbhusfesten. Då vi bara var runt 50 personer så tyckte vi att det var trevligast att hålla festen i klubbhuset.

Efter huvudrätten så presenterade KSAK f.d. generalsekreterare Rolf Björkman segrarna i årets SM.

  • Segrare i Precisionsflygning blev inte helt otippat Lars-Inge  Karlsson från Gävlebygdens Flygklubb. Han tog därmed sin tionde SM-titel! Bästa LFK:are blev Lars Östling på en femteplats.
  • Segrare i CFFK – Civil Flygfemkamp blev Åse Kristoffersson från Söderslätts Flygklubb. Det var första gången det blev en damsegrare i denna tävling! Torbjörn Ohlén tog en hedrande silverplats för LFK i CFFK.

Den kompletta listan över segrare kommer att presenteras av KSAK.

Avslutningsvis så tilldelades Linköpings Flygklubb KSAK guldplakett som tack för att vi arrangerade SM.

Stort tack till alla medlemmar som varit med och jobbat i helgen. Extra tack till Lars Östling som varit djupt inblandad i att arrangera själva tävlingen och därför inte kunde vara med själv i CFFK.

LFK och Stora Lund

4Ibland hittar man intressant litteratur på de mest oväntade ställen. Jag gick för några veckor sedan omkring i Gamla Stan i Stockholm och kom förbi Trafiknostalgiska Förlagets butik. En liten pärla bland butiker som kanske mest är inriktad mot tåg- och bilnördar, men även för oss flygnördar finns det en och annan intressant godbit att få med sig hem. För min del så blev det boken ”Stora Lund Hästholmen Östergötlands andra flygfält”.

Till min förtjusning så fanns det faktiskt ett helt avsnitt med anknytning till Linköpings Flygklubb! Detta var dessutom sådant som inte beskrivits i vår jubileumsbok från 1983.

Men först lite om Stora Lund.

Under första världskriget hade politikerna beslutat att de flygplan som anskaffats skulle fokusera sig på flygspaning. Men när väl kriget tagit slut och man hade analyserat erfarenheterna från framför allt luftstridskrafternas framväxt så insåg alla att det fanns ett behov av jaktflygplan.

Flygkompaniet på Malmen fick i slutet av 1920 order om att starta en jaktflygutbildning. För detta behövde man en plats där man kunde bedriva skjutövningar utan att skada omgivningen. Vättern var ett idealiskt kulfång. Valet föll på Stora Lund gård strax söder om Omberg som hade lämpliga fält i närheten. Detta skulle senare bli känt som ”Hästholmens Flygfält”.

Motiv: Grupporträtt av personal vid Flygkompaniets flygskjutskola framför kavaljersflygeln på flygfältet vid Stora Lund, Hästholmen, 1923. Vid besök av chefen för Fälttelegrafkåren, Conrad Ericsson. Tillhör Gamla Malmen-samlingen. GM 1507. Ur Flygvapenmuseums bildarkiv.

Under Flygkompaniets tid 1920-1925 så fanns inget specifikt utpekat fält, utan man bytte från år till år beroende på hur bönderna valde att så sina åkrar. Då dåtidens flygplan ogillade sidvind i start och landning så hade man inga fasta banor, utan valde öppna fält där start- och landningsriktningarna anpassades till aktuell vind.

1926 bildades Flygvapnet som en självständig försvarsgren och då föll tillfälligtvis Stora Lund bort som skjutövningsområde.

Sunden_kartaNästa intressent blev det svenska postflyget. 1932 föreslogs ett antal platser i Sverige som potentiella flygfält för en luftfartsled mellan Stockholm och Malmö. Hästholmens flygfält som det nu hette skulle bli en hjälplandningsplats med en rullbana på 500 m. Utöver flygfälten så byggdes ett antal flygfyrar som skulle hjälpa piloterna under mörkerflygning att hitta rätt. I januari 1937 så stod fältet med flygfyr klart för användning. Teknikutvecklingen gick dock snabbt under denna epok och flygfyrarna ersattes snart av radiofyrar och bättre instrument för navigering i flygplanen. Hästholmens flygplats behövdes aldrig användas som nödlandningsfält under mörkerflygningar.

1937 var det i stället Flygvapnet som åter visade intresse för flygutbildning på Hästholmen. Denna gång var det F 1 från Västerås som ville ha jakt- och bombutbildning samt F 3 från Malmen som önskade spaningsutbildning. 1936 års försvarsbeslut hade känt av de kalla vindarna i Europa och beslutat att rusta upp Flygvapnet. F 3 började flyga med Focker S 6. Sedan var det F 1 som flög med det lätta bombflygplanet B 4 Hawker ”Hart”. 1938 var det dags för det tunga bombflyget från F 1 som flög B 3 Junkers Ju 86. Under beredskapen mellan 1939-1945 så användes Hästholmen som ett krigsflygfält. Fortfarande fanns det inga fasta banor, utan det var ett rektangulärt fält på 600×600 m.

Under åren skedde ett antal haverier i samband med skjutövningarna. I vissa fall så hittades inte vraket förrän långt senare. Så sent som 2014 begravdes Stig Carlsson som omkom i ett haveri med en S 6 år 1937.

1945 tog kriget slut. Det bedömdes då att Hästholmen åter skulle vara till nytta för det civila flyget, som tack vare billiga överskottsflygplan från krigsproduktionen började få fart på sin verksamhet igen. Nu var det också dags för LFK roll i Hästholmens flygfälts historia.

Den 23 juli 1946 samlades ett antal flygintresserade för att bilda Ödeshög Flygklubb – ÖFK. Det beslutades om att man först skulle börja med modellflygverksamhet för att sedan gradvis gå över via segelflyg till motorflyg. Den 5 september så bildades klubben som KSAK flygklubb nummer 56 i turordningen. Inom modellflyget fick Ödeshög snabbt framgångar. ÖFK-medlemmen Jan Hanslik (tidigare tysk stridsflygare och initiativtagare bakom tillkomsten av ÖFK) erövrade modellflygcertifikat i guld med eklövskrans och fick en plats i landslaget i modellflyg. Smålandsflyg lovade att ställa upp med flygutbildning en gång i veckan från Hästholmens flygfält. Detta skedde oftast i samband med att Smålandsflyg arrangerade rundflygningar i området. Två elever påbörjade motorflygutbildning i denna regi, varav en var ÖFK ordförande Carl Berglöf. De ansåg dock att utbildningen skedde för sporadiskt.

Då det var ont om pengar att köpa egna flygplan för så kontaktade man LFK. Den 14 januari 1947 besökte Claes Smith, som då var provflygare på Saab samt ordförande i LFK, Ödeshög Flygklubb. LFK hade precis köpt en Piper Cub, troligtvis SE-ATR, en Piper J3C-65. (SE-ATR fick dock ett snöpligt slut redan den 23 september 1948 då det en natt stals och havererades!) Även ett segelflygplan av modell Schneider Grunau G 9 skulle man få låna om man hjälpte till med renoveringen av detta flygplan. Den 14-15  juni så genomfördes en flygdag på Hästholmen i samarbete mellan Linköpings och Ödeshög flygklubbar. Där visades bl.a. Sveriges första helikopter, SE-HAA en Bell 47 B som ägdes av Osterman Aero. Bengt Olow, också provflygare på Saab och senare ordförande i LFK, genomförde själv en flyguppvisning i SK 15 Klemm 35.

Under 1947 så genomfördes ingen flygutbildning på Hästholmen med stöttning av LFK. Premiären skedde först 7-8 augusti 1948. Det var Olle Tidholm från LFK som ledde motorflygkursen. Den 15 augusti så startade segelflygkursen under ledning av Karl Evert Kardell. Under året hann fem elever ta A-diplom för segelflyg.

1949 så skaffade ÖFK sitt första egna flygplan, en Schneider Schulgleiter SG 38. Men tyvärr så började slutet för verksamheten på Hästholmen att närma sig. Statens sakrevision hade vid en omorganisation av Luftfartsverket ansett att 12 mindre flygfält skulle stängas då de hade förlorat sin betydelse som nödlandningsfält. Ett av dessa var Hästholmen. Till råga på allt så hade lärarna from LFK tröttnat på pendlandet mellan Linköping och Ödeshög. Särskilt då elevtillströmningen var för dålig. LFK valde därför att avsluta samarbetet med ÖFK.

ÖFK erbjöds att köpa loss fältet från Luftfartsverket, men hade inte råd. I månadsskiftet november/december 1949 så plöjdes fältet upp och Hästholmens flygplats saga var slut. Därmed också ÖFK verksamhet som motor- och segelflygklubb. Numera finns endast flygverksamheten i Ödeshög Modellflygklubb kvar.

Det finns troligtvis mer LFK anknytning till Hästholmens skjutfält. Under andra världskriget så var flygbränslet ransonerat, så enda möjligheten för motorflygarna i LFK att få flyga var att bedriva målflygning för luftvärnsregementet i Linköping. Detta finns beskrivet i vår jubileumsbok. Om detta skedde från Hästholmen är dock oklart.

Ett av få kvarvarande flygfält i orginalskick från denna epok är Visingsö. Där finns också ett s.k. ”Vind-T” bevarat. Stora Lund är numera ett Naturreservat. Det enda spåret av flygepoken på Stora Lund är sockeln till det vind-T som fanns placerat där. Själva Vind-T:t finns sedan 1947 i Örebro.

För de som vill veta mer så rekommenderar jag att läsa boken. Här är också en länk till Ödeshögs Hembygdsförenings bok om Hästholmens skjutplats mellan 1920-1990. LAE har också skrivit ett inlägg om Hästholmens flygplats.