Speed Weekend

Racing tracks on the left and runway on the right

For the last two winters, LFK members have had the opportunity to land on the ice at Kögenes on Lake Stora Rängen thanks to the efforts of Tore Mårdh who has checked the ice thickness and marked out a runway for us. In Östergötland we don’t always get sufficiently cold winters to give us the 25-30 cm of ice we require to land on local lakes. To get reliable ice every year you need to go further north.

For many years, the Ice Fly-In on Lake Siljän at Rättvik in Dalarna was one of Sweden’s largest fly-ins. Our group owned Jodel ”Echo-Delta” has made the trip from ESSL to Rättvik’s ice many times. Last time I flew Echo-Delta there was in March 2013 and there was around 85 aircraft present from Sweden, Norway and Åland. Unfortunately, 2013 was the last year for the fly in, due to the difficulty in finding volunteers who could help set up the event. Snow would usually have to be cleared to create the runway, taxiways and aircraft parking areas. In 2013, they estimated that they cleared snow off an area of 42,000 m2!

Recently a new ice fly in event has been publicised – Speed Weekend (it is publicised by the organisers in English as Speed Weekend, see www.landracing.se/event/speed-weekend-2017). This is primarily a car and motorcycle ice racing / speed record event but as they have all the machinery and people available to build multiple racetracks then it is a relatively easy job to plough a runway, taxiways and an aircraft parking area. Speed Weekend 2017 was based on Storsjön by the village of Årsunda just south of Sandviken. The flying part of the event was organised by Västra Gästrike Flygklubb (www.flygklubbenstorvik.se). This year the ice on Storsjön was 43 cm thick.

At 09:20 on the 25th February, Echo-Delta departed ESSL heading north towards the Speed Weekend fly in. It was certainly a weekend but there was not much speed in Echo-Delta. A consistent headwind dropped our ground speed to around 75 knots. Luckily, it was a fantastic sunny day and Lars and I had a good time checking out various interesting places along the way.  In just under two hours, we had Storsjön in sight. The published information included the coordinates, runway 18–36, 800 meters long and Radio Storvik Sjö 123.55.  We had no diagram as to exactly where the runway was in relation to the ice racing tracks or other features. We called up on the radio with 5 minutes to run and informed them at we would overfly the lake at 2000 feet in order to identify the runway and then join the circuit. Although it was only an air to ground service we did hear that several aircraft were ”cleared to land 36”, instead of ”runway 36, land at your discretion”.

As we got nearer, we could see parked aircraft and the runway. We joined the circuit overhead and came in number two to an aircraft on base leg for runway 36. We had to keep plenty of height on final to clear the tall pine trees by the shore, once clear it was engine to idle to lose the height and set the aircraft after the threshold. It is advisable to land a little bit long at such an ice fly in as there can be snow before the threshold and you never can be certain that there are not people, dogs and other hazards in the undershoot. With the wheels on the runway, I could feel the aircraft slipping ever so slightly on the ice. Using the rudder carefully to maintain direction and without using brakes we maintained the centreline and exited the runway via the taxiway at the end.  The taxiway had a lot of windblown snow on it so taxiing required a fair amount of engine rpm to keep rolling. We were marshalled to a parking place, and after shutting down, we received a ”goody bag” containing a hat, lanyard, pen and other items courtesy of the event sponsor.

Echo Delta parked on Sjorsjön, Årsunda

We decided to check out the flight line, which contained a mix of normal-class and X-class aircraft, including SE-MEB from LFK. There were around 40 visiting aircraft and Västra Gästrike Flygklubb’s diesel Cadet was busy the whole day with introduction flights for visitors to the event. A short walk away was the ice racing tracks that included a 4 km long drag racing track for record attempts. There was going to be an attempt at the world record on ice by the custom built Arctic Arrow with a goal of 400 km/h. The Arctic Arrow looks like a drag racer on skates with power coming from a jet/rocket type engine. They had achieved 320 km/h on the Friday, but we did not see (or hear) the Arctic Arrow in action on Saturday. There were several thousand spectators and several hundred competition cars and motorcycles so this is quite a big event. One vehicle of interest for pilots was the Propster electric powered ice yacht. The composite construction and the electric driven pusher prop reminding us of a Bede BD-5 aircraft without wings.

With wings maybe this could fly!

The facilities of Årsunda Camping were available but there were long queues for both the restaurant and the toilets. The flying club were grilling hamburgers out by the runway and there was no queue at all.  After we had surveyed the various cars and motorcycles and soaked up the atmosphere of Speed Weekend, we headed home in Echo Delta. With a front coming in from the west, the wind had veered from north west to south west so it was a headwind on the way home.  As always, when travelling north in the winter, you have to assume that most of the flying club airfields will be closed due to snow, therefore fuel planning and diversionary airfields need careful planning. With the ice so thick, most lakes could be used as a runway in an emergency and Västerås/Hässlö was our potential fuel stop. However, with careful mixture leaning, we had enough fuel for the round trip with sufficient fuel reserve. It was a two-hour flight before we landed back at ESSL, overtaken on the way by SE-MEB with her 20-30 knot cruise advantage over us.

Speed Weekend is certainly an interesting destination and is a well-organised fly in. Look out for the event in 2018, which we assume will be same time and same place.

Peter Curwen

Säkerhetskväll på klubben (uppdaterad)

I onsdags kväll så samlades LFK medlemmar för att traditionsenligt äta Bullens Korv. För att motivera korvätandet så anordnades det samtidigt en säkerhetskväll där ett antal föreläsare presenterade intressanta ämnen som ökar flygsäkerhetsmedvetandet i klubben.

Först ut var Åsa Person från FPC – Flight Planning Centre som hade många intressanta tips och tricks för oss piloter hur vi nyttjar FPC hemsida AROWeb för att läsa väder, NOTAM och skicka in färdplaner.

Åsa sade att oftast så försöker de vara så hjälpsamma som möjligt, så även om vi matat in fel så korrigerar de felen. Kolla då på anmärkningarna som de skrivit in i godkännandet för att undvika samma fel nästa gång.

Det går att kopiera en gammal färdplan, men i den utgåva av färdplaneringsprogrammet som finns på nätet idag så finns en liten bugg. Den kopierar den ursprungliga filen, inte den korrigerade och godkända filen. Då är det bättre att klippa ut ur det senaste svaret och manuellt klistra in i en ny planering.

NOTAM kan vara krångliga att läsa, särskilt när de innehåller geografiska beskrivningar av t.ex. ett militärt övningsområde. Dessa brukar då oftast kompletteras med en AIP SUP där man kan lägga till en kartskiss över området.

En intressant funktion är den europeiska hemsidan EAD – European AIS Database där man kan få information om alla flygplatser i Europa och även skicka in färdplaner. Själv så tycker jag att användargränssnittet på den sidan är lite tveksam.

En mycket viktig information som Åsa tryckte på flera gånger under kvällen är att många program som medger att vi piloter planerar vår flygning, t.ex. Skydemon, och sedan automatiskt skickar in färdplanen till FPC inte riktigt fungerar fullt ut. Fält 19 i färdplanen innehåller när det skickas via programmet inte namn på den om skickat in färdplanen och heller inte telefonnummer. I stället står bara namnet på programmet som skickat in färdplanen. Blir något fel så kommer inte FPC kunna kontakta oss! Skulle det dessutom hända oss något under flygningen så har FPC inte några persondata, vilket kan försvåra eftersök!! Tipset var att i stället kopiera den genererade färdplanen från planeringsprogrammet och sedan kopiera in det i en färdplan genom funktionen ”Importera ATS”.

Nästa del på programmet var en medlem i klubben som berättade om en VFR flygning från Halmstad till Linköping för ett par veckor sedan där han överraskades av isbildning. Vid starten från Halmstad så såg METAR och TAF för Halmstad, Jönköping och Linköping OK ut.

  • METAR ESMT 091420Z 10005KT 080V160 9999 FEW024 BKN032 M02/M06 Q1036
  • METAR ESGJ 091420Z 08007KT 9999 BKN020 M03/M06 Q1036 R01/49//65
  • METAR ESSL 091420Z 08013KT 9999 BKN023 M01/M04 Q1039 R11/09//95
  • TAF ESMT 0914004Z 0915/0922 100o8KT 9999 -SN BKN025 TEMPO 0915/0922 4000 BKN014
  • TAF ESSL 091430Z 0915/0924 08012KT 9999 BKN020

Vid starten och första delen av sträckan så var det bra väder. Men när han kom in över småländska höglandet så började det bygga upp is på frontrutan. Detta trots att han låg under moln och det inte var någon nederbörd! Han meddelade trafikledningen att han var tvungen att avbryta och landa på närmaste flygplats och gick mot Värnamo/Hagshult. Detta är en militär bas som kräver PPR för att få landa, men nöden har ingen lag.

När han kom in över fältet var frontrutan helt igenisad och den enda sikten utåt var via sidfönstren. Insvängen mot final var svårbedömd och på finalen fick han vingglida för att hålla koll på banan via sidfönstret. Landningen skedde bedömt 1000 m in på banan. När han landat så möttes han upp av militär personal ur flygbastroppen som givetvis var en smula misstänksam eftersom han landat utan tillstånd. De hade dock förvarnats tack vare att flygledningen kontaktat F17 som ansvarar för basen. Vid inspektion av flygplanet efter landning så var frontrutan helt täckt av tjock is (se bild till höger). Propellern hade också isuppbyggnad (se bild nedan till vänster). Däremot var vingar och stabbe helt isfria. Möjligtvis så är det tryckändringen i luften p.g.a. propellerns rörelse som initierat att den superkylda vätska som måste funnits i luften kondenserat och byggt upp på frontrutan och propellern. Han upplevde inga motorvibrationer av isen på propellern och heller inte att det skulle uppstått någon förgasaris i motorn.

Bastroppen var mycket hjälpsamma och han fick fika och kunde stanna kvar över natten. Dagen efter var vädret fortfarande dåligt, så han fick skjuts till tågstationen för att ta sig hem. Några dagar senare kunde han återvända till Hagshult och hämta hem flygplanet. Det tog då en timme att smälta is på vingar och propeller. Eftersom det inte fanns någon varmhangar så hade det stått utomhus.

Den sista föreläsningen hölls av meteorologen Josef Runbäck från SMHI. Han är produktansvarig för SMHI:s tjänster till oss piloter. Nu fick han möjligheten att stötta i analysen av hur man kunde tolka den väderinformation som funnits tillgänglig under den ovan beskrivna flygningen från Halmstad till Linköping. TAF och METAR visade ju VFR väder. SWC Prognoskartan visade inte på någon isbildningsrisk längs med flygrutten. Dock så fanns det nere vid Ronneby varning för kornsnö som ju är en indikator på att det är är isbildningsrisk. Att sedan denna risk sträckte sig ända upp till småländska höglandet gick dock inte att se. Vid Öland så pekade höjdskiktsdata på att det fanns en inversion på runt 2000 ft som kan resultera i att varmare relativt fuktig inte kan stiga och då skapa luft som skulle kunna resultera i isbildning. Josef:s tips var dock att kontakta vakthavande meteorolog om man är tveksam på framför allt sträckväder.

Josef var nyfiken på vår feedback avseende den nya låghöjdsprognosen. Det visade sig dock att de flesta av oss som var med på mötet inte har använt den ännu.

Sammanfattningsvis så var det en trevlig kväll med mycket nyttig information. Lektionssalen var fullsatt med medlemmar och korven gick åt.

Uppdaterad 17-03-06, 18:26

Har lagt till bilder på nedisat PA-28.

Viggen och LFK

Förhoppningsvis så missade ingen att Saab 37 ”Viggen” fyllde 50 år den 8 februari 2017. Då var det 50 år sedan den första provflygningen från Saabfältet med provflygare Erik Dahlström vid spaken. ”Födelsedagen” firades bl.a. med en uppvisning med AJS 37 Viggen över Saabfältet.

Viggen var under många år ryggraden i svenska Flygvapnet och under de sista skälvande åren av Kalla Kriget 1.0 så var det JA 37 som bevakade luftrummet och den svenska gränsen i form av incidentjakt, SH/SF 37 som bevakade alla fartygsrörelser på Östersjön och Nordsjön samt AJ 37 som stod beredd att ingripa som ”ÖB:s klubba”. Det närmaste Sverige kom en väpnat insats var under U 137 incidenten då den svenska statsministern uttalade den berömda ordern ”håll gränsen” vilket resulterade i att skarpladdade AJ 37 divisioner lyfte med uppdrag att vid behov sänka kränkande Sovjetiska fartyg.

LFK är en mycket unik flygklubb. Då banden är starka mot både Saab och Försvarsmakten har många av de viktiga personerna i Viggenhistorien också varit medlemmar i LFK. Jag bad Ulf Edlund fundera igenom om han kunde räkna upp några klubbmedlemmar som arbetat med Viggen.

”Spontant kommer jag  att tänka på Olle Esping, projektledare; Erik Bratt, utvecklingschef; Milton Mobärg, provflygare; Tage Wennström, bitr projektledare; Hans Mennborg, chef mekaniska och hydrauliska system. En hel del tunga personer på flygprov var också flitiga i LFK: Nils-Åke Nilsson, Gösta Niss, Erik Kullberg, Tomas Sigbjörnsson, Sture Rodling. Det var sämre på produktionssidan men Lennart Petersén, chef för sammanbyggnad, var mycket aktiv i LFK.  Viggen sysselsatte mig de första åtta åren på Saab, först var jag på systemavdelningen och därefter var jag ansvarig för försäljningsspecifikationer vilket innebar resor och kundkontakter i åtskilliga länder bl.a, Australien, Kanada och flera eurropeiska länder. Mycket intressant och lärorikt! De flesta ovan var dessutom styrelsemedlemmar. Tore Gullstrand som var divisionschef under många år var mycket positiv till LFK.”

Olle Esping är kanske den som varit mest framträdande i LFK som mångårig klubbordförande. I kommande inlägg i Kontakten så ska vi försöka presentera en del av de flyghistoriska personer som varit medlemmar i LFK.

Dessutom har vi en hel del medlemmar genom åren som av en och annan anledning flugit eller flugit med i Viggen. Själv så hann jag få ihop ca 500 h i Viggen på alla typer, d.v.s. SK, AJ, SH, SF och JA 37. En bit kvar till de närmare 3000 h som Tord Kvartzen fick ihop. Då Saab gått med som huvudsponsor till Swedish Air Force Historical Flight så innebär det att förutom en AJS 37 så kommer en SK 37 att göras luftvärdig så att fler piloter kan få flyga Viggen igen.

För två år sedan när Saab 35 ”Draken” fyllde 60 så gjordes ett inlägg om kopplingarna mellan Draken och LFK. Viggens födelsedag är inte det enda vi firar i år. SAAB fyller 80 år, så vi får hoppas på mer flyguppvisningar under året.

Läs mer om Viggens 50-årsfirande hos SVTCorrenSFF, Flygvapenmuseum, Flygvapenbloggen, F7 Kamratförening och Tunbygden.

2016 i backspegeln (uppdaterad)

Om 2014 var det stora flyttåret, 2015 återuppbyggnad av klubben på nya klubbhusområdet så har 2016 varit återtagandet av tidigare års verksamhetsnivåer. Det märks också på resultatet.

Flygtidskurvan vände efter att ha haft en negativ trend under flera år. Slutresultatet blev 1547 h. Långt ifrån rekordåren, men ett fall framåt jämfört med 2014 och 2015.

Ännu mer glädjande var att antalet examinerade elever också ökat. Fram till årsmötet  i höstas hade skolan examinerat två LAPL, fem PPL, tre IR och två EIR certifikat. Fler har examinerats efter årsmötet. Dessutom hade sex elever gått EK!

Dessutom har vi haft en hel del klubbaktiviteter med höjdpunkter som islandning, klubbresan till Punemünde och vår Fly-In i samband med flygdagarna på Malmen. I samband med detta har det ätits en hel del Bullens Pilsnerkorv och grillats ett antal hamburgare. Klubbhuset börjar sakta men säkert att bli det vi önskat oss. Vem vet, snart kanske vi även börjar skaffa nya flygplan!

I slutet av 2013 när vi fick reda på att vi inte längre kunde vara kvar på det gamla klubbhusområdet så kändes det som att LFK inte skulle överleva som klubb. Men idag, tre år senare, så är läget mycket annorlunda. Det är tack vare klubbmedlemmarnas insatser som vi lyckats och förhoppningsvis så har detta skapat en klubbanda som kommer att hålla i sig många år framöver. Nu kan vi fokusera oss på det vi vill göra, nämligen att flyga!

Uppdaterad 17-03-01

Nu är ”Kontakten 2016” utgiven där större delen av förra årets händelser finns med.

Flygvapnet 90 år

Förra sommaren firades Flygvapnet 90-årsdag med en stor flygdag på Malmen. Den 18 januari så hade vi på LFK förmånen att få besök av Ulf Edlund som berättade om Flygvapnets historia för klubbens medlemmar. Ulfs upplägg för presentationen var att ta ett stickprov från vart 10:e år och beskriva utvecklingen av flygplanstyper, antal flygplan, antal flottiljer och divisioner, utbildade piloter och omkomna piloter där det valda året fick vara representativt för de 10 åren som han pratade om.

Flygvapnet bildades 1 juli 1926 genom sammanslagning av det hopplock av flygplan som Arméns och Marinens flygkårer lyckats skramla ihop under krigsåren. Då Krigsmakten (som det hette på den tiden) var under stark neddragning, eftersom de politiska vindarna i världen och Sverige hoppades på fred efter ”det stora kriget”, så hände inte särskilt mycket de inledande åren.

1936 så var tongångarna andra. Hitler hade kommit till makten och omvärlden rustade för krig. Sverige försökte desperat köpa flygplan från olika håll i världen, men fick till slut inse att det var var och en för sig själv. Resultatet var att det återbildades en flygindustri i Sverige. Saab bildades året efter. Det beslutades om att bygga fler flottiljer, skaffa fler flygplan och utbilda fler piloter. 1936 kan därför ses som Flygvapnets andra födelseår. Frågan man kan ställa sig är vad som hänt om Enoch Thulin inte hade omkommit 1919. Hade svensk flygindustri vuxit sig stor redan då?

1946 så hade Flygvapnet expanderat kraftigt. Planerna från 1936 hade gett resultat, dock först efter att kriget i omvärlden tagit slut. Överskottsmateriel från framför allt England och USA fanns att köpa billigt och Flygvapnet köpte in både S 31 ”Spitfire” och J 26 ”Mustang”. Saab hade levererat B 17, B 18 och J 21. Flygvapnet hade själva designat och byggt J 22. Under krigsåren hade mängder av piloter utbildats och tyvärr också många omkommit.

1956 så hade en enorm teknikutveckling skett i Sverige. Under ledning av general Bengt Nordenskiöld så hade Flygvapnet transformerat och nu var i stort sett allt stridsflyg ”readrivet”. Flygvapnet hade köpt in J 28 ”Vampire” och J 33 ”Venom” från England. Men framför allt så var det J 29 ”Tunnan” som levererats i stora mängder. Vid denna tid var Flygvapnet som störst med ca 50 divisioner och nästan 1000 stridsflygplan. Om Flygvapnet sedan platsade in som nummer fyra eller fem i världen i numerär får de lärde tvista om, men det var i varje fall en mycket slagkraftig numerär. Kalla Kriget var som kallast och incidenten med DC 3:an var färsk Flygvapenpersonalens minne. Den blev i allmänhetens ögon känd som ”Catalinaaffären”. Några år senare skulle J 29 bilda stommen i den svenska insatsen i Kongo. Sverige var duktig på internationella insatser redan då.

1966 så hade svensk design slagit igenom. På flottiljerna så var det Saab 32 ”Lansen” och 35 ”Draken” som var spjutspetsarna i Flygvapnet. Numerären hade dock sakta börjat minska. Flygvapnet hade dock ersatt antal med kvalitet. Förutom flygplan så hade stridsledningen börjat byggas upp med radarstationer och ledning av stridsflyget. Flygvapnet hade också tillförts Rb 68 ”Bloodhound” som komplement till jaktflygplanen för att skydda det svenska luftrummet.

1976 så började Saab 37 ”Viggen” att ersätta i första hand ”Lansen” på de svenska flottiljerna i attackrollen. Antalet divisioner fortsatte att minska, men tekniken vidareutvecklades. Navigatören blev ersatt av en ”centralkalkylator” i AJ 37. Flygvapnets bassystem byggdes upp och runt omkring i Sverige fanns det nästan 100 landningsbanor att välja på. Antalet piloter som utbildades per år hade sjunkit rejält, men det hade också antalet omkomna. Säkerhetsarbetet i form av mer pedagogisk utbildning och det s.k. DA-systemet där piloter skulle dela med sig av sina misstag utan att straffas för att inte andra piloter skulle riskera att begå dem hade gett resultat.

1986 så var jaktversionen av ”Viggen”, JA 37, introducerad och den började gradvis att ersätta ”Draken”. Men faktum är att i slutändan så skulle ”Draken” bli kvar ungefär lika länge som ”Viggen” i Flygvapnet. Kalla Kriget var fortfarande kallt och efter  U 137 grundstötning utanför Karlskrona så var ubåtsjakterna ofta återkommande.

1996 så fortsatte neddragningarna. Saab 39 ”Gripen” var inte förbandssatt, men planeringen mot att ersätta ”Viggen” och ”Draken” med ca 200 ”Gripen” var i full fart. Men politiskt så var det svajjigt. Det Kalla Kriget började monteras ner. Muren i Berlin revs ett par år senare och Sovjetunionen skulle snart vara ett minne blott. Lösningen för Försvarsmakten blev den s.k. ”strategiska timeouten” och Internationella Insatser. Detta var också det senaste året som en svensk pilot omkom i ett stridsflygplan. Det visar på hur väl satsningarna på säkerhet slagit igenom. Tyvärr så har det efter 1996 omkommit ett antal piloter och besättningsmän i helikopterolyckor.

2006 så hade Flygvapnet transformerat till att fokusera på Internationella Insatser. Man deltar i internationella övningar, men det slutliga steget mot fullt NATO-medlemskap tas aldrig. Flygvapnet deltar i stridsinsatser med Gripen i Libyen och med helikoptrar i Kosovo och Afghanistan. Fokus i materielinköpen ligger just på helikoptrar, men anskaffningen av HKP 14 tog tid så Flygvapnet köper in HKP 16 ”Blackhawk”. Numerären stridsflygplan var nu nere på ca 100 ”Gripen”.

2016 så började vindarna vända. Fokus i debatten är nu nationellt försvar. Den gamla ärkefienden i öster hade börjat visa musklerna igen i både Georgien och Ukraina. Flygvapnet har beställt den senaste versionen av ”Gripen”, 39E. Diskussionsvågorna går dock höga om det ska resultera i ytterligare neddragningar i numerären eller om 39C/D kommer att få vara kvar parallellt med E-versionen. Dock så är likheterna med Flygvapnet 1926 påtagliga. Antalet flottiljer och antalet flygplan är ungefär lika stort! Det man får hoppas på är att omvärlden inte går åt samma håll som på 1930-talet.

I pausen serverades det som vanligt korv. Linköpings Flygklubb borde nog skaffa aktier i AB ”Bullens” korvtillverkning!

Stort tack Ulf för ett mycket intressant föredrag! Nicke lämnade över ett exemplar av LFK pilotvinge till Ulf som tack för kvällen.

Den 8 februari 2017 är det dags för ett nytt jubileum. Saab 37 ”Viggen” fyller 50 år. Det är 50 år sedan då ”Viggen” för första gången lyfte från Saab på provflygning. Under dagen kommer det att vara en flyguppvisning med ”Viggen”. På Saab håller SFF ett seminarium och på kvällen kommer Ulf Edlund att prata om ”Viggen” på Flygvapenmuseum.

Klubbhuset blir bara bättre och bättre!

Idag var det strålande flygväder och därför också bra fart på klubben. Många medlemmar passade på att öka flygtidsuttaget så här de sista skälvande dagarna på 2016.

Det är kul att se hur klubbhuset sakta men säkert blir precis det som våra visioner när vi började flytten. Det mesta har blivit så mycket bättre än i det förra klubbhuset. Möjligtvis så kan vi Saab:are klaga på att avståndet från arbetsplatsen blivit längre…

Med hjälp av ett antal frivilliga medlemmar så börjar klubbstugans inredning komma på plats. Lektionssalen, fikarummet och Jonnas Skolchefrum var det som vi gjorde i ordning först. Med hjälp av bokdonationer från Olle Esping och Erik Bratts familjer så har biblioteket börjat komma på plats.

Inför sommaren så blev våra uthyrningsrum färdiga och de har redan utnyttjas en hel del. Nu i veckan så blev köket helt klart med kakel och fläkt ovanför spisen. Mycket bra jobbat av framför allt Sture Axelsson och Lars Andersson!

 

Simulatorhallen börjar också bli klar. Datorerna och projektorerna är på plats, så snart så kan vi börja nyttja simulatorn i IR-skolningen. Användning av simulator är ett bra sätt att sänka utbildningskostnaden för IR-elever, vilket ökar vår flygskolas attraktionskraft för nya elever.

I bygglokalen så jobbas det för fullt. Förutom LFSK som putsar på sina segelflygplan hela vintern så har Jungmannprojektet fått upp en målarbod. Den kommer senare att användas även för klubbens Cubprojekt. Ett autogirobygge pågår också i rummet bredvid.

Utanför klubbhuset så har vi fått upp en handikappsramp. Det saknas ett räcke och ett fotsteg på trappan, men även de kommer snart att finnas på plats. Nu är det enklare för äldre besökare samt barnvagnar att komma in på klubben. Alla ska känna sig välkomna!

Stort tack till alla medlemmar som ställer upp med tid och material så att vi sakta men säkert kan få till det bästa klubbhuset i Flygsverige!

Tysk/Nigeriansk medlemskväll

000026-kopia-2Vad gör man en mörk kväll i oktober? Jo, dricker öl, äter korv och lyssnar på trevliga flygberättelser. Den 20 oktober så samlades vi på klubben för att höra PeGe Lundborg berätta om sina upplevelser som flyglärare i Nigeria. Han tjänstgjorde på Nigerian Civil Aviation Training Centre (NCATC) i Zaria i norra Nigeria åren 1968-70 samt 1971-73. Det fanns fler svenskar på skolan, bland andra några som tjänstgjort i Etiopien när Sverige sålde B 17 dit. Nigerianska staten hade begärt hjälp av FN (ICAO) som via UNDP frågade SIDA om hjälp. SIDA anställde 10 svenskar, några svenskar var direktanställda av ICAO.

000028-kopia-2Det var en orolig tid i Nigeria. Det så kallade Biafrakriget hade startat något år innan, vilket resulterade i att många elever flydde från skolan (de var från Ibofolket som tidigare var de dominerande i Nigeria på alla höga tjänster). Men Nigerian Airways behövde piloter och tekniker och tanken var att skolan skulle utbilda för hela Västafrikas behov. Att von Rosen sedan deltog med sina MFI-9 ”Biafra Baby” på Biafras sida i konflikten var inte helt omtyckt i Nigeria, men de svenska lärarna upplevde trots det inget agg mot dem.

Varje utbildningskull bestod av 12-15 elever och för grundutbildningen nyttjades Cessna 152. Sedan gick eleverna över till den tvåmotoriga Piper Pa-23 ”Aztec”. Totalt fick de ca 230 h flygtid under utbildningen. Slutligen fick de göra ett skriftligt prov för D-certifikat för den engelska luftfartsmyndigheten för att sedan kunna gå vidare och bli trafikflygare. Eleverna hade bra skolutbildning som grund, men låg teknisk grundförståelse. Många hade aldrig sett en ritning eller ens nyttjat en skruvmejsel. Men de var duktiga elever och hade ofta alla rätt på proven.

PeGe och hans fru, som också deltog på medlemskvällen, hade en hel del roliga minnen från sina år i Nigeria.

000020-kopia-2Efter en månad på flygskolan blev PeGe kallad till Emiren i Zaria. Där blev han vänligt. men bestämt anmodad att ”Han som var så rik borde minsann anställa tjänare, minst tre stycken!” Arbetslösheten i Nigeria var stor. Varje Bungalow som fanns på basen hade en ”tjänstebostad” där en av tjänarna kunde bo.

Det var mycket varmt i Zaria och lärarna med familjer blev inbjudna till det lokala universitetet för att svalka sig i deras pool. Till slut byggde man en egen pool på flygbasen. FN, som finansierade skolan, var inte så sugna på att lägga ut pengar på sånt som ansågs som lyx, men efter att ha klassat poolen som ”utbildningsanläggning i överlevnadsteknik, inklusive simundervisning” så fick man till slut de pengar som behövdes.

När Nigeria skulle lägga om till Högertrafik så blev PeGe utnämnd till flygskolans ”högertrafikgeneral”. Eftersom Sverige precis gått över till högertrafik så ansåg skolan att PeGe hade stora kunskaper i ämnet. Det blev en utmaning då landet inte gick över till högertrafik på en och samma dag, utan gradvis! Det var svårt att få ut information till landsbygden då många saknade både TV, radio och tidning. Ett envist rykte sade länge att man skulle börja med lastbilarna och sedan fick de andra komma pö om pö… PeGe och hans team målade i varje fall upp nya märken på flygbasens gator med pilar som skulle underlätta. Allt gick inte som planerat. En frustrerad lärare ringde PeGe när han inte kunde komma till jobbet. Pilarna tvingade honom att bara köra varv på varv runt sitt eget hus.

000025-kopia-2

PeGe och en av hans elever

En kväll kom ett par av de lokalanställda in till PeGe och begärde hjälp. De hade tråkigt på kvällarna och utmanade därför varandra på ”lekar” med bl.a. giftiga ormar och det bar sig inte bättre än att en blev biten. Den bitne, samt ormen, fick transport i PeGe:s bil till sjukhuset. Ormen behövdes för att läkarna skulle kunna avgöra vilket serum de skulle sätta in som motgift!

I slutet av 80-talet träffade PeGe två av sina gamla elever på Saab i Linköping! De gick en internationell flygsäkerhetskurs på KTH i Stockholm. En av dem var numera flygchef på Nigerian Airways.

Skolan som PeGe jobbade på finns kvar än idag och går nu under namnet ”Nigerian College of Aviation”. På deras hemsida finns också en kort historibeskrivning.

När PeGe berättat klart så var korven stekt och ölen kyld. Dags för Oktoberfest! Från Afrika till Tyskland. Till ölen så berättades det om LFK klubbresa till Penemünde i somras. Nästa år blir det förhoppningsvis en ny långresa. Och därmed också en ny berättelse till kommande klubbmöten…

Höstmöte

14680871_10207550916435670_5664349514986747786_oLöven börjar gulna och den fina flygsommaren är snart över. Då är det som vanligt dags för LFK höstmöte. Förra onsdagen så genomfördes detta i vårt klubbhus med ett trettiotal medlemmar på plats. På agendan stod bl.a. val av ny styrelse för 2017 samt utdelning av utmärkelser till medlemmar som genomgått utbildningar under året eller klarat av någon av utmaningarna enligt LFK utbildningstecken.

Mötet inleddes med en sammanfattning av status i klubben. Klubbhuset börjar snart nå sin fulla potential. Uthyrningsrummen är färdiga och har nyttjats en hel del under året. Simulatorn har provkörts. Tack vare donationer från Erik Bratts och Olle Espings familjer så har klubbiblioteket fått fina tillskott och är nu döpt till ”Bratts bibliotek”. Dessutom har vi tack vare Saab äntligen fått en vindstrut vid sidan om taxibanan ut till fältet!

14706747_10207550916595674_1482978011818899405_oSedan förra höstmötet så har sex medlemmar flugit EK, Naqib Hamed, Karl-Gustav Karlsson, Erik Gunneland-Dahlbäck, Daniel Öberg, Karin Nyström och Gunnar Nilsson. De fick därmed LFK Pilotvinge. Två medlemmar har tagit LAPL certifikat, Naqib Hamed och Karl-Gustav Karlsson. Fem medlemmar har tagit PPL certifikat, Erik Gunneland-Dahlbäck, Daniel Öberg, Michael Olsson, Marcus Wandt och Dan Lundin. Dessa får LFK utbildningsmärke med en resp. två vingar. Stort grattis till er alla!

Valet av styrelse för 2017 var odramatiskt då den nuvarande styrelsen fick förtroendet att sitta kvar även nästa år.

En liten udda händelse under året var när klubben fick följande mail med en förfrågan om PPR, d.v.s. tillstånd att landa på Saabfältet:

Hello, I am writing to ask if it would be possible to land and refuel 2 RAF Typhoons at Linkoping airbase on 1 Sep 16. The aircraft will be transiting from Amari airbase in Estonia and, after refuelling, will return home to RAF Lossiemouth. We would land at approximately 0830Z and would depart again at 1130Z. Please could you let me know if this is possible. Regards, Dave Yule Flt Lt II(AC) Sqn

Kul! Men eftersom klubben bara kan erbjuda AVGAS och en Typhoon är en smula tyngre än de flygplan vi har mandat att erbjuda PPR för så fick förfrågan gå till flygplatsen som kunde ställa upp.

Efter det ordinarie höstmötet så hölls ett antal diskussioner, bl.a. om vägen framåt för vår flygplansflotta.

Flygplansflottan har sakta börjat uppgraderas under året. SE-KIT och SE-IUD har nu bägge två Mode S transponder. Klubben har tillgång till en inhyrd PA-28 Arrow som medlemmarna kan få hyra även längre perioder för långresor. SE-IUD och SE-KIT kommer eventuellt att uppgraderas med WAAS kompatibelt navigeringssystem för att vara certifierad för GPS-baserade inflygningar, något som kommer att komma även på Saabfältet.

Det positiva är att klubben trots allt har god ekonomi då det flugits ordentligt under året. Det innebär att det börjar bli dags att titta över marknaden efter bra ersättare till våra PA-28:or. För att klara av en affär så krävs det dock att LFK lyckas få till ett banklån alternativt att det finns intresse hos medlemmar att stötta med medlemslån.

Framtiden för fältet

I förra veckan så genomfördes ett samråd där ombyggnadsplanerna för Saabfältet presenterades. Underlaget för samrådet kan ni hitta här och här.

I stort så innebär ombyggnaden att:

  • Banan förlängs 600 m åt öster. Dessutom så flyttas tröskeln för bana 11 även den 600 m åt öster, så i praktiken så flyttas banan. Men eftersom den civila terminalen ligger kvar där den ligger idag så blir dagens första 600 meter i praktiken en taxibana. Detta fyller två syften. 1 – Flytta bullermattan österut, vilket medger byggnation av fastigheter väster om banan. 2 – Flytta instrumentinflygningar österut. Detta medger att större flygplan kan landa på Saabfältet. Med den tidigare inflygningslinjen så har skorstenarna på värmeverket varit för höga.
  • Banan klassas upp till 4C. Det innebär enligt ICAO definition en banlängd på minst 1800 m (4) och att man kan ta emot flygplan med vingbredd på ”24 m up to but not including 36 m” och hjulspårvidd ”6 m up to but not including 9 m”. Banbredden ska vara minst 45 m. Detta resulterar i bl.a. nivåutjämning av ytorna vid sidan av banan.

bana

Ett litet orosmoln är att antalet tillåtna rörelser på fältet minskas. Detta gäller särskilt allmänflyget, d.v.s. LFK skolning, klubbflygning och privatflygare där antalet sänks från 36.000 till 24.000. En rörelse är en start eller en landning. D.v.s. ett normalt pass resulterar i två rörelser.

Hur mycket nyttjas då idag? Är minskningen ett praktiskt problem? Tittar man på Transportstyrelsens statistik från 2014 (då LFK p.g.a. flytten flög mycket lite) så resulterade det i 3847 landningar för kategorierna privatflyg och skolflyg. Nu innebär en del skolning även studs och gå, men för enkelhets skull så räknar vi med att varje landning har en start. Det innebär 7694 rörelser 2014. För 2015 var motsvarande siffra 7426 rörelser och för 2016 så har första halvåret resulterat i 4746 rörelser. Med andra ord så är marginalen stor till vad som idag förbrukas och vad det kommande miljötillståndet medger.

En annan ändring för klubbens del ar att vi i stället för att taxa ut mitt på banan kommer att taxa ut i början av bana 11. Den enda nackdelen med det är att det blir mer backtrack vid start bana 29 och landning bana 11. Med dagens taxibana mer eller mindre mitt på fältet så kan man oftast taxa in direkt efter landningen. Men detta är ju i praktiken precis som vi hade det förr innan flytten när klubbhuset också låg vid västra banändan.

Det som jag personligen skulle tycka vore intressant är om det fanns möjlighet att i samband med att ytorna vid sidan av banan skall göras hinderfria även anlägga ett grässtråk om ca 600×10 m. Detta stråk skulle kunna skötas av klubben. Fördelen är bl.a. träning av landning på korta banor utan att behöva flyga bort till Motala eller Finspång samt att vid flygdagar m.m. så skulle segelflyg kunna operera från fältet. Dessutom skulle en extra start och landningsyta medge att LFK skolverksamhet inte påverkas vid arbete på banan.

Ett stort frågetecken är just hur flygverksamheten kommer att påverkas under själva arbetet med banan. 2014 när ytbeläggningen på banan gjordes om så ombaserade klubben till Norrköping. Detta påverkade flygtidsuttaget negativt under sommaren och innebar svårigheter för att operera med brandflyget. Dessutom är det en utmaning för underhållet av våra flygplan då det idag sköts av vår granne IAPS.

Förutom banombyggnaden så pågår just nu ett annat stort projekt med införandet av det s.k. ”Remote Tower”. Det innebär att ersätta det bemannade tornet med en mast med kameror så att flygledarna kan sitta i Sundsvall och sköta trafiken på Saab-fältet. Masten är redan uppsatt och finns som ett NOTAM för ESSL.

faltVid civila terminalen så pågår den sista uppstädningen av vårt gamla klubbhusområde. Just nu är hela området en parkering, men tittar man på planeringskartor så finns det planer på att expandera området mellan Saab och flygplatsen. Förhoppningsvis så kommer det också att bli fler aktörer i närheten av vårt klubbhus. ”Linköping Aviation Park” marknadsförs av St Kors. Mest glädjande i sammanhanget är att begreppet ”Flyghuvudstaden” har tagits upp igen.

Det finns också långsiktiga planer i närområdet. Om Ostlänken realiseras i framtiden så kommer även det att få påverkan på flygplatsen då den nya tågstationen kommer närmare fältet. Ett tag fanns det en vision på att slå ihop flygplatsterminalen med tågstationen, men just nu verkar det inte längre finnas med i visionen för Ostlänken.

Sammanfattningsvis så är det en intressant framtid för Saabfältet (ESSL) där LFK som klubb måste vara aktiv och lyssna av vad som händer och kanske även komma med önskemål så att resultatet även passar vår verksamhet. Klubben har ett mycket bra samarbete med kommunen, flygplatsen och Saab, så vi ser fram emot en bra dialog även i detta fall.

Lyckad Fly-In!

141420Veckan som varit har det varit full aktivitet för LFK. I början av veckan så var det förberedelser som t.ex. dekorera våra flygplan med klubbnamnet. ”Linköpings Flygklubb” på ena sidan och ”Linköping Flying Club” på den andra. På så sätt så får vi lite gratisreklam när våra flygplan åker runt i världen.

Sedan var det inköp av mat och dryck så att helgens gäster inte skulle gå hungriga eller törstiga från våra bord. Många hamburgare blev det…

IMG_2108På torsdagen och fredagen hade vi en monter på Luftförsvarsdagarna på Malmen där vi gjorde reklam för våra utbildningar. Framför allt var förhoppningen att vi kunde få Flygvapnets Flygskola på Malmen att bli intresserad av vår LAPL/PPL-teori samt att vi kunde få företag inom flygbranschen att bli intresserade av vår flygtekniska översiktsutbildning och UAV/UAS-operatörsutbildning. Vår monter hade fått ett mycket bra läge. Precis bredvid bordet där de finaste gästerna åt lunch, så vi hade ”nästan” besök av Kungen, ÖB och Chefen för Flygvapnet!

IMG_2116På torsdagseftermiddagen så transporterade vi SE-MEB och SE-KIT till Malmen då de skulle stå i Linköpings Aeronauters samt FFK montrar på flygdagarna. Det uppstod en viss förvirring då den plats som vi fått utpekad visade sig vara till för rörlig klargöring av Viggen. Så i stället så hamnade vi precis bredvid FFK. För att komma dit var vi tvungna att bogsera våra flygplan igenom en 9 m bred grind. Inte helt enkelt med en DA-20 som har en spännvidd på 10,9 m. Men efter ett visst trixande så kom vi igenom grinden. Då uppstod problem nummer två och det var att vägen till uppställningsplatsen var kantad av träd. Men, med några centimeters marginal så lyckades vi ta oss förbi hindren och ställa upp våra flygplan. Förutom LFK:s två flygplan så hade LFKS ett segelflygplan uppställt och EAA representerades av Thorleif Gustavssons RV-6. På veteranflygsplattan så visade dessutom MVFK upp SE-MEK och SE-LLM, de två Bulldogar som i vanliga fall står i vår hangar.

14086335_933579860098301_3221903258007591643_oPå fredagskvällen så började det dyka upp gäster som kom både land- och luftvägen. I klubbhuset skulle ca 25 ungdomar från FFK Young Pilots sova över. Våra tre gästrum var bokade sedan länge så ett antal gäster sov även på golvet i hangaren. LFK serverade hamburgare och öl till alla gäster. Det blev en fin kväll med en strålande solnedgång över Linköping.

Samtidigt så pågick på Malmen uppmontering av ett tält som Kjell Franzen på EAA ordnat fram. Där byggde LFK, LFSK, LuFF och EAA upp varsin monter. Eftersom prognosen inför lördagen pekade på kraftiga vindar så såg vi till att förankra tältet och flygplanen ordentligt innan vi åkte tillbaka till klubbhuset för att ta en hamburgare med de tillresta gästerna.

På lördagen så började det dyka upp gäster. Massor av gäster! Trots blåsten så stod det som mest ca 45 flygplan på plattan utanför klubbhuset. Nicke serverade frukost till de besökare som sovit över i klubbhus och hangar. Vi hade anordnat med en minibuss som Per Wernholm nyttjade för att transportera flygdagsbesökare ned till Linköpings centrum där de kunde hoppa på gratisbussarna till Malmen. Vi hade från början funderingar på att köra gästerna ända till Malmen, men kom fram till att risken för att fastna i bilköerna var för stor.

P1000419På Malmen så visade vi upp våra flygplan och vårt kursutbud. Det dök upp ett antal intresserade personer som önskade testa våra pröva-på-flygningar och även komma till uppstartsmötet för vår LAPL/PPL-kurs. Förhoppningsvis så kommer det att resultera i en fullsatt LAPL/PPL-kurs. Det dök även upp ett antal personer som hade flygcertifikat, men önskade att bli medlem i LFK eller bara flyga in sig på DA-20. Blåsten innebar att vi inte kunde ha tältet så öppet som vi önskade och det var också svårt att ställa ut vår affisch med reklam för att pröva på att bli pilot.

P1000447Den svåra blåsten ledde också till att ett antal flygmoment fick ställas in, bl.a. Spitfire, SK 16 och Tiger Moth. Men trots detta så blev det en fin flyguppvisning med massor av besökare, bedömt 80.000! För min del så var givetvis AJS 37 Viggen det trevligaste att se. Gripen gjorde som vanligt en mycket fin uppvisning, men jag blev även imponerad av F-18 som gjorde en mycket brant roterande manöver med hög anfallsvinkel som fick i varje fall mig att först tro att de hamnat i en inverterad superstall eller spinn. Att sedan Michael Carlsson vågade flyga med sin lilla Tummelisa, som i det närmaste stod still i motvinden, var mycket imponerande.

P1000487På lördagskvällen så arrangerade vi en hangarfest. Maten fick vi från restaurang Skyline på flygplatsen. Som vanligt funkade det mycket bra och vi fick även låna bord och bänkar av dem. Ca 80 gäster deltog i hangarfesten och Young Pilots hade en trevlig kväll i vårt klubbhus.

På söndagen så deltog ett par medlemmar i arbetet med att städa upp efter hangarfesten. De prognostiserade regnskurarna innebar att det inte dök upp så många nya gäster och de flesta av flygplanen som landat på fredagen eller lördagen drog hemåt.

På Malmen så fortsatte vi att visa upp klubbens flygplan och göra reklam för våra aktiviteter. Vädret på söndagen innebar en del regnskurar, men det var inte längre lika blåsigt, så en hel del av de flygplan som inte kunde visas upp på lördagen fick möjlighet att flyga denna dag. Antalet besökare var betydligt mindre, bedömt 40.000. När gästerna började dra sig hemåt så började vi riva tältet och genomförde en ny förflyttningsövning för att få ut flygplanen genom den trånga grinden. Till slut så fick vi klartecken att starta resan tillbaka till Saabfältet. Det var i sista sekunden då Malmentornet skulle stänga. Precis när vi fått in alla flygplanen i hangaren så öppnade himlen sig med en rejäl regnskur.

Att arrangera en Fly-In är kanonkul. Vi fick mycket positiv feedback från våra gäster som ansåg att Linköping var ett av de trevligaste ställena att resa till och att våra lokaler var utmärkta! FFK Young Pilots funderar på att starta upp en Östergötlandsavdelning, vilket kan vara mycket intressant för LFK egna ungdomsutbildning att knyta kontakter med.

Ett stort tack till de medlemmar som ställde upp på vår Fly-In, Luftförsvarsdagarna och Flygvapnets 90-års Flygdagar. Utan er så hade vi inte lyckats!

Nästa år fyller Saab 80 år. Vad som är inplanerat till dess är fortfarande oklart, men Gripen E och T/X kommer att flyga under det närmaste året och dessutom har Saab beslutat att ta över huvudansvaret för Swedish Air Force Historic Flight och lovat att även Lansen och SK 37 ska finnas med på listan över veteranflygplan som flyger över Sverige och detta stöd ska gälla minst fram till Flygvapnet fyller 100 år 2026. Massor av möjliga flygplan att ha med på en Saabflygdag med andra ord.

Förhoppningsvis så kommer Saab:s 80-årsfirande att hållas på Saabfältet och då kanske det finns möjlighet för oss flygklubbar att ha en Fly-In och ta emot gäster som kommer med egna flygplan.

P1000399