Kategori: Kontakten

2 Comments

Classic Aircraft Meeting på Hedlanda

  By Kontakten
Här kommer en berättelse från en mini-flygsemester i somras. Några garantier för att det är 100 % korrekt återgivet finns inte.

Ända sedan jag tog mitt PPL har jag velat flyga till Hedlanda. Fjällen har alltid lockat och när några entusiaster annonserade med Classic Aircraft Meeting var måttet rågat. Jag måste dit! Förra sommaren gjorde jag ett halvhjärtat försök. Tänkte ta MVFK’s Safir för att komma dit ståndsmässigt, även om jag är lite nervös för axiallager och annat i den motorn. Motorstopp är ju det sista man vill ha när man flyger över skog och fjäll. Men sommaren regnade bort så det blev inget.
I våras bokade jag istället upp MVFK’s Bulldog, SE-MEK, som jag flugit in mig på under hösten och som känns lite pålitligare men ändå skulle kunna kallas klassisk. Meetinget skulle pågå en vecka, från onsdag 24 juli – onsdag 31 juli, men jag tänkte nöja mig med torsdag – lördag. Inledningen av sommaren visade att det visst kan vara fint väder även i Sverige och Stefan Olsson, en hängflygkompis från Borås, ville gärna följa med. Det kändes bra eftersom det både är roligare och billigare samt att det är gott att ha en flygare vid sin sida som kan minska arbetsbelastningen om det krisar.
Planeringen visade att Bulldogens tankar skulle möjliggöra direktflygning Linköping – Hedlanda och fortfarande ha 45 minuters reserv, men det var på marginalen. Vi planerade därför med en mellanlandning i Siljansnäs för tankning. Efter Siljansnäs tänkte vi fortsätta på samma kurs förbi Orsa Tallhed innan passage in i fjällområdet. Vid Övra Kölsjön skulle kursen ändras från 354º till 330º direkt mot Hedlanda. Detta medförde att vi hade flera sjöar att landa i och Svegs flygplats om något skulle gå på tok. Flygtiden skulle bli ca 2,5 h om man inte tog hänsyn till vind. Sen var de det här med fjällflygning och nödutrustning. Jag kollade i KSAB Svenska flygfält. Flygplanet ska ha fluorescerande färgmarkeringar på vingar och kropp, vilket SE-MEK har. Nödutrustning hade jag i stort sett vad som behövdes, utom nödraketer! Känns ju lite overkill med nödraketer mitt i sommaren när det är varmt och nästan är ljust dygnet runt, men ok då. Jag fick låna LFK’s nödpacke vilket var bra. Flygning inom fjällområde kräver dessutom uppföljning, så det fick bli ATS färdplan. Jag valde att göra en för Linköping – Siljansnäs och en för Siljansnäs – Hedlanda.  
Som så ofta i Sverige, när det väl börja närma sig avfärd ändrade sig vädret till den lite ostadigare varianten. Meteorologerna började prata om talrikare eftermiddagsskurar och värmeåskväder.
Tidigt torsdag morgon såg vädret fortfarande flygbart ut, lite större risk för åska norrut men kom vi bara iväg i tid så borde det gå bra. Jag hämtade Bullen ute på Saab och mötte sedan Stefan på klubben där vi lastade kärran med tält, sovsäckar, liggunderlag, myggmedel m.m, förberedda på några dagar i det fria.
Kl. 11:15 lyfter vi från Saab och sätter kurs norrut. Eftersom det är semester är tornet stängt, så när vi passerar ut ur kontrollzonen ropar jag upp Östgöta och aktiverar färdplanen mot Siljansnäs samt ber att få stiga till 4000 ft. Det är disigt, 8 km sikt kan ibland upplevas riktigt dåligt, så jag är glad åt att jag fuskat lite och tagit med min handhållna GPS, en gammal hederlig Garmin GPSMap76S. Bullen har ju inget sådant hjälpmedel. Annars är det SKC och totalt dött i luften, inte en rörelse, nästan lite otäckt. Sikten förbättras ju längre norrut vi kommer och när vi närmar oss Dalarna börja de första cumulusarna poppa upp. Siljansnäs når vi utan problem, men vi kan se att norrut har CB:na börjat växa till sig. 
Vi landar 12:43 på den 800 m långa banan. En bit innan bankant finns där en liten trädridå som man måste passera över och när jag efter den drar av gasen bromsas Bullen upp kraftigt tack vare de effektiva klaffarna. Sjunker igenom något, men sättningen blir inte alltför hård. Vi får hjälp med tankning och jag ringer fjällvädermeteorologen för att kolla hur det ser ut med vädret på sträckan till Hedlanda. Tyvärr får jag inte mycket mer info än vad jag redan kan se på radarbilden, där det runt Hede har börjat bildas spridda skurar. Är lite skeptisk så jag ringer även kontaktpersonen på Hedlanda för att kolla hur det ser ut där. Han berättar att det finns en del skurar över fjället men att flygplatsen klarat sig än så länge och att molnbasen fortfarande är hög. Så vi beslutar oss att prova. Österut ser vädret fint ut och vi kan ju alltid vända samt att vi har Sveg som reserv. Nu känns det bra att vara två! Vi startar 13:51, stiger till 5000 ft och aktiverar färdplanen mot Hedlanda. Jag hade tagit med mig min GoPro kamera för att filma landningen i Hedlanda men i brådskan att komma iväg innan skurarna tilltar för mycket fick jag inte fast den som tänkt i cockpit, så någon filmning blir det inte.
Snart ser vi Orsa Tallhed och det är fortfarande inga problem med regn, passerar in i fjällområdet och når Övra Kölsjön där vi lägger om kursen mot Hedlanda. Det ser rätt mörkt ut mot Hedlanda och ett litet CB verkar ha parkerat ungefär där Hedlanda bör ligga. Men vi fortsätter, passerar en mindre skur och får lite stänk på oss. Kollar bakåt emellanåt, men där är det riktigt finväder. Från Sveg följer vi sjösystemet mot Hedlanda, vilket gör det hela lättnavigerat och snart skymtar vi flygfältet bakom en mindre fjälltopp. Det syns nu tydligt att CB:et sträcker sig ut över flygplatsen och att det regnar alldeles i närheten. Men vi når flygplatsen utan att bli duschade och landar ner kl. 14:51 på en regnvåt bana, och jag kan dra en lättnadens suck.

Landning i regn. (foto: Visionimages.se)
När vi taxat fram till uppställningsplatsen framför serveringen på Hede International Airport möter Ragnar ”Ragge” Dillner oss och frågar var vi tänkt bo.
–        Jaa, vi hade ju tänkt tälta…
–        Det är ledigt på ”Hotellet”, säger Ragge och pekar på en liten bod.
–        Ok, vad kostar det?
–        100 kr natten
”Hotellet” visar sig vara en inredd ”vedbod” med 2 separata rum med en säng i varje. Rent och väldigt komfortabelt så vem kan motstå nåt sånt, speciellt när det är skurväder. Vi anlände alltså precis lagom. För de som kom senare fick vackert slå upp sina tält eller åka in till Vemdalen eller Hede och fixa annat boende.
”Hotellet”
Vi har knappt hunnit installera oss när vi hör det omisskännliga ljudet av en 2-motorig kolvmotorkärra som närmar sig. Vi går ut till banan och får syn på en flygplanssilhuett som jag inte känner igen när det svänger upp på final. När kärran taxar in till plattan framför oss får vi syn på registreringen XB-ANQ.
–        Var i all världen kommer den ifrån!?
Skymning över fältet

Efter att motorerna kuperats kliver en äldre herre ensam ut ur planet. Det visar sig vara en Aerostar 601P årsmodell 1978 och XB står för Mexico! Piloten och enda ägaren, Thomas Hesselman har bott i Mexico i 50 år och använt kärran för sina affärsresor. Med en inmonterad extratank har det möjliggjort flera transatlantiska flygningar både via Azorerna och Island samt nonstopp flygning från Mexico till Canada. Thomas är nu i Sverige bl.a. för att försöka sälja kärran, eller sin ”mistress and companion” som han uttrycker det. Han tillägger sedan med ett leende.

–        Det finns två sorters piloter, de som landat med ställen inne och de som kommer att göra det. Och jag vill inte tillhöra någon av de kategorierna!
När vi efter middag sitter och njuter av varsin Hedlanda pilot beer på uteserveringen undrar jag om det inte är rätt spännande att korsa Atlanten ensam i en kolvmotorkärra, får jag till svar.
–        Nä, det är inte så märkvärdigt. Jag har flugit över med enmotoriga flygplan också. Och utan motorer…
–        Utan motorer, vadå utan motorer, segelflyg!?
Thomas berättar då att han vid ett tillfälle fick motorstopp på båda motorerna över Atlanten på 26 000 ft på väg mot Reykjavik. Han lyckades glidflyga till en flygplats på Island med 6 000 ft tillgodo och landa där ”dead stick”! Något med bränsletillförseln hade fallerat.
Rätt val av dryck på Hedlanda

Lite senare landar en MFI-9:a. Inget märkvärdigt med det, men kanske är det någon ”gammal” LFK:are som känner till registreringen SE-XIS?
Även andra flygplan stannar till, bl.a. två Lancair, en norsk- och en svenskregistrerad. Det blir en riktigt fin kväll på Hedlanda, skurarna har dragit bort och det är alldeles tyst och stilla. Skönt att ha en riktig säng och slippa tältet…
Under frukosten nästa morgon kommer vår nyfunna vän med ett överraskande förslag.
–          Grabbar, ska vi inte ta en tur över fjället? Vi kan ta min kärra.
Stefan, är snabbt med på noterna och jag hänger förstås på. Även om jag har lite i bakhuvet att då måste jag ju bjuda igen… En tredje gubbe hänger också med och vi får slåss om framsätet. Det blir inte jag som vinner, eller rättare sagt, jag ger walkover med en gång och sätter mig längst bak. Vilket jag ångrar så här i efterhand, det hade varit riktigt kul att få spaka en ”tvåsaftare”. Men det blir ändå en trevlig tur på låg höjd över fjällvärlden och snabbt går det, åtminstone när man är van vid 100 kts!
När vi landat frågar jag Thomas om han vill spaka lite Bulldog. Och det vill han gärna!
–          Skit också! Tänker jag tyst för mig själv.
Jag har en tendens att klanta till det när jag känner mig granskad, och denna gång blir inget undantag…

Innan start bestämmer jag att vi följer dalgången söderut en bit och sen flyger tillbaka igen eftersom jag inte känner mig så hemma i området, vilket Thomas tycker låter utmärkt. När vi startar bana 24 slutar interkommen att fungera och jag strular lite med den under stigning. När vi planat ut på 3000 ftpekar Thomas på hastighetsmätaren.
–          100 kts?
–          Ja, hmm lite fortare brukar det ju gå… Visst katten, klaffen!
In med den så går det lite bättre. Meddelar sedan i etern.
–          Hedlanda radio, SE-MEK har startat och följer dalgången söderut på 3000 ft.
Efter en stund påpekar min passagerare.
–          Vi flyger norrut…
–          Vad… ja just det, nu ja. Vi vänder!
Bra start, jag känner riktigt hur självförtroendet flödar. Överlåter sedan kontrollerna till min kollega så att han får känna på kärran. Men han blir ganska snabbt nöjd och jag får ta över igen. Efter en stund går vi tillbaka mot fältet för att landa och min annars snacksamma passagerare blir ovanligt tyst en stund. Sedan kommer det.
–          Vill du be dem skicka en hjärtläkare till flygplatsen?
–          Vad! Menar du allvar!?
Tystnad…
–          Nä, ja skojar bara!
Det var som katten, en riktig skämtare alltså. Men det var faktiskt ganska kul, jag förstår piken. På final så tillägger han.
–          Glöm inte landningsställen!
–          Nä du, på den här kärran är de alltid ute. Det vet jag!
Nästa dag, lördag, ska det bli flyguppvisning så det börjar droppa in fler och fler besökande plan under eftermiddagen och kvällen. Både vanliga och lite ovanligare typer, bl.a. Klemm 35, Super Falco F8L från Schweiz, Long-EZ, Sokol M1d från 1949, RV3, Bellanca Decathlon, Saab Safir m.fl. Vi får också sällskap från LFK då Peter Curwen dyker upp med SE-MEV. Och kvällen blir precis lika fin och stilla som föregående, fast med lite fler mygg.
Flygning i fjällvärlden
Efter att ha kollat vädret lördag morgon, som ser ut att bli lite sämre under eftermiddagen på sträckan söderut, beslutar jag och Stefan oss för att styra kosan hemåt redan på förmiddagen. Tyvärr missar vi då flyguppvisningen men vi har ändå haft två riktigt fina dagar på Hedlanda med en hel del flygplan och i gott sällskap av likasinnade.
Den här gången får jag fast GoPro kameran på lampan i taket som tänkt, vilket blir alldeles utmärkt. Starten filmas, men för att slippa klippa bort en massa onödig film stänger vi kameran efter en stund och Stefan får i uppgift att påminna mig att slå igång den inför landning. Vi tar samma rutt hem med mellanlandning och tankning i Siljansnäs. 
Siljansnäs ligger oerhört vackert vid Siljan i ett annars ganska kuperat landskap. Den här gången smyger jag ned kärran på banan, så gott som en tiopoängare och när vi rullar ut farten säger Stefan.
–          Vi glömde slå på kameran!
Det är inte första gången mina passagerare misslyckas med att påminna mig att slå igång kameran, vilket medfört att jag har en massa film med starter men nästan inga landningar. Så ett hett tips, det är nästan omöjligt att komma ihåg kameran, låt den gå om du inte ska allt för långt eller fäst fjärrkontrollen på ratten/spaken eller något där den syns.
Resten av flygningen hem gick utan intermezzon och snart står vi på fast mark på Saabfältet igen.
/Thomas Hylander
One Comment

Debatt: En vision

  By Kontakten

Jag har inte varit medlem i särskilt många år i LFK, men jag har under denna tid observerat hur saker och ting fungerar samt de olika viljor som finns inom klubben. Det har fått mig att fundera kring hur man ska driva en flygklubb i allmänhet. De sista dagarnas diskussion har accelererat dessa funderingar.

Observera att detta debattinlägg gör jag som klubbmedlem och inte som medlem i styrelsen.

Vad är egentligen en flygklubb? Varför är jag medlem i en flygklubb? Vad kan jag tillföra klubben och vad ger den mig? Varför flyger jag över huvud taget? Detta är frågor som vi bör ställa oss själva lite då och då.

När jag gick med i LFK under 2011 så var det i första hand för att ta ett PPL och för att få börja flyga igen. Jag saknade helt enkelt flygandet som varit en stor del av mitt liv ända sedan jag började flyga år 1988. Jag hade stått på backen sedan 2009 och nu var det dags att ta upp flygandet igen.

I min elevgrupp så såg jag en massa andra människor med drömmen om att flyga. De satsade mycket pengar och tid för att få göra något de drömt om sedan många år. Kul! Jag pratade mycket med min lärarinna Jonna, som är en av hörnstenarna i LFK, jag pratade med arbetskollegor som flög i LFK och jag skapade nya vänner bland medlemmarna. Här fick jag äntligen känna på flygglädjen igen.

Tyvärr så fick jag också det intrycket att LFK stagnerat och förutom utbildningsverksamheten blivit ett ställe där många medlemmar hyrde flygplan och inte så mycket mer. Klubben hade drivits som ett företag och man hade delvis glömt bort att en flygklubb inte bara är till för medlemmar men också byggd av medlemmar. Vem vill jobba gratis för ett företag? Jourplikten var mer en plikt än ett engagemang. Många medlemmar har valt att inte flyga på klubben trots att det bl.a. köpts in DA-20 som dessa medlemmar ansett vara ett attraktivt flygplan. Det totala flygtidsuttaget för klubben sjunker årligen. Hur vänder man på detta skepp?

Nästa steg för mig blev att 2012 börja skola IR. Där är det enda alternativet att flyga PA-28, då inga andra flygplan i Linköping har en komplett instrumentuppsättning. Detta för att jag skulle kunna flyga även när vädret ställde till problem med planeringen för flygning. Jag vill fortfarande ha bra väder för att ha nöje av flygningen, men att komma upp över moln en grå höstdag är som C-vitamin för själen.

Parallellt med detta började jag inse att det fanns andra flygkretsar i Linköping utöver LFK. Jag blev medlem i MVFK och flög in mig på Safir. Parallellt med detta flög jag in mig på Super-Cub på LFK. Buskul! Flygplan som har bra roderkänsla och som man kan flyga lite avancerad flygning med. Men inget som egentligen går att ha som klubbflygplan. Vill jag flyga längre sträckor, eller ta med några vänner och åka till Stegeborg för att äta en bit mat så är det fortfarande en PA-28 som gäller.

Jag har planer på att flyga in mig på DA-20 samt SK 61 Bulldog, men jag vill få upp trimmen på de övriga typerna innan jag lägger till fler i min flygdagbok. Det får alltså vänta till nästa år. Jag tror personligen inte att man kan hålla mer än 4-5 typer i gång samtidigt. Flygning är ett nöje först när man är i hyffsad flygtrim. Därför försöker jag flyga ca 40 h per år.

Under sommaren så ställde jag upp och flög brandflyg för klubben. Ett mycket bra sätt att stödja klubbens verksamhet och samtidigt få lite flygtid. Här var PA-28 det vanligaste valet då utrymmet i DA-20 gör det svårt att hantera kartor, radioapparater m.m.

Allt detta har gjort att jag har fått en del tankar kring hur en klubb borde skötas.

I våras gick jag därför med i klubbstyrelsen. Mitt val var att sköta medlemsinformationen samt engagera medlemmar. Jag ville få igång klubbandan och aktivera medlemmarna. En klubb drivs inte av en styrelse, utan av medlemmarnas engagemang. Men hur engagerar man medlemmar?

Ett sätt var Cubrenoveringen. Den gör vi inte för att spara pengar, utan för att få något som engagerar medlemmarna. Just SE-KEG kan ses som en viktig bit av LFK historia och därför värt att bevara. Vi fick en del kritik för att projektet kostar pengar, men faktum är att varje arbetsinsats vi gör ökar värdet på Cub:en och skulle vi inte nå ända fram så kan vi sälja delarna och få in mer pengar än värdet på ett flygplan som inte är i flygande skick och de delar vi köpt in. Arbetsinsatsen går inte att värdera.

Under våren så har haft mängder av arrangemang som i mina ögon toppades av klubbhusmålningen och vår Fly-In. Underbart att se så många ställa upp. Grilla, dricka öl och prata flyg. Precis som en klubb ska vara!

Jag fick i samband med vår Fly-In kontakt med de andra flygklubbarna i Linköping d.v.s. Segelflygklubben och Fallskärmsklubben. Jag passade också på att bli medlem i LFSK för att få flyga lite Cub under tiden KEG:en renoveras. Vem vet. Kanske kommer jag att dra lite segelflyg nästa år? Det jag insåg var att segelflygarna och fallskärmshopparna verkligen har entusiasmen kvar. Flygarglädje till 100%

Hur ser då mitt förslag för framtiden ut?

Grunden för en flygklubb av LFK:s storlek är flygskolan. Där utbildar vi kommande generationer piloter. Där ger vi dem flygarandan. Där skapar i kontinuitet. Klubbens flygplansflotta måste därför spegla detta behov. En robust maskin och med låg timkostnad. Det ska vara överkomligt att ta ett flygcert. Kan vi hålla en nivå på ca 10 PPL elever och 4 IR elever per år så innebär det ca 560 h flygtid producerat per år. Roteflygning, avaflygning, mörkerflygning borde kunna ge ca 100 h till. Sedan har vi typinflygningskurser på sporrhjul m.m. som borde kunna generera ca 100 h till per år beroende på hur många typer klubben har tillgång till. Utöver detta årlig PC som genererar ytterligare ca 200 h per år. Totalt ca 1000 h per år som skolverksamheten genererar.

Sedan har vi uthyrningsverksamhet till FFK och brandflyg. Detta borde kunna generera ytterligare ca 300 h per år.

Klubben har därmed ett grundbehov av ca 4-5 flygplan. Om vi tänker oss ca 400 h per år och flygplan så skulle det innebära ca 1600-2000 h per år. Alltså finns det ett överskott som vi kan erbjuda andra.

Här kommer den andra delen av flygklubben in. Grunden för detta skall vara gemenskap. Till klubben går man för att umgås med andra flygintresserade. Att deltaga i aktiviteter som landningstävlingar, flygrallyn, utbildningskvällar eller med en grupp kamrater eller familj åka på längre resor. (För en mindre flygklubb utan en utbildningsverksamhet är det kanske i denna kategori som fokuset ligger).

Då är frågan vilken typ av flygplan dessa medlemmar vill ha. I första hand är det givetvis överskottet från skolverksamheten man ska kunna köpa loss. Dessa maskiner kan upplevas som tråkiga av de medlemmar som flyger mycket, men de finns tillgängliga och de duger bra för reseflygning m.m.

Ska klubben sedan ha mer sportiga flygplan? Är det klubben som ska ta den finansiella risken med att köpa in ytterligare flygplan för att medlemmarna ska kunna flyga? Självklart är det så om medlemmarna sedan utnyttjar flygplanen. Är det inte så så måste detta skötas på andra sätt.

Ett sätt skulle kunna vara s.k. ägarringar. Ett antal medlemmar köper gemensamt in ett flygplan och deltar i klubbens verksamhet med detta flygplan. De kan också erbjuda andra medlemmar i klubben att vid behov köpa loss tillgänglig flygtid. I t.ex. Danmark är denna typ av ägarform en vanlig grund för flygklubbar.

Klubben skulle för dessa ägarringar kunna vara en paraplyorganisation för att sköta bokningar. Man skulle kunna köpa upp underhållsavtal och hangarplatser gemensamt med klubben för att få en starkare förhandlingsposition. Här ser jag en stor möjlighet för LFK att knyta tätar kontakter med de medlemmar som har köpt egna maskiner och i vissa fall kanske också lämnat klubben.

Vi skulle kunna samarbeta tätare med ”hemmabyggarna på andra sidan fältet” och MVFK – Malmens Veteranflygklubb. Vi håller till på samma flygfält och en hel del medlemmar är medlem i flera av dessa klubbar. Men hur mycket samarbetar vi egentligen idag?

Tillsammans med de övriga  Linköpingsklubbarna är vi starkare i förhandling med flygplats och kommun för att säkerställa att det finns plats i luftrummet över Linköping för våra klubbar. Tillsammans med samarbetsorgan som KSAK, AOPA och EAA är vi starkare i förhandlingen mot myndigheter som Transportstyrelsen och Swedavia för att säkerställa att det finns förutsättningar i Sverige för allmänflyg.

Grunden i en klubb är att medlemmarna ställer upp gratis och engagerar sig. För att de skall vilja göra så så krävs att medlemmarna känner att de får något tillbaka. Detta något ska inte bara vara en möjlighet att hyra flygplan, utan klubbkänsla och gemenskap. Kan vi verkligen lyckas med att få till detta? Jag känner att vi är på god väg. För att avsluta med att parafrasera Martin Luther King, ”I have a dream!”

No comments

Vår flygplansflotta

  By Kontakten

Jag håller på med en liten informationsartikel om LFK som jag hoppas kommer att ges ut i närtid. För att få till några bra bilder så passade vi på att ställa upp alla våra flygplan för en liten gruppbild i gårdagens fina väder. Tjusigt, eller hur?

Hur ser då framtiden för klubbens flygplan ut? Cadet:erna börjar bli en smula slitna. Även Archrarna behöver sig en uppfräschning. Våra DA-20 har haft en hel del inkörningsproblem och inte producerat så mycket flygtid som tänkt. Det börjar därför att bli dags att se över hur flottan ska se ut om några år.

Flygplansgruppen håller på att uppdatera flygplansstrategin för de kommande åren. Den kommer att visas för styrelsen imorgon. Sedan kommer den att presenteras för medlemmarna på höstmötet den 30 oktober.

P.S: Som ni kanske ser så saknas SE-KEG på bilden. Eftersom hon saknar sina vingar för tillfället så kände hon sig nog inte riktigt presentabel. Men håll ut. Sommaren 2015 kommer hon att återuppstå i ny skepnad!

No comments

Nästa generations flygnördar under utbildning!

  By Kontakten

1986 hade filmen ”Top Gun” premiär. Det skapade en rekryteringsboom till Flygvapnets pilotutbildning. När jag själv sökte så var vi ca 3000 personer som tävlade om 20 platser. Det var då. Numera har Flygvapnet svårt att fylla upp de platser som finns på utbildningarna. Det är inte längre lika hög status i samhället att bli pilot.

Här ser jag en av flygklubbarnas stora möjligheter/utmaningar i framtiden. Vi är de som skapar breddintresset i samhället för pilotyrket. Vi visar att bli pilot är inte något som bara är till för ett fåtal utvalda, utan något som de flesta har möjlighet till, bara man är beredd att lägga ner tid (och pengar) på utbildningen.

Men hur återskapar man detta intresse för pilotyrket? Tja, det gäller att marknadsföra sig. Under vår Fly-In så gjorde vi reklam för filmen ”Flygplan”, Disney Pixars senaste satsning. Som tack så blev vi bjudna på en förhandsvisning av filmen. Idag (22/9) så var det äntligen dags. 147 flygnördar i för tillfället väl lämpad pilotklädsel kom till Filmstaden i Linköping för att bänka sig ner i biosalongens mörker med en hink popcorn och något att dricka.

En salong full med flygnördar!

Det som var riktigt kul var att det var många barn som kommit med. Kanske är de nästa generations piloter? I varje fall får de se att deras föräldrar har barnasinnet kvar.

Hur var då filmen? Den har tidigare fått blandad kritik. Tja, den bygger på en gammal välbeprövad historia om lantisen som har en dröm, som får får slå sig fram och slutligen givetvis lyckas. Mycket ”Rocky” över det hela. Givetvis så finns det en ond karaktär, ”Ripslinger” som gör allt för att ”Dusty”, som hjälten heter, ska misslyckas.

Personligen så gillade jag berättelsen och flygscenerna var bra. Jag kände verkligen igen mig hur skönt det är att starta en tidig morgon för att sedan flyga lågt över skog och ängar. Lusten att göra en roll finns alltid där.

Filmen visades på svenska, vilket innebar att vi vuxna missade en del skämt. Flygtekniska skämt är svåra att översätta på ett bra sätt till svenska. Men trots allt så är ju filmen riktad till barn, och inte oss flygnördar. För barn så är svenska självklart och som vanligt har svenska Disney gjort ett bra jobb med att få fram passande röster till de olika figurerna i filmen.

På en del reklamsnuttar som visats inför filmen så har det synts scener som inte kom med i den svenska versionen, bl.a. en B 2 ”Spirit” stealthbombare. Om det beror på att man klippt ner filmen för att den ska passa alla åldrar eller inte låter jag vara osagt. Men det kan bli intressant att se utgåvan på Bluray med dessa borttagna scener och kanske några ”behind the scenes”-avsnitt om hur filmen gjordes.

Den viktigaste frågan är kanske hur filmen passar för barn? I mitt sällskap hade jag två små tjejer. Den minsta var på bio för första gången och hade nog lite svårt att sitta still. Den lite äldre tjejen tyckte filmen var ganska så läskig i mitten. Men, precis som i Bambi när mamman dör så ska kanske en film vara lite läskig för att sedan kunna få ett lyckligt slut. Det är svårt att lägga ribban på rätt nivå när man gör filmer som ska passa även de yngre.

Vår kritikerkår verkade dock rätt så nöjda. En klubbmedlems son ville se filmen igen redan nästa helg när den har riktig premiär. Det får väl räknas som ett gott betyg och tecken på att nästa generations flygnördar är på framväxt i Linköping!

Själv så åkte jag till Toys R´Us och köpte en liten ”Dusty” att ha i bokhyllan. Den påminner mig om att ”the sky is NOT the limit”. Har man en dröm så ska man besanna den. Livet är för kort för något annat alternativ.

Min egen ”Dusty”



One Comment

LuFF får vingar igen

  By Kontakten
Fredagen den 13e september var det dags för nyomstartade LuFF:s (Linköpings universitets flygförening) första medlemsaktivitet, en get-together på LFK för medlemmar och blivande medlemmar.  Vi bjöd på hamburgare och erbjöd intresserade att följa med upp på en rundtur över city och universitetet.
Flyg och hamburgare, kan det bli bättre?
Kvällen började för min del kl 15 när jag och Erik B satte oss på cyklarna och trampade iväg mot klubben för att förbereda för kvällen.  Vädret var över förväntat vilket bådade väldigt gott för kvällen. Efter hackandes av grönsaker var det dags att kolla till trotjänarna KMH och KII, som var bokade för kvällen. När allt konstaterats vara som det skulle med planen var det bara vänta på gästerna.
15 minuter innan kl 18 hade redan 10-15 flygsugna studenter dykt upp så det blev till att sätta igång med flygningarna så snabbt som möjligt. Medans Jörg tog hand om hamburgarna och mingladet så tog Erik och jag tre studenter var och traskade ut på plattan. Efter att svarat på alla möjliga frågor om flyg från ett gäng nyfikna utbytesstudenter så lastade vi in oss i planet och en säkerhetsgenomgång senare startade jag motorn och följde Erik i KII mot F1. Väl i luften var det vindstilla och vi var ensamma i kontrollzonen vilket gjorde att vi kunde starta bana 11 och landa 29, smidigt värre. Efter 20 minuter i luften landade vi igen för att byta passagerare. Detta upprepades till det mörknade och vi hann totalt med åtta flygningar och 23 nöjda studenter. Efter att planen var inrangerade och en hel del pappersarbete senare så fick undertecknad äntligen avsluta kvällen med en efterlängtad hamburgare och en kall öl.
En glad student får se Linköping från ovan för första gången.

Uppskattningsvis kom det 25-30 studenter och en och annan nyfiken förälder under kvällen. LuFF fick en hel del nya medlemmar och tillställningen verkade uppskattad. Detta är något som definitivt kommer göras om. Jag vill även passa på att tacka Nicklas N för en bra insats som jour för kvällen.
För fler bilder och mer info om LuFF är det bara surfa in på luff.se.
Marcus Johansson
LuFF
No comments

Magasinsvisning

  By Kontakten

I onsdags så anordnade Flygvapenmuseum en magasinsvisning för oss LFK-medlemmar. Vi var ett tiotal förväntansfulla medlemmar som dök upp. Magasinet som stod på schemat ligger strax bredvid Flygvapenmuseums huvudhall.

Vi började med att titta på Tp 83 Pembroke. Denna individ restaureras för närvarande av medlemmar ur ÖFS. Den har stått utomhus utanför Flygvapenmuseum och utsatts för väder och vind. Skrovet har dock varit skyddat av ett vaxlager, så rostskadorna verkade inte så allvarliga. Pembroke användes bl.a. till att utbilda navigatörer till A 32 Lansen. Navigatorerna satt bak i flygplanet och hade tillgång till den arbetsmiljö de skulle ha i Lansen och lärde sig hantera radarskärmen.

Tyvärr så har genom åren mycket av historien eldats upp. Se .te.x slutet för en annan av Flyvapnets Pembroke, nedan. Flygvapnets store reformerare, generalen Nordenskiöld, ville inte spara det gamla. Det var jetflygplan som gällde efter VK2 och alla gamla propellerflygplan skulle skrotas. Många användes i brandträning, andra t.ex. alla kvarvarande S 16 Caproni som skjutmål vid Visingsö. En del användes rent av som utfyllnad när man asfalterade banorna på vissa flottiljer.

I den första hallen så reparerar man också en av Flygvapenmuseums mest populära objekt, de små trampflygplanan som småbarnen brukar roa sig med. Tyvärr också en och annan vuxen, så de havererar ofta.

I nästa hall så fanns det massor av prylar. Motorer av alla de slag, både jetmotorer och gamla kolvmotorer. På övre våningen finns ett arkiv med flygplansdokumentation. Där hittade vi också en massa modeller på flygplan som studerats av Saab eller Flygvapnet, men aldrig tillverkats. Jag skulle se fram emot en bok över dessa flygplan.

Det här kommer vi att göra om fler gånger. Nästa gång tar vi ett nytt magasin. Flygvapenmuseum har ett antal magasin, varav några hemliga. Man vill inte skylta allt för mycket med förråd där det står antika oersättliga prylar med anknytning till den svenska militära flyghistorian. Bl.a. finns ett stort magasin med fordon som har anknytning till flygverksamheten.

Jag passade på och framföra ett stort önskemål från mig och många andra flygnördar. Det är att man utnyttjar en del av dessa undanlagda föremål för att göra utställningarna på huvudmuseet lite mer livliga. Jag tycker att det idag tyvärr är lite för mycket statisk uppställning med flygplan på rad. Förr hade man lite dockor i flygutrustning och byggde upp olika miljöer som flygplanen agerat i. Någon som kommer ihåg F 19 scenariot med B 4 i vintermiljö? Vår guide tyckte att vi skulle kontakta ledningen för museet, då det inte borde vara omöjligt.

Stort tack till vår guide, Per som i normala fall arbetar med att ta hand om föremålen på Flygvapenmuseum. Tack också till Flygvapenmuseum som anordnar liknande visningar utan att ta betalt för detta.

På Facebook finns det fler bilder från visningen.

 

One Comment

Vår Fly-In i backspegeln

  By Kontakten

Nu har lite mer än en vecka gått från vår Fly-In och jag har kunnat smälta mina intryck och funderat över vad som gick bra och vad som kan förbättras till nästa gång.

Strålande väder. 35 besökande flygplan. Spitfire, Saab B 17, Saab Safir, Bulldog och BA-11 som flyger uppvisning. Fallskärmshoppning och Segelflyg på Saabfältet för första gången på många år. Vad mer kan man önska sig?

Saab 39C Gripen och Segelflygklubbens PA-18 SuperCub.

För mig så fanns det dock ett par extra stora höjdpunkter under helgen.

Det som jag först och främst kände under lördagen var att jag inte behövde göra särskilt mycket. Det mesta rullade på som planerat och alla medlemmar visste vad de skulle göra. Detta visar verkligen att klubbmedlemmarnas engagemang har ökat kraftigt det senaste året. Återigen ett stort tack!

Håkan Olsson och Per Wernholm i fina gula västar. Foto: Mikael Persson

Under invigningen av Linköpings Stadsfest så genomförde Linköpings Flygklubb och Malmens Veteranflygklubb en överflygning av centrala Linköping. Exakt 17.57 så passerade tre rotar med flygplan (2*DA-20, 2*PA-28 och 2*Saab Safir). Dessutom så bidrog Segelflygklubben med sin PA-18 som drog ett reklamsläp med texten ”Stadsfest 23-25/8”. Klubbens medlemmar visade prov på mycket fin formationsflygning, vilket kan ses på bilden nedan. Vår motorflygchef Nicke gjorde också ett strålande jobb med att dra reklamsläpet. Det var länge sedan sist, men takterna satt i.

Reklamsläpet förbereds
6-gruppen fotad från den sista Safiren. Foto: Per Wernholm
Under lördagen arrangerade MVFK den årliga Safirträffen. Det resulterade i att 11 Safirer samlades på Saabfältet. Lite som att komma hem igen! På slutet av dagen så deltog 10 av dessa i en storformation som flög ett par varv över Linköping. 10 stycken 6-cylindriga motorer mullrar vackert. Dessutom en syn som inte är så vanlig numera.
Massor av Safirer. Foto: Mikael Persson
10-grupp Safirer över Linköping. Foto: Dimitrij Karpenko
10-gruppen från andra hållet. Foto: Dimitrij Karpenko

Sist men inte minst en fantastiskt trevlig hangarfest. Det enda som i mina ögon saknades var ett liveband efter maten.

Hangarfest med utsikt över våra parkerade flygplan

Fanns det då något som vi kan göra bättre? Självklart. Man kan inte lyckas med allt första gången.

Utlottningen av flygning kom lite i skymundan. Vi har fortfarande inte lyckats få tag i den som vann första priset! Till nästa gång så skall detta marknadsföras bättre på högtalarsystemet. Det bör också vara en utpekad person som håller i lottförsäljningen och dragningen.

Vår flyer som skulle delas ut vid ingången blev det tidvis lite sisådär med. Inledningsvis fick matpersonalen ta hand om detta, men de blev sedan fullt upptagna med matförsäljningen. Nästa gång ska vi ha några som står hela tiden och välkomnar besökarna.

Marknadsföringen av vår Fly-In var i mina ögon bra. Vi fanns med i Stadsfestens bilaga och vi fick reklam på den elektroniska skylten längs med E4:an. Mot de övriga klubbarna i Sverige verkar budskapet gått ut då det kom många flygande besökare trots att många andra klubbar hade liknande arrangemang för att fira KSAK Motorflygets dag. Men jag kände när jag kom tillbaka på mitt jobb på Saab att en hel del kollegor missat att det var flyguppvisning. Vi borde därför ha riktat budskapet bättre mot flygteknikbolagen i Linköping. Vi fick ett erbjudande från NuLink om radioreklam, men jag tackade nej då jag heller inte ville ha för många besökare. Vi hade trots allt planerat för max 2000 personer. Antalet toaletter, matservering och områdets storlek satte vissa gränser. Nu kom det bedömt ca 1000-1500 personer.

Ta en titt på Correns Festivalvideo från lördagens händelser. 2 minuter in så är ett reportage från vår Fly-In. Corren hade också ett längre reportage från vår Fly-In. Tyvärr så glömde de att nämna de övriga flygklubbarna som deltog i arrangemanget.

Jag pratade med en del av utställarna under dagen och intresset finns att vi anordnar något liknande redan nästa år. Försvarsmakten har inget planerat 2014 och det Aerospace Forum som man hållit vart annat år är heller inte inplanerat under 2014. Därför så finns det en möjlighet för oss att arrangera ännu en flygdag. Jag tycker dessutom att samordningen med Linköpings Stadsfest fungerade mycket bra. Även om det kanske resulterar i konkurrens om besökarna så tror jag att helhetsupplevelsen för besökarna blir större. Jag kommer att diskutera om detta med Linköpings kommun i närtid för att se vad som är möjligt. Med ett års framförhållning så ska vi kunna locka hit fler typer av flygplan. Kanske även jetflyg under uppvisningen.

Så LFK80 Fly-In 2013 kan vi med stolthet lämna i backspegeln och i stället se fram mot Linköping Fly-In 2014.

P.S: Där så inte annat angetts är fotona tagna av undertecknad! I övrigt är bilderna tagna från olika Facebookgrupper med fotografen namngiven.

No comments

Filma i luften

  By Kontakten

Jag är sugen på att skaffa en GoPro. Bl.a. skulle jag vilja filma hur ett riktigt trevligt flygpass går till så att jag kan locka fler till att pröva på. Vi har dessutom i klubbstyrelsen diskuterat om klubben ska skaffa in en gemensam kamera som medlemmar skulle kunna hyra samt som vi skulle kunna använda för att dokumentera prova-på-lektioner så att de som testar kan få med sig ett minne hem. Vi är dock inte helt överens om det är ekonomiskt gångbart. De flesta som vill fota har en egen kamera, eller lånar av en kompis, så behovet är kanske inte så stort.

En sak som vi har noterat är den ökade användningen av GoPro i klubbens flygplan. Vi tycker detta givetvis är helt OK, men ett par regler gäller.

1. Det är helt förbjudet att fästa GoPro på utsidan av våra klubbflygplan! Detta oavsett hur den fästs. Om den skulle lossna så kan klubben och den enskilde piloten bli ekonomiskt ansvarig för eventuella skador. Det kan även ställa till skada på tredje man. Dessutom om den skulle lossna på banan så kan det skada andra flygplan eller fördröja en start/landning med KLM eller Gripen, något som knappast kommer att ses med blida ögon från våra grannar.

2. Om kameran fästs på insidan av rutorna så ska man vara försiktig så att man inte skadar dem. Dessutom ska man göra rent efteråt, då sugpropparna lämnar märken.

3. Fundera lite på vilka bilder du tar och hur de sprids. Det är OK att fotografera från flygplan, men det svenska regelverket säger att man ska vara försiktig med offentlig spridning, då detta kräver tillstånd från Försvarsmakten.

”För spridning av flygbilder, och liknande registreringar, från luftfartyg över svenskt territorium krävs tillstånd från Försvarsmakten, enligt 6 § lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation. Tillstånd ska ges om spridning kan ske utan att det kan antas medföra skada för Sveriges totalförsvar.

Däremot finns det inte längre något krav på förhandstillstånd för flygfotografering över någon del av Sverige, så länge inte höjd beredskap är anbefalld eller under annan tid som regeringen bestämmer med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.

Det krävs således inte tillstånd i förväg för flygfotografering eller liknande registrering inom Sveriges territorium för närvarande, men alltid för spridning oavsett hur detta sker.”

GoPro har en sugpropp till sina kameror som enligt reklamen är testad upp till 150 mph. Men testad är en sak. Godkänd för att sätta på ett flygplan är en helt annan.

Det finns särskilda fästen för att montera kameror på utsidan av flygplan, men de bygger på att man lossar någon lämplig skruv på vinge eller skrov för att fästa kameran. Detta kan man göra på sitt eget experimentalklassat flygplan, men inte på klubbens flygplan eller ens ett eget som är normalklassat då det räknas som modifiering av flygplanet. Dessa typer av modifieringar får enbart utföras av auktoriserad tekniker och på underlag från flygplanstillverkaren.

För att underlätta för medlemmarna och för att minska risken för skador på flygplanen så funderar vi på att se till att det finns riktiga fästen för både kamera och iPad i våra flygplan. T.ex. så kan man byta ut platehållaren på styrspaken till en iPadhållare. Kravet på platehållare är numera borttaget för IFR flygning.

Som sagt var så uppmuntrar vi till att fotografera under flygning och sprida bilder till vänner och bekanta. Det är ett bra sätt att göra reklam, vilket klubben givetvis tjänar på. Men tänk efter före! Läs den här artikeln på Sportys som ger lite tips om hur man hanterar sin GoPro i flygplan.

No comments

Tack, Danke, Merci, Gracias & Thank You!

  By Kontakten

Nu har LFK80 Fly-In slagit igen portarna efter en mycket lyckad dag, kväll och natt. I mitt korta tacktal på middagen så sade jag att ”95% av en lyckad flygdag hänger på bra väder, men de övriga 5% på de som arbetat för att göra den bra”. Vädret kan man inte göra mer än be för, men arbetsinsatserna går det att lägga ner tid, svett och möda på.

Eftersom det nu inte finns någon mat som riskerar att stå och bli kall så tänkte jag gå in lite djupare i mitt tackande.

Först och främst tack till alla besökare som kom gående eller med bil. Det är för er som vi anordnar en sådan här aktivitet. Jag hoppas att ni njöt lika mycket som vi av det vackra vädret. Köerna till mat och toaletter verkade vara korta, parkeringen fungerade bra även om vissa hade svårt att hitta parkeringen på andra sidan vägen. Jag tror därför att alla besökare kunde koncentrera sig på flygplanen och uppvisningarna och njuta av en glass i solen. Trots konkurrensen med Stadsfesten så var det många som dök upp runt lunch. Vä räknar med ca 1500 besökare.

Sedan tack till alla flygande besökare. En Fly-In är ingenting utan besökande piloter och flygplan. Nu kom det mer än 30 maskiner och landade! Dessutom dök det upp inte mindre än 11 stycken Saab Safir som man kunde se i en stor formation över staden i slutet av dagen. Detta visar verkligen att vi lyckats marknadsföra oss mot flygsverige. Trots allt så var det motorflygets dag runt om i Sverige och vi konkurrerade därföpr med många klubbar om de flygande gästerna.

Jag vill rikta ett djupt tack till NuLink som stöttat oss från början. De ställde upp på vår arbetsmarknadsdag, de stöttade oss med reklamplats på den elektroniska skylten ute vid E4:an och de sponsrade första priset i vår utlottning, ett pröva-på-pass i Piper PA-28 eller Diamond DA-20. Linköping är verkligen Flyghuvudstaden och flygklubbarna är en del av detta. Linköpings Flygklubb kommer att fortsätta detta påbörjade samarbete med NuLink, Flyghuvudstaden och Aerospace Cluster Sweden.

Biltema och Saab ställde upp med sina uppvisningspiloter och flygplan. Biltema har med sina satsningar på veteranflyg förgyllt svenska flygshower de senaste åren. En amerikansk gäst på vår Fly-In utbrast förvånat när han såg Pers uppvisning, ”Hemma i USA så svänger de bara lite när de visar upp veteranflygplan. Ingen vågar behandla en veteran på detta sätt”. Se och njut! Saab ställde upp med sin B 17 i flyguppvisningen samt en 39C Gripen i markutställningen. Dessutom fick vi låna avspärrningsutrustning för att kunna säkra av området. Tack för det!

Ingen flyguppvisning utan uppvisningspiloter. Linköpings Fallskärmsklubb inledde uppvisningen med ett formationshopp med sju fallskärmar och rökeffekter. Pär Cederqvist avslutade programmet med att visa upp Biltemas Spitfire Mk XVI. Det är inte för inte som han blev utsedd till Årets Flygare 2012 av KSAK. På söndagen gladde han dessutom oss som hjälpt till med att knuffa ut hans Spitfire ur hangaren med en improviserad uppvisning över Saab-fältet. Johan Sjöstrand har flugit B 17 i många år och på många uppvisningar. Det närmar sig dock byte och vi önskar Johan lycka till med nya arbetsuppgifter på Saab. Pelle Englund gjorde ett fint program i sin BA-11. Detta är det enda exemplaret i världen och hålls i utmärkt flygande skick. Niklas Eriksson och Curt Cronerud genomförde en välsynkad roteflygning i Saab Safir. Det är inte ofta man får se 60-åriga flygplan flyga avancerad flygning i förband. Ove Jonsson kom in i sista sekunden och genomförde ett vackert program i veteranklubbens Bulldog. Stort tack till er alla. Många av er skulle vidare till flyguppvisningar redan på söndagen.

Alf Ingesson-Thor fick tyvärr problem med motorn på sin Safir och hans uppvisning utgick i ett sent skede från programmet. Men det blir fler tillfällen att se Affe i luften.

Ett stort tack till vår uppvisningsledare Kjell Nordström. Tornet och kontrollen blev lugna bara av att höra att det var han som höll i trådarna under uppvisningen.

Företagen som ställde upp och visade sina produkter och tjänster på arbetsmarknadsdagen gav oss den ekonomiska grund som innebar att vi kunde erbjuda fri entré och fri parkering till alla gäster. Linköpings Universitet visade upp projekt inom flygteknik. Dessutom så gjorde man reklam för den kommande Masterutbildningen i Flygteknik som startas hösten 2013. LFK hoppas på ett tätt samarbete med LiU framöver. LuFF – Linköpings Universitets Flygförening, kommer att vara ett samarbetsorgan mellan LiU och LFK. Proavia visade upp sina specialistkunskaper i flygteknik. Man sponsrade dessutom Flygvapenmuseum så att deras HKP6 kunde flyga upp till Saab-fältet. Unmanned Systems Group visade upp en UAV för besökarna. Även om vi flygentusiaster slåss med näbbar och klor för att behålla bemannat flyg så är UAV:er en del av framtiden. Combitech samarbetar redan med LFK. Vi utbildar deras medarbetare i grundläggande flygteknik.

Tack till St Kors som lät oss hålla till i gamla Skywayshangarn med arbetsmarknadsdag och hangarfest på kvällen. Dessutom fick vi ställa in gästande segelflygplan och Spitfire.

Håkan Olsson reste över halva Sverige för att agera speaker under uppvisningen. Ett uppdrag som han genomförde med briljans. Det gäller att som flygdagsspeaker ha kunskap om flygplanen och piloterna som genomför uppvisningarna. Håkan är outsinlig källa av kunskap om allt som har med flygplan att göra. Det var kul att lyssna på hans och Per Cederqvists diskussion om varför däcken på en Spitfire blir slitna under starten och inte under landningen.

Tack till Heli Air Sweden som hela tiden flög upp och ner med en helikopter fylld med betalande passagerare som ville se Linköping från ovan.

Maten som serverades på kvällen kom från vår granne Restaurang Albatross. Som vanligt utmärkt och mycket bra service! Vi blev många på kvällen, men tack vare generösa portioner så räckte maten till alla gäster.

Tack också till de övriga klubbarna som var med och arrangerade Fly-In. De håller numera inte till i Linköping, men har starka band till Linköpings Flygklubb. Linköpings Fallskärmsklubb och Linköpings Segelflygklubb sålde slut på alla sina pröva-på-pass och tandemhopp. Det visar vilket sug det finns bland Linköpings flygentusiaster på att pröva på dessa aktiviteter. Malmens veteranflygklubb anordnad en Safirträff som uppskattades av alla Safirpiloter som kommit till Linköping. Tre stycken Safirer kom ända från Norge för att vara med.

”Japaner, japaner, japaner, överallt japaner”. För att travestera Sven Jerring så utmärktes vår Fly-In av massor av gula västar. Jag hade oroat mig för att vi inte skulle få ihop tillräckligt med personal, men skam på mig. Det dök upp betydligt fler än jag trott och alla kämpade för att de skulle bli en bra dag för besökarna.

Klubbarnas medlemmar slet med att grilla hamburgare, koka korv, grädda våfflor och servera glass, kaffe och läsk. Gert ställde upp med sin vagn och serverade olika varianter av brända mandlar. Nicke ledde samordningen av flygtrafiken med bravur. Då tornet hade stängt hela dagen så är det ett stort jobb att säkerställa att flygplanen anländer, landa och hittar till sina parkeringar på ett säkert sätt. Olle ledde bevakningsteamet som säkerställde att inga gäster kom för nära flygplan med motorn igång. Dessutom så hade våra besökare möjlighet att ställa frågor om flygteknik till de som kan allt om småflygplan.

Jag hoppas att jag inte glömt någon. Stort tack till alla som deltog i vår Fly-In. Utan er hade det inte blivit lika bra som det blev! Jag hoppas och tror på att det kan bli något liknande även 2014.

Se även LAE, Flyghuvudstaden och Corren.

No comments

Nedräkning!

  By Kontakten

3…2…1…Lift Off!

Nu närmar sig LFK 80 Fly-In med stormfart. Lördagen den 24 augusti, d.v.s. om mindre än två veckor, så är det dags.

I tisdags kväll så hade vi ett sista planeringsmöte med representanter från Linköpings Fallskärmsklubb och Linköpings Segelflygklubb. Det mesta är på rull. De flesta frågetecken är uträtade. Nu fattas det bara att vi får ett antal medhjälpare som hjälper oss att nå vårt mål.

LFK kommer att sköta mottagning av flygplan samt bevakning av området. Vi ska även ta emot besökare, dela ut program, sälja kaffe, kakor och glass. Kontrollera toaletter. Plocka upp skräp och ta bort fulla soppåsar. Visa upp vår klubbs verksamhet m.m. På fredag kväll så ska vi förbereda avspärrningar och utställningar. På söndag ska vi städa upp området. Detta kräver frivilliga insatser från medlemmar. Skriv upp era namn på listan på flygklubben.

En Fly-In eller flygdag är en chanstagning. Blir det dåligt väder så är det bara de riktiga fanatikerna som dyker upp för att titta på flygplanen som står kvar på backen. Men å andra sidan om vädret blir bra så kan det komma hur mycket folk som helst.

Vi har tagit höjd för ca 2000 personer, 300 bilar och ett trettiotal flygplan. Utrymmet, matförsäljningen och antalet toaletter är anpassade för denna mängd. Detta är också vad vi har beskrivit i vår ansökan för att få anordna en offentlig tillställning till Polismyndigheten i Östergötland. Får vi ihop så många så är i varje fall jag oerhört nöjd.

Programmet ser i varje fall på papperet mycket bra ut.

Vi startar redan på fredag kväll med en överflygning över invigningen av Linköpings stadsfest. Två stycken PA-28, två stycken DA-20 och en PA-18 med reklamsläp kommer att ca 17.55 flyga över invigningsplatsen i centrum. Jag ser gärna att medlemmar som är i centrum tar foton och film när vi flyger över som vi kan visa upp på lördagens Fly-In.

Tyngdpunkten ligger på att få allmänheten att prova på hur det är att flyga. Vi kommer att erbjuda prova-på-lektioner med motorflyg, segelflyg och tandemfallskärmshoppning. Vi har en helikopter från HeliAir Sweden som kommer att erbjuda korta rundflygningar över fältet. Vi har en flyguppvisning över lunchen med starka kort som Biltemas Spitfire, Saab B 17, Saab Safir, Scottish Aviation Bulldog, BA-11 och fallskärmshopp. Vi har utställande företag som Proavia och Unmanned Systems Group. Linköpings Universitet kommer att presentera sin nya Masterutbildning i flygteknik samt exempel på studenternas flygtekniska projekt. EAA kommer att visa upp pågående hemmabyggprojekt. ÖFS kommer att sälja flyghistorisk dokumentation och presentera Flygvapenmuseum. NuLink, Flyghuvudstaden och Aerospace Cluster Sweden kommer att presentera Linköpings samarbetsprojekt inom flygteknik.

Vi kommer att korv, glass, kaffe, läsk och kakor till försäljning.

Alla tre klubbarna kommer att presentera sig själva och rekrytera elever till vinterns utbildningar.

Sist men inte minst så kommer vi att ha ett lotteri. Första pris är en pröva-på-lektion i en PA-28 eller DA-20. Andra pris är ett presentkort på pröva-på-lektion med segelflyg. Tredje pris är en rundflygning med HeliAir Swedens helikopter. Dessutom lottar vi ut tröstpriser med saker från Disney Pixars senaste film ”Flygplan”. Jag har skapat en Facebookgrupp kallad LFK80 Fly-In. De som gillar denna grupp och delar med sig av länken dit kommer att få en gratislott. man visar upp att man delat med sig av länken på sin mobiltelefon eller liknande hos någon av klubbarnas bord där även lotterna kommer att säljas. Övriga får köpa lotter för 10 kr/st. Dragning kommer att ske efter flyguppvisningen, ca 13.00. Jag ber alla medlemmar att dela denna länk på sitt Facebookkonto och uppmana alla kompisar att göra det samma. På så sätt får man snabbt ut ett budskap på Internet.

På kvällen kommer vi att ha en liten hangarfest där de som jobbat med festen eller flugit uppvisning kommer att bjudas in. Alla andra som är intresserade betalar 150 kr/person. Öl och vin kommer att finnas till försäljning.

Har besökare och gästande piloter en trevlig dag så har vi ett bra utgångsläge inför kommande år. Försvarsmakten håller ibland flygdagar i stor skala på Malmen och dessa år ska vi inte ens försöka konkurrera, utan i stället visa upp oss där. Men de år då inget anordnas på Malmen så kommer årets Fly-In att förhoppningsvis visa på att det finns ett uppdämt flygintresse hos allmänheten i Linköping med omnejd. Nästa gång kan vi sikta lite högre!