Debatt: Allmänflyget och samhällets beredskap


Den senaste tidens torka och skogsbränder har inneburit stor belastning på de svenska flygklubbarna. Många deltar i brandövervakningen och gör de inte det själva så nyttjar FFK klubbens flygplan. Inte minns märks det för vår lokala flygtekniker här i Linköping som har fullbokat med klubbflygplan från hela Sverige som ska genomgå 50- eller 100-timmarsunderhåll.

I pressen debatteras det friskt om vilka helikoptrar eller brandflygplan som ska nyttjas för att släcka skogsbränder. Men det man ofta missar är att det bästa är om bränder kan stoppas tidigt och därmed kanske inte ens behöva dessa resurser. För det krävs yttäckande övervakning så stor del av dygnet som möjligt. Satelliter och kommersiellt flyg i all ära, men de flyger högt och har svårt att upptäcka småbränder. När väl branden är så stor att den kan ses på 10.000 m så är det för sent. Allmänflyget ställer upp i brandflygberedskapen, men rör sig även även under normala flygningar över skogarna och kan hitta det som även brandflyget missar. Bara för en vecka sedan fick jag själv hjälpa till att leda brandkåren vid en skogsbrand. Jag var då inte ute på brandflygsuppdrag, utan bara på hemväg från en övernattning på Visingsö.

Brandflygsverksamheten i Sverige har tidigare under perioder varit nerlagd. Resonemanget då var att staten inte skulle ta kostnader för att rädda privata skogar. Det var markägarnas och försäkringsbolagens uppgift. Men efter ett par stora bränder så insåg man att det inte bara var skogsägarnas problem. Staten fick stora kostnader för släckningar av bränder som skulle kunnat minimeras om bränderna upptäcktes i tid. Dessutom riskerades brandmän och privatpersoners liv om bränderna blev för stora. Därmed så återinfördes brandflyget igen.

Klubbflygplanen flyger på låg höjd och piloterna har god kännedom om närområdet kring flygplatserna. De är därmed ideala att upptäcka eldhärdar samt vet vilka vägar som är bra att nyttja för brandkåren. Problemet är att allmänflygarna blir färre och färre och de flyger mindre och mindre. När LFK – Linköpings Flygklubb var som störst så producerade klubben ca 5000 h flygtid per år. Numera ligger siffran någonstans mellan 1500-2000 h per år.

Antalet piloter med privatflygcertifikat (PPL – Private Pilot License) har sjunkit till ca 2500 i Sverige. Frågan är dessutom hur mycket var en av dessa flyger och hur många som därmed är lämpade att flyga brandflyg? Reglerna för brandflyg är att man som pilot ska ha minst 100 h flygtid och vara i god flygtrim. Som spanare ska man vara utbildad på att kunna navigera och sköta Rakelradion för att kommunicera med SOS Alarm och insatsledaren på marken. Exakt vad som är definitionen av ”god flygtrim” är svårt att definiera då det beror på hur erfaren man är som pilot. För min del så tycker jag att ca 20 h flygtid det senaste året är ett minimum. Av LFK ca 150 aktiva piloter har ca 30 den statusen. Skulle man slå ut det på hela Sverige så innebär det att det finns ca 500 piloter i Sverige som är lämpade för brandflyg.

I Östergötland var det tidigare NAFK – Norrköpings Automobil och Flygklubb och LFK som bedrev brandflyg. För denna verksamhet hade varje klubb två flygplan och 16 piloter och spanare i beredskap. Piloterna och spanarna flyger gratis så det är bara flygtiden som Länsstyrelsen betalar för. Skulle denna verksamhet bedrivas av kommersiella bolag så blir det dyrare då anställda piloter och spanare kräver lön. De skulle också få svårt att få tag på tillräckligt många piloter då det inte alltid garanteras flygning. Det är ju inte varje år som det krävs så omfattande resurser som i år. Det är då svårt att motivera att skaffa unika resurser för just denna uppgift. Det är bättre att nyttja resurser som redan finns på flygklubbarna. För flygklubbarna är det dessutom en tacksam inkomst som bidrar till allmänflygets överlevnad.

En orsak till det minskade flygandet är ökade kostnader som t.ex. Transportstyrelsens kostnader för certifikat, skolavgifter m.m, Swedavias startavgifter för att nyttja flygfälten samt moms och extra straffavgifter för flygbränsle som resulterat i att blyfri flygbensin (AVGAS – AViation GASoline) 91/96UL ligger på ca 22 kr/l att jämföra med bilbensin för ca 16 kr/l. Blyad 100LL som de större flygplanen ofta kräver ligger på ett par kronor till per liter. Jet A1 som de kommersiella flygplanen använder är betydligt billigare!

En annan orsak är försämrad infrastruktur.  Olönsamma flygplatser läggs ner och det blir längre och längre mellan flygplatser som kan erbjuda AVGAS som de flesta småflygplan behöver. Tillgången på flygplatser och flygbränsle drabbar inte bara allmänflyget utan försvårar också insatser med helikoptrar och brandflyg vilket märkts i de senaste insatserna då MSB haft problem att få fram Jet A1 för helikoptrar och AVGAS för vissa brandflygplan. Avstånden mellan tillgängliga flygplatser med bränsle är också ett flygsäkerhetsproblem då det ökar risken för att piloter begår misstag och inte når fram till landningsplatsen. Jag hamnade själv i svårigheter för ett par år sedan p.g.a. avsaknad av lämpliga mellanlandningar för att tanka.

Swedavia vill bara driva lönsamma flygplatser. Resten läggs ner eller tas över av kommunerna. Kommunerna har dock inget större intresse av att driva flygplatser då infrastruktur i deras ögon bara är en kostnad. Ta t.ex. gamla F15 i Söderhamn som Söderhamns kommun köpte loss från Försvarsmakten för lågt pris med löfte om att hålla fältet i skick till 2015. När jag landade där 2013 växte redan gräset genom asfalten och alla inflygningshjälpmedel var förstörda, då man stängt av strömmen till dem. En privat entreprenör hade erbjudit kommunen att sälja bränsle till besökande flygplan, men kommunen ville inte ens bekosta en elanslutning för bränsletankarna. Nu brinner det nära Söderhamn och kommunerna skriker på hjälp. Extra ironiskt i sammanhanget är att MSB har lager för skogsbrandsutrustning bl.a. i just Söderhamn! Vill man snabbt få fram extra utrustning så kan Försvarsmakten ställa upp med Tp 84 Herkules för transport, men den måste ju ha någonstans att landa.

Fler och fler flygplatser lämnar systemet med gemensamt start/landningskort. Det innebär extra avgifter på upp till 500 kr för en start på en sådan flygplats. Naturligtvis så innebär det att allmänflyget slutar nyttja dessa flygplatser! Bromma har tappat i stort sett allt allmänflyg, vilket resulterat i att de som vill lära sig flyga i Stockholm får bege sig en bra bit utanför huvudstaden.

LFK nyttjade förr ofta Skavsta och Norrköping för träning av våra piloter under utbildningen. Men höga avgifter i Skavsta och krångliga regelverk i Norrköping har resulterat i att vi numera knappat använder dem annat än för enstaka instrumentinflygningar. Västerås införde för ett par år sedan höga avgifter. Flygplatsen gick ekonomiskt dåligt och trodde att man kunde dra in pengar på privatflygarna. Resultatet blev att många numera undviker att åka dit. Resultatet blev att det inte drogs in så mycket pengar som man trodde. I stället tappade de flygande besökare till bl.a. flygmuseumet.

De senaste åren har LFK genomfört klubbresor genom Europa. Vilken skillnad det är i bemötandet på flygplatser utomlands. Landningsavgifterna ligger på runt 100-200 kr, men då ingår massor av service. Framför allt utmärker sig flygverksamheten i Tyskland där man har många aktiva privatflygare. På flygplatserna samsas kommersiellt flyg med allmänflyg, segelflyg och fallskärmshoppare. Det innebär att det finns möjlighet för kringverksamhet som verkstäder, tillbehörsfirmor och restauranger. Många flygintresserade åker ut till dessa flygplatser för att ta en matbit och titta på flygplan. En positiv spiral som resulterat i betydligt fler flygcertifikat per invånare jämfört med Sverige. Ändå borde Tyskland har större utmaningar än Sverige med avseende miljöpåverkan, buller m.m.

Även utländska resurser som t.ex. helikoptrar och brandsläckningsflyg kräver infrastruktur. Ett avtal med EU om att kunna låna in resurser är bra, men man måste även vara beredd att kunna ta emot hjälpen. Jämför med Försvarsmaktens s.k. Värdlandsstödsavtal. Vid en kris ska Sverige vara beredda att ta emot utländska militära resurser. Detta kräver infrastruktur och det kräver övad personal!

På många flygplatser är det just flygklubbarna som säkerställer att det finns bränsle tillgängligt. I Linköping så har flygplatsen Jet A1 tillgängligt för de kommersiella jetflygplanen. Det är dock LFK som driver bränsleanläggningen med 91/96UL och 100LL. Detta bränsle nyttjas av besökande mindre flygplan, bl.a. ambulansflyg som levererar viktig materiel till Linköpings Universitetssjukhus.

Man kan se detta som en symbios. Det går inte att ta död på allmänflyget och sedan tro att man har kvar brandflyg. Brandflygverksamheten behöver allmänflyget och brandflyg är en bra verksamhet för allmänflyget som bidrar till att klubbarna överlever och att det finns piloter och flygplan tillgängliga till nästa gång när det behövs.

Den sista tiden har verkligen visat att Sverige behöver brandflyg! Brandflyg kräver infrastruktur i form av banor och bränsle, piloter och flygplan. Allmänflyget behöver också samma infrastruktur och har dessutom tillgång till flygplan och piloter. Ålderskurvan på dessa piloter blir dock äldre och äldre. Både allmänflyget och brandflyget behöver därför nya piloter. För att säkerställa detta behövs ökad förståelse och minskade avgifter från Transportstyrelsen, Swedavia och Riksdagen.

Det har börjat vända med bl.a. införandet av LAPL och nya underhållsregler, men det krävs mycket mer. Våra intresseorganisationer KSAK, AOPA m.fl. måste driva dessa frågor energiskt och passa på när det ligger färskt i allmänhetens och politikernas minne att allmänflyget inte bara är buller och miljöförstöring utan kan också bidra till Sveriges säkerhet!

Se mer om flygklubbarnas och FFK deltagande i brandflyg bl.a i DINärkes AllehandaKristianstadsbladet, SR och UNT.

Flyga gratis

gratis_fotoliaLFK har idag ett av Sveriges lägsta flygtimpriser. Med insats så kan man hyra en fullt IFR-utrustad PA-28 eller en DA-20 för 950 kr/h. Men det går faktiskt att flyga billigare än så. Rent av gratis!

Brandflyg

Genom att deltaga i LFK brandflyg så får du ingen lön, men du får flygtid. Verksamheten bedrivs under KSAK Bruksflygtillstånd. En runda tar ca 2h och är det stor brandfara så kan det bli två rundor samma dag. Under en solig sommar går det med andra ord att skrapa ihop många timmar om man är beredd att offra timmar på stranden mot timmar i ett varmt flygplan. Dessutom bidrar du till LFK ekonomi och stöttar samhället genom att minska risken för att skogsbränder växer sig stora. Kravet för att få flyga som pilot i brandflyget är att du har minst 100 h flygtid och är influgen på de aktuella flygplanstyperna som används. Idag PA-28 eller DA-20. Dessutom måste du vara i flygtrim så att du får ta passagerare, d.v.s. din spanare. Det innebär minst tre starter och landningar de senaste 90 dagarna.

Bogsera segelflyg

Våra vänner i segelflygklubbarna har behov av någon som drar upp dem i lufthavet. Även här utgår inga ersättningar annat än den flygtid som man får när man bogserar. I Linköpings närhet är det bl.a. Linköpings Segelflygklubb som håller till i Finnspång och Motala Flygklubb i Motala som behöver bogserförare. Då flygpassen är korta så innebär det många tillfällen till att träna landning på korta gräsfält.

Regelverket kring bogserflyg styrs av LFS 2008:23. Har du ej segelflygcertifikat måste du minst ha 100 h flygtid på aktuell kategori av flygplan. Utöver LFS så är det Segelflyghandboken som styr verksamheten. Artikel 641 innehåller samma texter som LFS och tar upp villkor och utbildningsplan. Artikel 425 är specifika rutiner för flygbogsering av segelflygplan. Artikel 420 tar upp säkerhetsbestämmelser. Artikel 421 tar upp signaler vid flygbogsering. Sist och minst så tar artikel 426 upp bogsering i dubbelsläp, något som mycket sällan nyttjas. Sedan har varje klubb egna klubbregler som förtydligar kraven från de centrala reglerna samt tar upp lokala flygregler och tips & tricks baserat på erfarenhet från de aktuella flygplanstyperna inom klubben.

Fälla fallskärmshoppare

Likt segelflygarna behöver fallskärmshopparna någon som tar dem upp i luften. Linköpings Fallskärmsklubb är en av de närmaste klubbarna som kan behöva piloter.

Flygning med fallskärmshoppare regleras av LFS 2008:22. För fallskärmshopparnas del så styrs verksamheten av SBF – Svenska Bestämmelser Fallskärmsverksamhet. Kravet är att man som pilot har minst 200 h total flygtid. Dessutom ska det finnas en godkänd klubbhandbok som reglerar bl.a. nödrutiner om något skulle hända under fällning.

FFK

Frivilliga Flygkåren använder sig av LFK flygplan och piloter för sin verksamhet. Kravet för att flyga för FFK är minst 200 h total flygtid. För vissa typer av uppdrag är kravet minst 300 h total flygtid. Du måste dessutom genomgå FFK utbildningar. Inom FFK får du bl.a. utbildning på lågflygning. Förutom flygtiden så får man inom FFK även ersättning för förlorad arbetstid om man måste ta ledigt för uppdragen och övningar.

Tjänsteresor

Varför inte hyra ett av LFK flygplan för din tjänsteresa? I många fall så går det att spara både pengar och tid genom att resa med eget flygplan i stället för bil. T.ex. tar en resa till Ronneby med PA-28 ca 1,5 h. Samma resa med bil tar 3,5-4h. En resa till Visby tar 1h. Man kan alltså ta sig tur och retur på en dag och hinna genomföra ett möte. Samma resa med bil kräver oftast en övernattning.

Enda nackdelen är givetvis att man måste planera resan och boka ett flygplan i tid och när väl resdagen kommer så kan väder och vind stoppa det hela. Men å andra sidan så har t.ex. SJ heller inte 100% garanti att nå destinationen.

Kontrollera med ditt företag vad de har för policy för denna typ av resor. Märk väl att ditt företag inte kan beordra dig att genomföra en flygning eller att ta med passagerare, för då blir det helt plötsligt en kommersiell flygning som du inte får genomföra med ett PPL!

Flyga med kompisar

Detta är en av de flygaktiviteter som det debatteras mest om ibland privatflygare. Vad får man göra eller inte? Vad får man ta betalt för? LFK har sedan vi lade Östgötaflyg i träda inget eget AOC eller Bruksflygtillstånd. Därmed så får vi som klubb inte syssla med passagerarflyg eller kommersiell verksamhet! Det enda vi kan göra är provlektioner inom ramen för vårt skoltillstånd.

Vad får man då göra som privatflygare?

En sak är i varje fall helt klar. Med ett PPL så får man inte bedriva kommersiell flygning! Men detta hindrar givetvis inte att din kompis kan stå för delar av kostnaderna med flygningen. T.o.m. hela kostnaden om han och du är överens om detta. Men du får inte ta betalt för dina tjänster!

Vilka är då mina vänner?

Börjar man sprida verksamheten för långt eller t.o.m. annonserar ut sina tjänster, även om man bara tar betalt för kostnaden med flygtiden så är man ute på tunn is. Då börjar du närma dig gråzonen med svarttaxi och liknande verksamhet. LFK har gett ett tillstånd för vår studentförening LuFF som får flyga med medlemmar i sin universitetsklubb.

Regelverket är i övrigt att du ska minst ha utfört tre starter och landningar de senaste 90 dagarna för att få ta passagerare.

Att flyga med släkt och vänner är ett bra sätt att få bekanta i din omgivning att få pröva på att flyga, vilket kan resultera i ett flygintresse och en möjlig framtida pilot.

Sammanfattning

Även med ett PPL finns det många möjligheter att få gratis flygtid. Men förutom för flygning inom ramen för FFK verksamhet är det inte tillåtet att få ersättning för sin arbetstid.

Det principiellt viktiga är att det är du som är befälhavare ombord och att du alltid ska känna att du har rätt att säga nej till en flygning.

Bogserar du segelflyg så är det du som avgör om vädret är OK eller om banan är tillräckligt lång med avseende på segelflygplanets vikt. Ska du t.ex. skjutsa en kompis svensexa eller en kusins svåger så är det du som måste kunna säga nej om vädret inte håller, även om det innebär att kompisarna blir besvikna.

Det är detta som är grunden till regelverket om att man med ett PPL inte får sälja sina tjänster då det kan resultera i att man som pilot känner sig tvingad att genomföra ett uppdrag och t.ex. flyga i för dåligt väder.

Medan alla andra badar och solar…

P1040724Till slut så kom sommaren och vilken sommar det har varit än så länge!

Men alla ligger inte och fixar till solbrännan på stranden. Värmeböljan har inneburit att det är torrt i hela Sverige och risken för brand är stor. I Södertälje pågår just nu en stor skogsbrand. Även i Linköpingstrakten så har det varit ett antal bränder. Det har inneburit att brandflyget har fullt upp. Se det här reportaget från SVT.

Även för LFK så har det varit fullt upp. 17 flygningar än så länge och fler lär det bli under helgen. Jag flög själv förra helgen och sitter jour helgen som kommer. Igår och idag så hittade vi bränder på södra slingan. Det är bra. Det visar att vi behövs.

Eftersom alla flygbara flygplan står i Norrköping så är det en smula dött kring vårt klubbhus. Gräset utanför huset blir bara längre och längre. Men även där pågår det trots allt aktiviteter.

Peter, vår projektledare för SE-KEG renoveringen, har passat på att grundmåla bägge vingarna nu när hangaren är tom. Bra jobbat! Det innebär att vi snart kan börja och duka vingarna. Så blir det några dagar med regn framöver så kommer vi att kalla ihop intresserade medlemmar.

Jag, Peter och Sture åker upp till Åre nästa vecka för att sätta upp ett minnesmärke vid SE-EKK. Jag återkommer med ett reportage om denna resa.

 

Brandflyg

Vårvärmen är här. Med den är också den ökade risken för skogsbränder. LFK har tillsammans med NAFK vunnit den offentliga upphandlingen på att hantera brandflyget i Östergötland under 2013. Under söndagskvällen så genomfördes därför en utbildning på LFK för de piloter som frivilligt ställt upp på att sitta i beredskap för brandflyg. För en del så var det helt nytt, för andra så var det en utbildning på det nya kommunikationssystemet Rakel.

Brandflyget startade på 50-talet i Sverige och stöttar räddningstjänsten med att lokalisera bränder innan de hinner växa till sig. Det innebär inte bara att skogsägarna undviker att få stora skogsarealer nedbrända, det minskar också kostnaderna för räddningstjänsten då de kan snabbt bekämpa bränder innan de växer sig stora, vilket kräver stora resurser att släcka.

Piloterna som flyger gör det helt frivilligt och får ingen ersättning annat än att de får flygtid.

Det finns två rundor i Östergötland. Den norr om Roxen flygs i första hand av NAFK och den söder om Roxen av LFK. Man flyger med två personer ombord. En befälhavare som flyger flygplanet och en spanare som navigerar och kommunicerar med räddningstjänsten. 28 piloter har ställt upp och de flyger besättningsvis en dag i veckan under tre veckor, sedan skiftas det till en ny besättning.

Kartstudier av södra rundan

Som hjälp har man Rakel där man styrs från SOS Alarmering samt räddningstjänstens 50-tusendelskartor som är uppdelade enligt koordinatsystemet Rikets nät.

För att avgöra om det ska flygas en viss dag så kontrollerar man först brandriskprognoserna på MSB eller SMHI. Om det är en 4 enligt den 5-gradiga FWI-skalan så flygs ett pass om dagen och är det 5/5E så flygs två pass om dagen enligt en förutbestämd flygrutt. Det som avgör enligt FWI-skalan är inte hur lätt det tar eld, utan hur lätt elden sprider sig.

För att få OK att starta så kontaktar man journumret på Länsstyrelsen. Innan man taxar ut så tar man dessutom kontakt med SOS Alarm via Rakel.

I luften så kommunicerar man med SOS Alarm och anmäler när man hittar en brand. Därefter så kommunicerar man med den aktuella räddningsledaren så att han får en överblick över brandområdet.
– Position?
– Storlek?
– Spridningshåll?
– Fastigheter inom riskzonen för brandens spridning?
– Är den under kontroll?
– Tillfartsvägarnas skick?
– Vattentäkter i närheten?

Hittar då brandflyget verkligen några bränder? I onsdags så hittades en brand öster om Linköping och idag så larmades flyggruppen i Norrköping och fick starta mot en brand norr om Roxen.

Räddningstjänsten fick in ett larm 16.05 om en gräsbrand vid Stora Vadsjön i Tolskepp, väster om Skärblacka, ganska precis mitt emellan Skärblacka och Finspång.

Sammanlagt åkte sju brandbilar från Finspång, Skärblacka, Kvillinge och Ljungsbro till platsen.

De kom dit ungefär 45 minuter efteråt.

Eftersom underlaget är torrt och det blåste spred sig elden till den intilliggande skogen.

– Branden var allvarlig och 40 gånger 200 meter stor, sa Lennart Månsson som är inre befäl vid Räddningstjänsten.

Det finns ett hus där branden startade men som tur var för de boende låg vinden rätt och branden spred sig istället in mot skogen.

Vid 19.30-tiden på söndagskvällen hade Räddningstjänsten ringat in och lyckats släcka elden.

2003 så ströp Räddningsverket budgeten till brandflyget, men det visade sig att bara kostnaderna för en veckas brandbekämpning i närheten av Sollefteå kostade staten lika mycket som brandflyget över hela Sverige kostar under ett år, så 2007 var brandflyget i tjänst åter igen.

Vi kommer snart att lägga upp en sida på LFK:s hemsida för medlemmar som beskriver mer detaljer om brandflyget. Under tiden kan ni bl.a. lyssna på det här reportaget hos SR om brandflyg.

”Brandflyg Östgöta Blå 5 redo att påbörja spaning på södra brandslingan, kom”.