$100 Burger

I flygarkretsar finns uttrycket “$100 Burger“. Med det menas att man som pilot inte behöver en bättre ursäkt än en bra måltid för att ta sig en flygtur. Nu har i och för sig de ökade bränslepriserna inneburit att det inte längre “bara” kostar motsvarande 800 kr att få sig en hamburgare, men vad gör man inte för ett bra skäl för att ge sig ut och flyga i vårsolen?

För oss LFK:are så finns det många bra alternativ som inte ligger allt för långt borta.

Närmast är Stegeborg. Ca 15 minuters flygtid bort finns ett litet gräsfält där man kan parkera sitt flygplan under ett träd och ta en promenad bort till den lilla hamnkrogen där de serverar en utmärkt Hamburgare. Jag kan dessutom rekommendera Grillbuffén de serverar på onsdagskvällarna. Fältet har öppnat för i år och efter vad jag har hört så är årets hamburgare mycket bra. Total kostnad för fyra personer blir 30 minuter * 1250 kr/h (timkostnad för PA-28 Cadet om man är LFK medlem och har betalt in full deposition) + 4*175 (Hamburgare på högrev) + 4*25 (Coca Cola, då öl och vin inte riktigt går ihop med flygning) = 1425 kr. Delat på fyra så blir det 356,25. D.v.s. inte riktigt uppe i $100 klassen…

Lite längre bort finns Visingsö. Ca 30 minuter med PA-28. Jag får erkänna att jag faktiskt bara studsat här så matmöjligheterna får utforskas närmare i sommar. I närheten finns Golfklubb och Camping, så något ska det väl finnas att få i sig? Annars så kan man ta med sig en grill och tillverka egna hamburgare! Här finns recept skrivna av proffsen.

Visby ligger inte heller så långt borta (45 minuter raka vägen) och är man fyra ombord så är det faktiskt billigare att åka dit med en PA-28 än att åka bil och båt. Dessutom betydligt snabbare. Från fältet är det gångavstånd in till Visby med allt som den kan erbjuda oss turister. Tyvärr så är det turistpriser, så hamburgarna är dyra även om man inte räknar in resan. Tänk på att det krävs färdplan då ni passerar ut över internationellt vatten och sedan in på svenskt territorium igen! Gotlands Flygklubb fyller 75 i år, så det lär säkert bli bra tillfälle att ta sig en tur dit i sommar.

En trevlig tur som jag gjorde förra sommaren var att åka till Borgholm och Borglanda. Ca 1h om man inte åker raka vägen. På vägen dit så studsade vi på ett antal fält längs med Öland. Vid fältet kan man hyra cyklar och ta sig in till staden där det finns gott om restauranger. Passa på och besök kungen på Solliden. Passa dig för att flyga över Solliden på vägen därifrån…

Förutom dessa fasta punkter så brukar de flesta flygklubbar i vår närhet ha någon typ av grillkväll eller liknande då man bjuder in besökare. Att komma dit i ett flygplan är givetvis ett extra plus och dessutom bra reklam för LFK.

Sedan så kan jag rekommendera att flyga till någon av årets flygdagar. Själv så ska jag åtminstone åka ner på Flygvapnets huvudflygdag på F17 i början på juni.

Tycker du att det är dyrt och flyga och därmed betala mer än $100 för att få dig en bra hamburgare? I Las Vegas (var annars) kan man få sig en $5000 hamburgare. Men mald Kobebiff, tryffel och gåslever låter smaskens och värt varenda cent!

Kulturkrock på hög höjd – Två veckor i PNG

IMG_4524Jag hade i december 2013 förmånen att spendera två veckor på MAFs bas i Mount Hagen, Papua Nya Guinea. Resan blev en möjlighet att få insikt i livet som pilot med MAF och större vetskap om hur vardagen fungerar på en flygbas ute i djungeln, i ett land där skottlossningar och stamrivalitet är en del vardagen, men med många vackra människor som har nära till glädje och skratt.

MAF är förkortning för Mission Aviation Fellowship som är en organisation som finns över hela världen med målsättningen att hjälpa utsatta personer och samhällen med hjälp av flygplan.

När jag påbörjade min resa, var jag nervös för vad jag skulle möta, att resa ensam och bytet av flyg i Port Moresby vidare till Mt Hagen. Port Moresby är huvudstaden i PNG och en av världens 10 farligaste städer med 60-90 % arbetslöshet och en hög dos av gängkriminalitet. Jag hade i förväg fått en instruktion på hur jag skulle gå emellan de olika terminalerna, då flygplatsen är dåligt skyltad. Beskrivningen om hur jag skulle gå var komplicerad och innehöll moment så som att jag skulle ta mig genom en grind med hänglås – vilken någon antagligen skulle öppna för mig. Att resa som turist och ensam tjej utgjorde här en säkerhetsrisk, varför det inte var läge att gå vilse runt flygplatsen. Mitt lokalsinne är inte något att förlita sig på i vanliga fall. Vid incheckningen till mitt anslutande flyg träffade jag på en kvinna som erbjöd mig att ta rygg på henne i passagen mellan terminalerna och väl i inrikesterminalen bjöd hon även med mig till VIP-loungen, där vi sedan satt och pratade om livet och hon gav mig tips för vistelsen i landet. Det blev en bra start och jag kände mig redan välkommen till landet. IMG_4200

I Mt Hagen där MAFs huvudkontor i PNG finns, möttes jag av en kvinna från Nya Zealand, fru till en av piloterna på basen. Hon blev min fadder under de första dagarna och hon visade mig runt på flygplatsen, i staden och hjälpte mig med allt jag behövde. I PNG arbetar ca 100 nationella medarbetare och 20 missionärsfamiljer från hela världen för MAF. Mt Hagen är landets tredje största stad med 46 000 invånare. Staden ligger ca 1600 m över havet bland bergstoppar som delvis består av vulkaner, omsluten av tät djungel. Tidigare gick invånarna runt med pil och båge i sina stamkläder, men nu för tiden har de bytt ut sina tidigare vapen mot pistoler och på grund av stam-uppgörelser förekommer skottlossningar och oroligheter i staden. På grund av det inleddes vistelsen med en säkerhetsgenomgång där jag informerades om att ”skjuter de mot huset du är i är det bra om du lägger dig ner på golvet”. Som tur var lyckades jag undvika de beskjutningar som förekom i staden under min vistelse och det är ingen av MAFs personal på plats som har utsatts för någon allvarlig fara under organisationens närvaro i staden.

IMG_4227I PNG har MAF opererat sedan 1951 och har visionen ”Essential air transport to isolated communities”. De flesta byar i landet ligger isolerade från omvärlden mellan bergen utan några vägar att ta sig markvägen någon annan stans, varför behovet av flygtransport i området är stort. Dessa byar odlar i första hand kaffe och den enda externa inkomstkällan de har är att sälja det odlade kaffet. För att göra det möjligt behövs det flygtransport av varorna till större städer, vilket är en del av MAFs verksamhet i landet. Planen är att på längre sikt att hjälpa människorna ute i de isolerade byarna att bygga upp affärsrörelser för att kunna skapa en hållbar utveckling i landet som bygger på deras egna ekonomiska styrka. Förutom detta flyger MAF ambulansflygningar, transporterar läkare, lärare och undervisningsmaterial. De flyger även andra organisationers medarbetare och exempelvis ambassadtjänstemän som chartrar flygningar. De chartrade flygningarna blir en inkomstkälla vilka bekostar delar av verksamheten.

I Mt Hagen finns även en flygskola som MAF driver. Detta är den enda flygskolan i landet och i nuläget har de bara en instruktör. På flygskolan studerar män och kvinnor från landet till kommersiella piloter. Dessa kandidater får betala för sin utbildning själva, vilket de oftast löser med sponsring, från exempelvis kyrkor eller andra givare. Hittills har ungefär 35 piloter utbildats på skolan. Flygskolan kommer gynna landet på flera sätt i framtiden då behovet av piloter är stort och att transport med just flyg är en förutsättning för många essentiella delar av landet ska kunna utvecklas, då det inte finns någon annan typ av infrastruktur.

IMG_4534Då det är en speciell uppgift att vara missionspilot så krävs det att de piloter som kommer kan tänka sig att satsa i ett antal år för att det ska vara värt den utbildning som krävs för att man ska klara av att flyga i de terränger som är på PNG. Området kräver att piloterna har flygvana och erfarenhet och man går även en intern utbildning på de sträckor man ska flyga. Planerad flyghöjd är ofta lägre än högsta bergstopp. Att man då måste kryssa runt bergstoppar tillsammans med att landningsbanorna ofta är ytterst unika gör att flygningen är utmanande på ett helt annat sätt än många andra ställen i världen. Jag inser att jag är bortskämd med raka, platta och i många fall asfalterade landningsbanor här i Sverige. I PNG hade flygfälten ofta en lutning på över 10% och avslutades med antingen en bergsvägg eller ett stup. De är också sälla raka och platta. Ett fält jag startade från såg man inte hela fältet, utan en person stod längst ner och vinkade när det var fri väg för att starta.

Det bästa med resan för mig var mötena med lokalbefolkningen ute i byarna. Människor var otroligt vänliga och tacksamma. För många är det veckans höjdpunkt när MAF-planet kommer och en livlina ifall något skulle hända. Jag är även glad för den insyn och erfarenhet piloterna jag fick följa gav mig. Deras villighet att tjäna befolkningen, att lära ut och deras passion för flyg smittade verkligen av sig. Det som de första dagarna kändes överväldigande och skrämmande vändes efter en tid till något spännande och lärorikt. Väl hemma i Sverige igen efter att jag hunnit bearbeta upplevelserna bär jag med mig många värdefulla erfarenheter och en längtan efter att komma tillbaka, se mer och kanske själv bli en del av arbetet i framtiden.

/Emma Zahlin

P.S: Den 15/5 klockan 18.00 på LFK håller Emma ett föredrag om sin tid på Papua Nya Guinea.

Nytt klubbhus

Baron_58_10Förra veckan så hölls ett allmänt klubbmöte på LFK där medlemmarna beslöt om inriktningen för det framtida klubbhuset.

Vägen framåt för den nya hangaren är sedan tidigare beslutad och klubben har valt att skaffa 6 stycken hangarplatser. (Fyra PA-28, en DA-20 och en PA-18 Supercub).

På detta möte så diskuterades i huvudsak tre förslag:

* Bygga ett nytt hus på ca 190 m2

* Flytta ett befintligt hus som är modulbaserat där varje modul är 3,5*12 meter. Totalt kan 14 stycken moduler ge upp till 588 m2.

* Temporärt hyra in oss i en industrilokal för att se om det finns bättre alternativ och inte tvingas in i en lösning för snabbt.

Efter omröstningen så stod det klart att inriktningen var att det modulbaserade huset var mest intressant. Medlemmarna tyckte att styrelsen skulle försöka flytta hela det aktuella huset då det då finns utrymme för framtida expansion av verksamheten i området. Givetvis så måste detta rymmas inom aktuell ekonomi. Klubbstyrelsen fick därför mandat att förhandla med banker om lånevillkor. Hälften av den nuvarande klubbkassan kommer att kunna användas för att delfinansiera huset, resten kommer att tas som lån från bank eller om möjligt från medlemmar. Om inte ekonomin medger att flytta hela huset så kommer färre än 14 moduler att nyttjas.

Presentationen från klubbmötet ligger på MyWebLog under filarkivet.

I det nya klubbhuset så kommer det att finnas en lektionslokal på ca 56 m2, ett fika/samlingsrum på ca 56 m2, plats för vår simulator (minst 30 m2), kök, lärarlokal, expedition, bibliotek, övernattningsrum för IR-elever och besökare samt ett par stora bygglokaler som även medger möjlighet för LFSK och MVFK att renovera flygplan under vintrarna.

En eller två av hangarplatserna ska framöver isoleras för att medge plats för större underhåll. Tanken är då att rotera flygplanen i hangaren, så att om något flygplan behöver ses över så kan det flytta in i den varma hangardelen och det flygplan som redan står där flyttas över till den lediga platsen.

Den närmaste veckan så kommer styrelsen att förhandla om arrendet för marken. Vi ska arrendera mark för både klubbhuset och en bränsleanläggning där vi planerar att ha både 100LL och 91/96.

På området finns redan hemmabyggarnas hangar. Förhoppningsvis så kommer det att komma fler aktörer och därmed vara full flygverksamhet mer eller mindre dygnet runt.

I huset kommer inte bara LFK att hålla till. LSFK har anmält intresse för att fortsätta hyra en byggplats för underhåll av segelflygplan på samma sätt som man gjort sedan klubbarna delades upp 1973. MVFK är också intresserade för underhåll av sina Safirer, men måste först säkra ekonomin inom sin förening. De privatister som hyr in sig i den nya hangaren, samt hemmabyggarna som håller till i den redan existerande hangaren och som inte redan är medlemmar i LFK kommer att erbjudas gästmedlemskap i LFK för att kunna nyttja utrymmena i klubbhuset.

Lösningen ser mycket bra ut. Dock så innebär det ökade kostnader för våra lokaler. Dessa kostnadsökningar måste vi möta genom att effektivisera vår nuvarande verksamhet.

Styrelsen kommer under 2014 att behöva en hel del hjälp från alla medlemmar för att plocka ur de nuvarande lokalerna, att förbereda för rivningen av trähangar och nuvarande klubbhus samt att inreda det nya klubbhuset.

Förhoppningsvis så kommer allt att stå klart i slutet av året och redo för PPL och IR-kurserna 2014-2015. Välkomna!

Baron_58_3

En reflektion efter kvartal ett

slangamedslangenNu är första fjärdedelen av 2014 avklarad. När jag accepterade att bli ordförande så var min plan att fokusera på medlemsaktiviteter och få igång klubben. Jag har tidigare redovisat detta i en vision för klubben samt ett mål för mitt arbete som ordförande under 2014. Men efter det att vi fick reda på att vi var tvungna att flytta så har fokuset legat på så mycket annat.

Trots detta har vi dock redan lyckats med ett antal saker:

* Hangarfrågan. Vi har sålt två hangarer och vi har skrivit på kontrakt på den nya hangaren som snart ska börja byggas på Norra Plattan. Den ska stå klar någon gång oktober.

* Klubben har fått ett ATO för att bedriva utbildning enligt EASA:s nya regelverk.

* Vi har tagit fram en ny IT-struktur med ny hemsida, ny färdplanerare och MyWebLog för bokning och redovisning av flygtid. På grund av demonteringen av Servicehangaren så var vi tvungna att snabba på införandet, vilket gav upphov till en del friktion, men nu tycker jag att det fungerar bra.

På onsdag så har vi möte om klubbhuset och kan ta beslut om vägen framåt. Det vi måste fokusera på är vilka behov klubben har och vilka ekonomiska ramar vi har för att täcka dessa behov.

Vi är inte den enda klubben som är i en liknande situation i Linköping. Jämför t.ex. med Linköpings Segelsällskap som flyttar till nya lokaler under 2014 för att ge plats åt en ny väg. Jag tycker att vi har ett bra stöd från Linköpings kommun och alla är intresserade av att vi ska finnas kvar på Saab-fältet.

Allt är med andra ord på väg att få bra lösningar. Det som dock gör mig en smula orolig för klubbens framtid är flygtidsuttaget samt hur vi hanterar våra flygplan.

Flygtidsuttag

När den nya styrelsen hade sitt första möte så lade vi bl.a. upp budgeten. Den baserar sig på ett flygtidsuttag på bedömt 1500h i år. Detta är en sänkning från ca 1650 h förra året. Vi ansåg dock att det låga flygtidsuttaget under januari och februari på grund av dåligt väder i kombination med att Saab-fältet stänger under sommarn skulle resultera i en sänkning av flygtidsuttaget.

Denna sänkning skulle egentligen resultera i en höjning av flygtimpriserna, men vi valde att behålla samma priser som förra året då vi ville motivera medlemmarna att flyga så mycket som möjligt trots att det innebär att vi äter lite grand på motor- och flygplansfonderingar. Vi ville att flygintresset skulle överleva till nästa år då vi har en hel del planer som borde ge sänkta flygtimpriser.

* Övergång till oblyat flygbränsle för våra PA-28:or sänker bränslekostnaden med ca 4 kr/L. Beräknat på ett snitt på 40L/h så resulterar det i en sänkning på  ca 150 kr/h.

* SE-KII var tänkt att få ny motor om ca 80 h. Men eftersom vi sakta men säker ska byta ut våra PA-28:or så är tanken att vi kommer att fortsätta att flyga med henne. Detta innebär att motorn går på förlängning och hon kan inte användas för skolning, men är fullt godkänd för medlemsuthyrning. Resultatet är att vi inte behöver ta betalt för motorfondering och kan sänka timpriset med ca 100 kr/h.

Tittar man på klubbens prislista så resulterar det i att medlemmarna skulle kunna hyra SE-KII för ca 1000 kr/h under nästa år om man har deponerat 18 000 i klubbkassan.

Men flygtidsuttaget fortsätter att vara mycket lågt, trots att det varit fint väder de senaste helgerna. Idag var jag på klubben och flög ett pass. Det var endast ett annat klubbflygplan i luften!

Vad beror detta låga flygtidsuttag på? Jag hoppas att det helt enkelt är så att det varit dåligt väder i början av året och nu när det fina vädret kommer så vill familj och vänner hitta på andra aktiviteter än flygning. Dock så är jag rädd för att trenden inom svensk allmänflyg med vikande flygtidsuttag drabbar även oss. Det är en hel del medlemmar som ännu inte har betalt sin medlemsavgift. Jag hoppas på att de flesta av dessa bara har glömt att betala, men vi får räkna med ett visst tapp då jag vet att en del äldre medlemmar tycker att de flyger för lite och att de då inte motiverar alla avgifter.

Flygplansvård

I onsdags kväll så var en av styrelsemedlemmarna på klubben vid 21.00 och såg att tre flygplan stod kvar ute på plattan och hangarportarna stod öppna. Detta är inte acceptabelt! Efter avslutad flygning så skall flygplanen dras in i hangaren om man inte vet att det är någon annan som ska ha dem efteråt.

Jouren stöttar om den finns på plats, men märk väl att det är inte jourens uppgift att städa upp efter medlemmar.

Vår flygplansgrupp har gjort ett bra jobb med att få fram tvättutrustning till flygplanen. Trots detta så är det allt för många som inte tvättar av maskinerna efter de har använts. Idag när jag plockade ut “min” maskin så var den i bedrövligt skick. Tydligen hade det landats på gräsfält i veckan för det var lera på hela undersidan och på översidan av klaffarna. På stabben så satt det rent av fast lerklumpar. Värmen gör också att insekterna börjat bli aktiva och mycket riktigt så var vingframkanter och motorhuv nedsmetad med krossade och intorkade rester av insekter.

Smuts inte bara ser illa ut, det påverkar även flygegenskaperna. Smuts på vingframkanter höjer stallfarten. Insekter och smuts på rutan gör att man bländas vid landning i motljus. Smuts mellan vinge och klaff kan försvåra manövrering av klaffen.

Det är lätt att torka rent efter sig direkt efter passet, men när lera och insekter suttit på ett par dagar så får man slita för att få bort detta. Nu stod jag och tvättade flygplan i ca 45 minuter efter mitt pass. Om var och en gör en grovtvätt efter varje flygning så behövs inte detta.

Tyvärr är det lätt att låta en smula gnällig när man tar upp dessa saker och jag anser att “arga lappar” inte hör hemma i ett klubbkök. Vett och etikett ska finnas i ryggraden hos medlemmar. En enkel tumregel är att lämna flygplanet i samma skick som man vill få det i nästa gång man hyr ett flygplan.

Tänk på att klubbens flygplan är vårt ansikte utåt och en flygande reklampelare för vår verksamhet. Det är ingen annan än vi medlemmar som har ansvaret för att hålla dem i bra skick. För att anspela på “arga lappen”. “Din mamma jobbar inte här, städa upp efter dig!”

Kuckelikuu!

10177978_268933046610099_460090555355410079_nSå här i påsktider så ska man umgås med släkt och vänner. Man ska äta god mat och sedan sitta framför en mysig brasa och berätta historier för varandra.

Historien jag tänkte berätta för er har både påsk- och flyganknytning och är därför en bra berättelse för vår klubbtidning. Jag fick höra den från en navigatör som var med på den gamla goda tiden i A 32 Lansen.

“Det hände sig vid den tiden att från Chefen För Flygvapnet utgick påbud om att alla attackdivisioner skulle visa upp sina kunskaper i att fälla bomber i grupp. Min gode vän navigatören hade fått som uppdrag att leda navigeringen för en av grupperna som skulle in och fälla bomber.

Oturligt för dem så var de inte först in över skjutmålet, flera andra grupper hade varit där tidigare och totalt utplånat målet. Så när gruppchefen tog upp så såg ingen målet. Dock så var det fullt med rök i området, så man antog att röken låg kvar från föregående grupps anfall och skymde målet. Gruppchefen tog därför det snabba beslutet att fälla mot röken.

Min vän navigatören, som var en skämtsam person, skulle ange fällning för gruppen på radion. Men i stället för “fäll nu”, så ropade han “Kuckeliku, vi värper nu!” På det kommandot så fällde hela gruppen sin last och styrde nöjda hem mot hemmaförbandet där passet skulle utvärderas.

När gruppen landat och hela gänget stod i duschen och sköljde bort svetten så kommer flottiljchefen inrusande och skriker “era jädra mördare!” Stor förvåning utbryter givetvis bland piloter och navigatörer.

Vad de inte visste om var att blåsten i målområdet hade fått röken att flytta på sig, så de fällde sin last långt utanför de ordinarie skjutgränserna. Vad värre var var att en bärplockare vid samma tidpunkt rapporterats saknad. Flottiljchefen hade lagt ihop ett och ett och fått tre och antog därför inte helt ologiskt att den saknade bärplockaren nu var upplöst i atomer och att de skyldiga just nu befann sig i divisionens dusch.

Slutet gott, allting gott. Den saknade bärplockaren dök till slut upp välbehållen. Han hade inte ens hört smällarna från bombfällningen. Den lustige navigatören lovade och svor på att aldrig mer bryta mot radiodisciplinen, vilken han heller inte gjorde på ett par dagar eller två.”

Sensmoral. Ska du vara lustig på radio, säkerställ att du först gjort rätt i din flygning.

Fotnot1: Frasen “Kuckeliku, vi värper nu” kommer från den gamla klassiska filmen “Jag är en B 17 “. Var manusförfattaren till den filmen fått uttrycket från är oklart eftersom tuppar inte värper ägg. Historien förtäljer dock att det gick ett barnprogram på radio där detta uttryck förekom då och då.

Fotnot2: Bilden ovan föreställer 2:a och 3:e division F 15 med en specialmålad extratank som passar väl in i påsktemat. Den var dock fastskruvad på kroppen och släpptes aldrig då den förbättrade flygplanets arearegel.

Blåsväder

P1030744Idag hjälpte jag vår Motorflygchef Nicke att hämta hem sin kärra “Günther Martin” från Eskilstuna (Kjula) där den genomgått en avionikuppgradering med bl.a. ny audiopanel och GPS. En rejäl front drog över mellansverige under natten, så vi väntade en stund med att starta i morse, men till slut så såg det lovande ut även om det fortfarande var rejält blåsigt.

På vägen dit flög Nicke On-Top, vilket var en behaglig resa. Att komma upp över molnen och se solen är ren energi för själen. Det var först när vi närmade oss Eskilstuna som vi insåg att vinden inte mojnat av som vi tänkt, utan snarare ökat och den låg mer eller mindre i rak sida. Men ner kommer man ju alltid.

På Eskilstuna händer det just nu en massa saker som påverkar den lokala motorflygklubben på både gott och ont.

Lid Air gick, som kanske är bekant, i konkurs för något år sedan och i och runt hangarerna så står det massor av flygplan i mer eller mindre bra skick. Många är ute till försäljning, men marknaden är trög.

Lid Air drev tidigare flygutbildning på Bromma, men när klimatet för allmänflyget i Stockholm hårdnade så flyttade de till Eskilstuna. Om det var kundunderlaget som svek när flytten gick eller inte vette gudarna, men Lid Air blev inte så långvariga som kommunen hade hoppats på. Så här sade man 2002.

Luftfartsverket vill avgiftsbelägga den lätta trafiken på Bromma för att prioritera affärs- och reguljärflyg. Det innebär att det blir billigare för Lid Air, som driver flygskola på Bromma, att flytta därifrån. Avgörande förhandlingar mellan Lid Air, Luftfartsverket och Eskilstuna kommun kommer att påbörjas inom kort med sikte på en affärsuppgörelse.

När det gäller kommunledningens visioner om ökat flyg i Kjula pågår arbetet med en miljökonsekvensutredning. På fredagen fortsatte arbetet med den och inom någon vecka ska en första remissutgåva vara klar. Den ska skickas till Länsstyrelsen som ska avgör om flygplatsen ska få tillstånd att utöka flyget från 11 000 flygrörelser till drygt 28 000 om året fram till år 2015. Det gäller allt från lätt till medeltungt och tungt flyg. I beräkningarna finns reguljärt flyg med 16 starter eller landningar per dag. Fyra av dem med tyngre jetflyg.

Men resultatet blev inte som man tänkt sig. Ett intressant faktum är att när man går in på Lid Airs gamla hemsida så hamnar man på en tom domän där det bl.a. görs reklam för flygutbildning hos LFK!

Läs mer om Lid Air hos LAE.

Inte nog med att skolverksamheten försvann, nu lägger dessutom Nordflyg ner sin underhållsverkstad på Eskilstuna och fokuserar verksamheten till Skavsta. Teknikern som vi pratade med hade jobbat sina sista dagar för Nordflyg och funderade på att starta egen verksamhet i Eskilstuna, men kommunen var inte särskilt intresserad av att stötta med starta-eget-bidrag. Han bedömdes som redan tillräckligt attraktiv för arbetsmarknaden för att få andra jobb. Där försvann med andra ord en resurs för allmänflyget i Sverige.

Går man in på Eskilstuna kommuns hemsida så var Nordflyg en av de viktiga aktörerna på fältet. Från luften så ser man att det byggts en hel del vägar för att satsa på området som en centralt nav för transporter i Sverige med omlastning mellan tåg, lastbilar och flyg.

Eskilstuna flygplats är en miljöprövad flygplats, godkänd för instrumentlandning, ILS. Den ligger 13 km öster om Eskilstuna centrum och 97 km från Stockholm. Flygplatsen är öppen för alla – sportflyg, passagerarflyg och transportflyg. Gällande miljödom ger flygplatsen rätt att bygga ut för att kunna ta emot även tyngre transportplan. Idag kan flygplan av typen Boeing 737-800 starta och landa här.

Läget är unikt, inte bara i Sverige utan även i norra Europa. Var kan du hitta motorväg, järnväg, flygplats och logistikpark på ett och samma ställe! Svealandsbanan passerar till exempel endast 900 meter från södra banändan. Därmed skulle det vara relativt enkelt att bygga upp en kombinerad flyg- och tågterminal för resenärer. I den norra delen, närmare E20, planeras redan nu en lastbilsterminal för flygfrakt.

Bra eller dåligt för Eskilstunas Motorflygklubb? Antingen så ger det medvind i seglen som får kommunen att satsa på flygplatsen eller så finns det kanske inte plats över för en liten flygklubb. Framtiden får visa detta, men det som hänt i Bromma det senaste året är avskräckande.

P1030752Vi blev i varje fall hjärtligt välkomna in på klubben av de jourhavande medlemmarna och tog en varmkorv med bröd medans vi väntade på aktiveringen av färdplanen för hemresan. Klubbhuset har en liten bar, vilket jag definitivt tycker att vi ska ha i vårt nya klubbhus. Dessutom ett piano som är ett måste på en flygklubb. Pianon är dessutom gratis numera, eftersom de flesta familjer anser att de bara står och samlar damm i ett hörn.

De vi pratade med på klubben hade flyttat sitt flygplan till Eskilstuna i samband med att flygverksamheten på Barkarby lades ner. När de för ett par år sedan kom till Eskilstuna så var allt positivt från kommunens sida, men nu kände de sig mer tveksamma till hur framtiden såg ut.

Men även om korven smakade bra så var det dags att styra kosan hemåt. Eftersom jag ännu inte fått ändan ur vagnen att skriva klart mina IR-prov så blev det till att tuta hem mot Linköping på lågan. Det var lite för många åttondelar över Saabfältet för att garantera att man kom ner genom molnen. På 1000 ft under moln så var det rejält kyttigt och jag och IUD studsade över landskapet som en liten gummiboll. 30 graders vindupphållning krävdes för att ta sig rakt söderöver.

När jag “skakad men inte rörd” kom inför landning på ESSL så blåste det 32 kt i byarna! I och för sig nästan rak motvind, men det blev en intressant inflygning eftersom SAS var på väg in och jag fick göra en landning långt in på banan. Men med facit i hand så blev det trots allt en mycket bra flygdag och en del nya lärdomar om tillståndet hos det svenska allmänflyget. Vi har kanske ett tufft år i Linköping med flytt och allt annat, men det finns de som har det betydligt värre.

Besök hos hemmabyggarna

1972495_10203758992879996_5335093523197653094_nOnsdagen den 26 mars så var LFK inbjudna att hälsa på hos hemmabyggarna på Norra Plattan. Eftersom LFK under året kommer att flytta dit så var det ett bra tillfälle att träffa våra blivande grannar. Tyvärr så blev vi inte så många (endast tre stycken). Antagligen så var det årsmötet som hölls samma vecka som krockade. Många har nog inte möjlighet att lämna familjen två kvällar på samma vecka.

Men vi som kom dit fick en trevlig kväll. Vi fick guidade visningar av alla projekt som pågår i deras hangar. Dessutom fick vi se bra exempel på hur man kan inreda sin hangarplats så att det passar för att bygga sitt eget projekt.

Det finns många projekt i hangaren. Allt ifrån icke luftvärdiga nedmonterade flygplan till skinande färdigställda projekt. Och däremellan ett antal som är under konstruktion.

Det som är kul att se är hur engagerade hemmabyggarna är. Många av projekten har pågått i flera år och samtidigt så har man lagt ner 1000-tals med timmar på att bygga sin egen hangar.

1006102_10203758984999799_2539209992238457976_nHemmabyggarna har ingen egen klubb, utan en hangarförening kallad LiP – Linköpings Privatflygförening för att tillsammans driva den hangar man byggde för några år sedan. Många av medlemmarna är dessutom medlemmar i LFK. Var och en av hemmabyggarna är dessutom medlem i EAA – Experimental Aircraft Association som hanterar certifieringen och luftvärdigheten för hemmabyggda flygplan. Läs t.ex. i denna EAA-tidningen om Thorleif:s RV-6:a.

Som avslutning så bjöds vi på fika i den varmaste hangaren. Vi som var där uppskattade besöket och av diskussionen under fikat att döma så ser vi alla fram emot att det ska bli fler flygplan och piloter på Norra Plattan när LFK hangar och klubbhus kommer dit. Tack LiP från de tre LFK:are som var där! Det blir nog fler som dyker upp nästa gång.

Fler bilder finns på LFK Facebooksida.

ATO

bildVår skolchef Jonna har inte synts uppe i luften särskilt mycket de senaste veckorna. Anledningen är att hon har suttit inlåst på sitt kontor och svettats framför tangentbordet under arbetet med att ta fram OM – Operations Manual, TM – Training Manual och SM – Safety Manual för vårt nya ATO -Approved Training Organisation enligt EASA Part-ORA.

ATO är infört i Sverige som en följd av EASA:s regelverk för flygutbildning. Detta är en del av de nya regelverk som infördes redan 2013. LFK har sedan den 8 april 2013 kunnat utbilda elever så att de får ett Del-FCL certifikat.

Kravet från Transportstyrelsen var dock att dagens FTO – Flight Training Organisation/TRTO skulle vara certifierade som ATO senast 8 april 2014, vilket vi klarade med (god) marginal. De flesta övriga flygklubbar som bedriver skolning i Sverige är RF – Registrerad Flygskola och behöver vara klara med sina ATO-underlag först 8 april 2015.

Men allt arbete framför datorn har nu gett resultat. LFK är nu godkända för PPL-utbildning som ATO! Manualerna för IR-utbildningen och AVA-utbildningen är fortfarande under granskning och kommer även de att godkännas inom snart.

Stort tack och grattis till Jonna!

SAS på ESSL

1538765_10203707839361190_1229296573_nIdag var det stor invigning av SAS verksamhet på Linköping City Airport. Alla som tillhör gräddan av societeten var där. Landshövding, kommunstyrelsens ordförande m.fl. Givetvis så var vi flygklubbar där för att hälsa vår nya granne välkommen. Det gjorde inte saken sämre att det dessutom vankades tårta och lite bubbel.

10155603_10203705620345716_1195196036_nFlygklubbarna hade fått hedersuppdraget att stå längs med den röda mattan och välkomna de första landande passagerarna. För att skapa lite stämning så hade vi kört fram två flygplan. Temat skulle vara veteranflyg, så vi valde MVFK:s Safir SE-LAZ och Segelflygklubbens Cub SE-GCM. Själva så var vi klädda i typiska flygarkläder. Segelflygarna i solhattar och Jag och Nicke i flygförarutrusning anno 1943 resp. 1918.

998958_10203707846401366_1862157278_nJag fick förmånen att säga några ord till den samlade skaran och passade på att hälsa dem välkomna till Linköping och att de inte fick glömma bort att flygklubben var här först, och det redan 1933!

Fler bilder finns på Facebook.

Tävlingssäsongen 2013 avslutad

L1035295årsmötet så delades det ut priser till vinnarna i årets flygtävlingar.

Att Anders Wallerman blev slutsegrare i landningstävlingen “Gripen” har redan presenterats i Kontakten. Nu fick han ta emot vandringspriset, en Gripenmodell samt en guldplakett. Silverplaketten gick till Lars Östlings och bronset till Torbjörn Ohlén.

L1035304

I mörkerlandningstävlingen “Nattugglan” så knep Lars Östlings första platsen med två första platser av fyra tävlingar. Vädret stoppade en hel del deltävlingar. Tvåa kom Anders Wallerman med en förstaplats och en andraplats. Trea kom Per Wernholm med två andraplatser. Strax utanför pallplatserna kom Marcus Johansson med en förstaplats, Lars Theodorsson med en andraplats och Torbjörn Ohlén samt Thomas Hylander med två tredjeplatser vardera.

Lars Östlings blev dessutom “Linköpingsmästare” då han vann den avslutande landningstävlingen “Gripen”. Därmed så fick han en inteckning i klubbvandringspokalen.

Stort grattis till alla medaljörer!

Snart börjar säsongen 2014 med landningstävlingen “Gripen”. Våra tävlingsledare Lars Östings och Torbjörn Ohlén kommer att lägga ut programmet på klubbens hemsida. Passa på och ställ upp i tävlingarna, då det är ett bra sätt att komma i flygtrim inför årets flygsäsong. Dessutom är det bra träning inför SM i sommar för de som önskar deltaga.

Förra året tog LFK guld och silver vid SM i civil flygfälttävlan. I år så hoppas vi på nya medaljer. Glöm inte att LFK har som policy att sponsra nya tävlande klubbmedlemmar vid sitt första SM med flygtid under själva tävlingarna!